Florida 2.0. Dag 11 Clearwater i dimma

Idag var det då dags att på allvar tänka på refrängen och lämna Villa White Heron efter ett absolutabsolutabsolut sista dopp. Det är bara att erkänna att huset vann i längden och när vi åkte, skickade jag ett mejl till Susanne på MyFlorida och hörde mig för lite om möjligheterna att komma tillbaka nästa år… Har jag väl fått en idé i huvudet brukar bollen vara i rullning, så Florida 3.0 är nog inte så otänkbart som när jag slängde ur mig tanken igår. Ett bättre sätt att använda upp sina föräldradagar har jag svårt att tänka mig i alla fall. Dock tror jag att januari har fått sina chanser av oss nu – vi hade tidvis halvrisigt väder förra året och vi har det nu – så nu tänker jag kanske sportlovet 2019 och ett par veckor till… (Bara så du vet, Ija…  ;)) Givetvis får Peter vara med och bestämma (och betala), ifall någon undrar, men när det gäller USA brukar han inte vara så svår. Jag och tjejerna vill ha sol, Peter vill ha städer och/eller USA, så Florida passar oss verkligen utmärkt. Det hade gärna fått vara lite billigare och närmare, men man kan ju inte få allt…

Villa White Heron. Jag gillade dig inte först, men nu kan jag absolut tänka mig att komma tillbaka.

När jag surfade in på myflorida.se (nej, jag är inte sponsrad av dem)  såg jag att de nu hade ännu fler villor att välja mellan,  och även om Cape Coral som samhälle kanske inte hade jättemycket att erbjuda (förutom fina hus, kanaler, strand och hyfsad shopping), finns många roliga utflyktsdestinationer i närheten och att bara hänga i ett sådant här fantastiskt hus i en vecka kan absolut vara en skön del i vilken semester som helst. Dessutom är det otroligt prisvärt med Floridamått mätt. Inklusive skatt, städning, el, uppvärmd pool etc betalar man ca 10 000:- för en vecka. Det är vad ett hyfsat hotellrum på South Beach kostar för tre nätter…

Nåja, som sagt, vi är ju inte riktigt där ännu, men att lämna huset idag gav oss nästan lite hemreseångest, så då var det skönt att redan tänka att vi skulle hit igen. Det dämpar också känslan av att vi borde gjort så mycket mer. Vilket vi borde, men nu blev det som det blev och ingen idé att gråta över spilld mjölk. Nu är vi ju på väg till Clearwater och Orlando.

Eftersom Mimi somnade (eller, enligt egen utsago i efterhand, blundade fast var vaken, för det kan man faktiskt, visst kan man?!) och Inna satt och småskrattade, helt inne i någon nerladdad Viaplay-film, körde vi i ett sträck upp till Clearwater. Ju längre norrut vi kom desto molnigare och dimmigare blev det, så nog fortsätter vädret att driva gäck med oss.

Bron över till halvön där Clearwater ligger ser ut som ett sagoslott i dimmorna.
Att campa i USA…. Självklart ska motorcykeln och bilen med bakpå.
…. eller jeepen och cyklarna…
Var matstoppet skulle bli var ju givet… ”Hamburgarstället” så klart. Mimi tyckte dock att det var viktigare att bygga ihop sin leksak än att äta.
Jag bävar för tonåren….

Väl framme i Clearwater var det väldigt enkelt och smidigt att hitta till vårt hotell, det hotell som vi tack vare Hotels.coms rewardsystem har betalt 400:- för (för båda nätterna). Helt okej, tycker vi. Tyvärr (visade det sig senare) gick vi på samma mina som säkerligen måååånga före oss gjort. Vi valde parkeringshuset mittöver hotellet som lockade med ”7$ all day” (och – väldigt medvetet förstod vi sen – ingen mer info) i stället för hotellets dyra (och förbenade) Valet parking för 25$. Detta handlar mer om att vi avskyr detta konstiga påfund med valet parking än snålhet egentligen, för varför, varför, varför, skulle jag vilja att någon annan tar nycklarna och kör de få meterna in i ett garage och ställer bilen, så att jag – när jag vill ha den igen – måste stå och vänta, ge dricks och känna mig som en idiot i stället för att bara själv – mycket snabbare – hämta min egen bil?!  Varför? Jag fattar det inte, kommer aldrig att fatta det och gillar det verkligen inte. Men nu slutade det tyvärr med att vi först fick betala 7 dollar för parkeringen mittemot för att senare (lyckligtvis) få reda på att vi måste vara ute ur det garaget innan 23 för att inte bli ”towed” (få hjulen i klossar) och givetvis finns ingen annan parkering än hotellets då… Både dyrt och opraktiskt alltså. Surt. Men hotellrummet var billigt i alla fall. Och litet. Från 128, 5 kvm till 28. Men shit vad välplanerat. Här snackar vi Compact Living. På våra 28 kvm har vi fullt kök (inkl. frys och diskmaskin), dubbelsäng, bäddsoffa, stort skrivbord, tv, bardisk, stor garderob, stor byrå, ganska stort badrum och balkong. Imponerande.

Mimi tycker dessutom att vi har flygplan på rummet, för soffans sidobord påminner henne om de uppfällbara borden på flygplanet. 😉
Tyvärr började vistelsen med blodvite. Liten, jätteglad, ivrig treåring möter hög balkongtröskel och hårt betongbalkonggolv. Ljudet som uppstår när mjuk hud möter hård betong så, när man själv står med ryggen emot två meter bort, är verkligen obehagligt. Verkligen obehagligt. Liksom tystnaden innan smärtan slår till i den lilla ivriga, förut så glada kroppen. Smärtsamt. Så smärtsamt.
Det blev inget bad, för det gjorde ack så ont överallt, men den mycket trevlige killen i receptionen (en sådan där som är helt rätt person på rätt plats) bjöd på glass som i alla fall lindrade lite.

Efter att Inna i alla fall simmat sisådär 100 meter i hotellets lilla, men varma och sköna pool, trots att vädret egentligen inte riktigt tillät bad, fick vi till slut ut alla på promenad i omgivningarna. Mittemot hotellet – under fulingparkeringshuset – ligger en helt galen, jättestor affär med alltifrån sådant som man förväntar sig hitta i en supermarket på en semesterort till kläder, surfbrädor, en inomhussurfbana (!) och ungefär allting annat. Går man rakt igenom denna galenskap, kommer man ut på något slags strandpromenad och ut på den långa, breda vita sandstranden. Idag ganska folktom, av naturliga skäl. Det var inte speciellt varmt i luften och verkligen inte i vattnet. Mexikanska golfen värmer upp vattnet my ass…

”Åh, vad gullig den är!”
Obligatoriskt…
Det är bara ett par hundra meter till Pier 60, som tydligen är stället som gäller. Oklart varför.
Vi siktade egentligen på en gigantisk rutschkana i form av en haj och sådana där studsmattor med selar, som barnen älskar, men 10 dollar för tre minuters hopp per barn…. Seriöst?! 85 spänn för att hoppa studsmatta i tre minuter. Jag ska aldrig mer gnälla över priserna på Axels Tivoli! (Ja, jag vet att vi lägger betydligt mer pengar på andra konstiga grejer när vi reser, men någon måtta får det väl ändå vara? Eller?) Barnen älskade lyckligtvis denna lekplats, ett stenkast ifrån ockerpriserna, så här tillbringade vi över en timme. Gratis.
Obligatorisk bild. Check.

