Florida 3.0. Dag 21. Life’s a bitch. Cape Coral.

Som vanligt när jag varit överdrivet entusiastisk och positiv dras mattan undan under fötterna på mig. Inte undra på att min livsgrundsyn är en av skepticism och tvivel. Idag har jag noll lust till någonting. Verkligheten har gjort sitt intåg i semestern tyvärr, men det är bara att försöka förtränga, glömma och låta bli att spekulera, vilket är en av mina absolut sämsta grenar. Hur gör man för att stoppa huvudet från att måla upp alla idiotiska scenarier? Jag avskyr det! Nåja, jag ska göra mitt bästa. I värsta fall får jag väl dricka vin från frukost till middag. Peter kör ju ändå lyckligtvis. (F.ö ber jag om ursäkt för detta idiotiska att säga A, men inte B, men det här är trots allt min dagbok, så jag vill kunna ha med även det som inte är bra, även om jag inte kan prata om det. Ingen har dött och allt kommer säkert att lösa sig så småningom, jag lovar. Ingen anledning till oro.)

Lite pga ovanstående och lite för att vi kan, tog vi i alla fall en slö f.m vid poolen. Det har blivit lite kallare än utlovat, ”bara” mellan 19-23 grader på f.m och poolens 28-29 grader känns lite kyliga efter reumatism-hettan i Orlando -poolen, men vi vänjer oss nog snart.

Efter att det varit sådär väldigt tyst ett tag kommer Mimi och Inna fnittrande, båda klädda i Mimis kläder, ”för vi kan ju ha samma kläder” och med härligt (och förmodligen högst tillfälligt) samförstånd: ”Mamma, Inna och jag ska vara vänner för evigt och aldrig säga nåt dumt.” (Yeah, right…)

Multitaskinglek i samförstånd och samma storlek kläder.

Man fattar att detta är lite av en annan värld när det helt plötsligt kör in en gräsklippare på tomten och utan att föraren på något sätt ens uppmärksammar oss klipps gräsmattan, kanterna trimmas och palmerna tuktas. Så skulle man haft det hemma också. (Edit: föraren hälsade efter en stund och bad även om ursäkt för oväsendet när han senare körde en halvmeter bakom våra stolar.)

En studsboll är inte jättelätt att få upp ur en sluttande pool.

Lyckan var så klart gjord när 96-åriga grannens dotter från Indiana var på besök med sina två urgulliga hundvalpar ”Mia” och ”Gizmo” och tjejerna dessutom både fick gosa och gå med dem i koppel. Supergulligt att höra Mimi ge kommandon på engelska. ”Come, Mia, come!” Klart hunden inte förstår svenska, det förstår en intelligent fyraåring.

”Come, Mia, come!”
Nöjda tjejer. Och hundar, förhoppningsvis.

När hundleken tyvärr var över (mina barn är lika gränslösa som jag, så de hade helst flyttat in) fortsatte bebis/Paw Patrol-leken med oförminskad styrka. Det riktiga babyset med termometer och allt som jag köpte i något outlet-varuhus förra veckan mottogs väldigt tacksamt och de där bebisarna kan vara de mest påpassade den här sidan Atlanten. Det är så att jag och Peter knappt vågar andas av risk för att råka avblåsa det härliga lekandet.

Peter har, sedan förra årets besök, velat besöka affären ”A Swedish Affair” i Fort Myers. Fråga mig inte varför, svenska affärer kan man väl få nog av hemma, men det är väl bäst att låta honom få sin vilja fram, så jag kan få handla något vettigt sen, så sagt och gjort, efter lunch och några fyraårings- ”aldrig i mitt liv, jag tänker aldrig i livet följa med, jag ska vara hemma och leka” stack vi iväg.

Från baksätet på väg till affären hördes – som så många gånger förr de senaste veckorna – Lollo och Bernie-sången från både Youtube och Mimi. Jag tror att hon försöker säga oss något om nästa resa… Youtube ja, att göra av med de där 100 GB surf vi fick från Telenor verkar svårt. Båda barnen streamar Youtube genom Peters telefon och själv kör han Spotify på bilresorna och ändå har han bara lyckats bränna 17 GB. Jag har nog bara lyckats göra av med sex. Värdelöst. Vi får låta telefonerna ligga och streama på nätterna, helt enkelt. 😉

På tal om saker som hörs i bilen så har vår TomTom ett intressant sätt att tolka ”north”, nämligen ”nedre botten”. Allvarligt, när behöver en gps någonsin hänvisa någon till ”nedre botten”?!

