Polen dag 4 – Gdansk och Port Rumia

Idag började dagen med yoga-lektion. Jag har aldrig listat ut vitsen med denna träningsform, men i Innas regi var det i alla fall väldigt roande. Hon visade solhälsningen, hunden, kobran, berget, trädet, grodan, makaronen, spaghettin, falukorven, ketchupen m.m. Spaghettin är hittills min favorit, tror jag, men även ketchupen känns nydanande. Det hela utmynnade till slut i en våldsam ordväxling om hur man gör grodan på rätt sätt. Finns det mer än ett sätt, kan man ge sig tusan på att Mimi väljer det andra och försvarar det med en dåres envishet. 

Jag som upplevt yoga som ganska lugnt och långsamt (läs: tråkigt). Uppenbarligen har jag fel.

Eftersom Gdansk idag bjöd på strålande soligt vinterväder, packade vi ihop, checkade ut och la packningen i bilen för att ta en promenad ner till Dluga (Långa torget), där vi njöt extra mycket av den vackra arkitekturen, som var mer synlig än vanligt när det inte var så mycket folk och uteserveringar. Gdansk bombades sönder och samman under andra världskriget, men man har verkligen lagt sig vinn om att bygga upp det till dess forna glans, så att titta uppåt väggarna är verkligen en upplevelse. 


Nere på Dluga fick det bli det obligatoriska besöket på Elephants uteservering, som – som av en händelse – låg i sol. Ljuvligt. Vi mutade barnen med dubbla portioner chips för att kunna sitta kvar en stund. Dessa miniportioner chips visade sig när notan kom, kosta nästan lika mycket som mitt glühwein (styck), men just då kändes det som väl investerade pengar. Speciellt eftersom slutnotan för två glühwein, en öl och alla chips (40%) ändå hamnade under 200:- (SEK). 

Snacka om att fixa det för sig. Man måste ju ha händerna fria för att kunna äta ”chipsy”.

Efter uteserveringsbesöket passade vi på att gå över ån efter vatt…. eller i alla fall för att kolla in ett lägenhetshotell (Dom & House – Waterlane) vi är sugna på att boka i sommar. Det visade sig ligga ännu bättre än vi trodde och har dessutom – vilket tjejerna tycker är viktigast av allt – en inomhuspool, så i bilen på väg mot Rumia, bokade vi sex nätter där. Att hålla tjejerna på gott humör är nog det viktigaste för att hela familjen ska få en bra semester, och är det inte svårare än en pool på ett hotell som ändå verkar bra, är det ju inte mycket att tveka på. I USA fick vi smak för att bo i lägenhet, så det ska bli spännande att göra det även i Polen och under lite längre tid. Vanligtvis brukar vi byta hotell och ställe (vi brukar skifta mellan Gdansk, Sopot och Gdynia) efter två eller tre nätter, men det är ju också ganska slitigt att packa upp och ner, förflytta sig och ta hänsyn till in- och utcheckningstider, så vi får se om detta blir bättre eller om vi blir uttråkade av att vara på samma ställe. Det har hänt att jag har inbillat mig att jag är lite mätt på Gdansk, men eftersom vi alltid har med oss bilen, är det så himla lätt och smärtfritt att ta sig vart man än vill, och då kommer alltid känslan av att inte vara färdig med staden tillbaka, vilket är skönt. Det är verkligen en stad som är lätt att gilla. 


I Rumia lyckades vi – trots det jag skrev igår – återigen hamna på restaurang Sphinx. Förmodligen pga något slags övertro på att vi äntligen hittat något som barnen skulle äta, eftersom de ju åt så bra vid förra besöket. Att man aldrig lär sig att det inte funkar så. Dock var vi vuxna för en gångs skull väldigt nöjda med vår mat, en riktigt god köttbit med fräscha tillbehör, så det fick väl gå på ett ut. 