Till skillnad från de flesta (?) amerikanska städer så har faktiskt Clearwater något som kan likna en promenadgata – även om där givetvis är bilväg i mitten – så vi traskade en bit, kollade läget och njöt av flera helt random gitarrspelare på vägen. Barnen tyckte ganska snart att vi borde sätta oss och ta ”en drink” någonstans (jomen), vilket ledde oss till The Spotted Donkey (vad skulle det annars heta liksom) som såg trevligt ut med uteservering och värmare. Tyvärr bestämde sig vår servitör någonstans precis i början när vi råkade be honom ”make the water look like a drink” för att vi var väldigt märkliga människor. Att vi nästan direkt förklarade att vi menade ”look like a cocktail” och att ”drink” är det svenska ordet blidkade honom inte det minsta, för vad vi än gjorde, sa eller beställde så hade han ögonbrynen uppe i hjässan någonstans, vilket kändes lite sådär, även om stället och maten var helt okej. Kanske han bara såg ut så och jag bara är känslig – så kan det vara – men känslan var att han gärna ville bli av med oss, konstiga människor, så fort som möjligt.

Tittar man på bilderna från restaurangen kan man kanske förstå servitörens skepsis. Helt vanliga verkar vi kanske inte.

På vägen tillbaka skulle vi proviantera och fråga om  parkeringen, så vi gick till den märkliga surfaffären mittemot hotellet. Där fastnade tjejerna utanför inomhussurfbanan (eller vad man ska kalla den). Det var verkligen skräckblandad förtjusning när killen i USA-tröjan nedan började reta dem och surfa så att vattnet stänkte i kaskader över fönstret just där de satt.

En Flow Rider i affären. Ja, men självklart.
Tjejernas favoritsurfare. (Även om Mimi var jätterädd tills han vinkade och visade sig vara snäll.)

Resdagen, allt promenerande och lekplatslekande tog till slut sin tribut och vi gick tillbaka för att sova. Att plocka ut ”bäddsoffekitet” ur sin påse i garderoben och mötas av synen nedan är man inte speciellt sugen på. Usch, sa Mimi, det är choklad på lakanet. Jag lät henne tro det. Urk!  Det ska nämnas att ”vår” kille i receptionen – han med glassen – kom personligen till rummet sedan och beklagade och erbjöd kompensation, så inga hard feelings, men hur i hela friden kan någon – för det måste ju vara en gäst – vika ihop ett sådant här lakan och lägga in det i garderoben igen som om inget hänt. Konstiga människor finns det gott om, det är då säkert!

Nu sover resten av familjen sen länge, så det är nog bäst att jag också gör det. När vi bott stort och flott har de andra stigit upp först utan att störa mig, som har lite andra nattvanor, men på 28 kvm blir det nog värre att få sovmorgon. (Om det ens kan kallas det att ha varit uppe senast kl. 08.00 varje morgon på sin semester?)

I morgon ska det visst regna. Så klart, för det är ju vår enda dag vid en av Floridas finaste stränder. (Ja, lite bitter är jag på vädret.) Enligt väderprognosen ska det dessutom vara neråt läskiga 0 på natten och max 11 på dagen i Orlando nästa vecka. Inte okej, men bara att gilla läget. Och planera för Florida 3.0….

Hög tid att boka höstens Polentripp!

*innehåller annonslänkar

Oj, vad tyst (och skönt?) det varit från mig i ett par veckor! Vardagen slog verkligen till med full kraft i mitten av augusti, så skrivandet hamnade ute i [sommar]kylan. Inte så att vi inte gjort något sedan dess eller att jag slutat tänka i blogginlägg, men att skriva fyndiga blogginlägg samtidigt som man högljutt snarkar i soffan strax efter att barnen slocknat på kvällarna har visat sig vara över till och med min förmåga. Synd, för det hade kunnat bli bra. Det har varit förbaskat roliga inlägg jag somnat till, ska ni veta.

Idag är min plan dock inte att vara fyndig, utan idag tänker jag tipsa om det ypperliga läget att boka en tripp till Polen i höst. Det är nämligen rea både på Stenaline och Hotels.com i ett par dagar till! Missa inte detta!

