Florida 4.0 2019/2020 Dag 22 Slappt och småirriterat i Orlando

Jag vet att det är löjligt, men nu börjar vi verkligen få uppbrottskänsla på riktigt, och både Peter och jag hade igår känslan av att ”ska vi verkligen packa upp allt, vi ska ju snart hem”, vilket är helt galet, för vi ska vara här i sju nätter och har således åtta nätter kvar innan vi sätter oss på planet hem. Det är alltså mer än en vanlig chartersemester, fatta det, hjärnan!

Jag vet inte om det bara är den vanliga separationsångesten som gör det eller om det verkligen är så, men lägenheten känns, trots att den är gigantisk (den känns t.o.m för stor nu när vi bott mindre ett tag) och nyfixad, inte som en ”keeper”. Vi vet så klart att Chris, som vi hyr av, nyligen köpt och börjat renovera, så allt är ju inte klart, men det är väldigt kalt och saknas en del rätt basic saker som hängare, dörr in till stora badrummet (!!), torkställning, skålar, de där småsakerna som man kommer på efterhand etc. Dessutom är köksluckorna väldigt oprofffsigt försöktillfixade med något som liknar tippex, och Peter har redan fått en lös fejk-panel på foten. (Tur att det inte var något barns fot!) Dessutom var det något vajsing med två av brandvarnarna i natt så de pep (högt!) en gång i minuten så vi kunde inte använda det ena sovrummet. Och så är det fel på ismaskinen, så vi har en kvarts kubikmeter is i frysen, men inga isbitar. Till det kan läggas ett stopp i ena toaletten – så att det rann över …. ? – så kanske inte den allra bästa starten.

Vy från badrummet ut till sovrummet. Till höger är en liten toalett, som lyckligtvis i alla fall har dörr, men ärligt, inte tusan vill man ha det så här öppet när man duschar, borstar tänderna eller gör alla olika inte alltid så fräscha sakerna man gör i ett badrum? (Eftersom jag vet att det är en del som läser bloggen över frukost ger jag inga exempel.)

Mimi har en intressant approach till livet idag. Bloggen brukade ju handla väldigt mycket om hennes mood swings, men just det har det blivit mycket lugnare med och vi sa för någon dag sedan att det var så härligt med en jämnsolig Mimi, men nu i ett par dagar har hon visat tendenser till sitt gamla jag. Idag har hon, som om det var den naturligaste sak i världen, svarat på nästan allt med ”näe, jag har ju gjort det varje dag!”. Vad vi bett om? Att hon skulle äta frukost… och borsta tänderna och sådant.

Så här vid lunch har dagen faktiskt inte heller varit den bästa. Peter drog, trots 28-graders åskliknande värme, iväg till sin musikloppis ute i ingenting (vi var där förra året, och det var coolt, men räckte med en gång för oss andra), medan vi andra tre stack till poolen. Jag såg framför mig en skön dag med bok, virkning, Pokémon (pokestop vid poolen borde vara obligatoriskt överallt) och harmoniskt lekande barn. Verkligheten? Tre tjejer med taggarna utåt (japp, jag också, jag är superirriterad. Pms??), ett himla tjat, en som är snurrig och bara vill gå upp till lägenheten (svårt att bedöma om det handlar om urladdat batteri i telefonen eller är på riktigt) och den andra som bara vill gå till ”splashen” (en splash zone som finns här på området och som de ändå sedan kommer att dissa pga att vattnet är kallt just där) och som grädde på moset massor av überirriterande småflugor som flockas runt oss så man blir galen. Skönt. Inte det minsta.

En timme efter att jag skrivit detta var det lyckligtvis mycket bättre. Vi lekte tillsammans i poolen så pass att vi t.o.m glömde att äta lunch, spanade ödlor som antingen bråkade eller ville para sig (ibland är skillnaden hårfin) och hade det rätt skönt. Men faktum kvarstår att vi alla fyra – t.o.m Peter som annars alltid är lugn som en filbunke – är lite småirriterade, vilket eventuellt inte är så konstigt med tanke på hur mycket vi umgåtts de senaste veckorna. Hoppas det bara är tillfälligt i alla fall.

”Vill du ha ett löv att äta, lilla ödlan?”
Oväntat besök. Häger?
”Du dök så häääär långt.”

