Kroatien 2018. Dag 8. Vi VANN! Vad gör det då att det regnar och blåser?

Klart.se – väderspående taxichaffis = 1-0

Det där vi lärde oss om boran igår visade sig, som de flesta myter om väder, vara ren bullshit, för inte tusan hade molnen blåst bort och nog tusan regnade det när vi vaknade idag. Så fortsatte det dessutom, och vi känner återigen att det där med att befinna oss på en ö, speciellt en ö där nästan allt handlar om sol och bad, inte riktigt är vår grej. Vi känner oss lite rastlösa och ”färdiga” med Brac i allmänhet och Bol i synnerhet, även om vi egentligen inte gjort så mycket här. Det är kul att ha testat på en ö, men med facit i hand kunde vi hoppat över eller tagit en kortare vistelse här. Just Bol ligger på andra sidan av det mesta, känns det som, vilket vi så klart hade vetat om ifall vi läst på lite mer, men vi hade fått för oss att det var Bol som var huvudorten på ön. Slarvigt av oss. Det finns säkert massor av saker att göra, men när vi t.o.m googlar saker att göra i regn, får vi mest bara träffar om stränder och berg. Inget av det lockar oss särdeles.

Morgonens utsikt från balkongen. Med både moln och regn, trots nattens ”bora”.
Till och med svalorna trivs bäst i lä under tak.
Stor mening att skaffa ett vinglas till Peter…. (Nej, han drack inte vin till frukost. Det var gårdagens synder.)

Till slut bestämmer vi i alla fall att vi ska ta utflykten i bil som vi pratade om redan igår, fast då hade vi sol- och badaktiviteter i sikte. Nu tänker vi stad, mat och kanske någon affär i stället. Avfärden blir hyfsat försenad pga ett styck treochetthalvtåring med osviklig förmåga att med sitt löjliga beteende även försätta sin ömma moder i löjligt treochetthalvtåringsläge, men slutligen – någon timme senare än beräknat – kommer vi iväg. Med tanke på att Matchen, den med stort M mellan Mexiko och Sverige, börjar redan 16.00 och inte 20.00, som vi hade fått för oss, är det egentligen helt idiotiskt med en utflykt som oavsett mål kommer att ligga 45 minuters slingrig väg bort, men strunt samma. Vi behöver en liten utflykt. Jag vet inte vad vi gett våra barn för traditioner, men för dem verkar det vara likhetstecken mellan utflykt och snacks eller godis… (Det tycker egentligen jag också, så jag vet exakt varifrån de fått det, men det låter ju inte så bra att erkänna.)

Supetar såg ju trevligt ut när vi kom in med båten för några dagar sedan, och ska, vet vi nu när vi läst på lite bättre, vara öns största stad (eller snarare samhälle), så det blev dit vi styrde kosan. När vi kom fram styrde vi mot ”Centar” och trodde att vi på allvar skulle hitta ett centrum och kanske ett torg, men i stället var vi strax alldeles ”vimse” (som Mimi säger) och försökte ta oss fram på dubbelriktade gator som var för smala för en bil och som dessutom utan förvarning plötsligt kunde sluta i en återvändsgränd. Läskigt. När vi väl hittade en ”riktig” väg, tog vi oss tillbaka till rondellen där vi började, och tog oss ner till hamnen i stället. Där var det i alla fall lika trevligt som det hade sett ut från båten och vi satte oss mer eller mindre på första bästa restaurang, där vi utan egen förskyllan blev kvar lite längre än vi egentligen hade tänkt. Det var dock ett bra ställe för att kolla på folk, så det gjorde väl inte så himla mycket förutom att vi ju hade lite bråttom hem igen.  

”Mamma, kan vi vara lika busiga som igår, så vi får kolla på våra telefoner när vi äter….? Snääääälla…”
Den lilla ”heja-Sverige-tjejen” vilar sig i form inför matchen.
De här stunderna kommer man ju garanterat att sakna, så det gäller att passa på.
Så här glada var vi innan kyparen kom med barnens pizza… med massor av oregano… vilket vi uttryckligen bett att få slippa. Hans ”jag byter” visade sig ta sisådär 20-25 minuter, så det blev ingen speciellt social lunch.
Men vi hade i alla fall gott om tid för lite pinsam kändisspotting, lantisar som vi är.

När en oreganofri pizza väl kommit och förtärts gjorde vi en sekundsnabb sightseeing i staden och stod sedan och hoppade medan barnen låååångsamt satte i sig sina efterrättssglassar samtidigt som de sjöng om bockarna Bruse som kunde gå över broarna och ut i skogen och äta sig så….. feta…ost! (Lika roligt varje gång faktiskt.)

På hemvägen prisade vi den fria roamingen inom EU och streamade Sveriges första 20 minuter genom bilens media-system. (Nej, det gick inte att få ut bilden i GPS-skärmen, det hade kanske varit lite väl bra… men ljudet funkade bra i alla fall och jag kunde ju se vad som hände på telefonen. Hade det blivit mål hade vi nog fått stanna till…) Men det skulle ju ändå visa sig att det var andra halvlek man skulle se.

Snabb-sightseeing i Supetar. Analys: ”många fina fiskar”.
Och god glass…
Eh, nej, det fick inte sätta sig i bilen med glassen.
Olika sätt att följa den FANTASTISKA matchen. Shit, vi GJORDE det! Jag måste erkänna att jag verkligen inte trodde det, men för en gångs skull känns det helt okej att ha fel.

Vi firade den otippade segern med ett besök på lekplatsen, så att alla i familjen skulle känna sig glada och nöjda med dagen. Inna tyckte att vi skulle leka ”banan-kull” (vilket hon förevisar på bilderna nedan). Vad hände med datten?

Intresset för banankull var lyckligtvis ganska snabbt övergående, så undertecknad ägnade sig åt den för en gångs skull medhavda kameran i stället för att posera som en banan. Möjligen en miss, men jag tror att jag kan leva med det i så fall.

När man blir banankullad står man så här. (Det står KULLAD, inget annat!)
Och när någon har skalat bananen blir man så här glad. (Okej, jag är helt med. Eh, nej, det är jag inte.)

 

Efter någon timme på lekplatsen hann vi också med lite fisk- och krabbspaning längs med strandpromenaden och ett par rundor kurragömma vid en liten strand innan vi tog oss an det branta hemvägen för att också hinna se vilket lag vi kommer att få möta i åttondelsfinalen nästa vecka. Att det blev Schweiz känns någorlunda överkomligt, om vi nu bara inte bränt allt krut och/eller underskattar dem.

Kurragömma på en strand är ungefär lika effektivt som kurragömma i en 30 kvm stor lägenhet.

Peter var på träningshumör, så han tyckte inte att det räckte med de branta backarna utan ville gärna ha lite extra vikt också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *