Författare: asaolofsson73

Det där med att berätta om och visa bilder på vägglöss, som jag skrev om igår, visade sig mycket riktigt få konsekvenser. I natt har både jag och Peter vid flera tillfällen vaknat av en vandrande vålnad vid sidan av sängen. Inna som var rädd för att hon hade ”sänglöss” på sig…. Idag är hon ”snurrig och har hicka”, vilket tydligen också är tecken på att hon blivit attackerad av sänglöss. Lyckligtvis verkar det finnas en lösning; att antingen bli väldigt varm eller väldigt kall (vi har ju också läst om bekämpningen av odjuren) så vi ”måste” nog gå och bada, enligt hennes analys. Än så länge verkar vädret inte ha läst prognosen om åska och regn, så det får nog bli så. Man vill ju inte ha sänglöss med sig hem liksom. Ren försiktighetsåtgärd.

När vi ändå har äckligheter på agendan så kom Mimi nyss från ett bollträningspass på gräsmattan med ett bekymrat uttryck i ansiktet och sa att det var något kladdigt på hennes tå. Jodå, brun, väldigt illaluktande sörja (läs: bajs) vällde upp mellan tårna. Vad synd att undertecknad ”råkade” sitta längst ifrån så att kvackelmagade Peter fick åtgärda detta lilla problem.

Förutom dessa små incidenter råder en skimrande semesterstämning här på frukostaltanen. Vi har nog bara medlat i ett 30-tal ”jag sa det först”, ”Inna sa att jag…”, ”Mimi gjorde…”, ”jag älskar inte [vad som helst som Inna gillar]”, ”[vad som helst som Inna gillar] är fult”, ”jag sa faktiskt alla färger, så jag vann” (vilken färg är nästa bil). Verkligen avkopplande och härligt faktiskt.

Vi sa ju igår att vädret skulle få avgöra planerna för dagen, så eftersom solen sken på morgonen, fick det bli stranden. Vi hann med ett par timmars cyklopande, bollkastande och flytande på våra diverse floating devices innan vädret kom ifatt prognosen. Jag utvecklade den perfekta avkopplingsmetoden. Det handlar om att paddla sin madrass/fåtölj så pass långt ut att man ”inte hör” och så gör man bara ett glatt tummen-upp till allt som skriks/ropas/kommuniceras från stranden/strandbrynet. Funkade hur bra som helst och jag tror inte att de kom på mig, utan det tricket kommer jag att kunna använda igen. Perfekt. Vid tolv började restaurangägarna oroligt spana uppåt, bortåt, fälla ner markiser och parasoll och muttra om ”bora”(nordlig vind tydligen), ”not good” och ”scheisse”. Då förstod vi att det kanske vore en bra idé att ta upp barnen ur vattnet och dra oss mot högre höjder. Bra idé, visade det sig när molnen höll vad de lovade och började spy ur sig regn, blixtar och ett mer eller mindre konstant mullrande. Lyckligtvis tycker barnen att det är ”coolt” när det blixtrar och ”låter så högt”. Det underlättar. Att de helt oförhappandes fick en bonustimme med sina telefoner på soffan gjorde nog inte heller något för att göra dem mindre vänligt inställda mot åskväder.

På hotellet fick vi oss en pratstund med ägarna och ännu en stark rakia. Att vi skulle köra bil skrattades bara bort med ett ”no police, you tourist”. Rummet ska tydligen betalas kontant, liksom det mesta annat här. Vi förstår varför det står ATM-maskiner i var och vartannat hörn. Känns aningens omodernt 2018, men bara att ta seden dit man kommer. Speciellt när vi spontant erbjöds sen utcheckning eftersom de ändå inte har några gäster i denna lägenhet i morgon. Med tanke på att vi dessutom fick tidig incheckning blev detta en riktigt prisvärd bokning. Vi planerar som sagt redan att återvända nästa år. Det går säkert att boka något flashigare på ungefär samma ställe, men vi gillar verkligen det här, trots att det har sina skavanker. Att ägarna är så gulliga och generösa drar verkligen inte ner betyget. (De har studiolägenheter på övervåningen, mamma och pappa. Ni kanske ska hänga med nästa år? 😉 Vi planerar att åka runt den 20/6 igen.)

