Höstlov i Gdansk 2018 – födelsedagar x 2

Elvanollett. Allahelgonadag. Födelsedagar gånger två. Det tog ju sin lilla tid och ganska mycket besvär (läs: en allvarlig icke-överlevbar kromosomavvikelse i vecka 18 och fyra missfall mellan vecka 8 och 11), men till slut kom hon ju, vår älskade Inna, och lämpligt nog (gissa om jag höll ett öga på klockan) kl. 21.54 på min 39:e födelsedag, så idag firar vi 45 + 6 år. Den ena firas betydligt mer än den andra, av någon anledning. Jag antar att ingen på något sätt tvivlar på vem denna ena är. Nåja, jag har ju redan fått det bästa jag kan få, och med tanke på att jag visst totaldissade det Peter hade tänkt köpa till mig innan han (lyckligtvis) hann köpa det, får jag ju skylla mig själv. (Tur att han pejlade läget innan – det känns värre att totaldissa något man fått i present. Jag vet. Jag är en sådan som byter presenter.) Jag fick i alla fall sovmorgon. Det uppskattas mycket. (Även om den smala sängen tyvärr inte var jätteskön.)

Vi skulle inte köpa så många presenter, sa vi…
Viss förväntan i luften. Det där med att vi skulle ner och äta hotellfrukost före paketöppning var – så här i backspegeln – ingen klockren idé.
Det är redan värt det. ❤️
Twisty pets… okeeeej…. (?)
Det var ju ändå Halloween igår.
What big sister does, small sister does too.
Ibland är hon väldigt socialt smart och vet precis vad föräldrar behöver i form av reaktioner.
Det var efter detta vi fick veta att hon egentligen inte gillar Barbie. ?
”Nu är jag en riktig skolflicka!”
Den här har ni (bland annat) köpt, mormor och morfar. Bara så ni vet.
Inte för att det syns att jag fick sovmorgon, men ändå. En krona ska man ha när man fyller o-jämnt.

Det lilla födelsedagsbarnet konstaterade redan efter tredje paketet (ett exklusivt sminkset från Fyndiq… ?) att detta var ”den bästa födelsedagen ever”, så uppenbarligen gjorde vi något rätt i alla fall, även om önskningen ”Barbie” visst skulle ha förståtts som att hon ville ha Barbie sets (dvs inte dockorna, utan hundar, hästar och grejer runtomkring), vilket säkert är självklart för en (då) femåring, men definitivt inte för en vuxen. Viss kritik utdelades för detta, men det ”var ändå okej”. Det där med tacksamhet och artighet utvecklas nog lite senare, tänker jag. Som synes av bilderna var hon faktiskt väldigt tacksam ändå. Ännu (vid lunch) har inte ens den typiska ”var-det-inte-mer-än-så-här-baksmällan” slagit till, utan det leks friskt med de nya grejerna och framför allt sminkboxen har använts flitigt…

”Den här ska jag ha hela dagen! Jag äääälskar enhörningar!”
Eh jo, Mimi fick visst några presenter också.
”Jag gör Mimi till en glittrig enhörning, mamma.”
På Fyndiq får man mycket smink för pengarna. Och sitter bra gör det (läs: detta borde man måla huset med).
”Titta vad fin Inna har gjort mig!”
”Jag ska göra mig till ett skeleton, aka ett skelett.” ? (Aka – also known as – är hennes favorituttryck. ?)
Nöjd är bara förnamnet.

Själv har jag med skräckblandad förtjusning läst igenom alla hälsningar på min Facebook-tidslinje. Det är självklart väldigt roligt med hälsningarna från folk både nära och fjärran, men de där som jag inte ens vet vilka de är eller hur de egentligen hamnade bland mina vänner från början (förmodligen från tiden då alla som kände någon som kände någon som kände någon som hade Facebook glatt lades till), varför skriver de hälsningar på min födelsedag? Har de inga liv eller har de programmerat en algoritm att skicka personliga hälsningar med namn och emojis till alla på sin oändliga vänlista varje dag? Det är sådant jag funderar på. Otacksam är jag. Fy på mig! Själv är jag numera världssämst på att gratulera folk som inte finns i min absolut omedelbara närhet, så tusen tack till er alla som ändå tagit er tid att skriva till mig. Och grattis i för- eller efterskott till er allihop för säkerhets skull. Hipp hipp hurra, njut av er dag och så några käcka emojis på det! Grattis! ??????

Ja, jag inser att jag nu förmodligen halverat min skörd av födelsedagshälsningar till nästa år. Och ja, sprutan var medveten. Skulle bara se om någon verkligen kollade sina emojis. ?)

