Kroatien 2021. Dag 4. OS-fotboll och kvällspicknick i Bratuš

Om det finns någon fördel med att inte kunna sova så är det möjligen att man kan stiga upp tidigt, även om det sällan händer, för somnar man väl så är det vanligen framåt morgontimmarna. Men idag hände det och jag tog alltså min promenad ”vänsterut” mot lilla stranden som jag planerat. Det var precis lika vackert där, men sämre väg. Det gick inte att spela Pokémon samtidigt för då hade jag med största sannolikhet störtat ner åtskilliga meter i det mycket kuperade landskapet. Ett par km iväg insåg jag att jag både glömt vatten och socker och att jag var mitt ute i ingenting, så för första gången var jag lite glad för mitt strulsocker som låg skyhögt. (Denna gång av högst förklarliga orsaker dock.)

Aha! Halv åtta ska man komma till stranden för att få en strandstol.
Den osminkade sanningen. (Men shit, när jag håller upp armen så kan man få intrycket att jag faktiskt har armmuskler. Det har jag inte.)
Det är högt och det är hisnande vackert.
Så häftigt att man utan problem ser både småfisk och botten även från vyn fyra, fem meter upp. (Eller kanske snarare 10-15. Att bedöma avstånd är inte riktigt min bästa gren.)

Eftersom vi gärna ville se Sveriges OS-kvart i fotboll kl. 12.00 och trodde oss kunna göra det på ”vår” vanliga ”titta-på-idrott-på-storbild-restaurang” ägnade vi förmiddagen åt… tja, ingenting. Jag skrev klart gårdagens blogg och fixade lite med bloggen, Peter o Inna spelade och sjöng och samtliga slappade intensivt. Sedan visade det sig att restaurangen inte hade så mycket intresse av att ens kolla om det gick att visa svensk damfotboll, för det var kroatisk tennis samtidigt… Jaja, det finns ju iPad och gott om mobildata… Ser möjligen ganska fånigt ut, men strunt samma. Vi vann, vi åt och alla fick obegränsad mobiltid. Rätt ok alltså.

Peter har längtat efter precis denna pizza Bolognese sedan han åt den för två år sedan till en annan fotbollsmatch. Om den infriade förväntningarna? Till 95%, enligt säker uppgift.
Japp, fjärilsmatchningen är väldigt medveten. (Hon har också likadana shorts som jag. 😍)
Lika som bär?

Nackdelen med att börja en dag med att slappa, är att det lätt fortsätter så, så det tog ytterligare en stund efter maten (att sätta i sig en mastig pizza till lunch kan ha haft med saken att göra) innan vi tog oss för något och sedan ytterligare några långa minuter innan vi hade fått med Mimi på tåget. Som vanligt. Det roliga med motvalls-Mimi är att hon i alla fall är konsekvent, så när vi väl fått med henne är det sedan samma visa när vi ska lämna stället hon initialt inte ville till.

Stället vi efter diverse diskussioner enats om var Bratuš, som nog ligger tvåa på vår tre-i-topp-strandlista och som dessutom ligger 20 minuters resa närmare än Brela, vilket ju passar bra när klockan redan är sisådär 14.30. Vi hade tur att kunna knipa den sista nära-strand-parkeringen och på själva stranden fanns det gott om plats. Detta att vi två dagar i rad fått både parkering och plats på bra stränder utan större åthävor är väldigt bra för min stressnivå, så keep up the good work, Makarska.

Bratuš (Mimi tror att vi skojar om namnet för det låter som hennes skojspråk).
Jomen, vi håller hårt på reglerna om skärmtid och skärmar och mat…. 🙈 Men så länge de äter något annat än strips är nästan allt tillåtet. Det där med att entusiastiskt be om ”sallad” och sedan bara äta tomaterna, oliverna och osten är dock lite tveksamt…
Jag har ju glömt att publicera en enda fot-på-strand-bild! Åtgärdat.

Mimi som ju egentligen bara ville vara hemma och ”chilla” var i vattnet 80% av tiden på stranden. Mest nöjd är hon när hon får hänga i sin ”donut” med sällskap långt ut i vattnet. ”Det är så skönt att simma så här med bara dig, mamma. Det är skönt att simma med bara pappa också. Men mest dig. Inte så mycket med Inna för hon vill bara dyka och dyka. Såhär. [Visar] Jag tycker mest att det är skönt att bara chilla och bara prata så här. Jag gillar att prata. [Självironiskt skratt]” Hon är rätt underbar ändå, den där väldigt välartikulerade Mimi Jekyll and Hyde. Ett annat fantastiskt citat gäller den extremt *kortgrunda stranden som Mimi beskriver så här: ”Det är så djupt att jag inte ens bottnar när det är grunt.”

*Finns ordet långgrunt, så borde ju motsatsen också existera, eller hur?

Mimi i sin donut

Ordning med maten känns det aldrig som om det är hos oss, vilket är en ständigt återkommande frustration. Förutom ”sås och potatis” hemma är det väldigt lite (vettig) mat som går hem, och så här på semester känns det alltid som om vi (och framför allt barnen) bara äter snacks och godis. För mig är definitivt en ”pommes-tallrik” oavsett form bara snacks, men därom råder det väldigt delade åsikter i resten av familjen. Eftersom vi inte var så sugna på att lämna stranden och utbudet just i Bratuš verkar lite begränsat till en restaurang med vita dukar, naggade vi återigen på principerna (som känns färre och färre) om någorlunda vettig mat, och beställde ostbricka och strips från restaurangen att ätas på stranden.

Mysighetsfaktorn och det flotta serverandet vägde lyckligtvis med råge upp näringsinnehållet (och den faktiskt rätt snåla ostbrickan) i det hela. När alla väl lägger undan sina mobiler kan vi ju dessutom ha riktigt trevligt. Barnen initierade ett slags sing-a-long där alla skulle sjunga en bit av en låt. Snacka om att undertecknad inte riktigt platsar här, men efter att ha skrattat hjärtligt åt mina taffliga försök och låtval (varken Die Mauer eller Flickan och kråkan gick riktigt hem) hoppade de helt enkelt diskret över min tur.

Jag missade tyvärr att ta en bild när han flott skred över stranden med brickan i sin välstärkta skjorta. Det var snyggt på riktigt.
En skål på stranden är alltid lite bättre än alla andra skålar.
Servitörens servering var rätt mycket flottare än uppläggningen av ostbrickan för två personer för 170 kuna (ca 230:-), men det var gott och himla mysigt.
Oops, horisonten verkar lite sne.
Eh… om jag säger att detta är den bästa av familjebilderna jag försökte ta så fattar ni hur de andra såg ut… 🙈
Solnedgång gör sig bäst live.
Hmmmm… jag bjuder på denna för att den trots allt förmedlar så mycket glädje.
Är glaset halvfullt eller vad händer?

Det är fortfarande speciellt att inte lämna stranden förrän 21.30, men också lite svårt att veta vad man bäst gör när man är tillbaka. Det finns ju något i en som vill utnyttja varje sekund av semester, ljumma kvällar, barer och restauranger och samtidigt något som säger att man ska slappna av och ”ladda batterierna”. (Jag avskyr f.ö. det uttrycket, för mina batterier verkar ändå inte ha någon sparfunktion utan de laddar ur direkt igen.) Nåja, idag valde vi ”slappa-alternativet” och hade en rosaröd härlig dröm-kväll med roliga och pedagogiska brädspel runt några nyttiga selleribitar som alla uppskattade. Not. I princip tjurade alla bakom varsin skärm och mitt försök att samla familjen runt något slags uppsamlande energi-intag som inte inkluderade chips (de var slut…) slutade i bråk och totaldiss. Så kan semester också vara. Bättre lycka nästa gång. Godnatt!

Kroatien 2021. Dag 3. Strandhäng i Brela.

Efter en halvt sömnlös natt som börjar verka mer regel än undantag numera (är det någon som vet något tips mot värk/kryp i ben/rygg så fort man ligger ner, så tipsa gärna – äter redan magnesium…) så steg jag upp vid 08 och tänkte att jag kanske skulle ta min promenad innan övriga nattrumlare vaknade, men det går så klart inte i en liten tvårummare utan samtliga vaknar givetvis när någon går på toa, så i stället blev det bestämt att vi skulle ta snabb frukost och sticka iväg tidigt. Det gick väl inte riktigt lika snabbt och smidigt som jag hade tänkt (nyvaken Mimi med lågt blodsocker är som alltid en intressant bekantskap – möjligen heter hon Jekyll eller Hyde i efternamn i stället för Olofsson…) men 09.10 var vi faktiskt i bilen med GPS:n ställd på favoritstranden i Brela och tro’t eller ej, men där fick (nåja, fick och fick….) vi både toppenparkering och utmärkt plats på ”vår” strand. Än så länge (10.30) i ljuvlig skugga. Japp, det var faktiskt jag som skrev det. Antingen har jag äntligen blivit vuxen eller (mer troligt) så spelar de utlovade (eller uthotade) 37 graderna en viss roll. Det är redan nu i skuggan galet varmt.

Även idag har jag fått trädgårdsrapport från min 13-åriga växtvakt Elin. Jag gjorde verkligen rätt som ”anställde” henne. Jag anar en blivande insta-stjärna här (utöver trädgårdsmästare alltså), för det är något väldigt tilltalande i bilderna, trots att de ”bara” är på växter och grönsaker. Kolla gärna in hennes smycken (japp, jag har en själsfrände här!) och följ henne på Insta (lycko_anglar_).

Dagsrapport 😃
”I’m in a new world now. The waterworld!” Mimi är väldigt nöjd med att precis som Peter och Inna funnit tjusningen med att dyka. Själv försöker jag febrilt få bort bilden av Kevin Costner (väl??) i filmfloppen med samma namn ur huvudet. 😃
Nog för att det är galet varmt, men detta känns ändå liiiite överdrivet, Niantic.

Äsch, det finns faktiskt inte mycket att skriva om denna stranddag som jag inte redan skrivit i tidigare inlägg från andra år. Det är helt klart min favoritstrand. Lagom mycket folk (vilket är mycket märkligt, men välkommet) ljuvligt klart vatten och allt som behövs inom femtio meter; glasskiosk, restaurang, fruktmarknad och den förbipasserande gubben som säljer majskolvar, vad mer kan en kvinna begära på semestern liksom?

Kan inte bli mycket bättre!
Finfin lunch med sallader, de eviga stripsen till barnen, vin och öl kostade mindre än ett ordinärt snabbmatshaksbesök hemma. Heeeelt okej! Och så fick jag det ju levererat till filten av min sugardaddy också… 😂 (Lite läskigt är det f.ö att båda våra döttrar vet vad det uttrycket betyder… 😱 Youtube är inte bara bra… 😝)
När man gett allt.

Eftersom vi stack relativt tidigt, sa vi att vi ju inte behövde stanna så länge… så jodå, rödbrända och rejält trötta steg vi in i lägenheten igen vid 18….

De hävdar att de ska tjäna ihop vårt uppehälle på gatorna…

När det är så ljuvligt ljummet dygnet runt är det svårt att inte utnyttja kvällarna, även när man kanske inte borde, så ett par timmars repande, vila, dusch och slapp senare stack vi ut för att äta. De äventyrliga (haha…) tjejerna kunde bara tänka sig ett ställe, pasta (samma som senast så klart) på ”vår” italienska sportbar där vi var häromdagen och där vi tänker oss att se damernas OS-kvart i morgon, så vi andra var lite mer inne på att vidga vyerna, vilket till slut ledde till att vi återvände till restaurangen med mustaschgubbarna där vi också varit flera gånger tidigare. Snacka om att kasta sten i glashus. Vi slog till på rejäla köttbitar och jo, det var helt okej, men i ärlighetens namn uppskattade jag nog kebaben på stranden igår för en tiondel av priset mer…

Inna visar hur mångsidig en pop-tube kan vara…
”Mamma, du tänker väl inte lägga den bilden på Facebook?!” Eh, nej, inte på Facebook… 🙈

Av någon anledning infinner sig aldrig det där sköna ”chillet” som jag ser hos alla andra som sitter med sina drinkar längs trottoarernas serveringar hos oss, så vi gick t.o.m utan kaffe direkt när vi ätit upp. (Jag ska nog ta mitt korsord och smita ut själv vid tillfälle för att hitta chillet.)

Med tanke på trötthetsnivån borde vi nu lyssnat på barnen som faktiskt ville gå hem, men mot bättre vetande drev vi igenom en promenad genom stan (medveten Gessle-referens), vilket slutligen innebar att vi – trötta intill medvetslöshetens gräns – i princip fick muta de små för att få gå hem. Undertecknad slocknade (eller skulle iaf ha gjort om inte hela djäkla kroppen värkt så infernaliskt) med kläderna på fem minuter efter hemkomst. Det är jobbigt att ha semester. 😃

Kroatien 2021. Dag 2. Makarska levererar fortfarande.

