Florida 3.0. Dag 29. Absolut sista dagen.

Vår absolut sista dag i Florida inleddes med ett mejl från Susanne på myflorida.se där hon erbjöd oss att stanna lite längre, om vi ville. Det löste ju verkligen våra problem och funderingar om hur vi skulle lägga upp resdagen så den inte blev för jobbig för barnen, även om det också känns lite som om vi är lite väl lata och bekväma. Jag tror dock att denna känsla egentligen mest härrör sig från något slags Jante-känsla att man måste uppleva så mycket på semestern och att det inte är ”lika fint” att bara slöa och ha det bekvämt, för jag har en liten naggande känsla (som f.ö förföljt mig sedan vi avbokade Miami) att vi borde göra Miami, för det är det man gör liksom. Att jag inte är sugen känns som om det är fel på mig, inte på Miami. Dessa tankar trycker jag dock långt ner tillsammans med en del andra som spökar och tänker nu njuta högeligen av ytterligare en bekväm dag.

Jag vet att jag skrivit det innan, men det är värt att nämna igen hur nöjda vi är med att boka genom myflorida.se. Det är verkligen ett toppensätt att resa, att hyra ett lyxigt poolboende så här och priset är lägre än ett ordinärt hotellrum här. Den som vill festa och gå på klubbar ska nog inte åka till Cape Coral, men för alla oss som, ve och fasa, vill ha det bekvämt är det toppen. De flesta villorna har både två/tre/fyra sovrum och lika många badrum, så det är verkligen inga problem att vara två familjer om man vill ha sällskap också. Västkusten är verkligen Floridas bästkust även om havstemperaturen konstigt nog är lägre här, i alla fall nu under vinterhalvåret. Man tycker ju spontant att Mexikanska golfen borde vara varmare än Atlanten, men icke.

Kulturella skillnader är ju alltid kul, och här är en man kanske inte så ofta reflekterar över (om man inte har en lite lätt sjuk hjärna). Toaletterna här är breda ”upptill” och har vatten en bra bit upp i det breda, vilket gör att man får en – inte alltid önskad – bild av sitt tarminnehåll på ett sätt man sällan upplever hemma. Visst är jag bärare av så mycket viktig kunskap och visst blir man glad över att få sådan kunskap förmedlad, kanske lite lagom till frukost eller så… 😉
Mimi har lucia för oss i 25 graders värme. Känns passande på något sätt.

Från barn och fyllehundar får man ju som sagt veta sanningen, så nu vet vi hur det är här hemma. Bebisarna är gulliga, Inna och Mimi är gulliga, jag är gullig (!), men ”inte pappa för han är ju storing, han är ju biggig”. (Sorry, Peter, inte biffig, utan biggig…) ?

”Jag öppnar lite till så du kommer ut, pappa!” ?
”Pappa är ju mycket större än du, mamma, så han är ju inte gullig som du.” (???)
Det spelar liksom ingen roll hur lång en semester är. Man blir liksom aldrig så färdig att man inte måste krama ur det allra allra sista…

Stackars lilla Mimi ville såå gärna säga (ytterligare ett) hejdå och ge ett brev till grannhundarna Mia och Gizmo, men hur intensivt hon än stalking-stirrade in dit, kom de inte ut.

Så här sur blir man för att ens kompis/syssling ska bli storasyster och man själv inte får bli det. ”Det är orättvist! När hon fyller år kommer jag inte att göra någon present till henne. Hmpf!” (Fyraåringar har sån koll på läget… Tur att de flesta – i alla fall vår – har lika kort minne som de är labila.)

Till lunch idag lyckades jag – av det som var kvar i kyl och skåp och som vi egentligen tänkt lämna efter oss – fixa ihop en synnerligen god måltid, som t.o.m fick tummen upp av barnen. Jag kommer aldrig att kunna återskapa den och näringsvärdet må möjligen vara lite tveksamt (som alla andra dagar således), men jag ger mig själv en klapp i ryggen för att jag uppenbarligen kan koka soppa på spik i alla fall.

