Kroatien 2022. Dag 6. Från Makarska till Mimice. En dålig dag.

Nej, nu börjar det faktiskt bli jobbigt att inte kunna sova! Att vara ute och gå i det ljuvliga vädret innan 07 har jag absolut inga problem med, men att gå och lägga mig vid 01 och inte sova alls innan det till slut blir meningslöst att ligga kvar; det har jag stora problem med! Promenaden var lika skön som vanligt, men jag är så trött att jag känner mig bakfull! Känns sådär. Ska jag vara bakfull så vill jag ha haft festen också i alla fall!

Inga pigga ögon där inte.
Äsch, det får väl bli några vyer till då.
Hade hellre hängt här än på den överkommersialiserade del av stranden där vi hamnade idag…
Det är flera som är lite sega idag, trots att övriga sov betydligt längre och bättre (av ljuden att döma) än undertecknad.
Vi kör sex laxar i en laskask (eller hur var det nu…?) medan vi väntar på frukosten.
Sex lask…
Sex LAXar i en las…
Seeeeex laaaaaxaaaar i en laaaaskask. Nej!
Nej, det går inte!
Jag tar mina sedvanliga ”innan-vi-åker-bilder” för att komma ihåg. (Däremot har jag ju helt glömt att vi skulle hitta ett nytt resmål…) Den här balkongen kommer jag definitivt att sakna!
Inna bidrar med en egen recension på tavlan: ”Thank you for the best stay I have had in years.” ❤️
Inna hade bestämt att vi skulle prova en ny del av stranden idag, så det blev en ganska lång promenad med all packning.
Tittut!

Det var ju som sagt utcheckning redan vid 10, så morgonen gick i ett huj med lite städning, slängning av pinsamma mängder flaskor, några riktigt tuffa rundor för Peter med tunga (!) väskor upp för många trappor till bilen och allmän organisering av allt som rimligen kan behövas för en dag på stranden när man inte har ett boende på bekvämt krypavstånd. Med tanke på hur våren och försommaren varit hittills har vi ju inte kommit in i ”strand-packnings-trallen” så vi får väl se hur det går idag. Jag ogillar skarpt att de andra grejerna, speciellt mitt insulin 😵‍💫, måste vara i bilen hela dagen, men vi har inte så mycket att välja på där.

Stranddelen som Inna valt pga dess ”ännu roligare” vattenaktivitetsland är inget vidare och de utnyttjar inte ens sina dyra heldagsband. 😵‍💫 Stranden känns verkligen inte genuin på något sätt, utan här frodas verkligen kapitalismen på alla sätt. Allt går att köpa, verkar det som, och här finns allt i massor, inklusive de små surf-svävarna som faktiskt ser rätt kul ut. Men utöver detta så är det också massor av folk, ganska skräpigt och en massa obehagligheter (inklusive en bajskorv [!] och trosskydd) flytande i vattnet, så vi behöver inte gräma oss över att vi missat något när vi hängt på ”vår” strand varje dag.

Parasoller, strandstolar, massage, vattenland, uthyrning av allt som går att hyra ut, men… trivselfaktorn är i princip noll.
De här två verkar i alla fall nöjda och det är ju ändå bland det viktigaste.
Sorry, Emma, detta är möjligen inte den allra bästa bilden på dig, men Mimi är ju så cool. 😃

Stina och Oliver (inkl. familj så klart) gör oss sällskap, och det är så klart jättetrevligt, men det har varit betydligt lättare och trevligare att verkligen umgås när vi kvällshängt på vår strand innan. Idag var det lite för stökigt och lite för varmt. Ska man till en bra strand undvik alltså den bortom [Places] (det heter så) eller gå ännu längre bort (helst ett par km) för riktigt fina, rena och tomma stränder.