Efter maten checkade vi in barnen på det centralt belägna leklandet (”ja, självklart är Mimi tre år” ?) och tog itu med anledningen till att vi är här i Rumia igen. Provianteringen. Auchan i Port Rumia är ett väldigt bra ställe att fylla bilens sista skrymslen med mat och annat. Vad vi köper beror lite på säsong och ålder på barnen, men majskrokar för under två kr/påsen, klämmisar för ca 3,50, sugdricka för under ca 1,50, våtservetter för ca 6,50, hår- och hudprodukter, billig ost, fantastisk ölkorv och storpack av nötter och frön (eftersom vi vanligtvis äter lchf) är stående inslag. Sen brukar det alltid slinka med ”lite” annat också.  Det har blivit lite dyrare sen vi började åka – framförallt nötterna – men fortfarande är det ganska mycket billigare, speciellt om man håller sig till saker man vet att man behöver och som är bra. Jag blir bättre och bättre på det, men har fortfarande viss utvecklingspotential… 

Man måste älska namnet (underrubriken). Och priset så klart.

Förkylningen som legat och lurat hos både Inna och Mimi börjar tyvärr göra sig alltmer påmind hos samtliga familjemedlemmar, så det var en ganska stukad skara som lämnade Rumia för Gdynia framåt kvällen i en tungt lastad bil. I Gdynia stannade vi till för ytterligare ett obligatoriskt besök, nämligen att plocka upp mat på lilla, ganska oansenliga, Thai Jolo. Ett hett tips för den som är i eller passerar Gdynia på väg mot färjan. Det ligger aningens offside, mittemot polisstationen längst ner på huvudgatan, men är verkligen värt att leta upp. Vi har aldrig blivit missnöjda, och rätterna kostar överlag under en svensk femtiolapp. 

Stukade som vi var så lyckades vi faktiskt med konststycket att få barnen att tycka att det var jättemysigt att stanna på rummet, äta godis och se slutet på Mello. (Loreen… what??) Det var nog mest godisets förtjänst. Denna gång hade vi Panorama-hytt, vilket är som ett riktigt hotellrum med dubbelsäng, [bädd-]soffa, soffbord, fåtölj, espressomaskin och fruktfat. För första gången hade vi bokat utan spjälsäng till Mimi, så vi sov en vuxen och ett barn per säng/soffa. (Vem som sov var behöver väl knappast nämnas…. 😉 Eftersom vi hade tur när det SKULLE vara storm och hård sjögång när vi åkte ut, var vi så klart tvungna att råka ut för det nu i stället, när vi var oförberedda. Alla utom jag verkade ändå somna och sova gott av snarkningarna att döma, medan jag låg och lyssnade på alla dessa läskiga ljud som en båt i höga vågor genererar. Jag lider egentligen inte så mycket av gungandet, men ljuden…! Det låter ju som om hela båten vrider sig i plågor och kommer att ramla sönder när som helst. Blä! Tur att det inte händer så ofta och att jag är utrustad med väldigt dåligt minne. 

Lite skillnad från Premium-hytten på utresan. Tyvärr kostar det en rejäl slant, så det är en bra idé att prenumerera på Stenalines nyhetsbrev och boka när de har erbjudanden. Då får man ofta hytten för halva priset.
Han ser rätt nöjd ut ändå 😉

”Mamma, brukar drömma höras?” ”Nej, det tror jag inte.” ”Då är detta på riktigt.” ?❤️ Goa, goa Inna. ❤️

Ett lite tråkigt slut på en annars fantastiskt bra resa var det så klart att komma hem utmattade och halvsjuka, men shit, det kunde ju likväl varit så under utresan och själva resan, så jag gnäller definitivt inte. Nu är det ingen Polenresa inbokad förrän i juli, förutom att Peter och PPM ska dit på miniturné i vår, men man ska aldrig säga aldrig. Det är ju snart påsklov… Tack för att du hängde med oss på den här resan! 🙂 På återseende! 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *