Polen juli/aug dag 5. Från förort till festival. 

Mycket riktigt lyste solen från klarblå himmel idag när vi skulle lämna strandhotellet. Det är svårt att inte känna att det är liiite bittert, även om det ju inte är så att det kommer att gå någon nöd på oss på Hilton i Gdansk heller, det är mest grejen att få ösregn 90% av ens vistelse på ett uttalat strandställe som är lite knas. (Och för den som inte förstått det så är ungefär hälften av min sarkasm och bitterhet spelad, eftersom det är lättare att få till en rolig text då. 🙂 

Lekplatslek innan utcheck. Mimi passade på att göra en riktig face-plant från den två meter höga gul/röda klätterställningen, så det var tur att vi inte behövde uppsöka lasarettet i stället för stranden.
Blir det en uppföljare till ”A Handmaid’s tale” ska Mimi helt klart vara med. 🙂
Gissa godiset….. 😀

Nåja, efter ihoppackning och utcheckning var de så snälla på hotellet att vi fick ha kvar bilen på området, så vi tog oss en stranddag även idag. Och när jag säger stranddag så menar jag egentligen ett par strandtimmar, för i familjen Olofsson är det egentligen bara undertecknad som är bra på att ligga länge på stranden. Övriga tröttnar tämligen snabbt, så det blir inte längre några morgon-till-kväll-pass (vilket egentligen är ganska skönt, fast säg inte att jag har sagt det). Vi la ett antal slantar på studsmattor och i automater av olika slag, och tog även idag sen lunch på Chilly Willy, som visat sig vara riktigt trevligt, trots det suspekta namnet. Därefter tog vi en sväng om en garnaffär och en musikaffär innan vi tråcklade oss in i centrala Gdansk, där det stora spektaklet Jarmark St Dominika (Dominika-festivalen) invigs just idag. Det är galet mycket folk, massor av happenings, mat och dryck i vartenda gathörn och sjukt svårt att hitta parkering, så det fick bli att bita i det sura äpplet och betala 100zl/dygnet för parkering i Hiltons garage, vilket efter ett par varv runt de närmsta kvarteren började kännas som rena spottstyvern. Vi har varit här under marknaden flera gånger tidigare, men det är första gången vi bor i denna delen av stan. Vi har bokstavligen marknaden utanför fönstret och kan ligga i sängen och både se och höra allt som händer på stora scen, på andra sidan av kanalen. Supermysigt! (Om man bortser från parkering och från möjligheten att snabbt och lätt gå ut och sätta sig på en restaurang, men å andra sidan finns det mat överallt och vi har nu löst parkeringen, så nu är allt bra.  Lika bra att jag skriver det, för vissa verkar tro att jag inte ens gillar att vara på semester. 🙂 

Inna bjuder på manet till middag…
Gigantisk soppa eller litet barn? (Mimi gillar inte tomatsoppa… Eh?)

Att komma till Hilton är, förutom att man känner sig som kusinen från landet när man ramlar in i den flotta receptionen i sandiga strandkläder, så djäkla skönt. Förra hotellet var hur fräscht och fint som helst, men det var ändå hela tiden småsaker som skavde lite och var onödigt irriterande. Här har man de sakerna utan att man behöver tänka på det. Inklusive ett jättebra wi-fi. Och vi vet ju redan att frukosten är fantastisk.

Executive-rum är ca 35kvm och ser kanske inte så mycket ut för världen egentligen (i alla fall inte när gardinerna döljer den fantastiska utsikten), men känns väldigt genomtänkta och har allt man kan behöva. Hilton levererar.
Utsikten över kanalen kommer vi aldrig att tröttna på. Dessutom är det breda härliga fönstersmygar, som man kan sitta i och bara njuta.

Vi började vistelsen med ett par timmars slapp på hotellrummet. De där timmarna med ett glas vin och lite snacks som är så galet mysiga, men som alltid slutar med att man lite för sent inser att man ju måste gå ut för att jaga upp lite mat, och så är det något (barn) som går fel. Eftersom vi dessutom kom på att Sverige ju hade en viktig match, förlängdes tiden ytterligare och det var väldigt nära att vi beställde upp mat på rummet i stället för att gå ut. Som tur var ändrade vi oss, mycket tack vare tjat från Inna (vi hade ju sagt att vi skulle köpa lördagsgodis), och gick ut, trots att den lilla marodören hotade med katastrof. Med napp, blöja och total ignorans av föräldraansvar (typ att barn kanske borde äta middag innan de sover) kommer man långt! 

”Heja Fäje, heja Svenne, heja Sväje!” (Synd att det inte hjälpte.)
Sverige-flaggor in the making.
Det syns inte riktigt på bilden men han ligger och kollar på stora scen, som är på andra sidan kanalen. 😉

Ute visade det sig vara en av de finaste sommarkvällar som denna (hyfsat miserabla) sommar bjudit på, så det blev en riktigt skön promenad med diverse matintag. Mimi piggnade till avsevärt när hon fick en ”frykti” (typ pommes) på pinne och sedan en majskolv på pinne. Pinne är grejen när barn ska äta, eller hur? Att hitta en restaurang som gick att sätta sig på och få mat inom överskådlig tid var svårare, men till slut satte vi oss på en finare pizzeria precis i närheten av hotellet och följde servitrisens råd att inte vänta 45 minuter på en pizza, utan välja något snabbare, vilket med tanke på tidpunkten var en idé vi själva borde tänkt på. Ostbricka och supergoda bruschetta var precis lagom och jättegott. Mimi slocknade som ett ljus och när Inna hade fått gå och ”köpa sådana där som blinkar” var hon nöjd och försjönk i My little Pony’s förtrollade värld. Riktigt bra kväll alltså. Från rummet hörde vi sedan hela Ania Dabrowskas konsert och såg invigningsfyrverkerierna från första (och bekvämaste) parkett. 

Potatis på pinne! Pantastiskt. 😉
”I’m a hopping bunny, I’m a happy bunny…” (Fråga mig inte varifrån detta kommer, men hon sjöng så.)
Smaskens!
Gdansk levererar ännu mer än vanligt.

Lämna ett svar