När det slutligen började klarna upp bestämde vi oss efter många om och men att ta den där båtturen in till Trogir för att äta midsommarmiddag, men när vi väl fixat till oss började del 2 av ovädret att torna upp sig vid horisonten. Att sitta på en båt i regn och/eller åska lockade inte speciellt mycket; det var ungefär det enda vi var någorlunda överens om (Mimi var i och för sig inte överens om det heller, men det är lite av hennes grej att sällan vara överens om något någonsin, så det la vi inte så stor vikt vid). I övrigt hade vi väldigt svårt att enas om en plan. Vi ändrade oss ungefär 17 gånger och känslan var liksom inte riktigt där, så som det ofta blir när man tänkt en sak som sedan går i stöpet. Det blir bara inte riktigt bra vad man än tänker, för energin är borta. Jag tyckte att vi bara skulle hämta en pizza och kolla på Islands-matchen i soffan, medan Peter tyckte att vi skulle göra lite mer för det är ju ändå midsommarafton. Det blev till slut en trött kompromiss. Vi gick tvärs över gatan till Papaya, där vi tittade på fotbollen igår. Man skulle kunna säga att även de var en trött kompromiss idag. Det var inte riktigt samma känsla och uppslutning som när Kroatien spelade utan till och med musik i stället för kommentatorer i högtalarna. Dessutom har de uppenbarligen inte rökförbud på uteserveringar här, inte ens när de stänger glasväggarna pga regn. Jag hade glömt hur otroligt äckligt det är med cigarettrök när man äter och dricker. URK.

Med facit i hand tror jag att mitt förslag om att hämta pizza och äta i soffan hade varit det bästa, men vi kom i alla fall ut en sväng och i morgon ska det fina vädret vara tillbaka, så lika bra att ta en tidig kväll och vara redo för det. I morgon ska vi ju lämna Okrug och ta oss till Brac, som alla säger ska vara sååå fint. Det ska bli spännande, även om jag önskar att vi skulle ha stannat här några dagar till innan vi rörde på oss. Men det är klart, hyrbilen har stått stilla i tre hela dygn nu. Så kan vi ju inte ha det, när vi nu har betalat så mycket för den…

Glad midsommar!

När jag la ut några bilder på Facebook för några timmar sedan hotade jag med att dagens inlägg kanske måste bli lullegull-rosaskimrande, eftersom vi haft en såååå härlig dag. Nu vet jag inte hur det blir, för det är inte riktigt jag som bestämmer inläggen, det är fingrarna och huvudet som mest bara öser ur sig en massa blaj. Jag vet sällan var det ska sluta när jag börjar. Men dagen idag har verkligen varit härlig, det kan man inte komma ifrån, hur svår och sarkastisk man än vill verka vara.

Bara att börja med frukost på altanen i grönskan bland begonior (?) och limeträd borgar ju för att dagen ska bli bra. När det dessutom bara finns vitt bröd och nutella att äta, är i alla fall barnen 100%-igt med på banan. Lyckligtvis fanns det i alla fall kaffe också. Då klarar jag nästan allt.

Barnen hade (surprise surprise) bara en önskan för dagen. Att gå och bada. Med 30 grader i luften, nästan lika varmt i vattnet och bara 25 meter till stranden verkade det dumt att motsätta sig den önskningen. När vi i badkläder var på väg ut genom dörren blev vi dock bjudna på välkomstdrink av värdparet, som vi inte träffat tidigare, eftersom vi igår ju bara hade sms-kontakt. Det var både vi och ett trevligt skotskt par som fick svinstark raki som frukostaperitif. Jättetrevligt och många bra tips fick vi. Även barnen uppskattade verkligen att sitta och prata en stund så de slapp komma för snabbt till stranden. (Haha, självklart inte, men vi är ju pedagoger, så lite godis rådde bot på stressen…)

Att höra Inna utan problem konversera på engelska är fortfarande såå coolt. Vi har redan flera gånger fått frågan ifall svenska barn lär sig engelska i förskolan, och Innas eget svar på att hon är duktig är helt klart det bästa: ”Yes, I’m supergood.”  Jag har dessutom idag insett att även Mimi har en naturlig fallenhet för språk. Jag borde ha fattat tidigare, men jag har bara skrattat överseende åt hennes ”Skojad!”.  Idag slog det mig att det är helt logiskt. Lura och skoja betyder ju i princip samma sak, och man kan säga ”lurad!”, alltså kan man givetvis säga ”skojad!”. Hon är bara lite före sin tid. Eller kanske lite efter, eftersom man tydligen enligt ett föråldrat uttryck förr kunde säga ”han skojade dem på 1000 kronor” (SAOL).

Värdparet verkade jättegulliga och skickade, förutom den starka rakin, med oss en flaska hemgjort vin och så fick vi låna en uppblåsbar fåtölj som låg under trappen. Det blev med andra ord ett ganska maffigt ekipage som begav sig mot vattnet. Vi var givetvis tvungna att ha med både krokodilen och luftmadrassen också, förutom fåtöljen.

På stranden finns (dyra) strandstolar och parasoll, men även gott om plats att lägga ut sina handdukar (och luftfyllda attiraljer) precis vid vattnet. Bara detta är en sådan fördel i dagens i-landsproblemfyllda samhälle, där man har så många dyra och snudd på livsnödvändiga grejer (typ telefoner) med sig till stranden att man sällan kan bada tillsammans, för någon måste passa grejerna (som vanligtvis befinner sig något hundratal meter borta på en knökfull strand). Nämnde jag dessutom att det är galet skönt att slippa sand?