Vid 14-tiden är det ingen som längre står ut utan skugga, utan efter många missförstånd och osynkningar angående hunger, mat och toalettbehov, lämnar vi utan saknad denna strand. O-synken håller dock i sig och det slutar med att vi åker mot Konzum för proviantering utan lunch. Humören blir därefter och det är möjligen inte vår bästa eftermiddag på semester, men handlat blir det iaf och till slut har vi dessutom fått in allt i bilen. En Volkswagen T-roc har inte överdrivet mycket bagage- eller benutrymme faktiskt. I alla fall inte när det ska kombineras med en hel packning, strandpackning, två hjälpligt deflatade flytetyg och semesterproviant (läs: vin, vatten och snacks) för en långhelg.

Den inte helt positiva viben från eftermiddagen följer (precis som jag redan skrivit om) med oss till nästa boende när vi väl lyckas hitta dit efter ett par jobbiga vändor på de extremt smala, vindlande vägarna. Tyvärr har jag dock väldigt svårt att tro att detta kommer att vändas till något positivt som det annars brukar. (Jag hoppas givetvis att jag har fel och lovar att i så fall erkänna det.) Mimice är pyttelitet, det vet vi, och Apartments Mistral är ett djäkligt speciellt ställe med ett pool- och barbecue-område som verkligen sticker ut. På ett bra sätt. Det som däremot inte imponerar är vår lägenhet. Vi har fått bottenvåningen och det stinker fuktig källare, luktar illa i kylskåpet där dörren hänger på tre kvart, tvättmaskinen fungerar inte, duschkabinen har bara en vägg, ”den skuggiga uteplatsen” är ett bord framför bilen där myrorna regerar, och det är inte speciellt rent. Allt utom det förstnämnda hade jag klarat, men fukt…! Jag har redan huvudvärk, känner hur min allergi lever rövare och fasar för hur allt kommer att lukta…. 😩 Nej, det här kommer nog inte att bli någon solskenshistoria som vänder och jag längtar tillbaka till.

Utsikten från poolområdet överst på området kan vi inte klaga på.
Eh…?
Inte ett utrymme för egen mat, dörrarna hänger på tre kvart om man inte lyfter dem på plats, listerna hade behövt en rejäl rengöring och färgerna….!?
De här är i alla fall nöjda, men det är de ju alltid när en skärm är inblandad.
En olycka från häromdagen, jo, eller hur…!

Mimi är som jag och dissar allt, men det beror mest på att hon saknar Stina och inte fattar varför vi inte kan stanna i Makarska och fortsätta umgås. Petitesser som att ”vår” lägenhet var uthyrd från idag betyder absolut ingenting för henne.

Den totala o-synken och bristen på kommunikation fortsätter big time här och helt plötsligt har Peter varit och köpt mat till sig själv, trots att ingen av oss ätit sedan frukost. Sådant blir ju väldigt populärt… not… och man kan nog säga att det var lite spänd stämning ett tag och vi fick snabbt omgruppera för att ena styrkorna och gick för att leta upp en restaurang för något snabbt och lätt att äta. Vi hade nog missförstått en del av allt (och det var mycket!) som ägaren gick igenom när vi kom, för helt plötsligt fann vi oss sittande på en restaurang dit man möjligen inte gick i bikini och flip-flops egentligen, men, men, mat fick vi i oss och det behövdes för att blidka livsandarna. En kväll uppe i poolområdet och flera glas vin senare så känns det i alla fall som om jag kanske ändå kommer att försöka att sova i mögel-källaren i stället för bilen som annars kändes som ett högst relevant alternativ.

Frågan är vem som egentligen fotar vem.
Vi blev uppenbarligen fotade i alla fall.
Hmmmm…
Inte riktigt vad jag tänkt när vi strosade iväg med badkläder och flip-flops, men gott!
Hoppas parkeringen är billig här.
Bonus. Hunden Maxi.
Pool-området är annorlunda och riktigt skönt.
Bomber och granater!
Oh no! Hon är fångad!
Flest rynkor när man dör vinner. Gillar iaf poolen, solstolarna och hammocken. Hoppas jag kan fylla på gilla-listan med fler saker i morgon, för just nu känns den kort.
Den väldigt pk ägaren informerar oss om att det finns en grill (till höger) och en ”woman’s grill” (spisen till vänster)… 😵‍💫
I anslutning till grillområdet finns en jacuzzi. Jag må inte gilla rummet alls, men anläggningen i sig är cool och väldigt annorlunda.

Efter att ha hängt på stranden i Makarska i fem sena kvällar utan spår av myggor eller andra otrevligheter så visar det sig redan vid 21-tiden vid poolen att så inte är fallet här. Så klart. När vi kommer ner till lägenheten visar det sig dessutom att kylen är varmare än rummet, fast jag försökt öka på kylan. Det blir spiken i kistan för mitt övertrötta jag och jag bäddar sur och krängd ner mig i den stenhårda, orange sängen för ytterligare en natt med högst sporadisk sömn. Denna semesterdag hamnar vääääldigt långt ner på topplistan. Men, men, glad midsommar för tusan! Nya tag och sju sorters blommor under kudden så blir allt säkert mycket bättre! 😝

Kroatien 2022. Dag 5. Sista dagen i Makarska. För den här gången…

What the heck! Idag vaknade jag ännu tidigare! Försökte i och för sig somna om, men när Innas kompisar (som nog går på fritids, med tanke på tidpunkten) började messa vid 06.30 gav jag upp. Vi får nog ta ett snack om lämpliga tider att kommunicera… Det var lika skönt före 07 dock, så när jag väl är ute är jag inte så ledsen över utebliven snoozning.

Ledsen för alla dessa upprepningar (av allt, inte bara detta motiv…) men jag hamnar ju aldrig själv på bild här annars.
Tåg-hållplats.
Denna hållplats ser ut att ha blivit lite väl permanent.
De har raukar även här. 😃

Idag gick jag hela vägen fram till Krvavica, som såg trevligt ut även på nära håll. De gör ju det, de flesta vikarna och samhällena här.

Jag är fortfarande ganska förundrad över att många verkar anse detta vara en bra stig att cykla.
Man får inte vara för lång.
Det är roligt med doft- och ljudminnen. Jag är superdålig på att komma ihåg böcker jag läst (lyssnat på) och det har hänt att jag lyssnat med en vag känsla av igenkänning för att sedan inse att jag redan läst samma bok på engelska 🙈, men vissa ljudminnen/böcker fastnar verkligen och jag kan exakt säga vilken bok jag läst på en viss plats. Här, på den lilla udden i Krvavica, fastnade av outgrundlig anledning en händelse ur Lucinda Rileys senaste (och tyvärr sista, tror jag) bok. Synd att den inte är så bra, men ska bli spännande att se om minnet dyker upp när jag (säkert) är tillbaka nästa år igen.
(Ps. Den som missat Lucinda Riley har verkligen något att se fram emot! Hoppa bara över Morden i Fleat House. Ds.)
Ingen sand så långt ögat (eller benet) kan nå!

Att stöta på nakenbadare är ganska vanligt här och idag mötte jag (nåja, kunde inte undgå att se i alla fall) en kille som om man ska gå på det fördomsfulla skämtet inte tyckte att det var kallt i vattnet. Eller så hade han sällskap i buskarna och jag råkade avbryta något. 🤣

Kallt var det dock när jag kom hem och någon råkat stänga av varmvattenberedaren… Yeay! Ingen morgondusch för mig! Eftersom barnen dessutom var helt utslagna efter gårdagskvällen fick jag Peter (sugardaddy ju…) att fixa kaffe och så fick det bli bad i stället. Jättefräscht, jag vet…

Nej, jag fotade inte killen med ”termometern”, men denna bild passar ändå ganska bra som illustration. 😃🙈
En knapp liknande den till vänster finns i många lägenheter här och gillar man inte kallt vatten är det en rätt kass idé att trycka av den…
Zoega-moment på stranden. Utan barn.