Efter en väldigt varm heldag vid poolen när man nästan (det här kommer jag aldrig att erkänna att jag skrivit) hade önskat att poolen hade varit någon grad svalare (!) tog vi en lugn kväll med hämtmat. God Kina-mat till oss och pizza till barnen. Bara nyttigheter hela vägen. Burkarna med Kina-mat var så fulla att maten faktiskt t.o.m var över kanten, så vi behöver inte tänka på vad vi ska äta i morgon. Sedan igår prissätter vi allting i ”öl-i-park-pris”, för den enda öl vi tog igår när vi genomsvettiga började närma oss slutet av dagen kostade över 11 dollar. Jag trodde att jag skojade med Peter när han kom med två öl och två popcorn och jag frågade om det hade kostat 200:-, för det tyckte jag var mycket. I själva verket hade det kostat över 300…. Två öl i burk och två popcorn. Jodå. Tur att biljetterna var billiga. I och för sig var det möjligen just där och då något av det godaste jag druckit, men ändå… Vart vill jag då komma med denna utvikning? Jo, Kina-portionerna kostade vardera trots sitt överflöd mindre än en park-öl. 🙂 (Jag har så lite att skriva om idag att jag faktiskt måste göra dessa utvikningar för att fylla ut texten.)

Efter maten tog vi en promenad på området. Kvällarna är så där härligt varma igen att det går – förutom att det finns mygg här – utmärkt att gå i shorts och t-shirt långt in på natten. Ljuvligt.

Kläder ja. Ytterligare en utvikning. Jag skrattar högt och lite generat när jag kollar igenom gamla blogginlägg, för jag har verkligen samma kläder på varenda bild, oavsett vilket år! (Tur att jag inte är med på så många bilder!) Detta år är det extremt, för jag har – förutom de två ponchos jag hela tiden använder – verkligen lyckats ta med mig för varma kläder eller kläder som jag pga nuvarande all-time-high-vikt vantrivs något hemskt i. Det förstnämnda är i och för sig ett angenämt problem, men jag måste nog snart hitta något annat att ha på mig. I och för sig lär just det problemet lösas av sig självt när vi kommer hem nästa vecka. Någon skrev 3 grader och regn till mig idag… Urk! Jag tror vi stannar tills det blir vår! Det sistnämnda problemet blir en helt annan femma, som tyvärr inte lär lösas automatiskt. Suck, vad skönt det vore…

Om vi möjligen förlorade någon kalori på den långsamma promenaden, åtgärdade vi det direkt när vi nådde Tradewinds restaurang- och poolområde, där folk fortfarande badade, vilket Inna direkt plockade upp, så något säger mig att den frågan kommer att komma upp i morgon kväll…
Helt naturligt… Det enda – nästan – Inna pratat om sedan vi var på cirkuslekplatsen i Sarasota och hon lekte med ett gäng arabiska barn där är en helt obegriplig lek som heter, säger hon, ”Mofia”. Förmodligen heter den Maffia, tror vi, och är något slags variant av ”mördarleken”, där man ska lista ut vem som är mördaren. Hon är så entusiastisk när hon beskriver alla helt ologiska regler så som hon uppfattat dem att det är så synd att leken verkligen är helt olekbar, speciellt på så få personer och med de reglerna, men hon och Mimi sprang i alla fall runt och jagade varandra runt poolen, la sig helt omotiverat ner och pekade på varandra och verkade ganska nöjda med att leka ”mofia” ändå…
Något som tar rejält med stryk när tiden läggs på blogg och Pokémon är virkning och läsning. Så här mycket (lite!) har det blivit under hela resan hittills. Inte okej.
Nu lånade jag denna nere i klubbhuset, så nu har jag dock inte tid att skriva mer…. Bara titeln…. kan man vara både long och tall….?? Jag måste ta reda på hur!

Tja, i kväll har jag nog kokat soppa på en spik ändå, för idag hade jag inte mycket att skriva om. Egentligen. Värre lär det väl bli i morgon när vi varit på Discovery Cove. Jag önskar ibland att jag inte tog så mycket bilder när vi var iväg på sådana roligheter, för varje bild väcker ett minne som jag vill, men ibland inte orkar, skriva om, och sedan vet jag samtidigt hur otroligt roligt det är att ha både bild och komment sparad, så jag sätter press på mig själv att skriva. Egentligen vill jag ju ibland bara läsa en dålig bok och virka… men känner jag mig själv så blir det nog blogg och en massa bilder även i morgon. Men nu väntar de långa och långa Texans… God natt!