Polen juli/aug dag 10. Sista-dags-shopping och Blues Club

Polen Image Banner 970 x 90

Sista dagen. Suck. Lyckligtvis spelar vädret faktiskt oss i händerna och bjuder på en gråregnig dag, vilket ju alltid underlättar när man ändå måste resa hem. Vår familj sov gott till 09.20 och började sedan dagen så där riktigt semesterhärligt med att bara ligga kvar i sängen och gosa/prata alla fyra. Verkligen en lyx! En lyx som alltid spårar ur. Ni vet när det börjar låta ungefär så här: ”Du är en bajskorv, pappa!” ”Va? Varför det?” ”För att jag gillar dig” ”Jaha, gillar du bajskorvar?” ”Nej, jag gillar frukost.” (Eh, jaha….)

Jag gillar kristallkronan

Det är väldigt skönt att resa med en familj som har samma sena morgonvanor som vi, för trots denna sömniga start, kunde vi göra sällskap med Hermansens till frukost. Det hade varit jättejobbigt att resa med hurtbullar som var uppe och sprang en mil vid 05.30, tog en timme på gymmet och sedan satt med sin keso vid frukosten. Att vi hade behövt leva så ett par månader för att komma i något slags matchvikt igen, är en helt annan sak. 

Helt okej frukost
Tummen upp för vattenmelon utan kärnor
”Melonen gör tummen upp, mamma!”

Jag var lite orolig att vi skulle uppleva frukosten som torftig efter fyra nätter på Hilton, men även här har jag nog underskattat Spa Faltom, för här finns faktiskt det mesta man förväntar sig av en hotellfrukost, förutom Prosecco och bacon (!). Man märker tydligt när man är på ”polska” hotell, jämfört med mer internationella, för bacon verkar inte vara en naturlig frukostingrediens i Polen, men däremot finns det ofta rena middagsrätter som vitlöksbröd och allehanda pasta- eller potatisrätter. På det här stället går det inte att få barnen att sitta kvar eller ens leka i närheten när de är klara, för det är så mycket på själva hotellet som lockar, så direkt efter frukost fick det bli bad. Vi hade bett om sen utcheckning för att hinna med både bad och lekrum innan det var föräldrarnas (eller möjligen bara mammornas) tur att roa sig med shopping på närbelägna Port Rumia.

Omgivningarna är som sagt inte de charmigaste

Både badet, den efterföljande duschen och hårtvätten gick utmärkt (det finns ingen pedagogik bättre än ett lockande lekrum), men när vi sedan skulle lämna rummet två minuter i utcheck, kände lillsnorpan (som vanligt) av stämningen, och insåg att hon hade sin chans, så hon satte sig totalt på tvären, helt utan anledning egentligen, och vi lämnade verkligen hotellet på ett storstilat sätt. Ekona efter  ”JAG VILL HA MIN NAPP!” och ”MAMMMMAAAAAAAAAA!” studsar förmodligen fortfarande mellan väggarna där nere. Det är alltid skönt att känna att man gör avtryck, och man känner sig ju både fysiskt och mentalt väldigt fräsch efter en sådan liten uppvisning. Perfekt uppladdning inför en eftermiddag med shopping, helt enkelt, men vi hade inte behövt oroa oss för att vi var genomsvettiga i alla fall, för när vi lämnade bilen utanför köpcentrat, öppnade sig himlen över oss, så det var ingen som kunde skilja det ena från det andra när vi dyngsura sprang in i affären. Alltid något.

Gaaah! En syn man INTE vill se på bilgolvet som diabetiker. Den alldeles nyapplicerade blippen (blodsockersensorn) ramlar av. (Första gången det händer och givetvis hade jag ingen i reserv. Tur att vi är hemma om ett dygn.)

Denna dag var vi och Hermansens i total osynk med mat och barnens vanor/sömn, så det blev inte mycket umgänge, men var för sig shoppade vi en hel del i alla fall. Vi hade lovat våra minioner att de skulle få en peng att köpa något för, och Inna hade kollat ut något ”som pappa sa var svindyrt” när vi var på Baltycka häromdagen, så lyckan var så klart gjord när denna svindyra sak (ännu fler plastdjur, givetvis) visade sig vara rejält nedsatt i pris. (Jippi, fler plastgrejer!)