Efter våra ganska sköna, slappa förmiddagstimmar på hotellrummet hade vädret börjat jobba i vår favör, så efter att ha bokat fruktmassage till Inna och ansiktsbehandling till mig på hotellets spa i kväll strosade vi ut på stan. Spa-kvinnans min när Inna med rynkad näsa svarade ”Ouh, no thanks, I don’t like chocolate” på hennes förslag om ”eatable chocolate massage” var ganska obetalbar. Tydligen ska barn gilla att äta choklad från sin egen kropp. Konstigt koncept om ni frågar mig, men jag har ju inte testat, så det är kanske bara fördomar.

Målet för strosandet var tydligt och klart, och en kopia av förra årets födelsedagar; Billy’s ”där man får popcorn före maten och de har en lekhörna”. I år fick man dessutom rita på duken (!), vilket ytterligare förhöjde upplevelsen. Däremot gick det inte att beställa en nachos med bara lite ost, trots att ”Trump nachos”(what liksom, vem skulle vilja ha det??!!) med köttfärs och allt som en vuxen hade velat ha, finns på menyn. Skulle Inna vilja ha bara några chips med ost skulle ändå priset vara samma som för hela den (osmakligt döpta) rätten. Suck. Men med tanke på att jag såg hur de hällde vinet i mätglas innan de hällde upp i glas gissar jag att kedjan är ”ganska” hårt reglerad uppifrån. Fast ändå…. suck!

Vissa anser att detta är cykelställ. Andra ser en utmärkt hinderbana.

”På riktigt? Lovar och svär du? Får jag rita på duken? Va? Va? Vaa?”
Pappa Peter och hans bil med fyra passagerare. Det ser ju alla.

Nåväl, maten var överlag god, även om kocken som kryddat Mimis kyckling inte hade egna barn. Det var faktiskt förklaringen vi fick, men vi slapp också betala den minst sagt heta barnportionen. Att hon ändå bara hade ätit stripsen och de 44 (!) ärtorna behövde vi ju inte nämna för dem, tänkte vi. Eftersom det sedvanliga priset för (alltid gigantiska) barnportioner generellt ligger på mellan 10 och 20zl är det liksom inte mycket att bråka om ändå, men jag högaktar ställen som tar en sådan kommentar (trots att den bara kom i förbigående) på allvar och kompenserar för den. Där tog ni igen fadäsen med nachosen, Billy’s! Dessutom kom Innas hamburgare med ”tomteblossljus” (har sådana ett officiellt namn?), vilket de inte debiterade extra för. Inte heller när besvärliga jag ville ha min tonfisk med extra haricot verts och sallad i stället för pommes. Det där med att göra oss till och beställa efterrätt till barnen kan vi ju dock bespara oss eftersom det alltid slutar med att de i stället häller i sig sockret som kommer med våra espressos…

På tal om skräckblandad förtjusning.
Bara förtjusning.
Bildbevis! Jag försöker hålla diet t.o.m på födelsedagen! Heja mig! (Det var dessutom förbaskat gott.)
Kors i taket. Alla på en bild som inte är en selfie.
Det tar på krafterna att fylla år.
Ganska stolt över sitt torn.
Annars fick hon en väldigt tjusig glass med grädde och allt…

På väg från restaurangen sprang vi på en av min bästa väns bästa vänner från Stockholm. Lisa är ju ändå här i en hel dag, så klart att vi ska lyckas springa på just henne. Världen är så himla liten ibland.

Tillbaka på hotellet var det äntligen dags för det, av vissa mer än andra, efterlängtade pool- och spabesöket. Jag tycker alltid att det är lika svårt hur man ska bete sig. Ska man klä sig i bikini och traska ner i hissen iklädd endast detta missklädsamma plagg eller ska man byta om på plats? Bara sådana funderingar kan få mig att hoppa över hela äventyret. Hur funkar det när man är där? Kan man låsa in grejer eller skulle man lämnat allt på rummet? Tar man något med sig ut till poolen? Frågorna är oändliga. Det mesta brukar ju dock lösa sig när man kommit förbi detta hinder. Så även idag. Fast ett pyttelitet gemensamt omklädningsrum med tre bås och en massa skåp med noll utrymme emellan kändes aningen för intimt för min smak, liksom bubbelpoolen där man verkligen fick vara beredd att gilla sin granne och hens fötter/lår även om man bara var fyra-fem stycken. Poolen var okej, men hyfsat full av andra familjer med barn. Inte så spa-avslappnat kanske.

