Florida 4.0 2019/2020 Dag 6 Pooldag och hemmakväll i Cape Coral

Nu blev jag själv lite förvirrad , för efter att ha läst igenom gårdagens blogg om Innas längtan efter att skriva femmor, kändes det ganska konstigt att skriva ”dag 6” själv nu, men det beror ju på att jag ”fuskade” och kallade första lilla etappen ner till Malmö för ”dag 1”. Allt för att få en så lång semester som möjligt. 😉 Vi är f.ö redan ganska förvirrade och konsulterar dagligen våra telefoner för att försäkra oss om vilken dag det egentligen är. Idag säger telefonen fredag, så då är det nog det. Kanske Taco Bell idag i stället för Wendy’s….

Vi har vaknat till hyfsat ihållande regn och pga sjukdom (inte vår) inställda middagsplaner, så morgonen har vi tillbringat softande i soffan medan vår självutnämnda ”prinsessa” bäddat alla sängar, städat och mycket stolt presenterat bildbevis för oss efter varje värv. En lek som gärna får upprepas. Vad sägs om varje dag? (Och ni som nu ler överlägset åt prinsessgrejen som jag vägrat och ganska burdust dissat så många gånger: Nej, det är inte alls samma sak att hon känner sig fin i klänning och kallar sig för prinsessa som när vuxna människor kategoriserar barn och kallar dem för prinsar och prinsessor. Punkt.)

Med tanke på hur mycket vi handlade häromdagen känns det helt galet att vi behöver handla idag igen, men det är väl bara att ta skeden i vacker hand och acceptera detta lands seder och bruk.

”Jag är en prinsessa. Prinsessor kan sådant. Jag har borstat mitt hår själv också. Ni har verkligen varit slöfockar hela dagen.”

Efter ytterligare en ont-i-magen-framkallande monstershopping hade vädret bestämt sig för att belöna oss med poolväder, så sen blev det solbadande för vissa, volleyboll och bad för andra. Poolen håller fortfarande ”bara” 82F (28 grader) i stället för de 86 som vi iofs inte behövde betala något extra för (tack, Susanne!), men som utlovats. Det är ju inte dåligt (grannarna som betalat betydligt mer i hyra för sitt hus än vi hade bara 23), men jag föredrar verkligen över 30 i en bubbelpool, så det är frågan om jag ska höra av mig igen. Jag skulle helst slippa, för det är inte kul att känna sig som en tjatmoster (eller faster), men det är heller inte så kul att dra sig för att sätta sig i bubblet. Vi får se hur det blir.

Jag vet inte riktigt vem denna vuxna donna är, men jag tror hon tävlar i någon gren som kräver mycket smink och breda leenden.
Bubbelpoolen är ”orca-proof ”.

Till lunch blev det pool-side pizza. Blomkålspizza – och en massa annan low-carb-mat – finns faktiskt i frysdisken på Publix. Har man bara gott om pengar – jättegott om pengar – kan man äta nyttigt även här. Faktum kvarstår dock att onyttigt är väldigt mycket billigare och lättillgängligare. Fast så är det väl iofs överallt.

Absolut helt okej.
”Hm, jag borde tänkt igenom det här innan. Hur ska jag nu ta mig av utan att bli blöt?”
Julklappsdollarna används flitigt. Jag har bestämt för mig att Mimi köpte två sådana här dockor förra året, men de kunde tydligen inte sprattla med benen. Det kan denna. Det måste ju vara värt 200:-…. ?
Inna – och hennes pappa – har ett speciellt förhållande till Sharpie-pennor, så av någon anledning råkade det visst ramla ner två sets av sådana på Target. Mycket märkligt. Inna hade ögonen på ett jätte-set som även innehöll glitterpennor, men hade ju redan valt andra saker, så dollarna räckte inte hela vägen…. Känner jag oss rätt kommer det setet att återfinnas i resväskorna på hemvägen…

Vädret fortsatte att förgylla vår dag hela eftermiddagen med temperaturer på sisådär 26-28 grader. Helt perfekt för volleyboll i poolen, konstaterade jag och Mimi, alldeles för varmt för drönarflygning, klagade de andra två efter en mycket kort sejour utanför huset. Förutom en runda nere på bryggan där vi matade (eller försökte mata) sköldpaddorna, men fräcka fiskar norpade det mesta av brödet mitt framför ögonen på dem, höll vi oss i och vid poolen hela eftermiddagen.

Framåt sen eftermiddag/tidig kväll tog jag och Mimi en promenad fram och tillbaka till fotbollsplanen/lekplatsen och jagade Pokémon/kollade på galna juldekorationer, men utöver det finns inte mycket att skriva hem om. Peter testade – meddelst välstekt bacon – brandvarnaren medan vi var iväg, så nu vet vi att den fungerar som den ska. Skönt. Bra tänkt, Peter.

Ingen vidare bra bild (alls), men utöver en massa plastfigurer har de alltså dansande tomtar/snögubbar projicerade på väggen…. Alltså, på riktigt…

Kvällarna är helt ljuvliga med 21-23 grader varmt, och eftersom vi varit här vid mindre gynnsamma temperaturer tidigare har vi förstånd att uppskatta detta och tar det inte för givet. Dubbelt ljuvligt alltså. Fortsatt ljuvligt är också intresset för bokstäver/teckenspråk. Det blir ju dubbelt bra när barnen vill teckna. De tränar både det och stavning samtidigt. Mimi är nu t.ex. en överdängare på att teckna allas våra namn, ”rumpa” och ”prutt”. Det är inte så illa. (Nu är jag faktiskt lite elak, för hon är duktig på riktigt, och är den som kan mest av de andra tre.) Jag måste f.ö kolla upp om det teckenspråk jag lärde mig i söndagsskolan för (host host) 35-40 år sedan fortfarande är aktuellt. De stackars barnen kanske lär sig stenåldersteckenspråk…

Båda barnen somnade helt ovaggade redan före 20 efter denna soldag, och för oss som höll oss vakna (knappt) ett par timmar till, avslutades kvällen som sig bör med På spåret. Vissa saker rubbar man inte på, semester eller inte. vi är ju medelålders gubevars. God natt!

Florida 4.0 2019/2020 Dag 5 Drönare, dagbok och dolleyboll… ;)

Möjligen ropade jag hej aningens för tidigt igår när jag hävdade att vi/jag var back on track, för i natt har jag – trots att jag slocknade vid 21.30 utan tandborstning eller avklädning ? – sovit otroligt ”grunt” och oroligt, och nu 06.30 – nyss väckt av ett reklam-sms från Telenor, tack för det – har jag rejäl huvudvärk och känner mig högst ur fas. Typiskt. Hoppas det bara är tillfälligt och botas med en (who am I kidding, jag menar minst tre) kopp/ar Zoegas.

Än så länge har vi inte gjort en enda plan, utan låter mest dagarna gå, vilket egentligen är helt enligt plan. Jag är dock sugen på en riktigt bra soldag nu. Gärna en med jättevarm pool också. Får se om dagen kan erbjuda något av det. Hoppas.

Drönarträning pågår. Det där att det är fläktar i alla rum oroar mig en aning, men de har faktiskt rätt bra koll.
Mimi har full koll.

Av grannarna igår fick vi tipset om Lover’s Key där man kan vandra (så mycket vi…), se djur och leta snäckor. Ville man kunde man visst paddla kanot eller ståsurfa/ståpaddla också. Precis vad man längtar efter i alligatorvatten… ? Idag har vi iofs en plan, slår det mig nu. Inna fick ju sin älskade drönare igår, så idag hoppas vi på ganska vindstilla så den kan testas ordentligt utomhus, helst någonstans utan pool och/eller sjö och kokosnötter. Det ligger en fotbollsplan en km härifrån – tror vi siktar på den. Först ska vi dock vänta in Susanne så vi kan betala vår deposition och för varmare pool, och så ska Peter en sväng till en musikaffär (no shit) i Fort Myers för att lämna in något reparations/fixarbete som han absolut förklarat och som jag lyssnade mycket uppmärksamt på (not), så morgonen ägnas åt poolhäng. För soldyrkande mig har detta hus inte optimalt läge, har jag insett, för solen kommer knappt någonsin ordentligt in på själva altanen, möjligen lite på seneftermiddagen/kvällen. Hittills har det ju varit ganska molnigt, så vi har inte riktig koll ännu. Vill man ha morgonsol till morgonkaffet får man sätta sig vid sidan av huset, i höjd med soptunnorna ungefär… Strunt samma, bara man får härlig sol. Barnen och pappan har nu i förebyggande syfte hittat mig en plats längst ut i myggkuvösen där solen når mig och jag kan hålla koll på badande barn och hajar. Nu gick solen i moln ändå, men en timme hann jag i alla fall få. Det är så att man bokstavligen känner hur livet kommer tillbaka efter november- och decembermörkret. (Säg det inte till Peter, men jag undrar om vi ens klarar oss utan detta solpåslag nästa år… ??)

”Kolla vad stadig Hugo är!”
”Vi är lika långa…”

Susanne kom vederbörligen och hämtade vår deposition. Hoppas vi sköter oss så vi får den tillbaka om drygt en vecka. Drygt en vecka… även om det är fjärde gången vi åker så här länge är det svårt att få in att det faktiskt är okej att bara ta det lugnt. Det är nog första gången vi är så länge som tretton nätter på ett och samma ställe dessutom. Jätteskönt!

”Vi ligger bara här för att hon som var här inte skulle se våra rumpor…”

Peter kom hem från Fort Myers nöjd och glad med ett nytt plektrumskydd (tror jag) till nya gitarren, och välkomnades glädjestrålande av barnen. Nu skulle det ju testas drönare… Jag och Mimi tog en promenad till fotbollsplanen en km bort, medan de ivrigaste körde bil, och då passade solen på att bjuda på sin intensivaste sejour hittills, så det blev en rätt svettig upplevelse.

Lagom med utrymme för att lära sig köra drönare.
Mimi är inte lika frälst som Inna, som fortfarande utbrister ”bästa julklappen ever” med jämna mellanrum.
”Lätt som en plätt!”
Vippen?
En leker analogt, en (två) digitalt.
”Kolla vad stark jag är!”

På hemvägen undrade Mimi vad klockan var (läggdags Sverigetid…) och beklagade sig över hur trött hon var. Hon hade minsann inte sovit en blund på hela natten för hon hade bara legat och tänkt på att Jokke och Mikaela skulle komma. Hon är så uppspelt och spänd inför detta, förklarade hon gravallvarligt som bara en femåring som fått en idé och uppmärksamhet kan göra. Känn er välkomna, J&M! ?

Efter ”nyttig” lunch återvände vi hem till poolen, och alla utom undertecknad som av kvinnliga orsaker stannade på land (så klart, har jag ”tur” hinner jag kanske med ett varv till innan vi åker hem ?) badade i den fortfarande inte tillräckligt varma, men varmare, poolen tills vädret återigen roade sig med att retas lite och stänkte lite vatten ovanifrån också.

Inna tog stänken och den tilltagande molnigheten som en signal att det var dags att kolla om alla tre (!) batterierna till drönaren laddats upp igen. Det hade de, så hon lyckades övertala sin snälla pappa att ta ytterligare en sväng till vidare vidder för flygträning. Under tiden försökte jag förgäves få Mimi ut på en promenad, men hon hade intagit totalt semesterläge, naken i soffan med Laleh på Youtube och popcorn inom bekvämt räckhåll och ville ”bara mysa”! Min tjej det där, möjligen förutom nakenheten. Jag trivs bäst med kläder, vilket min omgivning nog uppskattar.

Innan middag knackade verkligheten på och vi fick ta itu med räkningar. Vilket elände. Sådant borde man väl kunna få slippa under semestern! Kontrollfreaket jag hade missat att ta med/fota min budget, vilket jag alltid brukar göra, så det var en synnerligen läskig stund. Utan kontroll. Jag har ju bara gjort det ”några” gånger tidigare, så klart att jag var i absolut behov av mina anteckningar. Döhhh. Speciellt med tanke på dagens digitala räkningar/autogiro-tider… Det är inte så lätt att vara jag alltid.

Mimi ritar av Peter. Spitting image!
Efter att ha målat av oss andra i tur och ordning skulle hon rita sig själv. ”Men jag ska vara fin!” ?

Middagen bestod av rester, men blev synnerligen trevlig tack vare dels den ljumma kvällen, dels de spännande och (jo, jag är inte ironisk för en gångs skull) pedagogiska samtal vi hade med barnen. Vi pratade bokstäver och stavning, repeterade handalfabetet och gissade ord som barnen tecknade, och avslutade med hänga gubbe. Hur mysigt som helst!

Snillen spekulerar.
”Vad kan det vara…? Ett djur? Hmmmm…”
Inna har fått i uppdrag av fröken Johanna att skriva dagbok. Det är ganska intressant att jämföra våra iakttagelser. Hon är lite bättre på att koka ner det till väsentligheterna, kan man säga. ”Dag 1. Flygplan. Bil. Gigantiskt hus.” (Utläses med väldigt tydlig punkt mellan orden.)
”Dag 2. Vi träffade våra grannar. Och sköldpaddor.”
”Dag 3. Jag fick en drönare i julklapp.” (Denna dag var så viktig att den ritade/skrevs på insidan av pärmen, före de andra dagarna.)
”Dag 4. Vi spelar volleyboll. Vi är glada.” (Konstigt nog inget om drönaren. Kanske självklart?)

När hon läst dagboken för mig, med alla tydligt utlästa punkter, anförtrodde hon mig att hon längtade efter i morgon, för hon ville skriva dag 5. Hon älskar nämligen att skriva femmor. Och åttor och nior.

Självklart blev Mimi avundsjuk på Innas fina anteckningsbok och ville också skriva dagbok. Hennes ligger absolut inte i lä, skulle jag vilja påstå, även om storasyster (som möjligen är lite orolig för konkurrensen underifrån) retar henne och undrar varför hon bara har två hårstrån. (”Det är för att håret hänger ner, så klart,” svarar Mimi kolugnt.)

Florida 4.0 2019/2020 Dag 4 Juldag i Cape Coral

Back on track! Både i dygn och bloggskrivande, hoppas jag, för idag blev jag väckt vid 07, vilket måste anses rätt okej, och alla har sovit hela natten, så vi är nog rättvända, tror vi. Tanken var att julstrumporna – självklart, vi är ju i USA – inte skulle upptäckas förrän lite senare idag, men vi underskattade (så klart) Mimi och hennes hökblick, så det var inte mycket att välja på. I strumporna fanns biljetter till delfinsim på Discovery Cove, för barnen ville mycket hellre göra SeaWorld-konceptet igen än någon annan park och nu ”är” ju Mimi sex (host host), så nu får ju hon också simma med delfiner, så i år blir det en aktivitet för hela familjen. Jag tvivlar dock på att den småländska genen kommer att tillåta att detta förevigas á la SeaWorld för 2000:- , men man vet aldrig. Det ingår ju fria drinkar hela dagen….

Klart att julstrumporna ska vara glittriga.
”Jag är så spänd!”
”Jag tror jag vet vad det är….”
”Ja! Jag visste det! Vi ska simma med delfiner! Jag sa ju det.”
”Va? Måste jag simma med späckhuggare?!”

Konstigt nog har hökblicken inte upptäckt resten av julklapparna som Nisse verkar ha lämnat vid garagedörren. Han gick nog fel. Med tanke på hur roligt vi (de) har med kokosnötter, späckhuggaren Hugo, hajen Charmander och flytstolen (som faktiskt inte fått något namn) som inköptes för egna dollar (från farmor och farfar) igår så gör det faktiskt inget. Mimi gjorde nog dagen för kassörskan igår när hon dels var så stolt över att betala själv, dels var helt överväldigad över hur många pengar hon fick tillbaka. Hon tyckte kassörskan var den snällaste i världen för att hon fick så mycket mynt och sedlar, och började genast planera att handla mer för att få ännu fler pengar. Vi har lite att jobba på där. Inte så lätt i dagens digitala ekonomi att förstå värdet av pengar. Det finns ju rätt många vuxna också som inte fattar. Och andra som fattar, men ändå väljer att spendera varenda krona på resor.

Är man sextondelsfinne har man självklart kniv med sig.
Det närmar sig…
Äntligen! Kokosmjölk!
”Komsi komsi, lilla Hugo.”
Julklappar en masse. Badmössorna (mormor o morfar), Hugo, Charmander och flytstol med drinkhållare (av dollar från farmor och farfar).
Sekunden efter kapsejsade Hugo och Mimi hamnade under vattnet.
”Det här är livet, mamma.” (Min dotter, det där! ??)
Inna bevisar bokstavligen varför vi hela tiden tjatar om försiktighet och inga mobiler vid poolen…. Sååå skönt att de är simkunniga! (Nej, mamma, jag lovar att vi ändå inte lämnar dem utan uppsikt! ?)
”Men! Jag tappade ju håven!”
Hugo är sugen på en drink.
”Jag hittade mina skor…” (Nope, hon fick inte bada med mina älskade Nike. Den som försökt få tag på ett par snygga röda gympadojor i dagens puderrosa mode fattar vad jag menar.)

Vi tillbringade hela förmiddagen vid poolen eller i poolen beroende på känslighet för kyla. Jakt på sköldpaddor ledde sedan till att vi kom i samspråk med trevliga svenska grannarna, som bokat genom HomeAway och gav oss lite perspektiv angående både priser och pooltemperaturer. På ett bra sätt, för vi verkar både ha varmare pool och billigare boende. Skönt när det är på det sättet. Å andra sidan hade de som ambition att betala mesta möjliga för allt de gjorde (ironiskt) så kanske inte var så konstigt, men ändå skönt. Löjligt det där, men det känns ju skönt när man tror sig gjort en bra deal.

Våra snapping turtles fick ett skrovmål till lunch idag.

Vädret idag var varmare än igår, ca 25-26 grader, men ganska rejält molnigt, så det var riktigt härligt när solen tittade fram ordentligt en stund vid lunch. Det (vädret) balanserade sedan med att regna lite smått en halvtimme senare, men det var inte så det störde. Vi kände ändå att vi nog borde göra något, så vi körde iväg till en park i närheten där det både fanns en lekpark, en sjö och två Pokémon-gym. Alla nöjda alltså. Eller, Peter var nog nöjd för att all hans tjejer var det. 😉 Det är ju sådan han är, denna fina människa vi delar livet med. Tja, och så fick han ju köpa en gitarr häromdagen.

När vi kom hem låg det paket innanför dörren! Nisse hade nog insett sitt misstag med garagedörren och flyttat högarna. Inna utbrast spontant att ”det var bästa julen ever” och det blev inte sämre av att det i ett av paketen låg exakt det hon så hett önskade sig, nämligen en drönare. Samma för Mimi som fick ”en egen Google [mini]”. Hellyckat med andra ord. Skönt. ? Man behöver alltså inte vara hemma för att det ska bli jul. (Hmmm, Åsa, kom ihåg!! Ny bil och panel på det eftersatta huset!! Inga fler Florida-resor på ett tag…!)

Spänd koncentration.
En flamingo!!
”En Google!”
”Jag älskar den.”
Redan värd vartenda öre. ❤️
Just nu hade hon lätt kunnat få två. ??

Jag har hela tiden sagt att julen ska jag tillbringa i bubbelpoolen med ett glas vin, så efter julklappsöppning blev det bad, trots att vattnet inte höll den temperatur jag anser att en bubbelpool bör hålla. Enligt Susanne ska poolen hålla 82 F, vilket precis bubbeldelen kommer upp i just nu – efter en dags värmande vid 16.30 – så vi hoppas och tror på lite höjning när hon kommer hit i morgon. Att få det ytterligare varmare kostar 25$ i veckan, vilket det lätt är värt, anser frusna jag. Ingen mening med att ha pool/bubbelpool om man drar sig för att bada i dem.

Så här firar man jul på bästa sätt. (Sol och tre grader till så hade det varit helt perfekt.)

Det enda som är billigt i USA? Fem små (normala) avo för fem dollar och så mina favoriter, de där giganterna som man blir lycklig av att bara kolla på. Älskar’t. I kväll vankas (första) guacamolen.

Till middag blev det grillat kött (inte bästa grillköttet, men nu vet jag mer om vad jag ska köpa och inte…) med hasselbackspotatis och (så klart) guacamole. Ute på altanen. Ljuvligt är bara förnamnet. Lika härligt var tillagandet med Mimi som assistent, Laleh på Google minin och hur vi (jag och Mimi) buggade – till Laleh, det hade man aldrig trott – mellan grönsakshackande och dukning. Jag älskar semester. Hemma hade jag inte ens tänkt tanken att lära Mimi bugga mellan varven. Löjligt egentligen, men så är det tyvärr.

”Okej, vem vann i Uno?”
Mimi lärde mig ett nytt komplicerat kortspel och blev så här lycklig när hon vann. (Jag kommer aldrig att erkänna hur hårt jag kämpade – och möjligen fuskade litegrann – för den förlusten. ?)

Nu (vid 21.30) känns det att kroppen nog ändå inte är helt acklimatiserad till den här tiden, för jag anar absolut vibbar av att klockan egentligen är 03.30. Dessutom säger min intuition och erfarenhet mig att en viss nybliven drönarägare kommer att vakna ganska tidigt och ha önskemål om att gå till fotbollsplanen en km bort för att flyga, så det är nog bäst att lyssna på kroppen. God natt!