”Kolla vad liten den är!” (Mmmm…. jag vet. Dammsugaren hemma kommer att bli överlycklig.)

Själv kände jag mig så otroligt ordentlig och redig när jag inne på C&A hittade precis det jag skrivit upp att barnen behövde, tyckte priset var helt okej och gick och betalade, utan något onödigt i korgen. I kassan fick jag veta att det var halva reapriset på det jag redan tyckte var billigt…  Vem klarar av att gå då? Inte jag. Fem toppar till mig och ytterligare tre par tights var till barnen var ändå inte så farligt, eller hur? Speciellt inte när alltihop kostade ca 350 svenska kronor. 🙂

Smyk (barnaffär) hittade jag väskan jag letat efter så länge. Den perfekta jobbväskan. Synd bara att den visade sig vara en skötväska. Fan med. Men å andra sidan är det ju inte dumt med en väska som kommer med sittunderlag…. 🙂 och jag behöver ju inte berätta för någon att det är en skötväska, eller hur?  Eller hur?  😉 Tyvärr var den rätt dyr, t.o.m med svenska mått mätt, men med tanke på hur länge jag letat, struntade jag i det och köpte den ändå. I kassan var jag så nöjd att jag föreslog för Inna som var med att vi skulle köpa varsin löjlig godisautomat till henne och Mimi som en överraskning. Det tyckte hon var en ypperlig idé, men när jag sedan förstrött började pilla på några fidget spinners vid kassan, spände hon ögonen i mig och sa strängt: ”Tänk inte ens tanken på att köpa den också, mamma!”  Haha!! Att höra sina egna ord på det sättet är verkligen otroligt roande. Och lite skrämmande.

Navet inne på Port Rumia är affären Auchan, som påminner om Ekohallen ungefär. De har allt från trädgårdsgrejer, datorer, leksaker och kläder/skor till matvaror och öl/vin/sprit. Här brukar vi passa på att fylla upp de sista skrymslena i pappas (återigen, tack för lånet!) takbox. Vad vi köper beror lite på säsong, men stående inslag brukar vara ölkorv, ost, våtservetter, Syoss hårvård, allt till badrummet, oliver, konserver, kex, majskrokar, ”klämmisar” och storpack av fröer och nötter. Allt inhemskt som innehåller majs, socker och mjöl (dvs snacks, choklad, kex, godis m.m) är provocerande billigt, så det händer att det slinker ner ett och annat som kanske borde fått stanna i Polen också.

När vi var klara fick tjejerna pga toalettbesök en stund själva på Smyk, och när jag kom för att hämta dem hade de gaddat ihop sig å det grövsta och radade upp argumenten i rasande takt. Vi hade ju faktiskt sagt att de skulle få köpa varsin sak, Inna hade valt en medan Mimi sov och det var inte rättvist, och nu hade de faktiskt hittat en som också var lika många reapengar  (sic!) som Innas, så det var faktiskt ett bra köp. Så det så, kan vi köpa den, mamma? Snäääääälla. Eftersom allt de sa stämde, och denna (inte fler plastdjur i alla fall, men ett gigantiskt My little Pony-slott) var nedsatt och kostade exakt lika mycket som det Inna redan fått, kunde jag inte göra annat än att skratta och betala. Tonåren kommer att bli intressanta om de fortsätter att samarbeta på detta sätt. 

Mot Gdynia

Gdynia ser inte så spännande ut, men har väldigt mycket att erbjuda och vi gillar det mer och mer för varje besök.
I Gdynia, missa inte otroligt coola och trivsamma puben Blues Club. De har livemusik varje vecka, trevlig personal, god mat och givetvis öl. 😉

Thai Jolo – mycket bättre än det ser ut – ligger ett stenkast från Blues Club

Vår vanliga plan efter takbox-fyllandet brukar vara att åka till Gdynia och hämta ypperligt thai-käk på Thai Jolo som vi sedan äter i kön till färjan, men idag hade vi lite mer tid än vanligt, så då gjorde vi något ännu bättre. Vi åkte till Blues Club, en riktigt cool pub som har livemusik varje vecka. Peter har spelat där med PPM och känner ägaren Chris (som f.ö nyss var här och spelade på Östersjöfestivalen), så vi brukar försöka få till ett besök här varje sommar. Peter var bara liiiiiite bitter över att missa kvällens konsert med Matt Woods, till vilken det började ramla in folk medan vi var där. Det är andra gången han missar en spännande konsert med en hårsmån här. 

