Polen juli/aug dag 6. Värmebölja

   Nu är jag faktiskt på riktigt säker på att någon någonstans sitter och skrattar förtjust åt oss, för idag vaknade vi alltså i centrala Gdansk med en gigantisk festival runt hörnet och det var 27 grader varmt direkt på morgonen.  Jomen, tack för den!  Undertecknad vaknade dessutom i en blodpöl, vilket jag tackar extra för. Perfekt tajming (det var den takpoolen och det badlandet, det) och inte alls pinsamt. Jag fattar att det varken är första eller sista gången det händer på hotell, men det är ändå inte riktigt det ideala uppvaknandet, jag lovar. 

Med byxorna bak-och-fram och blicken i skyn är hon redo för dagen.

Frukosten var, som vi redan visste, superb. Tyvärr fanns det ingen plats utomhus och tyvärr är det inte barnens bästa gren att sitta stilla och njuta av en härlig frukost, men med hjälp av x antal Nutella (”det ser ut precis som BAJS, mamma”, som en icke namngiven familjemedlem vrålade bland de många svensktalande medfrukostnärerna) fick vi till och med känna oss härligt dekadenta med en Prosecco till maten. Hilton kan frukost, så härifrån går man inte missnöjd eller hungrig. 


Värmen gjorde att vi äntligen gjorde slag i saken och tog en tur med ”piratskeppet” Black Perla. I ärlighetens namn skilde det sig väl inte mycket från den sightseeingbåt vi åkt med tidigare, förutom att det var guidning på engelska, tyska och polska i stället för bara tyska och polska, men det är verkligen spännande att se hur Gdansk expanderar. Området här bortom Hilton var för bara ett par år sedan rena slummen, men nu poppar det upp nya coola byggnader och verksamheter hela tiden, så det var ändå mycket vi inte kände igen. Fördelen med denna båt jämfört med de vi åkt tidigare, var serveringen. Det gick att få både mat, dryck och otroligt billig glass, vilket gör det lättare att få njuta av resan när man råkar vara ackompanjerad av små, rastlösa barn. (Att få gå och köpa glass själva är ju dessutom rena äventyret för miniorerna.) Att åka nog-stop (dvs utan att stiga av på Westernplatte) kostade oss fyra 120zl. Mimi var gratis. 

Gissa om han är nöjd med den kepsen…

Tillbaka i Gdansk var vi varma, ganska törstiga, ganska hungriga och vissa av oss hade suttit stilla lite för länge, så att ta sig genom ett väldigt tätt folkvimmel i stark värme var väl inte direkt ultimat, speciellt inte när vår plan att ta oss upp till det enorma öltält med en sandstrand i mitten (!) som fanns förra året, totalfallerade eftersom det var ett helt annat upplägg i år, utan sandstrand och med 100% väldigt polsk, traditionell mat, vilket inte riktigt lockade oss. Speciellt inte barnen som ville ha sockervadd, karusellåkning och spinnerklubba, gärna samtidigt, och inte alls tyckte att det var speciellt motiverat med mat. 

Att gå igenom marknadsporten som räknar besökare, är obligatoriskt. Tyvärr missade den klantiga fotografen att få med antalet på skylten.

Jodå, bara jag köper ditt verktyg så kan jag också göra sådana här… Absolut.

Till slut hittade vi skugga, mat och spinnerklubba på restaurang Sapore, en ganska nyöppnad restaurang mellan Dluga och Piwna, som är de två parallella främsta restauranggatorna i Gdansk. Maten var väl inget att skriva hem om, men helt okej och det var väldigt skönt att hitta ett ställe som vi alla kunde enas om, och som hade skugga. Det skiftar snabbt på den här semestern. För ett par dagar sedan var det bara skydd för regnet som gällde. 😀 Aldrig nöjda, eller bara grym otur, det är frågan. 

Alla nöjda.

Den här försäljningen måste ha gått strålande idag. (Men fungerade i alla fall, konstigt nog, som distraktion nog för att passera tivolit obemärkta.)

Efter att mat-, klubb- och lite av karusellbehovet blivit uppfyllt var det jakt på tre saker som gällde; sockervadd, en ”livs levande” minion som Mimi skulle ”krama och göra high five, men inte pussa” och rejäla mensskydd. Detta utan att fastna på tivolit, som vi var tvungna att passera. Vi klarade nästan allt! Rossmann tog hand om det sistnämnda, det förstnämnda hittade vi ganska nära hotellet, men minionen lyste med sin frånvaro, vilket fick Mimi att gå igång sådär ordentligt som bara (hoppas jag) ett barn i den åldern kan göra. Det finns liksom ingenting annat, trots att alla andra runtomkring VET att hon kommer att bli livrädd när den där minionen väl dyker upp igen. 😉 

Äntligen! Socker har vi nämligen inte ätit tillräckligt av på den här resan… :O

Nåväl, vi lyckades komma överens om att gå till hotellet för att vila en stund innan vi skulle återuppta jakten, och vem som kläckte idén med en drink på takterrassen vet jag egentligen inte, men det var barnen som genomdrev den. (Vad gör man inte för barnen liksom…?) De tyckte dessutom att det var roligt i ca 1, 5 minut efter att deras ”drinkar”; en alkoholfri (fast vi är inte övertygade med tanke på fortsättningen på kvällen) daiquiri och en bubbelvatten, kom. Sedan ville de göra något annat och förresten var drinken inte god. Det var i alla fall ljuvliga 1, 5 minuter. Solen i ansiktet, fantastisk utsikt och en god drink; det är man faktiskt inte bortskämd med som småbarnsförälder. 

Givetvis måste drinken matcha nagellacket. 😉
”Vi ska måla Banana (Sean Banan), mamma! Vi ska måla landet där man böjer bananerna.” 😉 (Ytterligare 3 minuter är räddade.)

De ögonen… Var det verkligen hon som fick den alkoholfria?

På rummet sedan var båda barnen som två uppskruvade Duracellkaniner på ett sätt som vi (faktiskt) inte är vana vid, så vad det egentligen var i de där drinkarna är inte helt klarlagt. Eftersom kaninerna lyckades sätta i sig en hel del korv, nötter, ost och gummibjörnar (hela kostcirkeln) mellan de hysteriska varven av brottning i sängarna, kapplöpning mellan toalett och fönster, bråk och gallskrik körde vi en repris av gårdagen och preppade lillsnorpan med blöja och napp innan vi tog ett varv ut i den ÄNNU härligare sommarkvällen. Barnen hade tusen idéer om vad vi skulle göra, varav den viktigaste givetvis var att hitta minionen för kram och high five, men inte puss, fast lite slitna var de visst, för efter ett nästan unisont ”väck mig när vi är framme” la båda sig ner i vagnen och slocknande. Tadaaaa! En vuxenkväll på stan! I ett fantastiskt väder i en fantastisk stad. Vi kunde inte tro vår tur, men utnyttjade givetvis tillfället och hann både med en sen middag på restaurang Kos på Piwna (god förrätt, men hoppa över pizzorna!) och en Irish på vårt stamhak ”Elephant” på Dluga. Ljuvligt! 

”Självklart väcker jag er när vi är framme, barnen.” 😉
Cooltura verkar vara precis lika coolt som namnet antyder (och som flera vänner tipsat om den senaste tiden), men tyvärr inte ett ställe dit man går med sovande barn.
Ooooooops! Sorry, Mimi!
En vacker syn en vacker kväll
En kväll på tu man hand med min fina man.

I morgon bitti börjar en ny fas av semestern, för då kommer vänner med barn och gör oss sällskap de sista nätterna här. Det ska bli väldigt trevligt! Med tanke på våra sena morgonvanor den senaste veckan, lär vi få ställa klockan för att möta dem till frukost, så godnatt… 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *