Polen 2019 höstlov – dag 2

Magisk morgon från hotellfönstret
Magiskt var ordet

Jag känner att jag måste utvärdera det där med hotell vs lägenhet. Denna gång tänkte vi ju att vi skulle ”lyxa till det” med hotell, och inte vilket hotell som helst utan femstjärniga Hilton, vilket ju funkar prismässigt under lågsäsong, men knappast annars. Jag inser dock redan (kl. 06.30 dag 2) att det inte bara är lyxigt med hotell.

Ja, vi har ett rätt fint rum med utsikt över floden, men vi bor alla fyra i detta rum, vilket innebär att allas ljud och egenheter (som att vakna supertidigt alla dagar det inte behövs) blir allas angelägenhet. Ja, vi kommer snart att äta en fantastisk frukostbuffé, men vi kommer att äta alldeles för mycket och hamna i matkoma som drabbar hela första delen av denna dag och (absolut inte att förglömma) alla fyra måste göra sig i ordning innan vi går ner och äter, med allt vad det innebär i tid, konflikter och omak (ett badrum…) Ja, vi slipper städa och diska efter nämnda frukost, men det är ju inget som påverkar mig ändå. 😉

En avgjord nackdel finns förresten med detta hotell. Alla dessa enorma speglar och blanka ytor överallt och den slitna, överviktiga kvinna som stirrar på en från dem. Vad är det för konstig idé? Något Halloweenskt? Nej, usch Hilton, det behöver ni ändra på!

Kostnadsmässigt så kostar detta (lågsäsong och med ett barn upp till fem) ca 1500:-/natt m frukost + ytterligare ca 250:-/natt för parkering. (Som hittat. 😝) Lägenheten vi hade senast (ett kvarter bakom Dluga med två rum, stort kök/vardagsrum, tvättmaskin etc och gratis parkering hade kostat samma som vi betalar för en natt med parkering här och det enda som hade tillkommit hade varit kostnaden för frukost. Hm… Trots frukost-proseccon så tror jag inte att jag tar samma beslut nästa gång vi reser hit. Inte ens trots att jag når två Pokémon-gym från hotellrummet nu. 😉 På tal om det så behöver jag lite fler Pokémon-vänner så vill någon (någons barn…?) adda mig så är jag 5229 3772 5909 (Ior73).

Lchf-frukost.
Jomen… Denna frukost betalar vi för…
Men inte denna, lyckligtvis.
Det gäller att jämna ut det… 😉
Man kan tro att hon lyssnar uppmärksamt på något viktigt som sägs. Tro kan man ju alltid… She has a mind and ways of her own, this one…
”Kolla vad stark jag är! Jag kan böja skeden lätt som en plätt!”
”Bla bla bla och så kan man få lite bla…”

Efter sedvanligt lite-för-långt efter-frukost-chillande och lite diskussioner om att det inte alltid passar att gå till poolen, att jo, alla måste faktiskt följa med även om vissa ibland vill något annat, lite före-städning-undanplockande av hotellrummet och smått och gott som alla småbarnsföräldrar känner igen sig i, stack vi i strålande sol mot den mer folkliga delen av Gdansk, där människor verkligen bor i gigantiska miljonprogramsbostadsområden och där det finns en fantastisk park med det ytterst märkliga namnet Ronald Reagan. Lagom tills vi kom fram tornade molnen upp sig och vindarna tilltog, men det var givetvis inget som bekymrade leksugna barn som, för tillfället i alla fall, glömt poolen.

Eftersom jag har en mycket förstående och snäll man fick jag jaga mitt steg- och träningsmål (och möjligen kanske ett och annat Pokestop) medan han och barnen hängde på lekplatsen.
Parken är full av roliga, fina och märkliga installationer.
Ja, snälla, kom tillbaka… 😝
”Nu är det din tur att åka på mig! Det är JÄTTEroligt, mamma!”
”Tänk inte ens tanken! Här måste man betala pant för att komma förbi.”
Kex-fika under ett kort lekstopp. I sol minsann.

Strax efter den soliga fikastunden blev det väääldigt kallt, speciellt för den som varit ute och powerwalkat med överdrivet svängande armar för att övertyga klockan om att man faktiskt visst tränade… så det är tur att denna någon har – återigen – världens snällaste man så hon fick gå och sätta sig i bilen en stund medan barnen klämde ur det sista och allra allra sista ur lekplatsen.

