Florida 4.0 2019/2020 Dag 23 Discovery Cove – fullkomligt ljuvlig dag

Idag är det äntligen dags, det som Mimi tjatat om sedan förra året när hon inte fick. Delfinsim. Tekniskt sett får hon i och för sig fortfarande inte eftersom det är sexårsgräns, men vi väljer att tolka det som om det är året man fyller och frågar inte, för frågar man kan man ju eventuellt få nej.

Klockan är 08.00 och vi är ännu inte framme, så än kan vi inte andas ut i och för sig. Lite spänd är jag. Eftersom hon inte pratar engelska som Inna kan det fortfarande bli trubbel. Det står dessutom att man ska ha med foto-id, men det måste väl rimligen bara gälla vuxna?! Kommer inte ihåg eftersom Inna verkligen var sex förra året. Det var alltså inte en issue då.

Familjeselfie i motljus utanför hör till.
Det som är underbart skönt med Discovery Cove är att de har en maxgräns för hur mycket folk de tar in, och den gränsen verkar härligt låg, för här är det knappt några köer alls och massor av plats. I den lilla kön in hann jag i alla fall ta denna bild på taket.

Incheckningen gick utan några som helst problem. Damen frågade om vi ville dricka alkohol idag – på Discovery Cove är vin och öl inte alkohol, intressant nog, vilket vi inte ville och hur gamla tjejerna var. De svarade ordentligt att det var sju och sex. Inga probs. Vi var inne!

Vi klarade första steget! Förra året kallade Mimi dessa biljetter för ”våra pokaler”. 🙂
Det finns mycket att fota på detta vackra ställe, och att ha med sig de här två gör mig ju inte mindre benägen att ta upp telefonen och fota…

Första stoppet – efter den inkluderade frukosten alltså – blev fåglarna, för dem har det tjatats om sedan Busch garden där det ju liksom inte blev så himla mycket med det, eftersom fågelkräken inte fattade att de skulle vänta med att äta tills tjejerna bestämt sig för att de vågade mata dem. Här är fågelmaten – som allt annat – dock gratis. Här var det snarare modet som var problemet. Stackars Inna har det lite tufft just nu som storasyster och förebild, för lillsyrran kastar sig glatt in i allt på samma sätt som hon gjorde förr, men nu är hon (Inna) helt plötsligt rädd för en massa saker. Kanske det drabbar Mimi också när hon blir sju och förnuftig (haha), men just nu är hon den modiga och Inna den rädda som kommer med tusen undanflykter och bortförklaringar. Svårt.

För att vara en köttätare så är det en hemskt gullig liten varelse. Ordet ”köttätare”, speciellt på engelska, får en ju annars att tänka på något blodtörstigt. Eller är det bara jag igen?
”Kolla, den sitter på min hand!”
Tittut! (Den blåa uppe på stenen.)
”Vi har sett den och den och den och…”
Vi var här mycket längre än Peter var bekväm med, men snäll som han är så ställer han upp. Både som kepsvakt och lyftkran.
Återigen säger Innas kroppsspråk och ansiktsuttryck mer än några ord.
”Det här är fåglar mer i min smak, mamma! Jag gillar inte sådana där som flyger och sätter sig i huvudet.”
Men tjena!
Och hej på dig!
Säkerheten är rigorös. I ”the river”, en simtur runt området som inte ens innehåller strömmar, sitter säkert 10-12 badvakter, både i och utanför vattnet.

Efter denna totala overload av fåglar var vi tvungna att svalka oss med ett dopp. Eller svalka och svalka förresten, det var 27 grader i luften och 30 i vattnet. Snacka om perfekt dag! Vi tyckte vi hade det bra förra året, men detta var tredubbelt bra ändå! Även här blev det dock lite jobbigt med det där med mod igen, för trots att lillsyrran bara vågat doppa huvudet i sisådär tre veckor, så hade hon inga problem alls att åka igenom de två (egentligen högst onödiga) vattenfallen som kommer på ”the river-rundan” medan den som nästan aldrig är över ytan när hon badar vanligt freakade ur och gick upp hellre än att göra det. Mycket märkligt. Och kaxig lillsyrra fick mer vatten på sin kvarn så klart. ”Det är så konstigt. Jag är två år yngre än Inna men jag vågar både åka ”splashen” och mata fåglar och åka igenom vattenfall. Visst är det konstigt…?” Jaja, du får nog ditt du också i sinom tid.

Jag gjorde något som jag nog borde gjort för längesen, jag köpte ett ”waterproof” case till min telefon. Jag vet att den ska tåla vatten, men nej, jag stoppar inte den svindyra saken under vatten ändå, men i caset var en helt annan sak. Det är givetvis inte en sak man ska köpa i en park, det fattar ju vem som helst, så jag tänker inte ens berätta vad det kostade, men det var värt varenda krona, så nu blir det, förutom overload av fågel- och delfinbilder, även total overload av vattenbilder. Sorry, men det var ju jättekul.

Ekiperade och på väg att testsimma med nya caset! Inna erbjöd sig att göra det, ”så kan du sola under tiden, mamma”. Det är min tjej, det.
För att citera Mimi för ett par veckor sedan: ”Det här är livet!” Discovery Cove är verkligen värt varenda krona och mer därtill! Åk dit, den som kan!
Livsnjutarna tog flytväst på bara för att njuta lite.
Caset klarade testet, så nu ska vi iväg på en runda i ”The river”.
Här freakade Inna ur första gången, men detta drog jag henne igenom. Nästa är mer en tunnel där faktiskt även jag tyckte det var lite läskigt, för under hela första delen sprutar det vatten som ur bevattningskanoner och sedan kommer en sådan här gardin av vatten. Helt onödigt! Varför? Sen vill de sälja bilder efter delfinsimmet – alla är ju sjaskiga i håret då… 🙂
Mimi är ganska fascinerad över mitt blöta hår – jag gillar ju inte att dyka (läs: bli blöt i håret) så detta var riktigt stort enligt henne. 😀
Yeay! Familjeselfie i vattnet! Caset är verkligen värt varenda krona! Vem vill inte se oss guppa runt så här liksom?
Fruktansvärd bild, jag ber om ursäkt för den, men fatta hur ljuvligt… Det är sandbotten (fejk, men vem bryr sig), otroligt vacker omgivning, 27 grader, strålande sol OCH 30 grader i vattnet. Och jag kan hänga på en pensionärspinne och sola. Fantastiskt.
”Det här är så lyxigt, mamma! Man kan ha denna att leka med också.”
Jag frågade tjejen i baren om öl-råd och hon rekommenderade denna. ”Den kanske inte säljer så bra i en vanlig bar, men här är den otroligt populär.” Konstigt nog var den ganska god.
As ready as she can get! En stund senare kom hon springande och berättade upphetsat att de hade sett en rocka som var stor som en dörr!

Vi tillbringade hela förmiddagen med fåglar och i ”the river”/lagunen och det var så mysigt att jag nästan fick nypa mig i armen. Klockan 12.25 var det sedan dags för den stora finalen, själva delfinsimmet. Där skulle det fyllas i en massa legal paper om att man som förälder tillät det ena och det andra och jag gissar att vi hade varit i en del trubbel om det faktiskt hänt något med tanke på att jag skrev under med ett påhittat födelsedatum för vår nästan-sexåring. Intressant nog var det Inna som höll på att blow our cover, för när damen (som f.ö var the spitting image av den lilla, arga tanten som leder agenterna i en av de där serierna som alla är ungefär likadana och går runt 23.00 på kvällen på 3, 4 eller 5:an, japp, alla fattar precis vem jag menar…) frågade hur gammal hon var. Hon var så inställd på att Mimi ju var sex, att hon svarade att hon var det… innan hon skyndsamt rättade sig. Sättet lilla barska tv-serie-damen svarade: ”That’s fine. Just need to get sure I don’t put any five-year-old in the water…” fick mig att ana att hon kanske inte var helt övertygad…

Det gick dock bra och efter en massa rearranging (det var någon delfin som visst inte var så sugen idag och några som nog inte dykt upp etc) blev vi bara sju stycken i vår grupp. Superlyxigt. Det blev en massa information om Maria, vår sextonåriga delfin, som hade en elvaårig dotter, och massor av möjligheter att gosa med henne. De är väldigt pedagogiska i sitt upplägg, så nu vet vi också hur man skiljer en hona (tre streck = genitalier) och en hane (bara ett streck) åt. Man vet aldrig när sådan kunskap kommer till nytta.

Mimi frös så hon skakade i vattnet, trots att det måste hållit 25 grader, men var lika lyrisk som resten av oss. Det var verkligen en upplevelse, och denna gången struntade vi i att vara så där olofssonskt snåla som vi vanligtvis är, så vi köpte faktiskt, på just Mimis enträgna önskan, bilderna. Det är väldigt mycket pengar (2000:-), men då fick vi alla bilderna och jag antar att ett besök hos en fotograf i en studio inte är mycket billigare? Och tänk, nu kan alla som faktiskt läser bloggen få gotta ner sig i varenda en av de 62 bilderna… Här kommer de! (Okej, jag skojar, men bara lite, för ganska många bilder kommer faktiskt nu.)

Som jag utlovade, eller hotade med… många bilder på oss och Maria the dolphin, som var ”så söt”, enligt tjejerna, och Mimi anförtrodde mig efteråt att hon nu ville bo med delfinerna. När jag undrade om det inte kunde bli ganska … vått… i längden, svarade hon som om det var det naturligaste i världen: ”jag har ju våtdräkt”. Jo… men då så.

Man badar, roar sig, äter och solar i våtdräkt. Eftersom jag inte är någon frisksportare precis visste jag inte förrän idag hur klaustrofobiskt svårt det är att ta sig ur en våt våtdräkt snabbt när man behöver gå på toa. Det vet jag nu.
Jämna timmar kan man gå på – eller simma på – apshow, för aporna bor på en ö i vattnet, så man är helt enkelt i vattnet och kollar. Om inte något barn skyndsamt behöver gå på toa, för då gör man det i stället. Och roar förmodligen hela stället med dotterns överförtjusta skratt när man själv tänker att det ju är lika bra att gå när vi ändå är där liksom. Mimi, fem år (f’låt sex år idag) fick hjälpa mig av med våtdräkten, vilket hon till fullo uppskattade.
Nu har vi kommit i våra våtdräkter igen. Nästan lika svårt det ju när man lider av bred häck och breda axlar. Och tjocka ben och tjock mage, enligt ärliga Mimi. Tyvärr har hon ju alldeles rätt i det. Det är lätt att känna sig lite ”slim” i den där dräkten, för den håller ju in både här och där när man väl fått på den, men sen ser man sig i en spegel och återkommer skyndsamt till verkligheten igen.
Alla säger att de är så lika. Jag ser inte det, men jag tror på ert ord. Fina är de i alla fall.
Frissan man får när man stått på händerna + snorklat oavbrutet i över en timme…
Mimi äääälskade verkligen lagunen och var i över en halvtimme efter att alla vi andra gått upp.
”Hejdå, delfinerna! Vi ses igen!”
Okej, hur nöjda är vi med dagen? Alla tummar upp! Vi tyckte att vi hade en toppendag förra året, men dagen idag var faktiskt ännu bättre. Discovery Cove ÄR verkligen riktigt bra!
När vi lämnar stället – bland de sista – kan jag inte låta bli att undra hur mycket svinn de har. Vi gjorde ju något så okarakteristiskt som att uppmana våra barn att ”jadå, ta ni lite mer chips innan vi sticker, det är gratis, så bara ta!”, men det hade ju varit precis lika enkelt att stoppa ett par våtdräkter i väskan när man gick. Det måste ju hända. Varje dag. Eller är folk bättre än jag tror? Det är i vilket fall otroligt välordnat med allt och det de skriver i sina välkomstmejl – ”ta din baddräkt och ditt id och kom” – stämmer verkligen. Man behöver inte ha med sig någonting. Mat, dryck, snorkel, våtdräkt, solkräm, schampoo, balsam, handdukar, solsängar, flytvästar, flytgrejer och rigorös säkerhet, allt ingår. Dessutom är det fantastiskt vackert och bara avkopplande skönt. Åk dit!

När vi kom hem vid 19-tiden var vi inte supersugna på att hitta på så mycket mer, så det blev gårdagens hämtmatrester (kinamaten hade nästan räckt till i morgon också) och en promenad för de som ville spela pokemon (den som ville det var ganska ensam på sin promenad, men fick i alla fall lyckligtvis inte sällskap av några alligatorer eller coyotes som de varnar för, även om något väsen fångades på bild). I natt kommer vi att somna ovaggade och sen får vi se om vi lyckas styra undan från önskemålen att ta SeaWorld redan i morgon eller om vi kanske kan få en vilodag. Dagen idag blev i alla fall allt vi kunde önska. Så härligt, inte minst för Mimis skull. <3

Infarten till Bahama Bay resort är lite magiskt vacker.