Det är bara att erkänna. Igår när jag slocknade efter mitt dygnande och en hel dag med lite för mycket värme och mycket för mycket folk var jag 1, helt övertygad om att jag faktiskt var färdig med Kroatien och 2, nästan övertygad om att jag faktiskt var färdig med att blogga om Kroatien.

Idag, efter sovmorgon, trevlig frukost med gott kaffe och framför allt, efter en euforiskt härlig promenad runt Sveti Petar-halvön i 35-gradig värme, har jag i huvudet redan planerat in Kroatien 2022 och, som synes, börjat blogga. Det svänger snabbt i Åsa-hjärnan. Tur är väl det. Ibland i alla fall.

Det där med att det var så himla skönt att gå och bada på kvällen igår gjorde en hel del för att minska ”måste-göra-allt-av-varenda-sekund-på-semestern-trots-att-det-är-knökfullt-överallt-stressen” så idag blev det lång frukost med efterföljande skönt slapp då vi (nåja…) visst råkade boka om halva semestern. Sådant har ju hänt förr, vilket den uppmärksamme bloggläsaren nog är väl medveten om. Först och främst råkade (nåja igen) jag upptäcka att vårt nuvarande boende var ledigt två dagar till. Inte mycket att tveka på då, med tanke på hur nöjda vi är, så de dagarna bokades snabbt. Sedan letade vi fram fyra nätter på norrsidan av ön Ciovo (tror jag) på ett boende som nog inte håller samma klass som det vi var tveksamma till i Podstrana, men som å andra sidan kostar hälften av det, och dessutom en sista natt på ytterligare ett för oss helt nytt ställe, inte så långt från flygplatsen. Det ska bli kul att testa två nya ställen och känns skönt att ha kunnat avboka det vi inte alls kände var rätt. Vem vet, vi kanske hittar något nytt till Kroatien 2022… 😉

Denna bild fick vi av växtvakten Elin i morse. Dagens skörd från trädgården. Jag erkänner; jag längtade lite hem då.
Rutinen jag började med efter Florida 2019/2020, då jag började närma mig tresiffrig vikt 😱, att gå en mil om dagen (541 dagar utan avbrott nu) fick mig att för första gången någonsin packa träningskläder i väskan, vilket fick Mimi att utbrista: ”Men mamma, du ska ju inte spela padel nu!” 😂

Efter frukost och ombokning tog resten av familjen mer slapp-dag medan jag alltså drog på (de utslitna) promenadskorna och gav mig ut på varm promenad. Jag siktade på halvön till höger om oss, dvs den med Sveti Petar-statyn, och det var så ljuvligt och fint att jag kom på mig själv med att gå och le fånigt. Varför har jag aldrig gjort detta förr? Det var både jättehärligt och väldigt upplysande. Man måste faktiskt inte lägga sig på en strand som är så fullpackad att man inte ens får ner foten mellan badlakanen, utan det finns härliga klippor med bara fåtalet människor inte alls mycket längre bort. Som bonus kan man då dessutom få små skinntorra helrakade nudistgubbar med välgrillade små attribut, upptäckte jag. 😂 Nope, jag tog inga bilder på dem, så det är fritt fram att scrolla vidare, jag lovar.

Så vackert och så (nästan) folktomt.
Oops, här tog vägen ganska abrupt slut.
Jag och Sankte Peter. Det var sådant motljus att jag inte såg något på min skärm och mina utslitna skor kändes hala på de släta stenarna så det blev ett kort och inte så fotogeniskt besök uppe hos honom.
Så här ser han ut egentligen.

Jag har egentligen aldrig trott på det där att man blir beroende av träning (inte ens efter 541 dagar), men euforin jag erfor efter dagens promenad gör att jag kanske ändå börjar ana vad de pratar om, de där som påstår sig vara beroende. Det var verkligen såå härligt och jag ser redan fram emot i morgon då jag funderar på att kolla vart man kommer om man går förbi lilla stranden, på andra sidan viken/hamnen.

