Kroatien 2019:1 Dag 13 En härligt slö dag i Mimice

Efter gårdagens bloggstrul (då jag la två timmar på att skriva en positiv och faktiskt ganska härlig blogg och WordPress raderade hela härligheten) är kanske bloggsuget inte riktigt på topp, men skam den som ger sig. Det här härliga vill jag komma ihåg, och huvudet kan jag ju inte lita på – det är som WordPress igår, ytterst opålitligt – så jag ger det ändå ett försök till.

Natten har varit intressant. Det är ganska lyhört i huset, men lagom temperatur och okej sängar (jag tycker att alla hotellsängar är för hårda, men denna var inte värre än någon annan) men jag fick mitt sängsällskap utbytt mot en betydligt mindre variant än vanligt, och denna lilla har nog brottats mot en och annan demon i natt, för otaliga är de gånger hon satt sig upp och fäktat mot osynliga demoner och med uppspärrade ögon stirrat på mig som om jag var Jack the Ripper. Minst. Inte jätteavkopplande, men själv vet hon i alla fall inget om det idag.

Vi har ju som sagt lite olika dygnsrytm, vår extended family och vi, så i detta nu sitter jag fortfarande med kaffet, syrsorna och den fantastiska utsikten medan Anna och Holger har tagit med Inna till stranden. Lite dåligt samvete har jag för detta, samtidigt som jag ju vet att vara ensam vuxen med två barn oftast är väldigt mycket mer avkopplande än att vara det med ett barn. Eller så är det bara jag som känner så eftersom jag är en kass förälder som avskyr att leka… Så skulle det kunna vara. Jag fördjupar mig inte i tanken utan tänker att de har det jättemysigt och så ber jag Peter om en kopp kaffe till. Har jag nämnt att jag har världens bästa man? ❤️ I morgon fyller han år och jag har inte ens fixat en present. Jag är inte världens bästa fru. 🙈 Men jag har ju faktiskt fixat en resa till vår tio-åriga bröllopsdag i september i alla fall. Det är bra.

Tja, vi bor ju i alla fall på samma ställe och kan ropa till varandra om vi vill. 😍
Ja, jag vet att jag redan publicerat otaliga likadana bilder, men jag kan inte se mig mätt på härligheten. Lugnet. Älskar det. Och en sådan där uppblåsbar kanot (kajak?) ser ju supermysig ut. Undrar om de går att hyra?
Frukosten är serverad! (Av Peter…)
Det ena motsäger liksom det andra… 😉

Med avkoppling kommer ju idéer, det har jag skrivit om innan, och Peter är helt för min (eller kanske det var hans från början egentligen) idé om musiksommarfest hemma. Min senaste är han delvis glad över, tror jag, men bävar nog också, för det händer att jag inte stoppar i tid och då brukar det innebära jobb för honom… Jag vill ha en paviljong. Eller egentligen ett uterum, men tänker att jag kanske ska börja med en paviljong (det är hit Peter gillar idén) för att se om uterum vore grejen (det är här Peter börjar bäva). Helst vill jag ha en paviljong som den vi hade i Okrug, som ett helt rum med tv, belysning, högtalaranläggning etc men utan väggar, men inser ju samtidigt att Sverige inte riktigt är landet för en sådan lösning. Men ett uterum kanske… f’låt Peter, jag menar så klart en färdigköpt paviljong från Ikea, Jysk eller Rusta. Så klart jag menar det! Vissel vissel… (Tips, någon? Vilken är bra, vilken bör undvikas?)

En sådan här (gärna med poolen också) vill jag ha!

Vid elva-snåret masade vi oss ner för den långa trappan till den härliga privata stranden, där de andra redan var. Havet var helt helt stilla och bara fantastiskt. Hur långt ut man än simmade (läs: tantflöt på rygg för det är så härligt) så såg man hela vägen ner till botten. Helt klart en liten bit av paradiset det här. Det var t.o.m så att jag och Anna snudd på hann avsluta ett samtal när vi låg där ute och tantflöt tillsammans. Sedan kom barnen på att vi hade smitit. Just det är ju annars en bristvara nu jämfört med när vi låg och pressade med varsin bok på klipporna ute i Sternö för hundra år och lika många relationer sedan, möjligheten att avsluta samtal. Barn har en väldigt välutvecklad radar för sådant där, att deras föräldrar verkar ha trevligt och ser alltid till att sätta stopp för det med ett faktiskt eller påhittat skäl. Undrar vad det beror på. Från deras eget och ett evolutionärt perspektiv kan det ju inte vara så bra, för de flesta vill ju (säger de iaf) ha syskon, och evolutionen borde ju ha som syfte att vilja att föräldrar skulle vilja ha så många barn som möjligt, men fler barn innebär ju ännu fler små radars. Radarer? Eh? (Avkoppling innebär också möjligheten att utveckla märkliga tankebanor, märker jag.)

Japp, det finns fler bilder av detta att ta.
Mimi följer som alltid sina egna vägar.
Inget napp idag heller.
Här är hon, min bästa. Jag märker själv att jag inte skriver speciellt mycket om vad vi gör eller att det är speciellt att vi är här tillsammans, för det är det ju. Det är jättestort och kul och underbart! Det coola är bara att det liksom bara är. ❤️ För mig är det bästa sortens vänskap. ❤️
Mimis Jesus-intresse har fått en ny dimension nu när hon också upptäckt Madonna-bilden under korset. Nu vill hon ”titta på den lille söte knatten” också, för han ”är ju så sööt, knatte-Jesus”.