På Blues Club käkade vi riktigt bra mat och drack deras eget Blues-öl. Riktigt trevligt! Det är verkligen så att vi inte känner att vi blir ”klara” med denna region, så där och då satt vi på fullt allvar och funderade på om vi skulle åka tillbaka en sväng nästa vecka. Vi ”hiade” oss lite och bokade inte med en gång, men dyker det upp ett bra erbjudande i höst, så är det inte mycket som kan hindra oss. Vi har nog redan bestämt oss för att boka ”Blues Rooms”, som är klubbens eget hotell, nästa sommar. Här bor man verkligen billigt och har ändå nära till allt. Det är kanske inte riktigt som Hilton, men å andra sidan får man en fullt utrustad lägenhet för en femhundring.

Bild från Booking.com på Blues Rooms’ studio

Det är inte Peter som är liten, det är Big Jack som är stor. 😃
Granne med Blues Club ligger en Old school barberare. 👍🏼Kolla bänken utanför. 😉
Chili con carne á la Blues Club. Cool och god. Blues-ölen var dessutom utmärkt!

Hemfärden får minsann vara värd ett eget inlägg, så den som vill hänga med hem, får hålla utkik efter nästa litania. På återhörande!

Polen juli/aug dag 9. Barnens dag. 

Dag 9. Jag har ju redan hyfsat ingående beskrivit mina känslor inför hemresan, så jag ska försöka att inte nämna det så mycket idag, men det var ju inte med någon direkt glädje vi insåg att vi idag skulle checka ut från Hilton. Vädret fortsätter att visa sig från sin bästa sida, så efter sedvanlig trevlig frukost i sol, var frågan vad vi skulle ägna förmiddagen åt. Hermansens kände för en lugn förmiddag, medan vi kunde tänka oss ungefär 17 olika saker som vi känner att vi inte hunnit med. Familjerådet bestämde till slut efter hårda förhandlingar (där röstningen möjligen var riggad) att det fick bli takpool. Badvakt Filip hade ju lovat att komma med ännu fler tips och trix idag. Sagt och gjort, mermaid-fenor på och upp till poolen, medan undertecknad packade väskorna och skulle komma sen. 

Tjoho! Två av dyra, absolut nödvändiga plastbitarna används faktiskt i lek! (”Petshop heter det faktiskt, mamma!”)
Mina mermaids.

För en gångs skull är jag faktiskt ganska nöjd med packningen. Inte så att vi snyggt glider in på hotellen med varsin slimmad, snygg övernattningsväska – det kommer aldrig att hända – men i alla fall så att vi inte behöver skämmas och låtsas att vi är på sexmånaders jorden-runt-resa. Trots detta så tar det lite tid att lokalisera alla minimala plastleksaker, nyköpta garner, nonchalant ivägslängda ut-och-in-vända minior-kläder och andra nödvändiga attiraljer, så jag ansåg det inte ens värt mödan att ta på bikinin när jag väl var klar. Bittert nog sken solen från nästan klarblå himmel och Peter hade mot alla odds lyckats lägga beslag på två ack så eftertraktade solbäddar på terrassen, så jag la mig på en och attacknjöt så intensivt jag kunde (med en naken Mimi krypande över hela mig skällande ”som en liten hünd, jag är en hünd, mamma”) i 16 minuter innan jag med skärande sorg sa till Mimi att vi måste gå ner för det är 20 min till utcheck. Det tog två försök innan Peter lyckades nå mig med budskapet att han fixat en timmes senare utcheck. Fatta känslan! Dessutom gick han och köpte ett glas rosé till mig, denna underbara man. (Hur varmt det var att ligga där i en timme till med jeans, tänker jag inte gå in på.) 

