Kroatien 2018. Dag 2. Bad, bad, bad och fotboll i Trogir/Okrug

När jag la ut några bilder på Facebook för några timmar sedan hotade jag med att dagens inlägg kanske måste bli lullegull-rosaskimrande, eftersom vi haft en såååå härlig dag. Nu vet jag inte hur det blir, för det är inte riktigt jag som bestämmer inläggen, det är fingrarna och huvudet som mest bara öser ur sig en massa blaj. Jag vet sällan var det ska sluta när jag börjar. Men dagen idag har verkligen varit härlig, det kan man inte komma ifrån, hur svår och sarkastisk man än vill verka vara.

Bara att börja med frukost på altanen i grönskan bland begonior (?) och limeträd borgar ju för att dagen ska bli bra. När det dessutom bara finns vitt bröd och nutella att äta, är i alla fall barnen 100%-igt med på banan. Lyckligtvis fanns det i alla fall kaffe också. Då klarar jag nästan allt.

Löjligt idylliskt.
Faktiskt fortfarande ganska idylliskt.
”Det här tecknet betyder att man visar kärlek, mamma.” (Okej? Jag känner mig gammal.)
Nöjd? Inte ens förnamnet.
Okej, att berätta för dem om bed bugs (vägglöss) och hur de beter sig (gömmer sig i närheten av sängar) var möjligen inte bara bra.
Men så länge vägglössen är så här söta, kan jag ta det.

Barnen hade (surprise surprise) bara en önskan för dagen. Att gå och bada. Med 30 grader i luften, nästan lika varmt i vattnet och bara 25 meter till stranden verkade det dumt att motsätta sig den önskningen. När vi i badkläder var på väg ut genom dörren blev vi dock bjudna på välkomstdrink av värdparet, som vi inte träffat tidigare, eftersom vi igår ju bara hade sms-kontakt. Det var både vi och ett trevligt skotskt par som fick svinstark raki som frukostaperitif. Jättetrevligt och många bra tips fick vi. Även barnen uppskattade verkligen att sitta och prata en stund så de slapp komma för snabbt till stranden. (Haha, självklart inte, men vi är ju pedagoger, så lite godis rådde bot på stressen…)

Att höra Inna utan problem konversera på engelska är fortfarande såå coolt. Vi har redan flera gånger fått frågan ifall svenska barn lär sig engelska i förskolan, och Innas eget svar på att hon är duktig är helt klart det bästa: ”Yes, I’m supergood.”  Jag har dessutom idag insett att även Mimi har en naturlig fallenhet för språk. Jag borde ha fattat tidigare, men jag har bara skrattat överseende åt hennes ”Skojad!”.  Idag slog det mig att det är helt logiskt. Lura och skoja betyder ju i princip samma sak, och man kan säga ”lurad!”, alltså kan man givetvis säga ”skojad!”. Hon är bara lite före sin tid. Eller kanske lite efter, eftersom man tydligen enligt ett föråldrat uttryck förr kunde säga ”han skojade dem på 1000 kronor” (SAOL).

Värdparet verkade jättegulliga och skickade, förutom den starka rakin, med oss en flaska hemgjort vin och så fick vi låna en uppblåsbar fåtölj som låg under trappen. Det blev med andra ord ett ganska maffigt ekipage som begav sig mot vattnet. Vi var givetvis tvungna att ha med både krokodilen och luftmadrassen också, förutom fåtöljen.

På stranden finns (dyra) strandstolar och parasoll, men även gott om plats att lägga ut sina handdukar (och luftfyllda attiraljer) precis vid vattnet. Bara detta är en sådan fördel i dagens i-landsproblemfyllda samhälle, där man har så många dyra och snudd på livsnödvändiga grejer (typ telefoner) med sig till stranden att man sällan kan bada tillsammans, för någon måste passa grejerna (som vanligtvis befinner sig något hundratal meter borta på en knökfull strand). Nämnde jag dessutom att det är galet skönt att slippa sand?

Med tanke på att vi allihop badat mellan fyra och fem timmar idag, hade ovanstående scenario varit ganska tråkigt. Vi har verkligen legat i vattnet nästan hela tiden, och de 25 grader jag skrev om igår, måste vara minst 27-28 ändå med tanke på hur lätt det är att doppa sig och ligga i.

Äntligen en lek som jag 100%-igt gillar. ”Mamma, du ska ligga i fåtöjen, så ska jag bogsera dig!” YES! (Jag och Inna är där i bakgrunden, Mimi kraschade bara bilden.)
Peter tar sin papparoll på allvar. Självklart måste barnen lära sig ”tusen nålar”.
En av väldigt få stunder på stranden i stället för i vattnet. Tur att vi inte hyrde dyra strandstolar. (Vet inte om jag har glasskladd på linsen, om telefonen är lite överhettad eller om simmigheten i bilden helt enkelt beror på lullegull…)
Glass för vuxna… (Nej, faktiskt ingen sprit, men shit vad mycket socker. Inget jag behöver köpa igen.)
Redo för snorkling (nåja, utan själva snorkeln , men ändå).
And she’s hooked!
Efter upptäckten av cyklop i kombination med kristallklart vatten såg vi inte mycket mer än bakhuvudet på Inna.
Uppenbarligen har de sjöodjur även i Kroatien.
Bara att erkänna. Jag är kär. Vita, fina, osandiga stenar överallt. Bara att gå ner och upp ur vattnet hur man vill, går bra att ligga i och följer inte med hem. Den perfekta strandpartnern! Okej, lite hård och kantig kanske, men hellre det än beskedligt lullegull ju.