Efter ytterligare en salladslunch tog vi siesta på lite olika sätt. Jag försökte – utan framgång – lösa mitt WordPress-problem, Inna tog en håv över huvudet och sminkade sig till en sjöjungfru genom den (!), Peter spelade gitarr och Mimi tog ett varmt bad i badkaret (i bikini…) och en dusch ”för jag älskar ju att duscha nu och jag luktar ju så gott och är så fin när jag har gjort det”. Därefter tog jag en powernap som väldigt effektivt avbröts när Peter och Inna – upprepade gånger – ”smög” in i just det sovrummet (det finns balkongdörr även i det andra) och högljutt ”viskande” släppte in ljud och ljus utifrån när de hämtade än det ena än det andra från balkongen för att sticka till stranden. Nåja, jag rävsov tills de gick (vilket tog avsevärd tid) så jag skulle få lite egentid på balkongen i stället. Just det är väl nästan det enda jag saknar på semester. Man får ju aldrig vara ensam numera. Jag har liksom lite behov av det. Inte för att jag är ensam nu heller, för den nybadade fräscha sitter och ritar där inne och ”vill aldrig i livet ta ett dopp”, och hennes radar är effektivt inställd så hon kommer ut och ser till att jag inte har det föör bra ungefär var femte minut.

Här tänkte jag skriva något käckt i stil med att jag – som Nesbø – skulle skriva min nya roman. Det finns bara två yttepytteproblem. Man ser ju inte på den förbannade skärmen och jag klarar ju inte konflikter. Inte ens feelgood-genren klarar sig ju utan en och annan konflikt, så det skulle nog bli en ganska platt roman. Synd. Efter jul behöver jag ju en ny karriär. Romanförfattare hade suttit fint.

Okeeeeej…..?
Varifrån fååår hon allt? (Ja, jag vet, det underbara och livsfarliga Youtube.)

Vi har världens vackraste strand och 26-27 grader i vattnet och Mimi vill bada i badkaret…

När de andra kom upp från stranden var det bestämt att vi skulle sticka och äta någonstans. Det är så skönt med två vuxna i den utökade familjen så man inte alltid måste bestämma. Jag gillar det, även om jag personligen i vanlig ordning inte är hungrig när alla andra är det. Trots att temperaturen faktiskt inte var högre än 28, bestämde vi oss för att ta bilen och kolla in Staro Sela (gamla stan) i Mimice. Man förstår att den inte är så stor om jag berättar att vi körde förbi hela sträckan med skylten Mimice utan att ens se en väg upp dit. Vid krypkörning tillbaka lyckades vi hitta en väg, så vi såg en kyrka (med en ny variant av en lidande Jesus) och en skylt mot en fiskrestaurang. Det var ungefär det, verkade det som, så vi körde faktiskt vidare. Eftersom övriga var hungriga stannade vi vid första bästa restaurang vid vägen och ungefär där började det gå lite lite fel. Inna hade somnat, restaurangen visade sig vara två restauranger och vi valde nog fel, för det tog tiiid, Mimi blev plötsligt så trött att hon bara grät och när vi äntligen bestämt oss och fått beställa fanns inte det jag skulle ha. Lite tryckt stämning just där och då… men är man diabetiker så har man alltid (nåja, nästan alltid) nödgodis i fickan, så efter lite socker i det ena barnet och en juice i det andra var vi hyfsat på banan igen. Maten tog forever, men var (allt utom Holgers pasta) god, så det blev till slut en bra kväll med pigga barn ändå. Skönt. För att inte utmana ödet tog vi ändå en tidig kväll (tidig efter våra rätt vidlyftiga semesterrutiner alltså) för barnen, så här sitter jag faktiskt vid redan 21.30 och har skrivit klart. På telefonen. Jag är ändå rätt impad av mig själv. (Och nu kommer väl även WordPress i telefonen krascha eftersom jag jinxar så hemskt….

Det där med jinx är f.ö rätt intressant. Inna och Mimi kör en väldigt avancerad (tycker iaf Peter och jag) variant av smurf (säger man väl?) när man säger samma sak samtidigt, och då säger de ”jinx”. Är det något väldigt lokalt (typ bara de) eller är det så nytt och modernt att vi bara inte fattat det?

I väntan på Godot. Eller i alla fall på middag.

När man ser denna bild förstår man att socker (i ”röret”) verkligen är knark…

I morgon fyller som sagt Peter år. Jag funderar mycket på om det innebär att jag måste ställa klockan okristligt tidigt för att vi ska sjunga för honom – han som vaknar först – eller om det är ok med sång lite senare så att vi övriga blir utvilade och orkar med ett lite bättre kvällsfirande. Eftersom jag själv är morgontrött lutar jag mot det senare alternativet. 🙂 Vi planerar att åka ner till Makarska och gå på restaurangen Panorama i bergen. Om det är någon som vet något – bra eller dåligt – om denna plan, så hojta gärna. Möjligen blir detta antingen min eller Annas första gång bakom ratten i Kroatien, för det verkar lite taskigt om födelsedagsbarnet själv ska behöva dricka vatten… Jag bävar redan. Bilen är för stor och gatorna för smala och slingriga.

Vyn från balkongen är fantastisk även i mörker. Jag gissar, men vet inte, att det är Bol som lyser så fint där borta. Mysigt litet samhälle, men dit behöver jag verkligen inte åka igen.
”Mamma, nu är jag helt myggig. Alltså på det bra sättet, inte det dåliga.” (Hon har alltså ”Mygga” på hela kroppen.) ”Det är så mysigt att vara här ute med dig!”
Jag var tvungen att ta en bild till där hon inte ser ut som en gangster. ❤️

Om inget strular vid publiceringen nu kan detta bli första kvällen som jag faktiskt plockar fram virkningen. Wish me luck. Over and out från min ljuvliga balkong.