Vid lunchen diskuterade vi också engelska. Mimi har verkligen fått upp ögonen och vill lära sig, och efter att vi pratat lite om ”water, please” föreslog jag även det lite mer brittiska sättet att uttrycka sig, med lite mer would och omskrivningar och så, varpå Mimi tittade helt tomt på mig en sekund, innan hon avfärdade mig med: ”jag kommer inte ihåg ett ord av allt det där, mamma” och gick. Det är ungefär samma reaktion jag får när jag lite artigt brittiskt försöker beställa på ett snabbmatställe… speciellt om jag beställer något så konstigt som vatten eller (gud förbjude) white milk till ett kid’s meal. Normen är tydligen chocolate, för 90% av gångerna har jag fått upprepa och konfirmera att ja, jag vill verkligen ha bottled water och white milk till mina konstiga barn.

Det spelar ju som bekant ingen roll hur mycket extra tid man än får. Man är aldrig riktigt redo att åka och det blir alltid lite stressigt i slutet. Så även idag, så klockan var närmare 15.30 än 15 när vi lämnade Villa Sunny. Resan över halvön gick hur smidigt som helst. Tyvärr inte en alligator i sikte denna gång, men däremot ett gäng tuppar (!) och en oidentifierad fågel som ville följa med Inna in i bilen när vi hade kisse-stopp på Snake Road. Alligator Alley och Snake Road. Det är lite coolare i USA helt enkelt.

Tjejerna passar på att gympa lite medan vi väntar på att Peter lämnar tillbaka hyrbilen.

Incheckning och security gick lika snabbt och smidigt som senast, men förra året hävdade jag att detta var en förvånansvärt liten flygplats. Efter att ha promenerat en halv km till vår G3-gate idag tar jag tillbaka det. Den är nog rätt stor ändå. En timmes försening kom precis upp på tavlan som en liten käck överraskning, säkert bara för att jag en minut tidigare snålhandlat upp de sista 13 dollarna på vårt gift-card-Visa på snacks eftersom vi ändå snart skulle äta på planet. Nåja, förra året fick vi ”nödlanda” på Irland och ha ett litet härligt fyratimmarsstopp där, så blir det inte värre än en timme får man ändå vara nöjd, tänker jag.

Detta trevliga danska par trodde nog att vi hade haft barnen inlåsta i total isolering i en månad, för oj, vilken uppmärksamhet de fick. Det bara bubblade prat ur dem (barnen).
Världsvan donna. (Som vägrar ”Sverige-kläder”. Möjligen ångrar hon det i morgon.)

Over and out från oss nu. Nu börjar vi räkna ner till nästa resa och spara pengar till Florida 4.0…. ??

Florida 3.0. Dag 28. Sista dagen i Cape Coral. Och på resan… :(

Sista dagen. Nu går det inte att förtränga längre, den är officiellt här. I och för sig flyger vi inte förrän i morgon kväll, men eftersom vi lämnar huset och västkusten efter frukost i morgon är det i alla fall den sista obrutna dagen. Tyvärr började den med blodbad – om det beror på för lång semester eller för kort menscykel låter jag vara osagt, men det var ju inte riktigt enligt min plan i alla fall. Ska man se det från den ljusa sidan hade det ju ändå varit värre med oplanerat blodbad på flygplanet i morgon…

Vädret uppfyller i alla fall sin del, för det är ljuvligt soligt, även om temperaturen är ganska blygsam. Ser dock att det snöar hemma och allt är faktiskt bättre än det, så jag är mer än nöjd. Jag har utnämnt dagen till sol- och pooldag och ingen familjemedlem har anmält avvikande mening, så jag tror vi har konsensus. Fortfarande nu vid 12-snåret är vi mer eller mindre i ofixat tillstånd och ägnar oss åt diverse slöa aktiviteter. Peter spelar gitarr, jag virkar, Inna multitaskar med sina favorit-Youtubers och kreativt skapande medan Mimi bygger kartonghus till sina bebisar och skapar en säng till sig själv av Peters gitarrfodral. Och så har vi lite för mycket vin, mat och snacks över, så vi kör lite hemma-All Inclusive. Toppendag so far alltså. 🙂

Brrrrr….. Jag behöver inte fundera på vilken av ovanstående vyer jag gillar bäst och har verkligen försökt tanka så mycket knallgrön palm mot knallblå himmel jag har kunnat idag.
Tja… vad gör man inte när föräldrarna helt otippat tillåter t.o.m telefon vid poolen som en sista-dags-treat.
Om barnen får ha telefon får pappan ha gitarr, förstärkare och högtalare…
Själv kör jag lite mer low-tech…
Hon ska sova där i natt.