När jag kom tillbaka var övriga familjen redo för lunch, vilken intogs på Centrum Pizzeria där vi varit många gånger förr, och när Inna berättade för servitören att det var han som räddat Mimis kvarglömda My little Pony vid ett tidigare besök kom han ihåg t.o.m var vi suttit då (eller så är han väldigt socialt kompetent och smart…) och bjöd tjejerna på pannkakor till efterrätt. Ovanligt och väldigt passande nog uppskattade de dessa till den grad att de inte lämnade minsta smula. (Puh, för vi vill gärna kunna gå tillbaka på fredag vid 12 eftersom de alltid visar sport och vi ju råkar ha en viktig OS-match då…)

Snyggklänning och foppatofflor. Man vill ju inte vara överklädd liksom.
Så nöjd med sina potatisar… Mimis kostcirkel består av kolhydrater, fett och salt. Vem behöver protein, vitamin och mineraler liksom?
Tja, Spaghetti Carbonara som alla övriga (t.o.m lchf:aren undertecknad) åt, innehåller iofs inte så mycket mer, det heller.
Pannkakor med chokladsås däremot… bara nyttigheter!

Lyckligtvis var alla fortfarande skönt o-stressade trots en halv dag utan strand, så efter lunch stack vi till Konzum för proviantering, vilket tillsammans med ännu mer slappande och skrivande av gårdagens blogg, innebar att vi återigen inte stack till stranden förrän vid 18. Jag är glad att kunna säga att vi tack vare min promenad kunde ta oss till ett ställe vi annars inte vetat om, bara strax bortom det allra värsta kaoset. Där var så härligt att vi blev kvar till 22. Det är verkligen något visst med att sitta vid havet i bikini och kolla barnen bada vid 21.30! Men visst, det är också lite krångligare att hitta alla sina saker när man ska packa ihop. Man får ta det onda med det goda, så är det bara.

Så här blir det när det är väldigt noga med munskydd i affärer här (man blir inte insläppt utan), men man inte riktigt tror på grejen utan går omkring med ett i fickan bara för att man måste… Säkert jättefräscht och skyddande mot allt… 🙈 (Shit, vad jag beundrar alla som jobbar i eländena förresten. Jag får total panik mest hela tiden.)
Redo för sitt viktiga uppdrag; att välja snacks! (Jo, de utförde det med den äran.)
De där bergen… det går inte att tröttna.
Idag var det jag som hade blow-jobben… Första utfört och i vattnet. Andra på gång. 😉
Båda blowjobben (flytetygen, inte barnen, för den som inte kan sin biologi) och undertecknad i vattnet.
Tack, Mimi, perfekt strategisk placering för att dölja det mesta av de fem kg som semester och ett – av oftast oklar anledning – fruktansvärt hoppande socker lett till i sommar. 😝
Inna badar i vanlig ordning en timme längre än alla andra.
Okej, jag fattar, mindre vin och mer workout alltså…
Middag på stranden! Mums!

Redan igår hittade tjejerna på strandmarknaden ”pop-its” (oklart hur det egentligen stavas) som de bara måste ha, så idag hade vi lovat att de (trots de hiskeliga pengarna) skulle få köpa varsin. Med tanke på glädjen och förväntan borde vi, visa av erfarenhet, ha dragit ut på detta ytterligare några dagar, men det är ju semester så när vi var så kissnödiga att vi faktiskt måste gå hem, lockade vi med det och fick njuta av en halvtimmes total mega-kärlek uttryckt i former av ”ni är universums allra bästa föräldrar”, ”tänk att ni faktiskt köpte dessa till oss fastän de kostade mer än middagen”, (min favorit) ”you actually just bought our love” och ungefär tusen andra uttryck som bara bubblade ur de överlyckliga, halvt maniska, minifigurerna vi delar våra liv med, hela vägen hem.

Snillen spekulerar om hur lyckliga de är, hur bra vi är och (hmmmm) hur ”jealous” deras vänner kommer att bli…
Just exakt där var de de lyckligaste tjejerna i universum. Och vi de bästa föräldrarna, 500:- (japp…!!) fattigare. 🙈

Nu är vi ju luttrade och förväntade oss inte på något sätt att detta skulle vara (ärligt talat, det är ju bubbelplast i dyr tappning bara), men lite hjärtskärande på mer än ett sätt är det faktiskt att Mimi sju minuter efter hemkomst fullkomligen bröt ihop storgråtande över att hennes inte poppade på rätt sätt… (eh?) I det läget är det svårt att veta om man ska bli jätteglad eller sur över att Inna redan tröttnat på sin och erbjöd sig att byta. Vi valde glädje. Vi är ju ändå moderna, framåtsträvande människor. Eller hur…