Brådmogna och välartikulerade Inna går från klarhet till klarhet som vanligt. Det är svårt att inte bli stolt och lite skrattlysten när ens nioåring tilltalar ägaren till restaurangen med så extremt artiga fraser som: ”Sorry for the inconvenience, but my sister wanted still water…”, samtidigt som det är med skräckblandad förtjusning man får höra henne berätta för nya Göteborgsvännerna att ”mamma och pappa drack för mycket vin, det var därför de bokade en resa till Kroatien”… 😱 (I och för sig sant [förra årets spontanresa i pandemi-tid], men lite läskigt att höra beskrivas just så… 🤣)

Uppenbarligen är vi inte själva om att vilja ha just denna skuggiga spot, för helt plötsligt fick vi sällskap. I princip vår filt. Men det är liksom inte trångt, så det där är INTE okej. Personlig sfär, hallå!?!

Annars var dagen – surprise surprise – ganska lik övriga dagar, men det där att i princip ha ett stort sällskap (rökande och drickande dessutom) i vår egen sfär gjorde att vi alla hade lite svårt att slappna av. Vet inte om det är typiskt svenskt eller om det bara är vi som är så otrevliga och ogina, men jag gillar det inte. Den halvberusade mannen som la sig och sträckte ut armen så att den låg en cm från vår filt och sedan låg och knäppte iväg småsten som höll på att träffa mig, vet inte hur lycklig han är över att fortfarande vara vid liv.

Vi kom senare på att anledningen till de ovanligt många inhemska (med helt annan kultur av personlig sfär… 😝) sällskapen på stranden nog var för att det idag är helgdag här. Anti-fascistiska-kampdagen. Låter i och för sig som en bra dag att fira. Skulle vi kunna göra det med att öka på de hemska av denna dag uppmärksammade dödstalen med ett par enstaka, nu levande och sabbande hela djäkla världen, despoter (oavsett religiös och politisk åskådning) så skulle jag faktiskt inte ha något emot det.

Syskonkärlek. Och Youtube.

Det är ännu varmare idag än övriga dagar, så efter tre timmars SUP (vi har nog finansierat den där brädan nu) när solen nådde vårt (och således också våra inneboendes) läger, lämnade vi samtliga stranden för siesta. Dock inte tillsammans. Det var t.o.m så att jag försökte ta riktig siesta, med en stunds tupplur, men alltför många ljud (typ Inna som med ojämna mellanrum brast ut i ganska hög sång) förstörde effektivt det försöket. Vi hängde iaf på rummet under resten av eftermiddagen.

Äsch, det blev faktiskt ingen riktig lunch idag heller, utan vi körde lite kylskåpstömning på stranden.
Det blev uppskattat. Enligt säker källa är sallad med fetaost något av det godaste de vet. ”Och det är ju faktiskt nyttigt, mamma!”
Vi är inte helt ledsna över att vara här, trots att det är lite väl varmt på eftermiddagarna.

Jag vet att jag skrivit om det förut, men det är verkligen ett faktum att även om det är trevligt med flera olika miljöer, vilket jag vet att vi kommer att få (vi har ju gjort typ samma resa innan…), så är det inget vidare med förflyttningar. Speciellt inte när de flesta ställen har tidigare och tidigare utcheckning, och senare och senare incheck. Det är utcheckning senast 10.30 här i morgon, och vi har inte tillgång till vårt boende i lilla lilla Mimice förrän 16, så inte nog med att dagen i morgon blir väldigt mycket obekvämare än vi är vana vid nu, i huvudet är jag ju redan på väg och har börjat försöka planera hur vi lämnar på bästa sätt, så avkopplingen är redan delvis påkopplad igen. Vi måste ju på något sätt härbärgera bagage (inklusive insulin som behöver hållas hyfsat kallt), ha en så skön dag som möjligt i morgon, planera in senast möjliga proviantering och sedan genomlida det sedvanliga negativa tillvänjandet av ett nytt ställe med helt andra förutsättningar. Det är ju tur att jag numera vet att jag först inte kommer att gilla stället, men att jag så småningom brukar vänja mig och se dess fördelar strax innan vi åker vidare till nästa… 🙈