Äntligen fick jag till den där grillningen förresten, och förutom att sista avokadon svek mig var det precis så gott som jag hade tänkt mig. Hela dagen har dessutom varit precis så lugn och ineffektiv som en sol- och pooldag ska vara. Det enda vi rört oss har varit mellan pool, dusch och kök, utan att bry oss om kläder och sådant ovidkommande. Härligt nog helt utan dåligt samvete dessutom. Det blir nog att göra senare i kväll ändå när hela härligheten ska packas ner och man dessutom behöver planera för dagen i morgon, eftersom vi ju har en kvällsflight. Enligt originalplanen hade vi bokat en extra natt i Miami för att slippa tänka på sådant, men nu befinner vi oss ju på andra sidan halvön (ca tre timmar med bil), så det hade inte funkat lika bra. Tankarna just nu handlar i stället om vi ska göra Miami i morgon, trots allt vad det innebär i ökande kostnader, distans och bekvämligheter eller om vi – som vi brukar – ska köra på säkerhet och bekvämlighet och åka direkt till Ft Lauderdale, varifrån vi flyger. Jag tycker Ft Lauderdale Beach är ett jättetrist ställe – det påminner mig om vilken turisttät strandremsa som helst i Grekland eller Spanien där det bara finns strand, hotell och halvtaskiga restauranger med inkastare. Det är en jättetaskig jämförelse, det vet jag, men det jag sett av ostkustens strandremsa (förutom Miami) är ungefär det, fast lite större och coolare för att det är Amerika, så klart. 😉 Men samtidigt är det (Ft L) ju djäkligt bekvämt eftersom vi känner till det, vet hur stranden ser ut, var man kan parkera och hur lång (kort) tid det tar att köra till flygplatsen. Hm… Svårt. Helst hade jag velat hyra ett hotellrum för 6-7 timmar för att kunna duscha och sådär också, som originalplanen var, men just hotellen som hyr ut per timme känner jag inte så väl till… och vi har redan kastat flera tusen i sjön efter att ha avbokat i Miami, så den lyxen är nog tyvärr körd.

Efter att nu i kväll konsulterat väderprognosen, blev det både svårare och lättare, för nu verkar det helt enkelt inte vara strandväder på någon kust längre, så då får vi ju tänka om helt och hållet. Utan salt och sand känns ju behovet av dusch och sådant inte riktigt lika trängande, men samtidigt blir det ca ett och ett halvt dygns resa från dörr till dörr (minus tidsskillnaden) och det kommer att vara sisådär 22-24 graders skillnad mellan tisdag och onsdag, så en base camp för lite vila och ombyte vore ändå djäkligt skönt. Vi får väl se hur det blir. Känner jag oss rätt blir det ändå inte som vi tänkt. Nu kan jag nog inte skjuta upp packningen längre i alla fall, så so long and goodbye för idag.

Det gäller att tanka ur det allra allra sista ur dagen.

Florida 3.0. Dag 27. Blåsdag = shoppingdag

I natt har det åskat, regnat och blåst rejält, så mitt hopp om frukost på altanen grusades totalt. Dessutom är det fortfarande nu på förmiddagen blött och blåsigt, även om det absolut inte är kallt, så dagen blir lite av en utmaning. Det mesta här är ju utomhusaktiviteter, känns det som. Vi är sugna på att strunta i att vi redan överskridit packningsvolymen (enligt Norwegian får man betala övervikt för en väska även om en annan väger mindre – typiskt) och helt enkelt shoppa lite till. Det finns trots allt coola grejer att handla även om dollarn är dyr och vi inte fattar märkescirkusen. Jag tycker ju att mat- och matlagningsgrejer (typ så töntigt som ziplock-påsar och roliga tillbehör) är coola, och kläder till barnen som inte tas fel på förskola och skola för att alla andra också har likadana är ju kul. Och så finns det ju garn. Och leksaker. Och skor. Kepsar och musikgrejer, hävdar Peter. Ännu mer leksaker, hävdar barnen. Play-Doh, lego, hatchimals och sådant kan man faktiskt fynda ibland och utbudet är enormt. Vi har med oss ”shoppingkassar” i kraftig plast (vilket får ”packarna” i affärerna att höja på ögonbrynen och oja sig över att det blir för tungt) och Peter åker givetvis ingenstans utan silvertejp, så vi skulle ju kunna bygga en resväska och köpa till ett bagage till…. Med tanke på vad denna resa ändå kostar märks det ju knappt i den allmänna konkursen. (Efter mina tidigare påhopp här i bloggen är Peter dessutom sugen på en ny resväska, så vi går kanske all-in, vem vet. Det är väl lika bra att verkligen köra ekonomin i botten inför vabruari som vi ju säkerligen har framför oss i äckel-klimatet hemma… ?)

Peters väska… En mikrofon, två par oanvända skor = fullt. 😉
Den här speglar verkligen mitt telefonanvändande under semestern utmärkt. Jag lägger en del tid på det här, så det är tur att det är fantastiskt roligt att ha i efterhand. Hemma väntar faktiskt förra årets bloggande i ”fotoboksformat” – det ska bli superspännande att se om det blev bra. Jag har använt Ifolor i stället för mitt ”vanliga” Fuji, så jag är ganska spänd.
Alltså, den här spisen är så bra! Varför har inte alla spisar en liten och en stor ugn? Den där övre – pyttelilla – ugnen är den enda vi behövt använda, oavsett vad vi lagat och den värmer upp på nolltid, och måste ju spara massor av energi.

Det som är ”svårt” här när man vill shoppa är, som jag nog skrivit innan, att man behöver veta lite vad man är ute efter och sedan köra dit. Det finns knappt några gallerior typ Emporia där nästan allt finns och man bara kan strosa runt, utan det är vanligtvis gigantiska områden – det kan vara km mellan affärerna – med gigantiska affärer och (gigantiska så klart) parkeringsområden däremellan där man går in i en affär och köper vad man ska, sedan tar bilen till nästa och nästa och slutligen bilen till en restaurang eller Starbucks för mat/fika. Sen kan man behöva köra till nästa gigantiska område för att hitta nästa specifika affär. OM det finns gallerior typ Emporia är de ändå ”platta”, oftast outletområden och utomhus, inte några övervåningar eller vanliga butiker här inte.

Cape Coral är dessutom, till och med med amerikanska mått mätt, tror jag, en extremt platt stad. Det är mil efter mil med villaområden, inga höghus, utan bara plant och platt. Det är tydligen en av västkustens största städer (Floridas västkust alltså), men det går inte att skaffa sig en uppfattning om själva staden, för det finns liksom inget centrum, så som vi tänker oss ett centrum. Det är bara vidsträckt. Svårt att förklara, men det där med att man verkligen behöver bil i USA (New York undantaget) känns verkligen verkligen sant.

Haha, Bacon jam igår och idag har vi möjlighet att gå på Schlachtfest. Det verkar vara ett genomgående tema här.
Fast sedan såg vi denna också. Allt är alltså inte bacon ändå.

Det blev en shoppingdag, och det blev en ny resväska. Röd. Det blev också, av outgrundlig anledning (eller dålig karaktär hos föräldrarna) fler leksaker till barnen, några fler basic plagg i svart och grått till mig (det enda jag köper…), roliga snacks att ta med hem och ett rejält jack i pannan på stackars blivande läkaren ”jag-vågar-inte-se-blod-Mimi” när hon hade lite väl bråttom på TJMaxx. Förmodligen då vi inte skulle varit så ”nej, det är lugnt, inga problem”, utan mer amerikanskt ”I’ll sue the shit out of you for having racks where my kid can hurt her forehead”, så hade vi kanske fått resväskan gratis. Det fick vi inte nu. Men den är snygg. Och den gjorde att vi kunde handla ”lite” till, så nu är jag nästan nervös igen. Vi har samlat på oss en del under vår månad här. Börjar man kolla runt lite i det enorma huset ligger det prylar överallt. Det är ju f.ö en av för- och nackdelarna med att flytta runt så här – när det börjar bli dags att verkligen städa, då flyttar man till nästa ställe. Kan man göra så hemma också sen?

Visst är den snygg?!
Och lätt…
Glass i hinkformat. Allt – i alla fall allt onyttigt – är större i USA.
Hjälp!
Stackars liten. Det är ett ganska rejält jack bakom de där plåstren. Det är ganska långt till ”rest rooms” när man har en gråtande tjej med blodet rinnande längs hela ansiktet i famnen kan jag berätta.
Inna och Peter roar sig medan jag och Mimi är och handlar. Visst är de redo för Hollywood vilken dag som helst…? Regissörerna borde stå på kö.

Maten är som vanligt ett problemområde för oss. Idag dissade vi McD:t som låg inne i affären där vi faktiskt var när vi blev hungriga, för vi tänkte testa ett ”Perkins” som låg precis i närheten. När vi kom dit såg det dock lite småsunkigt och fullt ut, så efter viss vånda resignerade vi och gick in på grannhaket (Wendy’s så klart) i stället, men där luktade så illa att jag vände i dörren. Därefter var vi – superhungriga som vi var – inne på eller utanför tre ytterligare fullsatta eller stängda restauranger innan vi totalresignerade, körde tillbaka till Wendy’s och åt våra hamburgare i bilen på parkeringen… Vi lever så flott på semestern. Nu i kväll var planen återigen att äta vårt redan inköpta grillkött, bakad potatis, caesarsallad och guacamole (allt gott i en måltid!), men det blåser upp till 17 m/s…. och Peter börjar prata kinamat i stället för kylskåpsrester, så förmodligen kommer vi att lämna ett par, tre dagars mat efter oss när vi sticker. Sa någon dålig karaktär?

Självklart finns det drive-thru-bankomater.
”Don’t thread on my gun rights” på ena sidan och ett kors på andra. Värsta sorten. Undrar vad hen röstar på…
Mer shopping väntade utanför dörren när vi kom hem. Ett hett tips om man är här och vill shoppa, är att ta en gratis provmånad på ”Amazon Prime”, vilket innebär att man kan få väldigt snabba leveranser väldigt billigt (gratis). Dessutom tror jag att det ingår film, musik och böcker, men det har jag inte testat.
Dagens inköp till tjejen som redan fått för mycket. En Paw Patrol-kommando-klocka.
Och till den andra tjejen som redan har fått för mycket. Barbie hundskötare med hundar som verkligen kissar gult och bajsar… Mycket uppskattat av båda minionerna….
Hett tips nummer två om man ska till USA. Ta ett Telenor-abonnemang. Telenor är (än så länge) enda svenska operatören som har gratis surf i USA. Vi har verkligen stresskört våra abonnemang och ovan förbrukning är tre telefoner under en månad (eftersom Peter delat surf med tjejerna), varav två streamat Youtube under varje bilresa.
Jag har inte streamat så mycket på mina 11 GB, men däremot laddat upp/säkerhetskopierat och publicerat ett oräknebart antal bilder och videor. (Bra att komma ihåg dessa siffror till nästa eventuella resa – det är mest därför de är med här.)

Nu håller vi tummarna för att morgondagen ska innebära en sista sol- och bad-dag, trots de ganska moderata temperaturer som utlovats. Det blir för dyrt om det blir en kall dag till… 😉

Ps. Kinamaten var inte alls god. Vi skulle ha ätit kylskåpsrester. Typiskt. Ds.