Trots hosta och delirium i natt (bland annat satte hon sig upp och fäktade med armarna medan hon mumlade ”liar, liar!”) vaknade Inna feberfri och hur pigg som helst idag, så förhoppningsvis stämde teorin om tänderna.
Vädret hade den goda smaken att låta regnet komma under natten, så efter någon timmes morgondis har vi återigen strålande sol och 28-29 grader i både pool och luft. Har jag nämnt att jag tycker det är alldeles fantastiskt ljuvligt? En liten känsla av avskedsångest börjar smyga sig på trots att vi ju faktiskt har tre nätter kvar och väldigt många trevliga stopp kvar på vår långa resa. Egentligen kanske vi hade behövt två veckor här för att hinna tröttna, bli rastlösa och utforska alla trevligheter i omgivningarna, vilket vi verkligen inte gjort, men jag vägrar ha dåligt samvete för det. Här ska vi varva ner och njuta. Punkt.
Vi har sagt att vi nästa år ska bete oss lite mer som ansvarsfulla vuxna med ekonomiskt ansvar för ett hus och två risiga bilar, men det är bara att erkänna att bokningssuget börjar smyga sig på. Det är trots allt bara ett och ett halvt år (typ) tills Inna fyller åtta och hennes sista 17 föräldradagar brinner inne. Jag har sagt det innan och jag säger det igen; bättre sätt att använda föräldradagar än så här kan inte finnas. (Och ja, jag inser att väldigt många inte är så priviligierade som vi och kan uppleva det som ett rent provocerande påstående. Ledsen för det, men vi älskar verkligen systemet.) Vi får väl se om jag kan nöta ner Peters önskan och behov om en ny bil och vända den mot ett starkt behov av ytterligare en sådan här semester nästa jul…. Det där att ”låta” honom köpa en gitarr första resdagen var ett riktigt genidrag. Med en gitarr i handen är han mycket mer harmonisk och flexibel. 😉
(Och som alla som känner oss vet, är ovanstående rent skitsnack. Inte det där med att Peter är mer harmonisk med ett instrument, men jag lägger mig inte i hans gitarrer så länge han inte kommenterar mina garn- eller pärlmängder. Vi har separata budgetar för våra respektive missbruk. 🙂
Jag har redan surfat runt på myflorida.se:s sida och kollat in vilken villa jag vill bo i nästa år… Villa Mistral ligger bra till, fast lite onödigt dyrt… Villa Sunny som vi bor i nu är ledig, liksom flera andra som jag kollat på innan. Det nästan rycker i bokningsfingret. Det är ju avbokningsbart, trots allt. Hm…
Mimi har ägnat förmiddagen åt att filosofera om framtiden. Eller, egentligen nutiden, men det är inte riktigt fysiskt möjligt, för hon vill faktiskt bli en mamma till ”två bebisar som du, mamma”. Helst vill hon ha dem i magen nu och Ebbe (bästa kompisen) ska vara pappa och de ska bo tillsammans i ett fint hus med en pool. Inna är lite motvalls och tror inte att (fyraårige) Ebbe blir en bra pappa, ”för han är så busig”. ? Däremot har hon ett par pappa-kandidater i sin egen klass. Både Leandro och Olle ligger visst bra till. Tur att vi får lite tid att vänja oss vid tanken.
Jomen… 
När alla (utom jag) visade allvarliga tecken på rastlöshet framåt eftermiddagen, bestämde vi oss för att kolla Cape Harbour Marina där det tydligen ska vara nyårsfirande i morgon, och som vi helt missat. Vid första anblick var det ett ganska märkligt ställe, men när man vant sig vid tanken att det liksom var som ett slags gästhamn fast (så klart) med trippelt så stora båtar och etablissemang så blev det lite mer förståeligt. Lite. Eftersom vi sett en trubadursnubbe på väg mot en utomhusrestaurang ungefär i mitten av stället bestämde vi oss för att i alla fall ta en öl och en glass innan vi stack, vilket visade sig vara ett riktigt bra drag. Trubaduren var bra, stämningen hög och vid grannbordet satt en trevlig man med en supersöt hund som gillade barn. Perfekt. Vid bordet bakom satt sedan ännu en hund som drack öl ur flaska… Det är olika. På tisdagar har de tydligen live-band, så kanske vi vet vad vi ska göra sista kvällen i Cape Coral. Inna utbrast i alla fall hänförd att hon älskade stället. Och hunden.
Ser ni ”öglan”? 
”Jag vill så gärna klappa den”, sa Mimi. ”Bye”, sa ödlan.
Vanlig syn… 
Med denna donna är det mer salt’n sweet 
Men rätt ljuvlig är hon
Hela familjen. Typ. 
”Jag älskar detta stället!” 
Mums med lime. 
Undrar var tjejerna är. Aha, under bordet med hunden Bell. Så klart.
På hemvägen provianterade vi (igen), så nu hoppas vi att nyårssupén (haha) ska passa alla smaker. Och att jag köpt gott kött denna gång. Det hette i alla fall både Premium, Top, sirloin och filet så det borde ju vara lite bra i alla fall.
Hemma blev det snacks, drinks och spel på altanen tills tjejerna var så trötta att de bad om att få gå och lägga sig. Jag undrar hur det kommer att bli i morgon. Det blir nog inte så många som upplever tolvslaget… Att bada flera timmar om dagen kräver sin tribut. Vem som vann spelen? Tja, i Uno var det jag, sen kommer jag inte ihåg så noga… men Mimi gjorde i alla fall helt omedveten succé med sin Markolio-baserade yatzi-låt: ”Vi vill ha sex, sex, sex, mera sex och sex det kommer det att bli”…. 😀
På första djädra slaget får de yatzi…. Gaaaah!
I morgon är det visst årets sista dag. Personligen hade jag nog kunnat tillbringa den vid poolen, men de där andra visar som sagt oroväckande tecken på rastlöshet, så förmodligen blir det en utflykt till Miromar outlets, en ”utomhus-galleria” där de har sköldpaddor i dammar mellan affärerna och även flera bra lekplatser. Eller så stannar vi bara vid poolen. Vi får se.