Tittut!
Man behöver ju inte vara som alla andra jämt.
Busshållplats? Nope, bajsstation! 😂

För att tina – och äta – åkte vi till närbelägna shoppingcentret Przmorze där vi av outgrundlig anledning knappt hann in innan vi återigen satt bredvid en lekplats och väntade. Jag vet inte riktigt hur det går till, men det blir alltid så. Denna gång var det i alla fall jag som väntade och Peter som gick en runda. Till att börja med i alla fall. Trots att just denna lekhörna synbarligen bara bestod av en mjuk matta med en hoper mjuka klossar kunde man tydligen roa sig i över en timme innan hungern satte in. Då hade Peter misslyckats med att hitta ett par skor och undertecknad lyckats att – trots avsaknad av kända behov – köpa jeans, jeans till barnen och ett antal toppar. Konstigt…

”Kolla vad skönt jag har det!”
…. hade…!

Lunchen blev en historia för sig. Eftersom jag stod i kö just när de andra tre plötsligt var tvungna att äta, kom jag lite sent in i handlingen och processen, annars hade jag möjligen siktat lite annorlunda, men Inna stod i kö för att köpa macka på Subway, vilket hon gjorde med den äran, och Peter o Mimi skulle köpa hamburgare för bara 14 zl (ca 35:-) på ett annat ställe där de, trots färsk, dvs inte helfabricerad, mat, inte kunde göra en hamburgare med bara ketchup på. Märkligt, men visst, det beställdes två vanliga att sedan ta bort allt från. Det var ju ändå så billigt. Så långt inga större problem utöver idiotin i att behöva beställa något man absolut inte tänkte äta, men när de kom…. Haha! Jag har aldrig sett en större hamburgare i hela mitt liv. Det var en hel limpa med en hamburgare i och den vägde säkert över 500 gram! Inte ens Peter orkade äta upp sin. Mimis ansträngningar syntes knappt på giganten.

Jodå, så här ser en 35-kronorshamburgare ut i Polen…
Mimi! Var är du?
Inget fejk, den är så stor.

När vi fått i oss så mycket vi orkade av den kostcirkelsanpassade måltiden hävdade barnen att det var dags för lekland, för det hade vi ju lovat. Eh, ja, det lovade vi på ditvägen, men det var ju innan en timmes lekande med de mjuka klossarna… Vi hade inte riktigt samma uppfattning om det där kan man säga, och i slutändan gick det som det oftast går när vi reser, barnen vann och fick en timme helt själva (på riktigt helt själva) på ställets lekland till det facila priset 36 zl för båda. Det slås bara av gallerian i Kroatien som bjöd på tre timmar gratis, tror jag. Räknar man faktisk kostnad får man dock räkna till den knappa tusenlapp jag lyckades spendera på garn, broderi, vin, lite kläder och en jacka under tiden, men det mesta av det tillhör ju det essentiella i livet, så det räknas väl ändå inte? Visst?!

Tillbaka på hotellet vid 17-tiden var vi aningen spaka, men det tog inte lång tid för de där små att recharga och börja fråga efter poolen, och (jag måste ändå erkänna det) vi hade en riktigt härlig kväll med bad, bastu, ytterligare ett bad i badkar (samma denna gång) och sedan världens bästa middag i form av Roomservicens Pasta Carbonara och strips med mayo o ketchup. Ibland är det inte så svårt, och restauranger i all ära, men det är rätt skönt att bara köra ut bordet i korridoren och luta sig tillbaka i sängen med ett glas vin efter maten i stället för att artigt sitta och vänta på notan och sedan gå ut i kylan för att komma hem. Enda missen var att vi inte hade någon espresso på maten. Det hade verkligen varit gott efter den goda, men mäktiga, pastan.

Hon är romare innerst inne.

Nu, redan strax efter 21, sover samtliga övriga i rummet, vilket väl verkligen bekräftar att detta varit en synnerligen bra dag. Over and out från en nöjd Olofsson-familj. I morgon är det visst Halloween på riktigt. Skönt, då kan man skippa sminket helt… 😉