Det måste alltid vara änglar i inredningen… (Och även om jag alltid raljerar över ställena vi bor på så är detta verkligen ett superställe, och vi kommer helt klart att försöka boka det igen, vad jag än har skrivit om att vi nog är klara med Kroatien…)

Vi hade redan bestämt att vi idag, sista kvällen, skulle äta middag på Mucrum, så vi gick lite all-in med förrätt och hela grejen. Maten är verkligen god och fint upplagd. Inte alls medioker som många recensioner gjort gällande. Jag åt tomatsoppa och fläskfilé med grönpepparsås, och det var riktigt gott! Efter maten fick vi återigen trevligt kvälls-sällskap av våra nya vänner från Göteborg, så vi hängde först på stranden till nästan 22.30 och gick sedan till alla fyra barns stora förtjusning med på ett besök på tivolit, som vi liksom stängde…. Det har man inte gjort så många gånger i sitt liv, men vissa attraktioner var redan stängda när vi kom, och andra stängde efter att vi precis nyttjat dem. Ganska hardcore av våra 6-9-åringar ändå. 😃

Sista kvällen i Makarska fick vi ju i alla fall byta om och använda en uppsättning av kläderna vi tagit med för kvällsbruk… 🙈
Både snyggt och gott!
Mimi läste över min axel om nakenbadaren här ovanför men var inte så intresserad av förklaringen till skämtet med det inte så kalla vattnet. 🤣
🙈🙉🙊
Sluuurrp!
Tjoho! Stina o co är tillbaka från båtutflykt till Hvar och Brač där de sett delfiner!!
The chef’s burger till chefen. (Nope, han pallade inte hela.)
Kvällsbad.
Vackert.
Mimi och Stina förevigar varandra med Mimis telefon så de aldrig ska glömma varandra. ❤️
Partners in crime.
Ooops, redan stängt.
Vi fick ju bonuspolletter igår, så det var ju bara att åka, även om ”thrillen” är ganska begränsad.
Barnen trodde inte på sin egen tur när de inte bara fick gå till tivolit så sent, utan dessutom lyckades övertala (de möjligen vinpimplande… 🙈) föräldrarna om att de både borde få slush och pannkaka.
Stilarna varierar.
Varierar verkligen…
”Vi måste springa i förväg och ta min telefon, mamma, så vi kan ta många bilder på varandra för vi vill aldrig glömma bort varandra.” 🥰
Det blir bilder…
Och det blir bilder… 🤣

Sammanfattningsvis går även anti-fascistiska kampdagen till historien som en riktigt trevlig semesterdag med social bonus-guldkant. Makarska fortsätter att leverera helt enkelt.

Kroatien 2022. Dag 4. Makarska. Oplanering är också ett slags plan.

På grund av att jag ju blev galet seg av den dåliga spaghettin igår, vaknade jag ännu tidigare idag. Egentligen är jag en snoozare av rang, men det är något med kombinationen av lite för hård säng, lite för ljust och känslan av att det dels är skönt ute redan vid 07, dels att det är förbannat skönt att ha uppnått större delen av sitt rörelsemål före frukost som faktiskt lyckas få upp mig ur sängvärmen just på semester numera. (Hemma hade jag snoozat till 09-10 och sedan vaknat superstressad med en känsla av att hela dagen var förstörd… Det är inte alltid så lätt att vara jag. 😝)

Idag gick jag samma runda som igår, men lite lite längre för jag var lite nyfiken på stranden/samhället jag skymtade bortom berget igår. Intressant nog var det 3,5 km dit men ändå sa klockan att jag bara gått 6,5 km när jag gått tillbaka exakt samma väg… Hmmmm? Säkert därför Peter alltid får massor av fler steg/km än jag trots att han inte rör sig lika mycket…

Jag föredrar strandpromenaden så här. Tom. Enligt vår värdinna har hon aldrig varit med om att här varit så här mycket folk så här tidigt på säsongen, så min känsla av att det är mer ”crowded” än vanligt stämmer visst.
Detta är stranden (där hundar är tillåtna) vid slutet av det lilla tågets ändstation tydligen, för den som är sugen på en sådan utflykt. (Det känns dock som om priset på det där lilla tåget ökat oproportionerligt till och med bensinpriset beaktat. 50kn/person för två km tur/retur. Då är det faktiskt skönare att gå. I alla fall så här dags.