Med tanke på att vi allihop badat mellan fyra och fem timmar idag, hade ovanstående scenario varit ganska tråkigt. Vi har verkligen legat i vattnet nästan hela tiden, och de 25 grader jag skrev om igår, måste vara minst 27-28 ändå med tanke på hur lätt det är att doppa sig och ligga i.

Vid 16-tiden börjar vi känna att det kanske vore på sin plats med lite chill, speciellt eftersom Mimi faktiskt slocknat i min famn, så vi drar oss hemåt. Inna, som är vår främsta inom området, visar hur verkligt chillaxande går till. En dusch, favoritpyjamasen och en go film på telefonen på soffan. Oslagbart! Personligen föredrar jag dock en dusch, fuktcreme och ett glas vin på en ljummen altan. Få saker slår känslan efter att man duschat av sig salt, sol och eventuell sand efter en dag på stranden. Kan man dessutom gå och sätta sig utomhus i något som känns som kroppsvärme är man helt hemma. Typ rosaskimrande.

Jag kände ju igår att det var dags att återta kontrollen över provianteringen, så efter att ha njutit på altanen en stund, tog jag mig i kragen och tog en promenad längs strandpromenaden mot ”Tommys maximarket”. Jag passade även på att ta en omväg bortom hamnen. Egentligen är väl detta varken mer eller mindre än vilket annat turistställe som helst med en fin strand, en massa strandrestauranger, supermercados med jämna mellanrum och möjlighet att hyra båtar, få massage och köpa krimskrams, men känslan här är ändå så avslappnad att det känns speciellt. Det är lättillgängligt, enkelt och soft bara. Vi kommer definitivt att återvända. Oväntat, eller hur?  Det har vi aaldrig gjort förut.

Att vara i Kroatien när Kroatien spelar VM-match mot Argentina är ganska speciellt. Under hela seneftermiddagen händer det grejer på andra sidan gatan på Club Papaya. Det flyttas ut en tv, dras en massa kablar, sätts upp högtalare och som grädde på moset, en grön cigarettgubbe, som uppskattas mycket av tjejerna. Med tanke på att det dessutom tjatats sedan de vaknade ur sömn/chill om att gå ner och bada igen, fick det givetvis bli ytterligare en runda ner till stranden efter middag. Att kunna gå till stranden i baddräkt vid 20.00 är lyxigt. Att hitta lediga platser en meter från vattnet är nästan overkligt. Att Kroatien dessutom vann med 3-0 känns bara naturligt i det flowet.

Eftersom Mimi sovit en rejäl stund under eftermiddagen var det inga problem att sitta kvar i den ljuvligt ljumma kvällen och följa fotbollen och det härliga engagemanget från publiken på restaurangen. Man behövde varken förstå kommentatorerna eller ens kolla på matchen för att förstå vad som hände, det framgick med all önskvärd tydlighet ändå. Det kan svårligen ha varit bättre att faktiskt vara på plats. Undrar om vi kan förvänta oss samma inramning på lördag när Sverige spelar….

Efter att vi hämtat varsin telefon till Mimi och Inna kunde vi helhjärtat ägna oss åt att njuta av kvällen och fotbollen. Det var bara en gång (när Kroatien gjorde 2-0) som Mimi irriterat undrade om alla vuxna måste prata så högt. Hon hörde ju inte vad de sa på hennes telefon. 🙂

Vid 22 kände vi ändå att vi inte riktigt kunde sitta kvar längre, så då fick det bli lite kort chillaxande (av någon anledning sammanföll tiden med slutet på matchen…) i soffan innan sängdags. Sändningen på CMore låg uppenbarligen några minuter efter den lokala sändningen här, men vi märkte tydligt när det blev 3-0 trots att vår sändning inte kommit dit ännu. 😉

I morgon ska det enligt prognosen regna och åska. Blir det så tar vi nog en sväng till Split och/eller gamla stan i Trogir, blir det inte så kan vi nog inte motstå barnen innerliga böner om bad med cyklop respektive bad med boll. (Man kan väl ändå inte köra någonstans bara för att känna att man använder den fördyrade hyrbilen som stått stilla sedan vi kom hit… eller?) Enligt barnen är detta hittills helt klart den bästa semester vi varit på, och då verkar det rent onödigt att dra iväg dem på något de inte kommer att uppskatta lika mycket, för det betyder,  som alla vet. att vi inte heller kommer att uppskatta det speciellt mycket. Dessutom kommer vi garanterat att komma tillbaka hit, så hinner vi inte denna gång, får vi ta det nästa. Skön känsla. Nästan rosaskimrande.