Hot, hot, hot, men så underbart
Simövningar á la badvakt Filip
Man kan tydligen bada i dem också.
Konstigt nog gick det bra att samla ihop oss och lämna hotellet utan några konflikter. Det faktum att vi hoppade över hårtvätten eftersom det snart skulle bli bad igen, var säkerligen ett tungt vägande skäl till detta. Nu styrde vi kosan mot Rumia, som ligger strax utanför Gdynia. Rumia är, tror vi, ett ganska välmående villasamhälle, men hotellet vi ska till ligger precis vid en fyrfilig, starkt trafikerad väg med massor av affärer av typen byggvaruhus, möbelaffärer, målarfirmor etc, så det är inte för omgivningarna vi åker dit, utan för barnen. Hotellet Spa Faltom är nämligen ett riktigt barn-hotell med stort lekrum, ett poolområde med vattenrutschkanor, barnpooler, 15-meters ”vanlig” pool, ångbastu, avslappningsrum m.m, bowling, utomhuslekplats med klätterställning och trampbåtar,  inkluderad frukostbuffé och fri wi-fi. Allt en barnfamilj kan behöva alltså. Det som saknas är bra AC – det hade kunnat behövas. 

Spa Faltom och omgivningar
Närmsta granne är ett gigantiskt Castorama, så här kan man kombinera nytta med nöje, om man vill.

På väg til Rumia passerade vi en fullkomligt utbränd bil, vilken skulle komma att påverka oss mer än vi kunde tänka oss när vi såg den. Den orsakade nämligen kilometerlånga köer i motsatt riktning. Sådär så man sitter och känner sig dels otroligt tacksam över att åka i motsatt riktning, dels lite överlägsen över att göra just det. Problemet för oss var bara att man måste göra en u-sväng och köra i just den riktningen för att komma till hotellet. Det var verkligen känslan av ”nära, men ack så långt borta” när vi på alla sätt försökte komma på en alternativ väg. Tågräls satte effektivt stopp för dessa försök, så det var bara att bita i det sura äpplet och joina kön. Precis vad vi längtade efter i 30 graders värme, speciellt när vi visste att Hermansens satt på hotellet och väntade in oss för sen lunch. Den lunchen blev sen ett kapitel för sig och slutade efter många om och men med att vi hamnade på McDonalds tvärs över gatan. Inte för att det gjorde barnen något… 

Vi äter givetvis helt efter tallriksmodellen och kostcirkeln under resan
Peter tog en så stor hamburgare att den hade ett eget glas

Vi hade bokat familjerum, vilket vi aldrig gjort tidigare, så det var lite oroligt, men visade sig vara riktigt bra. Varje familj fick en ”tvårummare” med dubbelsäng i ett rum och två enkelsängar i det andra, soffa, kylskåp, gott om plats och vi hade t.o.m två toaletter och duschar. Hermansens fick bubbelpool. 😃 Tydligen hade jag ”pratat ner” hotellet lite, så de var extra nöjda, för det är faktiskt rätt fint, om man bortser från den närmsta omgivningen. Det är lite så jag jobbar; gnälla lite och ta ut sorgerna i förskott så blir både jag själv och alla andra positivt överraskade när det blir bättre än befarat. 😉

Med tanke på min ”nedpratning” av hotellet, trodde Anna och Axel att det var här vi skulle bo 😂
Jag hade kunnat tänka mig att byta ut heltäckningsmattan, men annars finns verkligen inget att klaga på.
Jag och Mimi fick ingen AC i ”vårt” rum, men en stor, högljudd fläkt piggar ju alltid upp.
Utomhusområdet
Faltom är verkligen det perfekta hotellet för voyeurer. På tv:n finns en kanal som visar pool-området, en som visar lekrummet och en som visar utomhuslekplatsen.

Även resten av dagen gick i miniorernas tecken. Vi var ute och åkte trampbåt (läs: barnen trampade, Peter kollade dem som en ansvarsfull förälder och jag vände en daybed mot solen och njöt en stund), vi var nere i poolområdet och badade och efter en god middag i á la carte-restaurangen med sina flotta stolar och vita dukar (vita innan vi kom alltså) blev det även en timme i lekrummet. Efter det var i alla fall alla vuxna rejält spaka, och jag tror att de flesta sov riktigt gott. 

Trampbåt var ju jättekul. I sju minuter.