A Swedish Affair visade sig vara en gullig liten institution som nog snart överlevt sig själv i ett helt avsomnat shopping mall som numera bara hade just den affären och utöver det en massa advokat- och mäklarfirmor. Man kunde köpa vanlig senap för 10,5 dollar, småburkar ABBA-sill för 5,5 dollar eller deras storsäljare wettex-trasan, som annars inte finns här. Dessutom självklart svenskt glas och det numera så efterfrågade ”telefonbandet” så att man kan ha sin telefon runt halsen. (För de som inte kommer ihåg så hade telefoner förr ett litet hål där man kunde fästa en liten prydnad eller fästa telefonen i ett band runt halsen. Inte många under 85 har nog en sådan telefon idag.) Den svenska tanten med de rullande r-en som haft affären i 35 år var dock trevlig och pratsam, fastän vi inte köpte något.

Ps. Om det förresten är någon som tror att jag lagt mig till med dödssynden särskrivning (t.ex. shopping mall), så kan ni direkt glömma det. Det är engelska. Punkt. Ds.

Det var nästan kusligt dött i det lilla området, men en dörr var i alla fall öppen, och det var den in till A Swedish Affair.
Som hittat, bara knappt 100 spänn för lite Slotts senap. (Som dessutom inte ser superfräsch ut.)
Sill, någon? Billigt är det inte att importera, kan man väl konstatera. Jag tror jag köpte tre för 20:- till jul.
De här filurerna tröttnade ganska snabbt.

Efter besöket i den svenska affären körde vi till en i mitt tycke intressantare sådan, Marshall’s. Det var jag som var sugen på nya sneakers, men förutom ett par rätt coola boots som jag inte köpte, hittade jag inget. Däremot så fyndade vi (nog) ännu en leksak till barnen. En hatchimal som vi litegrann hållit utkik efter sedan Inna förälskade sig i den i Ft Lauderdale förra året. Möjligen var den felmärkt för alla lådor ser likadana ut – vi vet för vi har som sagt hållit lite koll – men de andra på hyllorna var en annan – mycket tristare (tror vi) och billigare sort. Vi tyckte det var billigt när vi såg en lapp som sa 59 dollar. Sen hittade vi en till som sa 34,99…. Inte mycket tvekan då. På Amazon tar de 97. (Ja, jag är snål och ja, jag känner mig överdrivet nöjd. Småaktigt och löjligt, men ack så skönt i den småländska själen.)

Väldigt nöjd tjej.
Väldigt nöjd mamma. (Jag tänker inte kolla mer nu, för då hittar jag kanske den på rea någonstans och kan inte känna mig lika löjligt nöjd längre…. )
Mimi lyckades med stor möda tjata sig till ett LOL-set med hårgrejer, som då verkligen inte var något fynd (det man förlorar på karusellerna etc…). Hon som idag inte ens borstat håret och vars enda önskan varje morgon är ”löst hår, bara löst hår” skulle absolut ha detta. (Peter, den elakingen, spelade t.o.m in henne då hon på video försäkrade att hon inte skulle ångra sig och inte tjata om något annat. Japp, han har även spelat upp det för henne senare idag. Pure evil.)
Nu börjar det. Ägget ska på riktigt kläckas.
En hatchimals liv från ägg till ”toddler”.
Det går undan i en hatchimals liv. Efter någon timme har hon, ”Hatchee”, redan passerat baby-stadiet och är nu en ”toddler”.
”Lyssna vad coolt jag spelar, mamma!”
Jag älskar det – något avmätta – tacket på slutet.
”Hon dansar, hon dansar!”
”Åhhh, min lilla bebis!”

Eftersom vi ännu inte ätit på Boathouse denna vända, körde vi dit med vårt nyfödda husdjur. (Undrar f.ö hur det nu kommer att bli. Blir det avundsjuka och syskonrivalitet mellan mjukisdjur, bebisar och hatchimal nu tro, eller kommer de att komma överens?) Tyvärr, tyvärr, tyvärr verkar denna vecka inte bjuda på fler ljuvligt ljumma kvällar, för det var hyfsat kyligt när solen gick ner, men maten var god och trubaduren duktig. Hoppas att vädret bestämmer sig för en kovändning, för med nuvarande sinnesstämning hade jag behövt lite mer värme att gotta mig åt.

Helt emot vanor och ”borden”, tog vi t.o.m efterrätt. En chokkladdoppad Key lime pie är dock lite föör mycket. Otippat va?
Tack, Mimi, det är så trevligt med den minen när jag nu för en gångs skull faktiskt är med på bild.
Juryn är samlad.
Precis när vi skulle gå – så klart – upptäckte tjejerna att man ju faktiskt kunde dansa framför trubaduren och att där fanns en liten tjej att bonda med.
Musik, dans, kompis och en hatchimal – vad kan gå fel liksom?
Dagarna ser ju helt okej ut, men det ser inte ut som om jag ska få några fler härliga kvällar ute på altanen. Buäääähhhhh!
Godnatt, Hatchee…. 🙂