Florida 3.0. Dag 2. Från Ft Lauderdale till Cape Coral

Idag tyckte familjens minsta medlem att 04.45 var en lämplig tid att vakna. Med tanke på tidsskillnaden hade det väl i och för sig kunnat vara värre, men också mycket bättre. Fördelen med detta var i och för sig att vi hann med väldigt mycket under morgontimmarna. Vi kunde t.ex. kolla in den långa kön som ringlade förbi McDriven hela morgonen. Den började ungefär i samma tid som Mimi…

Klockan är halv sex och kön i McDriven oändlig…

Innan klockan var 08 hade vi dessutom ätit frukost – den lyxigaste någonsin, tyckte barnen när de såg M&M bland yoghurttillbehören – ”motionerat” (Inna som fått för sig något igen), varit på Winn Dixie och köpt lite färdkost för resan (typ) genom Everglades och blivit med en Christmas red gitarr. Ganska bra marscherat för våra första timmar på amerikansk mark.

Ganska nöjd är också mamman som dels upptäckt hur smidigt WordPress’ nya blockverktyg är, dels hur underbart det är med fri surf så att jag utan problem kan föra över mina bilder till Google och använda dem i WordPress utan de konstiga omvägar jag brukar få ta. Tack för det, Telenor. I och för sig kunde ni väl lanserat det en månad innan jag lämnade er, inte en månad efter…. För den som eventuellt vill ha tag på mig rekommenderas mejl eller Messenger under denna månad, för jag använder inte mitt vanliga nummer. (För er som ska till USA kan jag varmt rekommendera att skaffa ett Telenorabonnemang – när jag skaffade mitt fick jag 100GB på köpet, så för 219:-/månad har jag 103 GB att använda här i USA, vilket är ungefär 100 mer än jag vanligtvis använder under en månad, och det är ingen uppsägningstid, så när jag kommer hem, säger jag upp abonnemanget. Synnerligen bra, Telenor! Tack!)

Vår sejour i Ft Lauderdale blev denna gång väldigt kort, så efter ovanstående eskapader, som ju var snabbt avklarade, styrde vi kosan mot Naples där vi hade som plan att möta upp Peters barndomskamrat Jokke och hans Michaela, som vi faktiskt även lyckades träffa förra gången vi var över. Eftersom de dock precis gett sig ut på golfbanan styrde vi i stället om de planerna till i morgon, då de ska komma till oss i Cape Coral, vilket ska bli hur mysigt som helst. I vilket fall som helst så körde vi återigen längs Alligator Road, som idag äntligen levde upp till sitt namn. Till slut tappade vi räkningen på hur många alligatorer vi såg. Det var långt över 50 – 60 i alla fall. Och fyra kor. Så klart. Varför skulle det inte finnas kor i Everglades liksom?

På grund av de ändrade planerna blev vi lite tidiga till Cape Coral och eftersom solen sken gjorde vi en omplanering (lite av vår specialitet, kan man säga, i den mån vi ens har något som kan kallas en planering) och körde mot ”lilla stranden” där vi tänkte äta på Beach Club-restaurangen och kanske leka lite på lekplatsen bredvid. Det visade sig att vi inte riktigt var ensamma om de planerna. Vad hade vi trott? Det är annandag jul, 27 grader varmt och folk är lediga… Vi hade dock tur som tokar och fick en parkering precis bredvid stranden och det var faktiskt så varmt både i luft och vatten att det till och med gick att bada, vilket vi ju var helt oförberedda på, vi som fortfarande hade packningen i bagaget och Sverige-känsla i kropparna, men vi improviserade fram lite badkläder och ett par handdukar så att i alla fall barnen (läs: Mimi) fick doppa sig ordentligt och skvätta sand över allt och alla. Med Sverige-blek hy och solskydd på okänd plats i packningen var det nog tur att vi inte kunde stanna så länge. Restaurangen är en av få med fri placering, så draget att låta barnen leka en stund på lekplatsen innan vi gick dit för vår tänkta lunch visade sig vara rent av korkat, för det var som sagt fler än vi som tänkte så. Knökfullt var ordet, så vi omgrupperade ännu en gång och hamnade i stället på barnens favoritrestaurang (restaurang med citationstecken); hamburgerhaket Wendy’s. I och för sig ett väldigt trevligt Wendy’s med mysfaktor, hur konstigt det än låter, men kanske inte riktigt som den tiki-restaurang vid stranden som vi hade planerat. (Nope, jag har ingen aning om vad en tiki-restaurang egentligen innebär, men det är ett vanligt uttryck här i Florida, så det låter lite världsvant att använda, tänker jag.)

Efter det trevliga Wendy’s-besöket (jag måste erkänna att t.o.m jag gillar det) provianterade vi på favoritsupermarketen Publix. Flera tusenlappar rullade snabbt iväg medan vi fyllde kundvagnen. USA är inget billigt land, men visst, det är inte så ofta man köper precis allt man behöver på ett bräde heller och i den bästa av världar klarar vi oss ett tag på det vi köpte. (Haha… vi kommer att vara där i morgon igen, det vet ju alla.)

Vår hyrda poolvilla ”Sunny” visade sig, roligt nog, ligga mitt emot Villa White Heron där vi – efter vissa bekymmer med en trasig pool – hamnade förra året, och tro’t eller ej, men när vi kände på vattnet i poolen så var det svinkallt. (Och med svinkallt menar jag ungefär 19 grader, vilket med poolmått mätt är väldigt kallt.) Hur kan det ens ske? Finns det en pool-gud som vi på okänt sätt upprört och skändat? Denna gång var det nog ”bara” att någon stängt av (!) poolvärmaren, varför någon nu skulle göra något så korkat, men ändå. Barnen som tjatat sedan igår om hur det skulle ”poola” direkt vi kom till ”vårt hotellhus”. Inte ens de är sugna på att bada i 19-gradig pool. Suck och dubbelsuck. Nåja, ungefär en sekund efter att jag hade mejlat Susanne på myflorida.se som hyr ut villorna, stod hon i dörren med en välkomstflaska vin. Det hade inte med mitt mejl att göra, men var ju väldigt lämpligt, så i morgon e.m har vi förhoppningsvis varmt vatten i poolen och förmodligen får vi stanna lite längre på avresedagen som kompensation, men för de som äger huset måste det ju kosta en högst onödig slant att värma upp poolen igen pga den som fått för sig att stänga av. Pool-guden kanske?

Förutom ett högst välbehövligt badkarsbad blev det inte jättemycket mer gjort idag. Tidsomställningen sitter i kropparna, och det var inte mycket med barnen (eller Peter) efter amerikansk 18-tid (svensk midnatt). Inna klagade dessutom på ont i halsen och att hon inte kunde svälja, så vi får väl se hur den närmsta framtiden artar sig. Det kanske inte blir något poolbad oavsett temperatur i morgon.

Den lilla primadonnan tyckte vällingen var för varm… Vad gör man inte?

Over and out från oss. Håll gärna tummarna för friska barn, varm pool och strålande sol i morgon. Det hade vi uppskattat mycket.