Kroatien 2019:2 Dag 4 Social stranddag i Okrug

Äntligen frukost på ballen! Dessutom en ovanligt tidig sådan eftersom en liten kavande, klättrande, ördragande, otroligt platskrävande varelse (nope, det var inte Peter) såg till att jag inte fick sova så länge som jag hade behövt. Ja, det är jag som styr frukosten. Inte för att jag gör den, gud förbjude, jag gör alla andra mål, utan för att de andra hänsynsfullt nog väntar med frukost tills jag stiger upp. (Egentligen har det inte alls med hänsynsfullhet att göra, utan de är samtliga sååå nöjda med att ligga i varsitt soffhörn och kolla mobilerna innan den stressande mamman kommer med en massa krav och aktivitetsförslag, men det låter bättre så.)

Jag har insett att jag numera har ett nytt sätt att bedöma sömnlängd och sömnkvalitet på. Mitt Faceid ordnar det åt mig. Inte på något påträngande, elakt sätt, nejdå, det är ett väldigt subtilt och diskret sätt att säga att ”du ser ut som shit!” Eländet öppnar helt enkelt inte telefonen. Tack, jag fattar. Idag var en sådan dag, så att ha semester och att solen skiner är extra bra faktiskt. Att sitta kvar på balkongen med kaffe i handen och solen i ansiktet utan en enda plan för dagen är högst underskattat. Synd bara att Jante sitter stadigt på vänster axel och väser att vi ju inte kan slösa bort tiden så. Vi måste till stranden, barnen kan för hela friden inte ligga inomhus på golvet och rita, speciellt inte med sina mobiler! Vad är vi för föräldrar. Mot stranden! Marsch!

Gaaaah! Jag gör mitt bästa för att knuffa ner honom och sitta kvar där jag är, för alla mår faktiskt utmärkt och stormtrivs. Planmässigt är både vi och barnen kluvna idag. Helst vill barnen ha en heldag i vår 30-gradiga pool, vilket vi också är väldigt lockade av, för det är ju så rackarns bekvämt, men samtidigt finns ju chansen att träffa på Tova, Tilde och Filip om vi sticker till stranden. Vi tror dessutom att de möjligen åker hem i morgon, så det är kanske sista chansen. Vi får se var vi landar.

Nu klockan 18.30 med facit i hand, kan jag säga att strax efter att jag skrev ovanstående landade ett jättetrevligt erbjudande om ”bus och oväsen” på stranden i min inkorg, så då fanns givetvis inte längre någon kluvenhet. Klart vi skulle till stranden och busa/föra oväsen! Det var t.o.m så att alla packnings- och förberedelsebestyr gick som en dans. Inklusive hårborstning som annars tenderar att få grannarna att börja googla ”orosanmälan” eller socialens telefonnummer… Bara det gjorde nästan vår dag! Att det sedan blev en väldigt trevlig och social dag på stranden också, var nästan bara bonus.

Stranden börjar f.ö se väldigt öde ut nu. Idag hade t.o.m strandstolsuthyrningen tagit vinter så det fanns hur mycket plats som helst att leka på. Vilket självklart inte på något sätt gjorde att barnens lekar höll sig borta från de andra soldyrkarna, nejdå, det bjöds på en och annan boll i huvudet, och kurragömma tätt tätt intill andras läger. Så klart.

Ägarna av arkadspelshallen är nog glada att vi är kvar. Himla smart drag att ha två (!) växlingsmaskiner på det lilla utrymmet. Det är helt omöjligt att spela ut ”jag-har-inga-sådana-pengar-kortet” och eftersom det här fortfarande i stoooor utsträckning är ett cash-land funkar heller inte, det hemma så effektiva, ”jag-har-bara-pengar-på-kortet-kortet”. Med tanke på att man på semester är en snällare och mer generös förälder (eller?) har det blivit rättså några sedlar intryckta i växlingsgapet och många rundor, air hockey, basket och ”klubb-lyckohjul” där det faktiskt (vilket jag inte trodde) efter ett otal femmor gick att vinna mer än en klubba. I och för sig bara tre, inte tio, men ändå… Barnen var överlyckliga och började friskt bjuda som om de vunnit jackpot i Las Vegas .

Mimi tyckte att det var så svårt att välja vad hon skulle satsa sina slantar på att hon till slut blev värsta ”sugardaddyn” som betalade alla de andras nöjen, och sedan sprang till pappa Peter efter mer pengar… 🙂
Vi är inte helt säkra på att det är så här det är TÄNKT att man ska stå när man kastar, men är det en obevakad hall, så är det.

Alla barnen älskar att han hela tiden säger ”Gimme your money!” (Skönt att någon är ärlig.)

”Okej, vad vill ni göra nu?” undrar SugarMimi.
På väg till Peter för att be om – och förmodligen få – fler sedlar.

Lunch intogs på favoritstället ”Surf’n Fries” och eftersom barnen absolut ville sitta tillsammans fick vi vuxensällskap vid vårt bord, vilket vi inte är bortskämda med, medan tjejerna kände sig stora vid sitt eget. Win-win! Dessutom hade de riktigt goda cevapcici.

Framåt seneftermiddagen började det blåsa upp och bli lite mörkt inåt landet, och även om det absolut inte var något som hotade, kände vi att det nog kunde räcka med strand och sol. Detta var ju trots allt vår första riktiga strand-dag, så dumt att vidbränna oss. Dessutom åker fam Nilsson hem i morgon, så de hade lite att fixa. Tusen tack för att ni förgyllde vår resa med bus och oväsen!

Tji fick vi ifall vi hade trott (det hade vi inte) att det var slutbadat bara för att vi lämnade stranden. Det blev inte ens ett symboliskt stopp i lägenheten innan tjejerna var i den älskade poolen. Poolen som snälla Lidija och Vlado höjt temperaturen i för vår skull, så den är helt ljuvlig. Bättre värdar kan man verkligen inte ha! (Tyvärr såg jag att priset för att bo här under högsäsong, vilket det dumt nog kommer att vara under vår nästa resa är dubbelt så högt som det vi betalar nu. Blä.)

Det blev två timmars bad, volleyboll och bollkallande (eller Mimikallande), vilket enligt Mimis önskemål sedan följdes av flera rundor Uno, snacks och ”drinkar” i paviljongen. En perfekt semesterdag, helt enkelt. Vi insåg ganska snabbt att det vore dumt att försöka pusha det till en perfekt semesterkväll á la vuxna med någon annans lagade mat och goda drinkar också, men spaghetti på rummet (á la Peter faktiskt!) funkade det med, och tre av oss sov innan 21 sen, vilket är anledningen till att bloggen publiceras onsdag förmiddag i stället för tisdag kväll…