Florida 4.0 2019/2020 Dag 26 Pool, Aquatica och Disney springs

Nästsista dagen i Orlando. På lördag morgon lämnar vi. Just nu vet vi inte riktigt vart kosan vi styr eftersom jag i vanlig ordning avbokat vårt Miamihotell, men det spelar väl inte så himla stor roll så länge där finns sängar och frukost egentligen. Vi lär nog inte bli husvilla. Prismässigt är det ett elände för Miami-området är dyrt och jag vägrar ha det dåligt sista – absolut sista – dagen då vårt flyg inte lyfter förrän 21.25 på söndag, så jag tänker boka två nätter för jag tvivlar starkt på att något hotell går med på ”late check-out” till 19. Normal check-out här är 10.00… Vi får väl hoppas på något sista-minuten-erbjudande. Haha… säkert…

Köksbordet har tagits över av haj-jägare…

Dagen idag – om det blir som det är tänkt och önskat – ska bli pool – Aquatica – Disney Springs. Pool-delen effektuerar vi just nu, så än så länge jobbar vi enligt plan. Får se hur det går sen.

Ganska nöjd tjej som insett att det ju inte bara går att ta bilder och filma i vatten när man har waterproof case, utan även spela spel och kolla Youtube… Hm…

Så här halvvägs under dagen har vi hållit oss ganska hyfsat till planen. Vi var möjligen lite för länge i och vid poolen, men det är ju så intressant när man hamnar i samtal med andra. Idag var det, som så ofta, med kanadensare och vi diskuterade alltifrån deras skolgång, legaliseringen av marijuana (usch!), deras inte-så-bra premiärminister (enligt dem vi pratade med) och hur duktiga och väluppfostrade (haha) våra barn är. 😊 När vi gick därifrån sa Inna att hon tycker att det är ”roligare att prata med gamlingar än med barn, för gamlingar är så snälla”…. (Vi översatte inte det, även om andemeningen så klart var jättefin.)

Varsin macka i bilen fick det bli för att inte förlora mer tid, och nu, strax före 15 är vi snart vid Aquatica. Vi bör hinna med strax under två timmars bad i alla fall.

Det gjorde vi. Jag brydde mig dock inte om att ta några bilder idag, för vi gjorde i princip exakt samma saker som igår… och det var lika trevligt så inget fel i det. Jag behöver dock inte åka dit i morgon igen, om jag får bestämma.

Tredje punkten på dagens planering var Disney Springs eller ”Downtown Disney”, som jag också tror att jag hört det kallas. Det är ett stort välskött område med ofantligt många restauranger och affärer, många extremt Disneyinriktade så klart, men även andra. Där finns också karuseller, scener, båtturer, luftballongturer m.m. Vi funderade på om vi i vanlig ordning skulle äta något snabbt och onyttigt på vägen dit, men kom aldrig riktigt till något beslut innan vägen liksom hade tagit beslutet åt oss. Det blev ingen snabbmat på vägen. Dåligt beslut skulle det visa sig, för första timmen av besöket blev ärligt talat inte 100%-igt bra för att uttrycka det milt. Det var ganska gnälligt och lättstött på alla håll. Om man tänker på förutsättningarna – först sisådär fyra – fem timmar vid poolen i gassande sol, sen en snabb macka och ytterligare ett par timmars bad – var det kanske inte så konstigt. Självklart händer det som alltid händer semestrande familjer vid sådana tillfällen. Trots att vi förmodligen var på ett av Orlandos restaurangtätaste områden så försvann alla matmöjligheter vi kunde tänka oss. Det var för dyrt, för fullt, för barnen-kommer-ändå-inte-att-äta-något-här, för lyxigt, för vuxet etc överallt. För att ytterligare krydda det hela tjatade Mimi oavbrutet (med bebisröst, vilket skäääääär i hela mig, jag avskyr det verkligen) om att hon ville träffa Musse och Mimmi, för hon hade dem på klänningen och hon var minsann inte ens hungrig. Jätteskön och härlig semesterstämning! Yeay!

Till slut – efter att ha stått och väntat i närmare en halvtimme på vulkanutbrottet på The Lava Café (som i och för sig är en upplevelse, speciellt om man står nära, för det är varmt på riktigt!) och dissat ett otal restauranger hittade vi så äntligen en som under protest kunde godtas, så i stället för att äta hamburgare för ca 20 dollar på Wendys åt vi hamburgare för över det tredubbla på något irländskt ställe. Jaja, stämningen blev i alla fall avsevärt bättre en stund efteråt, så det var ju så klart värt det, även om det så klart absolut hade varit väldigt mycket bättre att äta ungefär vad som helst utom hamburgare med alla de valmöjligheterna. Det kommer väl en tid för det också, antar jag.

”Yes, we are lego friends!”
Inga bilder härifrån blir bra, för det är märklig belysning överallt.
Solnedgång med luftballong.
Jag tog ungefär samma bild för två år sedan. Jisses vad små de var då, och vad kallt det var! http://ontheroadagain.byasa.se/2018/01/15/florida-2-0-dag-14-what-a-difference-the-sun-makes/ Denna gång har vi verkligen haft löjlig tur med vädret!
När vi stod och väntade på vulkanutbrottet kom helt plötsligt ett piano rullande förbi. Med pianissa.
”Jo, vi måste vänta. Det börjar nog när som helst nu. Kolla, nu kommer det mer rök.”
Äntligen! Varje halv timme uppenbarligen.
Här hade vi gärna velat äta. På riktigt. Tyvärr var vi inte direkt ensamma om det…
Inna ville så gärna dansa, men Mimi var dels sur, dels hade hon tappat självförtroendet när det gällde dans, så hon påstod sig dansa fult. Inna fick till slut sällskap av den lilla donnan i förgrunden i stället. 🙂
Gulle! Pepping pågår! ”Jag kan lära dig dansa, Mimi, jag kunde inte heller när jag var liten…” <3
Nu har de övat så att jackorna åkt av och är på väg tillbaka till liveframträdandet. Som var slut.
Inna tvekar så klart inte, utan går fram till sångaren och frågar om de ska spela mer. Det skulle de, så det vara bara att vänta. Vi fick inte ens lämna scenområdet, trots att framträdandet låg 18 minuter framåt i tiden. Vi kunde ju riskera att missa det.
Under väntan rusade helt plötsligt tjejen i gult fram och – ännu mer framåt /påfluget än Inna – frågade om de ville ”play tag”. De hann leka i ungefär en minut innan hon försvann lika snabbt som hon kom.

Äntligen! Som de dansade. Hela halvtimmesframträdandet utan paus, och det var enligt uppgift, sååå roligt!

Vid 21-tiden var barnen färdigdansade och färdiga på alla andra sätt också, så då begav vi oss hemåt. Båda barnen slocknade i bilen, och vi är inte långt efter trötthetsmässigt, så det här blir definitivt inte mitt mest inspirerade blogg-inlägg, men å andra sidan blockade ju Facebook mitt gårdagsinlägg pga spam, så jag kanske ändå borde lägga ner… 🙂 Jag undrar verkligen vad det var som gjorde det. Jag begärde granskning av blockeringen någon gång i förmiddags, men än har det inte kommit upp igen. Intressant… Får se om detta får vara med. En lite mer visuell redogörelse för de positiva sakerna från besöket bjuder jag på här nedanför. Godnatt!