Vi kunde givetvis inte motstå detta, trots att vi verkligen försökte. I alla fall i en symbolisk halvminut eller så….  Eftersom vi rest ett par (host host) gånger, köpt ett par (host host) flaskor vin på båten och självklart är medlemmar i Stenas ypperliga bonusklubb ”Extra” där man får poäng för varje spenderad krona, kostade vår båtresa med bil och Premium-hytt 236 kronor…. Det GICK bara inte att motstå. Dessutom betalade jag ju med mitt Norwegiankort, vilket innebär att jag är ännu lite närmare en gratis flygresa, så i praktiken tjänade jag säkert på bokningen, eller hur?  😉

Egentligen finns ingen större anledning att uppgradera hytten på båten om man inte vill lyxa till det med en Panoramahytt – Comforthytterna är i princip samma som Premium förutom att de flesta saknar tv – men det som gör att vi ändå bokar Premium denna gång är att de ligger på elfte våningen, vilket vi upplevt är en fördel om det skulle gunga lite.

Vi har som vanligt bokat ”Prova-på-Polen”, vilket är det mest prisvärda om man vill vara ett par dagar i Polen. Har man inte möjlighet att vara iväg flera dagar, hinner man uppleva förvånansvärt mycket på en 36-timmarskryssning. Åker man med barn kan man t.ex. ta en taxi till AquaPark i Reda och bada i ett superfint badland i ett par timmar och ändå ha gott om tid för att antingen strosa i Gdansk och/eller tokshoppa på någon av de stora galleriorna, t.ex Riviera i Gdynia. Att shoppa i Polen ÄR ju väldigt roligt och har man kört slut på barnen under förmiddagen kan man förhoppningsvis bädda ner dem i en kundvagn medan man shoppar. Funkar inte detta knep så har de flesta galleriorna lekland där man kan stjälpa av dem under ett par timmar.

Vi har pratat (och jag har skrivit) mycket om att kanske inte lägga så mycket pengar på boendet när vi är i Polen, så denna gång var det (faktiskt, jag lovar) väldigt nära att vi bokade antingen denna lägenhet för otroliga 798:- för tre nätter (!) eller Blues Rooms i Gdynia, som jag skrev om i somras, men när jag insåg att jag (och Inna) faktiskt fyller år under resan, bestämde jag mig för att ge mig själv lite hotell-lyx i födelsedagspresent. När man fyller jämnt (mycket jämnare än 44 kan det ju inte bli, eller hur?) ska man minsann inte städa undan sin egen frukost, utan det ska vara skumpa till äggröran! Vi bor alltså på Hilton igen. Eftersom det är rea och jag dessutom hade en Hotel Rewards-natt innestående kostade de tre nätterna mig 3000:- för ett Executive-rum med utsikt mot floden, frukost, wifi och tillgång till pool och spa. Definitivt inte billigt jämfört med lägenheten, men vad tusan, jag fyller ju jämnt!   (Jag har en känsla av att jag kommer att fortsätta att hitta på olika anledningar till att boka de dyra, lyxiga hotellen, men säg inte det till Peter… 🙂 Det hade i och för sig varit coolt att kunna säga att hela femnätters-resan kostat under 1100:- med resa OCH boende, men äsch… det ska vara gött att leva! Spara pengar och underhålla huset kan vi göra i ett annat liv.

I och för sig HAR jag ju sparat pengar i kväll. Citygross bjuder återigen på 150:- i rabatt på den fantastiska Flexkassen med koden NAW150X. Jag vet inte riktigt hur andra utnyttjar matkassar och rabatter, men jag ser matkassen mest som ett sätt att spara pengar, så jag går mer på innehållet i kassen än på själva måltiderna. Med flexkassen bestämmer jag själv både antal portioner och vilka rätter som ska ingå i kassen, så jag brukar välja ett par rätter som jag faktiskt avser att laga, och ett par som har ingredienser som jag ändå hade köpt. Till exempel köper jag ofta ”Fransk omelett” eftersom jag då får ägg och champinjoner, blomkålssoppa för att få blomkål (nähä…) och grädde, någon köttfärsrätt med pasta  etc. Dessutom är detta billiga rätter, så jag kan sedan fylla upp kassen med matvaror från det vanliga sortimentet samtidigt som jag får rabatt för att jag köper en matkasse. Rabatten gäller f.ö per person, inte per hushåll, så det är inget som hindrar att man beställer varsin kasse…

Jag har förstått att det kan upplevas som krångligt att beställa en flexkasse, men det kommer man snabbt in i. Det man gör när man kommer till matkasse-sidan är att:

  1. klicka på Flexkasse ute till vänster
  2. välja hur många dagar och portioner man vill beställa (det är inget att fundera så länge på, för det går att ändra under beställningen, och man behöver inte ens beställa samma antal portioner av alla rätter)
  3. klicka på ”Lägg till”. När man gör det kommer lastbilen uppe till höger (”Min leverans”) att uppdateras med ett förslag på rätter, men dessa kan man bara klicka bort på krysset bredvid namnet och sedan väljer man sina egna genom att klicka på ”Lägg till fler recept”. I vänstermarginalen finns olika kategorier att välja bland eller så söker man på namn eller ingrediens. Klicka ”Lägg till” på de recept du vill beställa och på lastbilen för att kontrollera eller ändra.
  4. håll koll på expeditionsavgiften. Beställer man för under 400:- så får man betala 95:- i expeditionsavgift. Detta gäller priset FÖRE rabatt och systemet talar hela tiden om för dig hur mycket mer du behöver handla för, för att slippa avgiften (som syns i priset tills du kommit över 400:-). Det står längst ner, ihop med priset. Man kan beställa en matkasse och matvaror, eller bara det ena. Jag beställer oftast en ganska billig flexkasse och våra frukostvaror tillsammans. Hur smidigt som helst att bara hämta i butiken sen. Eftersom expeditionsavgiften gäller före rabatt, brukar det bli ca 250:-, vilket jag upplever som rätt fantastiskt.
  5. När du är klar, fyll i din rabattkod och se till att rabatten dras av, klicka på Beställ och fyll i dina uppgifter (endast första gången, sen är de förifyllda) och glöm inte att bekräfta din beställning. Klart! Kommer du på något mer eller vill ångra dig, kan du göra det ända fram till måndag kl. 0.00 då beställningen spikas. För att ändra loggar du bara in och klickar på lastbilen (Min leverans) och lägger till eller drar ifrån. Superenkelt.

Polen juli/aug dag 10. Sista-dags-shopping och Blues Club

Polen Image Banner 970 x 90

Sista dagen. Suck. Lyckligtvis spelar vädret faktiskt oss i händerna och bjuder på en gråregnig dag, vilket ju alltid underlättar när man ändå måste resa hem. Vår familj sov gott till 09.20 och började sedan dagen så där riktigt semesterhärligt med att bara ligga kvar i sängen och gosa/prata alla fyra. Verkligen en lyx! En lyx som alltid spårar ur. Ni vet när det börjar låta ungefär så här: ”Du är en bajskorv, pappa!” ”Va? Varför det?” ”För att jag gillar dig” ”Jaha, gillar du bajskorvar?” ”Nej, jag gillar frukost.” (Eh, jaha….)

Jag gillar kristallkronan

Det är väldigt skönt att resa med en familj som har samma sena morgonvanor som vi, för trots denna sömniga start, kunde vi göra sällskap med Hermansens till frukost. Det hade varit jättejobbigt att resa med hurtbullar som var uppe och sprang en mil vid 05.30, tog en timme på gymmet och sedan satt med sin keso vid frukosten. Att vi hade behövt leva så ett par månader för att komma i något slags matchvikt igen, är en helt annan sak. 

Helt okej frukost
Tummen upp för vattenmelon utan kärnor
”Melonen gör tummen upp, mamma!”

Jag var lite orolig att vi skulle uppleva frukosten som torftig efter fyra nätter på Hilton, men även här har jag nog underskattat Spa Faltom, för här finns faktiskt det mesta man förväntar sig av en hotellfrukost, förutom Prosecco och bacon (!). Man märker tydligt när man är på ”polska” hotell, jämfört med mer internationella, för bacon verkar inte vara en naturlig frukostingrediens i Polen, men däremot finns det ofta rena middagsrätter som vitlöksbröd och allehanda pasta- eller potatisrätter. På det här stället går det inte att få barnen att sitta kvar eller ens leka i närheten när de är klara, för det är så mycket på själva hotellet som lockar, så direkt efter frukost fick det bli bad. Vi hade bett om sen utcheckning för att hinna med både bad och lekrum innan det var föräldrarnas (eller möjligen bara mammornas) tur att roa sig med shopping på närbelägna Port Rumia.

Omgivningarna är som sagt inte de charmigaste

Både badet, den efterföljande duschen och hårtvätten gick utmärkt (det finns ingen pedagogik bättre än ett lockande lekrum), men när vi sedan skulle lämna rummet två minuter i utcheck, kände lillsnorpan (som vanligt) av stämningen, och insåg att hon hade sin chans, så hon satte sig totalt på tvären, helt utan anledning egentligen, och vi lämnade verkligen hotellet på ett storstilat sätt. Ekona efter  ”JAG VILL HA MIN NAPP!” och ”MAMMMMAAAAAAAAAA!” studsar förmodligen fortfarande mellan väggarna där nere. Det är alltid skönt att känna att man gör avtryck, och man känner sig ju både fysiskt och mentalt väldigt fräsch efter en sådan liten uppvisning. Perfekt uppladdning inför en eftermiddag med shopping, helt enkelt, men vi hade inte behövt oroa oss för att vi var genomsvettiga i alla fall, för när vi lämnade bilen utanför köpcentrat, öppnade sig himlen över oss, så det var ingen som kunde skilja det ena från det andra när vi dyngsura sprang in i affären. Alltid något.

Gaaah! En syn man INTE vill se på bilgolvet som diabetiker. Den alldeles nyapplicerade blippen (blodsockersensorn) ramlar av. (Första gången det händer och givetvis hade jag ingen i reserv. Tur att vi är hemma om ett dygn.)

Denna dag var vi och Hermansens i total osynk med mat och barnens vanor/sömn, så det blev inte mycket umgänge, men var för sig shoppade vi en hel del i alla fall. Vi hade lovat våra minioner att de skulle få en peng att köpa något för, och Inna hade kollat ut något ”som pappa sa var svindyrt” när vi var på Baltycka häromdagen, så lyckan var så klart gjord när denna svindyra sak (ännu fler plastdjur, givetvis) visade sig vara rejält nedsatt i pris. (Jippi, fler plastgrejer!)

”Kolla vad liten den är!” (Mmmm…. jag vet. Dammsugaren hemma kommer att bli överlycklig.)

Själv kände jag mig så otroligt ordentlig och redig när jag inne på C&A hittade precis det jag skrivit upp att barnen behövde, tyckte priset var helt okej och gick och betalade, utan något onödigt i korgen. I kassan fick jag veta att det var halva reapriset på det jag redan tyckte var billigt…  Vem klarar av att gå då? Inte jag. Fem toppar till mig och ytterligare tre par tights var till barnen var ändå inte så farligt, eller hur? Speciellt inte när alltihop kostade ca 350 svenska kronor. 🙂

Smyk (barnaffär) hittade jag väskan jag letat efter så länge. Den perfekta jobbväskan. Synd bara att den visade sig vara en skötväska. Fan med. Men å andra sidan är det ju inte dumt med en väska som kommer med sittunderlag…. 🙂 och jag behöver ju inte berätta för någon att det är en skötväska, eller hur?  Eller hur?  😉 Tyvärr var den rätt dyr, t.o.m med svenska mått mätt, men med tanke på hur länge jag letat, struntade jag i det och köpte den ändå. I kassan var jag så nöjd att jag föreslog för Inna som var med att vi skulle köpa varsin löjlig godisautomat till henne och Mimi som en överraskning. Det tyckte hon var en ypperlig idé, men när jag sedan förstrött började pilla på några fidget spinners vid kassan, spände hon ögonen i mig och sa strängt: ”Tänk inte ens tanken på att köpa den också, mamma!”  Haha!! Att höra sina egna ord på det sättet är verkligen otroligt roande. Och lite skrämmande.

