Florida 3.0. Dag 3. Trevligt sällskap i Cape Coral.

Puh! Inga sjuka barn. (Peppar, peppar och ta i trä.) Det var nog bara tidsomställningen som spökade i de små – och stora – kropparna. Efter en frukost där det konstaterades att det inte fanns en enda jordgubbe i cerealsen som hade massor av sådana på bilden, lite sjukhuslek (Mimi fick en doktorsväska i julklapp), mycket färg (Inna fick ett sminkset i julklapp), lite bloggfix (kolla in de uppdaterade menyerna under ”Florida” här ovanför) invigde vi så äntligen poolen, som nu håller 26-27 grader. Eller, så klart, med tanke på min kropps tajming, så var de tre familjemedlemmar som invigde poolen medan jag dokumenterade det hela från poolside. Nåja, i den bästa av världar hinner kroppen inte med att djäklas fler gånger under resan i alla fall. (Ojoj, nu har jag väl jinxat mig till trippla mellanblödningar…) Tusen, tusen tack förresten, alla ni som rekommenderat menskopp när jag upprepade gånger ägnat mig åt detta gnäll här i bloggen. Livet har verkligen blivit sååå mycket bättre – eller i alla fall mindre dåligt – tack vare denna eminenta uppfinning. Ni (tjejer…) som ännu inte provat; gör det! Jag är inte sponsrad av menskopp.se, men kan tipsa om att det är en utmärkt idé att beställa tillsammans med en väninna när de har sina erbjudanden om att få en på köpet, vilket verkar vara ungefär alltid. Man behöver inte två, så på så sätt blir det dessutom väldigt billigt. Och jo, jag hade visst kunnat bada idag, men det är lite molnigt och poolen är faktiskt inte fullvarm ännu. Säg inte det till barnen bara…

Färgglatt var ordet.

På tal om något helt ovidkommande så älskar jag hur barnen springer runt nakna här mest hela tiden, men när de ska bada drar de på sina bikinis… Varje gång. Fantastiskt.

Simskolan dissade hon totalt pga att hon var rädd för sin simlärare (!), men att simma lärde hon sig ändå själv genom idogt nötande i ”Lugn-och-ro-bassängen”, vår kavata lilla stora fyraåring.

På tal om poolen så fick vi i morse mejl från Susanne på myflorida.se om att vi får 100 dollar i kompensation för strulet med poolen. Vi är verkligen supernöjda med att hyra genom dem. Att resa så här är dessutom så fantastiskt. Eget boende, egen pool, allt finns – från superutrustade kök till allt som behövs i textiler/möbler/tv/handdukar etc etc – och oftast leksaker och grejer till barnen. Här finns dessutom både böcker och spel. Och det kostar definitivt mindre än ett ordinärt hotellrum. Underbart.

Ytterligare en fördel med att bo så onödigt stort är att det ju finns ett rum över när vi får gäster i kväll. Jokke och Michaela kommer när de avslutat sin golfrunda. Hoppas det går bra så vi får glada gäster. Och att vi får igång monstergrillen. Allt är verkligen större i USA. Så är det bara. Som jag skrev igår så har vi givetvis varit ytterligare en runda på Publix. Det som ser så mycket ut i kundvagnen (och på kvittot!) blir plötsligt väldigt lite när man plockar in det i de oversizade skåpen och kyl/frysen.

Irriterande nog så är alla våra resepengar någonstans i limbo mellan Sparbanken och Bank Norwegian. Hur kan det idag, i vårt genomdigitaliserade samhälle, få vara så att man ska räkna ”bankdagar”? Pengarna drogs från våra konton i fredags (21/12) och har, pga ”bankdagar” inte kommit fram till våra kort ännu idag, den 27/12. Det är ju inte okej! Men jag gissar att någon – inte jag – tjänar grova pengar på detta genomusla förfarande medan vi får betala uttagsränta på de pengar vi egentligen har.

Man kan fira jul på så många smakfulla sätt.
Att ha två simmande barn underlättar på så många sätt. För att inte tala om hur roligt de har tillsammans. Idag är de Paw Patrol på rescue mission. Innas julklapps-”Scruff’s a love” (något slags hund) med namnet Nattens konung (!) behöver tydligen upprepade räddningsaktioner.

Kvällen har tillbringats på allra bästa sätt, dvs i goda vänners lag med opretentiös mat (köttet var verkligen inte speciellt gott trots monstergrillens förträfflighet – jag måste läsa på så jag köper rätt saker i kötthyllan) och några flaskor vin. Floridakvällen var på sitt bästa humör, så vi satt ute och babblade till 23.00 utan varken filtar eller värmare. Ljuvligt! Som småbarnsföräldrar med en större faiblesse för resor än för att bygga nya sociala nätverk är vi inte bortskämda med sådana kvällar i andra trevliga vuxnas sällskap, så den här kommer vi att leva på länge. Tack för det, Jokke och Michaela! Hoppas inte Mimi väcker oss för tidigt i morgon…

Barnen hade den goda smaken att mysa ner sig under täcket med telefoner och sina nya, högst efterlängtade, presenter i form av ficklampor. Mimi hade innan dess testficklat på allt och alla. ”Är det ljust nu? Blev det varmt? Va? Blev det det? Lovar du och svär? Wala? (Lovar du och svär (typ) på arabiska.) (*Fickla = lysa med ficklampa.)
Resan down memory lane har inletts.
Ytterligt trevligt att kunna sitta ute hela kvällen. Precis som sig bör blev minnena bättre och diskussionerna djupare ju längre kvällen – och vinet – led.