Vi fick restaurangens största bord, så Anna kände sig som ”first lady”. 😉
Mimis mat…. Vita dukar och hon är verkligen the perfect match
Kanske inte de allra allra finaste köttbitarna, men riktigt gott var det.
Lekrummet är som ett lekland i miniatyr

Bra när man lyckas sätta sig precis i kamerans blickfång och får ett sms av Peter med ”Håll uppsikt!” 😝. Hoppas ingen [annan] kollade just när jag gav honom fingret i kameran…. 😝😃

Polen juli/aug dag 8. Medelhavsvärme och hemreseångest

(Ja, jag är medveten om att det ser ut som om Mimi har en rejäl snopp, men bilden är så fin ändå, att jag blundar för det.) 😝

Dag 8. Helt galet. Hur i hela friden har dagarna kunnat gå så snabbt? Det känns ju som om vi inte hunnit med någonting! Nu kommer alltså kris nr 2. Hemreseångesten, som dessutom även drabbar Peter. Ett tungt vägande argument för att skriva den här bloggen och ta alla bilderna, för jag har verkligen känslan av att vi inte gjort någonting alls. Det har vi ju uppenbarligen, för det har ju blivit ett och annat ord på pränt, men ändå. Hur i hela friden kan det snart vara dags att åka hem? Galet. Vi hade lätt kunnat stanna en vecka till, speciellt om vädret hade fortsatt att spela oss o händerna som nu. Ljuvligt ljumma sommarkvällar i en stad full av restauranger och aktiviteter är ju snudd på oslagbart. 

Dagen idag började också med superfrukost på uteserveringen, där vi vuxna faktiskt får njuta i relativt lugn (förutom alla toa-besök och diverse mathämtningar så klart) medan barnen leker i loungehörnan med fina vita stenar och daybeds. Det måste väl vara det som är tanken med den? Hilton vinner mer och mer, tycker vi allihop, vilket är roligt. Jag har tidigare inte känt att det varit det perfekta hotellet för oss, men jag börjar ändra den uppfattningen. Bara en sådan sak som att personalen går runt och frågar alla vid 10.30 när frukosten stänger, om man verkligen är nöjd eller om man vill hämta något mer, är en sådan sak som verkligen uppskattas. Dessutom har jag fått ändra min uppfattning om att poolen inte är barnvänlig. Barnen ÄLSKAR den, och badvakten Filip (som också visat sig vara simtränare) har ägnat en massa tid åt att tipsa Inna om olika sim- och dykövningar, så helt plötsligt simmar hon hela poolens längd (12 m) utan att någon ens är med henne, och dyker dessutom från kortsida till kortsida. Coolt! 

Mimi sa att jag faktiskt var tvungen att ta en bild på ”den fina skinkblomman”. 😂

Prognosen sa idag 28 grader, så vi tog sikte på Sopot, med mellanlandning på Galeria Baltycka (fast med polska bokstäver), där vi av någon anledning inte varit på ett par år eftersom vi hade tröttnat på det. Även här fick vi omvärdera lite, för det är ju faktiskt en riktigt trevlig (stor!) galleria med gott om plats och massor av affärer, varav flera vi gillar, bl.a Reserved Kids, Smyk (barnkläder/grejer och leksaker) och Wedel (chokladställe där vi varmt kan rekommendera deras ”avsmakningsmeny” med olika sorters varm choklad). Mums! Hit är det dessutom enkelt att ta sig med SKM-tågen som pendlar mellan Gdynia-Sopot-Gdansk. Från Gdansk är det femte stoppet, har jag för mig. Stationen är nära gallerian, så man ser när man är framme. 

Det är verkligen perfekt att ha sällskap på resan, för då blir det att man inte bara följer sina egna gamla hjulspår hela tiden, utan tar lite nya och nygamla vägar, vilket ju kan leda till både nya upptäckter och nyupptäckter av gamla godingar. Tack för det, Hermansens! ❤️

”Så här gör han, mamma.”
På Reserved Kids hittade jag något av det mest onödiga jag köpt på rea (och jag har köpt mycket tokigt, jag lovar); varsin sjöjungfrubikiniunderdel till tjejerna. De är tämligen uppslukade av ”mermaids” och Inna har länge velat ha en ”riktig mermaid-fena”, så jag kunde verkligen inte låta bli. När Inna senare på eftermiddagen dessutom visade upp sina nya sim-skills fick de bli eftermiddagspresenter i stället för de tänkta födelsedagspresenterna (jag är så bra på att hålla på saker…). De blev uppskattade, så nu måste vi hinna med (minst) ett besök till vid poolen. 🙂 
”Vi är mermaids, mamma!”