Jag gillar de små borden med menyerna i skivan i alla fall och barnen skulle givetvis vilja till en strand där det fanns hundar… men jag gissar att vi kommer att vara för bekväma för att lämna vårt ursmidiga läger nedanför lägenheten.
Kroppen värker lite idag. Vet inte om det är latmasken eller det faktum att jag hemma oftast går min mil i kortare etapper (eller helst med ett padelracket i handen), men det är skönt att ha så här mycket vackert att titta på då så jag glömmer det.
Det blev ingen vidare bild, men det verkar vara ett rätt mysigt ställe där nere. Beach Krvavica tydligen. Komplett med en av alla otaliga ”autokamps” för den som reser så.
Få till en bra bild på sig själv före 08 (eller efter för den delen) är inte så lätt…
Detta är också en populär cykelled, tro’t eller ej… 😱 men cyklisten som skymtar överst i bild hade förstånd nog att kliva av. Jag gissar att inte alla gör det.
En hyfsat kvalificerad gissning är att det nog snart inte är så här grönt och skönt längre.

Halleluja! Idag fick vi faktiskt till den perfekta frukosten, helt utan svinn! Tredje gången gillt. Det där med att testa nytt ligger inte riktigt för oss ifall någon nu lyckats missa det. Det enda som kunnat bli ännu lite lite bättre är mängden kaffe, för det spelar ingen roll hur mega-extra-large vi beställer; det blir ändå bara kaffe i max dubbel espresso-storlek och barnen säger att vi ska sluta ”bugga” (som i störa) den trevliga personalen med alla våra beställningar, så lite brist-på-kaffe-huvudvärk lider jag faktiskt av nu vid lunch. Kan också bero på att jag inte druckit en droppe av något sedan frukost trots att det är 29 grader varmt… Med tanke på att jag har en restaurang två meter bort och en lägenhet 13 meter därifrån beror det ju egentligen på ren och skär dumhet, när jag tänker efter, men resten av familjen ”suppar” (i ordets faktiska betydelse idag) så jag har ju strandvakt. (Nej, i ärlighetens namn har det inte med det att göra heller. Jag är bara lat och bortskämd med att Peter fixar sådant. 🙈 Sugardaddy Pete helt enkelt… 😃)

Pink SUP-lady
Coolare än coolast.
Nu har även Mimi got the hang of it.
Detta lilla troll. ❤️
Peter (vem annars?) har hittat den exakta platsen där man får skugga ända till 13.45. 🤣 När det är över 30 grader varmt så uppskattar även jag detta. (Japp, medelåldern har verkligen slagit till hårt!)

Även idag lämnade vi stranden när solen nådde vårt läger strax före 14. Tyvärr har Peter just nu grym otur med sina matförslag, för de pizzaslicar han föreslog och köpte till lunch dissades av samtliga familjemedlemmar. Min teori är att de var från igår, och det enda de smakade var det som barnen brukar be att få slippa, nämligen oregano. Nåja, man behöver ju inte så mycket mat när det är över 30 grader varmt och man går och småsnacksar mest hela tiden ändå… men Mimi uttryckte för säkerhets skull mycket förnumstigt att hon verkligen tyckte att vi skulle hålla oss till vår restaurang (Mucrum) från och med nu. Jag tror att hon har rätt.

Mimi har, ända sedan jag kom hem från min promenad i morse, uttryckt att hon också vill gå. Vart verkar inte så noga, hon vill bara gå, så efter vår siesta gjorde hon och jag just det. Vi kom säkert 300-400 meter (i och för sig väldigt trevliga och filosofiska meter med diskussioner bland annat om hur man kan veta att just vårt sätt att uppfatta färger verkligen är det rätta; det kanske är de färgblinda som har rätt 😃) innan hon insåg det jag sa redan innan vi gick, att det nog vore skönare att bada… så då gjorde vi det i stället.