Vid 16-tiden börjar vi känna att det kanske vore på sin plats med lite chill, speciellt eftersom Mimi faktiskt slocknat i min famn, så vi drar oss hemåt. Inna, som är vår främsta inom området, visar hur verkligt chillaxande går till. En dusch, favoritpyjamasen och en go film på telefonen på soffan. Oslagbart! Personligen föredrar jag dock en dusch, fuktcreme och ett glas vin på en ljummen altan. Få saker slår känslan efter att man duschat av sig salt, sol och eventuell sand efter en dag på stranden. Kan man dessutom gå och sätta sig utomhus i något som känns som kroppsvärme är man helt hemma. Typ rosaskimrande.

Chillalalalaxa

Jag kände ju igår att det var dags att återta kontrollen över provianteringen, så efter att ha njutit på altanen en stund, tog jag mig i kragen och tog en promenad längs strandpromenaden mot ”Tommys maximarket”. Jag passade även på att ta en omväg bortom hamnen. Egentligen är väl detta varken mer eller mindre än vilket annat turistställe som helst med en fin strand, en massa strandrestauranger, supermercados med jämna mellanrum och möjlighet att hyra båtar, få massage och köpa krimskrams, men känslan här är ändå så avslappnad att det känns speciellt. Det är lättillgängligt, enkelt och soft bara. Vi kommer definitivt att återvända. Oväntat, eller hur?  Det har vi aaldrig gjort förut.

Hamnen i Okrug, det lilla samhället utanför Trogir där vi bor.
För den som vill ha extra allt på semestern. 🙂
Vinet vi fick av vårt värdpar. Jättegott!
Eftersom Mimi i brist på andra leksaker kastat kotte hela dagen, köpte jag henne en boll i stället, vilket blev en riktig höjdare. Hon älskar den och vill bara kasta boll hela tiden. Med varierande resultat…

Att vara i Kroatien när Kroatien spelar VM-match mot Argentina är ganska speciellt. Under hela seneftermiddagen händer det grejer på andra sidan gatan på Club Papaya. Det flyttas ut en tv, dras en massa kablar, sätts upp högtalare och som grädde på moset, en grön cigarettgubbe, som uppskattas mycket av tjejerna. Med tanke på att det dessutom tjatats sedan de vaknade ur sömn/chill om att gå ner och bada igen, fick det givetvis bli ytterligare en runda ner till stranden efter middag. Att kunna gå till stranden i baddräkt vid 20.00 är lyxigt. Att hitta lediga platser en meter från vattnet är nästan overkligt. Att Kroatien dessutom vann med 3-0 känns bara naturligt i det flowet.

Tjejerna pratar med och imiterar den gröna mannen på andra sidan gatan. 😀
Mycket bättre än så här kan en fotbollsmatch inte bli. Storbilds-tv, solnedgång, barn som badar två meter ifrån bordet, en drink i handen, ljummet i luften…
OM en fotbollsmatch kan bli bättre än ovan, så är det i så fall så här, med egen utdragen tv och antenn och en gigantisk familjepizza på stranden. (Jag undrade varför det gick en kabel rakt ut på stranden, bakom restaurangens storbild. Detta var förklaringen. Underbart!)
Barn i solnedgång. Klassiker.
Mimi filurar som vanligt.
Klart att även barnen ska ha drink.
Heja Hrvatska!
Solnedgång utan barn. Också klassiker.
Mimi på en minut. Denna mimik! <3

Eftersom Mimi sovit en rejäl stund under eftermiddagen var det inga problem att sitta kvar i den ljuvligt ljumma kvällen och följa fotbollen och det härliga engagemanget från publiken på restaurangen. Man behövde varken förstå kommentatorerna eller ens kolla på matchen för att förstå vad som hände, det framgick med all önskvärd tydlighet ändå. Det kan svårligen ha varit bättre att faktiskt vara på plats. Undrar om vi kan förvänta oss samma inramning på lördag när Sverige spelar….

Efter att vi hämtat varsin telefon till Mimi och Inna kunde vi helhjärtat ägna oss åt att njuta av kvällen och fotbollen. Det var bara en gång (när Kroatien gjorde 2-0) som Mimi irriterat undrade om alla vuxna måste prata så högt. Hon hörde ju inte vad de sa på hennes telefon. 🙂

Vid 22 kände vi ändå att vi inte riktigt kunde sitta kvar längre, så då fick det bli lite kort chillaxande (av någon anledning sammanföll tiden med slutet på matchen…) i soffan innan sängdags. Sändningen på CMore låg uppenbarligen några minuter efter den lokala sändningen här, men vi märkte tydligt när det blev 3-0 trots att vår sändning inte kommit dit ännu. 😉

I morgon ska det enligt prognosen regna och åska. Blir det så tar vi nog en sväng till Split och/eller gamla stan i Trogir, blir det inte så kan vi nog inte motstå barnen innerliga böner om bad med cyklop respektive bad med boll. (Man kan väl ändå inte köra någonstans bara för att känna att man använder den fördyrade hyrbilen som stått stilla sedan vi kom hit… eller?) Enligt barnen är detta hittills helt klart den bästa semester vi varit på, och då verkar det rent onödigt att dra iväg dem på något de inte kommer att uppskatta lika mycket, för det betyder,  som alla vet. att vi inte heller kommer att uppskatta det speciellt mycket. Dessutom kommer vi garanterat att komma tillbaka hit, så hinner vi inte denna gång, får vi ta det nästa. Skön känsla. Nästan rosaskimrande.

Kommentera