Efter Baltycka tog vi raka vägen till Sopot.  Bilen visade då på 31 grader, så det var tur att det fläktade, och att vi, konstigt nog, hittade parkering nära stranden. För att vi lätt skulle hitta varandra och för att det är enklast när man inte riktigt vet vart man ska, siktade vi in oss på ”mitt i smeten”, precis nedanför Grand och Sheratons jättehotell. Vi är inte riktigt ”mitt-i-smeten-människor” egentligen, och upplever förortsdelen av stranden (3-4 km bort) som lugnare, renare, trevligare och lättillgängligare, så även om det kanske inte verkade så i början av semestern, kommer vi definitivt att återvända dit, även om vi kanske inte kommer att välja att bo där. 

”Mitt-i-smeten-stranden” med den berömda Molon (piren) i bakgrunden.
Elin badade faktiskt. Hon var den enda.
Gissa om barnen fick spel när TOMTEN kom på vattenskoter.

Eftersom semestern uppenbarligen nu snabbspolas, kändes det som om vi var på stranden i ungefär en kvart, men det var nog ett par timmar ändå. Vi hann i alla fall fylla vartenda skrymsle av packning, kläder och kroppar med kliande, skavande sand, tappa bort och konstigt nog återfinna två svindyra plastbitar föreställande djur som absolut skulle med till stranden och få ner varsin sanddoppad glass (läs: glass till barnen, rosé till de vuxna).  

När våra barn sen fick höra att Hermansens barn skulle till hotellet och ta ett dopp i poolen innan middag, är det ju inte så svårt att räkna ut vad som hände. Precis. Vi gav oss samtliga av i rusningstrafiken in mot Gdansk. Det gick, konstigt nog, förvånansvärt snabbt, men det var ju tur att vi inte hade någon tid att passa i kväll i alla fall. Irriterande nog så var nog (det lättillgängliga) hotellbadet mer uppskattat än hela utflykten till en av Europas finaste stränder, så all skavande sand i skorna var egentligen rätt förgäves. Jag tjänade nya topplistepoäng genom att erbjuda mig att givetvis följa med upp till poolen under badet. Det var jätteskönt i solsängarna på terrassen. Undrar vad det var Peter muttrade om…. 😉 

Man kanske skulle köpa med sig ett par sådana här hem.
Simträning pågår
Det är ju helt okej att vara moraliskt bad-stöd. 😉

När vi var ute och gick igår såg vi en restaurang vid kanalen med ett fullskaligt lekrum på uteserveringen. Snacka om våt dröm för föräldrar! Utan att veta namn eller inriktning på restaurangen (det vet jag f.ö fortfarande inte) styrde vi kosan dit. De visade sig även ha levande musik (eller levande sång i alla fall, om man ska vara petig, och det är Peter när det gäller musik) denna kväll. Lite väl starkt, men bra sjöng hon. Maten var dessutom god och riklig med mycket sås 👍🏼, men servicen riktigt klantig, så är det alltid så kan jag inte helhjärtat rekommendera stället. Vill någon ge det en chans, så ligger det precis ner till höger när man (nästan) kommit över bron. Det går en trappa ner från bron och det går inte att missa lekhörnan. Eller ”båtbilarna/bilbåtarna” som ligger förtöjda vid restaurangbåten. Meddela gärna hur servicen var om ni går dit. 

Ooops, nu får vi nog skärpa till mathållningen lite
Nästan framme på restaurangen (vi tog genvägen bakom marknadsbodarna; det är därför bron ser så trist ut).
Av fyra tagna bilder var alltså denna den bästa…
Förhoppningen om att barnen skulle slockna efter mat och allt bad, kom tyvärr på skam. Alla fyra envisades med att hålla sig vakna trots den sena timmen, så Irish coffeen på Elephant blev inte den mest avslappnade vi druckit, men kvinnan med de lysande änglarna (säger Inna att de ska heta) var glad att se oss, och barnen hade hemskt roligt där de sprang runt på torget och agerade målsökande höftledsrobotar för intet ont anande kvällsflanörer. 

Ibland är de verkligen goa mot varandra. Mimi gillar att dra i öronen när hon är trött…. ❤️