Efter kl. 16-17 sisådär är det ju skönt i solen igen, även utan den exakt skuggiga platsen under pinjeträdet, så när vi väl kom till stranden så blev vi liksom kvar. Det där med att ha boende så nära både strand och mat är verkligen höjden av lyx och vi kommer aldrig att vilja ha det på annat sätt, känner jag. Att slippa planera (och packa!!) för en hel dag på en strand är så fantastiskt att jag knappt finner ord. Jag kommer inte på något som faktiskt är skönt eller trevligt med en lång dag på en strand i 30-gradig värme utan möjlighet att gå på toa, hålla mat och vatten kallt, alla elektroniska enheter svala och laddade eller ens något så simpelt som att hålla ordning på alla prylar som krävs. Nej, minsann, ett boende med alla bekvämligheter på max 25 meters avstånd åt alla!

Kasta-macka-tävling pågår. Gissa vem som ligger bäst till?
En sjöjungfru?
Cool coolare coolast Inna.
Det var så skönt på stranden att vi inte kände för att sticka någonstans för att äta, så jag letade fram vad som fanns i kylskåpet och så körde vi strandpicknick.
Det var trevligare än det ser ut här.
Mimi smakade en av de lokala ostarna jag köpt utan att veta vad det var. Spontant känns det som om jag möjligen inte ska köpa den igen…
Masken fick henne att göra ett ljud som fick henne att nästan skratta ihjäl sig. 🤣

Det är verkligen ljuvligt att bara kunna bli kvar på stranden oavsett vad klockan blir. Framåt 19 dök nya kompisarna med familj upp efter sitt (läskiga) köra-på-vindlande-vägar-utan-skyddsräcken och gå-på-glasbro-äventyr i bergen och då blev vi kvar ännu längre och en flaska vin blev ytterligare en samtidigt som barnen lekte fånga stenen (stora stenar 😱) med en lösdrivande (?) hund och dessutom själva beställde en gigantisk pommes-tallrik från restaurangen. Om man bortser från näringsintaget så blir verkligen allting annat bara bättre och enklare ju äldre de blir! Vi låtsas helt enkelt som om vi vanligtvis har tydliga rutiner och äter enligt kostcirkeln, så några små futtiga avsteg på semestern spelar ju ingen roll. (Vissel vissel…)

Vi lyckades aldrig identifiera någon ägare, men hen verkade väluppfostrad och galet sugen på att fånga stora (!) stenar i munnen…
Hela gänget samlat. Emma, Kristoffer, Oliver och Stina från Göteborg. Såå himla trevligt att få hänga med er en hel kväll. Pallar ni en repris efter båtutflykten i morgon så är vi säkert på samma ställe då… 🙈
Inte bara vi blev kvar, utan även Lassie.
När Stina och Mimi rensat strandbrynet från sjöborrar och stranden från allt ifrån fimpar till glasbitar (men lämnat ”sådana där som killar har på snoppen för att det inte ska bli barn”) tog de en välförtjänt Youtube-paus.
Barnen lyckades tjata till sig en sväng på ”tivolit”. Möjligen en aningens snopen upplevelse för Stina och Oliver som har Liseberg som referens 🤣, men alla verkade roa sig kungligt i de sammanlagt fyra attraktionerna.
Nästan som Helix…
Jomen… 😃

Jag vet inte hur det var i lägenheten ett par kvarter ovanför oss, men här var det i alla fall två väldigt nöjda barn (och föräldrar) som slocknade ganska snabbt efter en härligt oplanerad skön dag och social kväll. 🥰

Tyvärr får jag väl motvilligt erkänna att efter att helt oplanerat (hela kvällen var ju verkligen helt oplanerad) råkat ha de enligt Mimi för korta shortsen till något annat än fram och tillbaka till stranden, så får jag nog ge henne rätt. 🙈 De kändes inte helt bekväma bland folk, inte ens efter rosé-intaget på stranden innan… men vad tusan, det finns folk som ser värre ut här! (Och bättre…)