Vid 18.30 var det då i alla fall äntligen dags! Massage och ansiktsbehandling trodde jag, men massage och ansiktsmassage sa den något barska kvinna som hämtade oss och såg till att vi hängde våra kläder på rätt stol och la oss rätt på britsen. Jag fann det lämpligast att bara hålla med. Effektivt var bara förnamnet. När vi låg på plats på varsin brits kom ytterligare en kvinna in och började utan ett ord massera mitt ansikte. Jag vet fortfarande inte ens hur hon såg ut. Med tanke på att man sett en och annan thriller där den s.k massören i stället vridit nacken av sitt offer, var det lätt att låta tankarna skena iväg, men egentligen var det bara väldigt skönt. Under själva massagen märktes den extrema effektiviteten lyckligtvis inte av, men när det var slut, var det verkligen slut. Pang pang pang liksom. Med tanke på kön utanför förstår jag varför, men skulle man vilja förbättra något så är mys- och lugn-och-ro-faktorn definitivt något att räkna in.

Inna gillade massagen, men tyckte det var lite jobbigt att ligga stilla på magen så länge. Helst vill hon ändå dit i morgon igen, så det känns som med beröm godkänt. Jag blev också ganska taggad på någon ytterligare behandling, men det var fler än jag som hade idén att det vore ett perfekt sätt att tillbringa kvällen när barnen (eventuellt) gått och lagt sig, fick jag veta när jag kollade bokningsläget för fredag… så jag får nog ge upp den tanken.

Födelsedagskvällen avslutades sedan på bästa sätt. Inte heller i kväll med flott middag, utan med hämtpizza, yatzi och kasta gris. Värderingar förändras drastiskt när man får familj. Och tur är väl det. Mör blir man i alla fall av att fylla år, så over and out och godnatt! Välkomna till den andra halvan av livet (känns som ganska lagom om det skulle bli så) i morgon, den som (för att citera Lasse Kronér) vill, vågar och kan.

Möjligen skulle man överväga att köpa in lite fler storlekar av de obligatoriska skorna och badrockarna.
Oh no, jag tror det har hänt något med ditt öga, älskling.
Mimis första slag i kväll. Förra gången vi spelade fick hon yatzi i sexor på första slaget. (Varför är hon aldrig på mitt lag?)
Trots denna fighting spirit förlorade vi ohjälpligt. (Hallå, vi fyller faktiskt ÅR!)
I Kasta gris-turneringen gick det bättre. Något ska man ju vara bra på.

Höstlov i Gdansk 2018 – sol, zoo och Sopot

Efter en hyfsat dålig natt med lite gung, mycket Mimi och för undertecknad så lågt socker att det inte var mätbart på morgonen, vilket inte direkt gynnar ett redan svajigt morgonhumör, välkomnades vi av ett Gdynia i strålande solsken. Planen att tillbringa dagen på Experyment (typ Kreativum) kändes genast lite förhastad och ett snabbt familjeråd klubbade utan votering ett besök på zoo i stället.

Frukost intogs, som flera gånger tidigare, på Hotell Mercure i Gdynia. Priset hade gått upp till 55zl/vuxen, men två lekrum, gratis mat för barnen (det lilla de nu äter), härlig utsikt och en frukost över medel gör att det ändå känns hyfsat prisvärt. Personligen är jag mest nöjd över min once-in-a-lifetime-jag-åt-lagom-på-en-frukostbuffé. En bedrift som inte bör förringas, speciellt inte med tanke på dagens blodsockerstart. Applåder och hyllningar mottages tacksamt oavsett form. (I morgon är det nog som vanligt igen. Innerst inne hyser jag inga större förhoppningar om att vara i bikiniform till Florida 2019.)

Båtresan igår bjöd, förutom på lite mer gung än önskat, också på otippat umgänge i lekrummet. Detta i form av min gamla kollega Jonna med familj. Riktigt trevligt. Lite skvaller och nostalgiska tillbakablickar på diverse seriösa diskussioner i språkgruppen (brasilian var det va?) livar alltid upp. 😉

Över frukost slog mig det som vi möjligen borde kommit ihåg sedan förra året, nämligen att Polen är katolskt och således tar sin Allahelgonadag på allvar. Det gör ju födelsedagsbarnen Inna och jag också, men kanske inte riktigt på samma sätt. Att affärer och restauranger stänger ner eller har högst begränsade öppettider ingår inte i vår plan, även om det ju är trevligt att de hyllar vår födelsedag med en helgdag. Vi får se hur vi löser detta.