Navet inne på Port Rumia är affären Auchan, som påminner om Ekohallen ungefär. De har allt från trädgårdsgrejer, datorer, leksaker och kläder/skor till matvaror och öl/vin/sprit. Här brukar vi passa på att fylla upp de sista skrymslena i pappas (återigen, tack för lånet!) takbox. Vad vi köper beror lite på säsong, men stående inslag brukar vara ölkorv, ost, våtservetter, Syoss hårvård, allt till badrummet, oliver, konserver, kex, majskrokar, ”klämmisar” och storpack av fröer och nötter. Allt inhemskt som innehåller majs, socker och mjöl (dvs snacks, choklad, kex, godis m.m) är provocerande billigt, så det händer att det slinker ner ett och annat som kanske borde fått stanna i Polen också.

När vi var klara fick tjejerna pga toalettbesök en stund själva på Smyk, och när jag kom för att hämta dem hade de gaddat ihop sig å det grövsta och radade upp argumenten i rasande takt. Vi hade ju faktiskt sagt att de skulle få köpa varsin sak, Inna hade valt en medan Mimi sov och det var inte rättvist, och nu hade de faktiskt hittat en som också var lika många reapengar  (sic!) som Innas, så det var faktiskt ett bra köp. Så det så, kan vi köpa den, mamma? Snäääääälla. Eftersom allt de sa stämde, och denna (inte fler plastdjur i alla fall, men ett gigantiskt My little Pony-slott) var nedsatt och kostade exakt lika mycket som det Inna redan fått, kunde jag inte göra annat än att skratta och betala. Tonåren kommer att bli intressanta om de fortsätter att samarbeta på detta sätt. 

Mot Gdynia

Gdynia ser inte så spännande ut, men har väldigt mycket att erbjuda och vi gillar det mer och mer för varje besök.
I Gdynia, missa inte otroligt coola och trivsamma puben Blues Club. De har livemusik varje vecka, trevlig personal, god mat och givetvis öl. 😉

Thai Jolo – mycket bättre än det ser ut – ligger ett stenkast från Blues Club

Vår vanliga plan efter takbox-fyllandet brukar vara att åka till Gdynia och hämta ypperligt thai-käk på Thai Jolo som vi sedan äter i kön till färjan, men idag hade vi lite mer tid än vanligt, så då gjorde vi något ännu bättre. Vi åkte till Blues Club, en riktigt cool pub som har livemusik varje vecka. Peter har spelat där med PPM och känner ägaren Chris (som f.ö nyss var här och spelade på Östersjöfestivalen), så vi brukar försöka få till ett besök här varje sommar. Peter var bara liiiiiite bitter över att missa kvällens konsert med Matt Woods, till vilken det började ramla in folk medan vi var där. Det är andra gången han missar en spännande konsert med en hårsmån här. 

På Blues Club käkade vi riktigt bra mat och drack deras eget Blues-öl. Riktigt trevligt! Det är verkligen så att vi inte känner att vi blir ”klara” med denna region, så där och då satt vi på fullt allvar och funderade på om vi skulle åka tillbaka en sväng nästa vecka. Vi ”hiade” oss lite och bokade inte med en gång, men dyker det upp ett bra erbjudande i höst, så är det inte mycket som kan hindra oss. Vi har nog redan bestämt oss för att boka ”Blues Rooms”, som är klubbens eget hotell, nästa sommar. Här bor man verkligen billigt och har ändå nära till allt. Det är kanske inte riktigt som Hilton, men å andra sidan får man en fullt utrustad lägenhet för en femhundring.

Bild från Booking.com på Blues Rooms’ studio

Det är inte Peter som är liten, det är Big Jack som är stor. ?
Granne med Blues Club ligger en Old school barberare. ??Kolla bänken utanför. 😉
Chili con carne á la Blues Club. Cool och god. Blues-ölen var dessutom utmärkt!

Hemfärden får minsann vara värd ett eget inlägg, så den som vill hänga med hem, får hålla utkik efter nästa litania. På återhörande!