Hade vi väntat med zoo-besöket till i morgon hade vi fått det för halva priset, eftersom lågsäsongen börjar då, vilket innebär att hela familjen hade gått in för 40zl (96:-). Nu tycker vi att även 80zl är väldigt prisvärt och vädret är verkligen jättefint idag, så det känns okej, men den lilla småländska ådran i mig vrider sig ändå en smula, jag erkänner.

Eh? ”Mamma, han äter från rumpan! Urrrrk!”

Så här i efterhand kan jag bara konstatera att det är tur att den småländska ådran inte så jätteofta får överhanden (mjo, okej, ibland händer det nog) för vilken toppendag vi fick! Vi hade hela zoo för oss själva i flera timmar, vädret var ljuvligt och eftersom vi gick lite utanför boxen och faktiskt började gå åt höger när vi kom in, fick vi en helt ny zoo-upplevelse. Åt vänster finns elefanterna, girafferna och lejonen, så det har alltid varit starka önskemål om att börja där. Vi har trott att vi har sett hela zoo, så många gånger dom vi faktiskt varit där, men det upptäckte vi idag att vi verkligen inte hade. Det var en stoor del vi hade missat. Som vanligt är vi kluvna vid de här besöken. Det är mysigt och trevligt, barnen älskar djuren, men att se den stressade lokatten, den röda pandan och tigern stressat gå runt runt runt längs bursidorna skär ju i hjärtat.

”Kolla! Vi är flamingos!”
”Ha! Det var väl inget!”
”Hjälp! Jag är jagad av en T-rex!” Alla som sett Pappa Kapsyl nynnar med.

Efter 3.5 timmar på zoo, timmar som f.ö otippat nog avslutades med ett elefantbråk med oklar vinnare (jag har det på film om någon vill bedöma), kände vi att vi fortfarande inte kunde gå inomhus, så det fick bli en sväng till Sopot där vi strosade, jagade duvor, käkade mexikanskt (där stöp kolhydratdieten) och var ute på den berömda, men hyfsat meningslösa, piren och tog en selfie med en tjurig (av förklarliga skäl skulle det visa sig) Mimi. För att verkligen maxa dagen var vi dessutom på väg mot Ikea och den stora leksaksaffären Smyk på vägen, men insåg halvvägs att det inte skulle bli bra, så vi ombestämde återigen och styrde mot hotellet i stället.

På en mexikansk restaurang tar man sin Día de los muertos på allvar.
Liksom inredningen på toa.
Det fanns ett litet ställe på hela piren utan sol. Gissa var våra barn så klart skulle hänga?
Sista dagen som 49. I morgon är vi 51 ihop.
Det är inte så lätt att vara glad på bild när man 1, har ett ”jag har bestämt mig för att tycka precis tvärtom mot alla andra oavsett vad ni tycker-återfall” och 2, dessutom är bajsnödig. ?
Aha! Det är här han är hela resten av året!
Det händer alltid något kulturellt på torget i Sopot.

Med facit i hand vet jag inte riktigt om det var smart eller inte att åka till hotellet i stället för till Ikea. Mimi somnade givetvis i bilen och hade ett bryt när vi kom fram, medan vi faktiskt hade lovat Inna att hon i födelsedagspresent skulle få välja något i leksaksaffären så efter att ha gått ner totalt i varv på hotellrummet ett par timmar masade vi oss de 20 (35 i vårt fall) minuternas mörk promenad upp till nya köpcentrat Forum för att göra just detta.

Nja, hon hade nog inte varit så sugen på Ikea trots allt…
Hotellrummet (Flats for rent Nowa Motlawa/hotel Number One) var nytt och fräscht, men litet och det här kallar då inte jag en ”dubbelsäng”. Det här är en 1,20-säng inskuffad vid väggen i ett för litet rum. Gör om gör rätt!
Bäddsoffan för två personer lämnade också en del (bredd) övrigt att önska.
Fullt utrustat kök, fast ingen kaffebryggare… Va? Hur ska vi överleva?
Cool dusch.
Grannskapet passar datumet väl…
Gdansk är en vacker stad, även kvällstid.
De blir mer och mer hitech, spökena och gastarna.

Alltså, det är inte lätt att vara 5,99 år och välja något i en leksaksaffär. Det är heller inte lätt att vara 44,99 och prismedveten (läs: snål när det gäller allt utom resor) förälder till ett barn som ska få välja något i en leksaksaffär, för som 44,99-årig förälder vill man gärna att ens 5,99-åriga barn ska göra ett smart och medvetet val och dessutom välja något som hon verkligen vill ha. Det är i och för sig enkelt. Allt. I tre minuter. Sedan något annat.

Det är ju rena barnmisshandeln att uppmana sitt barn att verkligen tänka efter, titta igenom allt innan hon bestämmer sig och sedan motivera vad i hela friden hon ska med den meningslösa prylen till. Vi pratar alltså om samma barn som inte ens kommer ihåg vad hon åt till lunch i skolan när man frågar. Hur skulle hon kunna komma ihåg vilken hon helst ville ha efter att ha sett 97 meningslösa plastprylar till som hon ville ha? Och som hon sedan ändå inte får för att den är för dyr och/eller meningslös… Det är som upplagt för att bli dåligt, och mycket riktigt kom vi ifrån butiken med ett gäng ytterligt märkliga, dyra och helt meningslösa prylar i ”surprise-form” efter att vi samtliga tröttnat och bara tog något. Vad är det förresten med alla dessa ”surprises” som är så fascinerande? Den som kom på det konceptet skrattade nog hela vägen till banken.

Middagen, som jag hade sett framför mig i total familjeharmoni under en värmare på en av torgets uteserveringar, blev en påse strips från Burger King, en (varm, hur tänkte de där?) sandwich med ost och gurka från Subway och en delad Pad thai från Thai wok i foodcourten precis vid en lekhörna på Forum. Därefter hittade vi INTE en taxi precis utanför entrén till Forum som vi tänkt, möjligen beroende på att stället nog har minst fjorton olika in- och utgångar, utan det fick bli en något motig promenad med trötta barn och tunga kassar (bubbelvatten…) till stationen, som låg (så klart, vad trodde vi?) något längre bort än vi hade för oss. Inte det perfekta slutet på en annars fantastisk dag, men det finns å andra sidan inget som säger att Ikea-alternativet hade varit bättre.

Nu (23.07) ska vi se om panikinköpet av presentpapper och glittrig tejp (hur kan vanlig tejp inte gå att hitta i vanliga affärer?) funkar. Att slå in presenter är precis vad jag är sugen på nu. Happy smile! Godnatt!

Ps. Alla blåsorkestrar, hyllningskörer, champagne och dyra presenter levereras med fördel efter klockan 09. Jag ska ha sovmorgon. Ds.

Ps igen. Lägenhet 42. Ds.

Snart dags igen

Nu börjar det närma sig igen. Det var ju i vanlig ordning egentligen inte meningen att vi skulle resa någonstans över höstlovet, för vi har överbokat oss en aning det närmsta året (host host), men när en resa med bil och hytt över Östersjön bara kostar 500:- (tack vare intjänade ”Extra-poäng” som man får genom sina bokningar och det man handlar på StenaLines båtar) går det ju nästan inte att låta bli. Eller är det möjligen som min bästa vän sedan urminnes tider, Anna, hävdar, att vi fullkomligt har tappat greppet och förståndet när det gäller resor?  Förmodligen. Anna har f.ö lovat att följa med oss till Kroatien i sommar. Gissa om jag ser fram emot DET!  (Nu kan du inte slingra dig ur detta, Anna..! 😉 )

 

Dessutom har vi hittat ett ”nytt”, dvs av oss oprövat, hotell i Gdansk där vi bor i lägenhet i ett hus med pool, frukost och wifi för sisådär 650:-/natten. Det ska bli spännande att testa något nytt och se om det lever upp till förväntningarna. Vi har ju en ”viss” benägenhet annars att bara åka tillbaka till ställen.

Planen för resan är att fira en 45-årig och en 6-årig födelsedag som liksom råkar infalla samma dag. Mycket smidigt. I övrigt får vädret avgöra en del. Vi funderar på att testa Experyment (typ Kreativum, tror vi) i Gdynia, den blivande sexåringen har blivit lovad att få bestämma sin dag (vet egentligen inte varför det inte blev 45-åringen…) så då är risken stor att det blir den gigantiska leksaksaffären Smyk, restaurangen Billys där man får popcorn före maten och antingen zoo eller badlandet i Reda, beroende på väder. Sen får vi se. Vi brukar sällan lida brist på idéer, utan mest på tid, när vi är i Gdansk, så det oroar vi oss inte för. Vi får se om det blir tid för blogg. I så fall ses vi nästa vecka igen. Nu ska jag ner och se om jag hittar fotbollsskorna som inte varit på fötterna sedan jag slet av hälsenan i mars 2012… Gulp! Må det gå bättre idag!