Kroatien 2022. Dag 6. Från Makarska till Mimice. En dålig dag.

Nej, nu börjar det faktiskt bli jobbigt att inte kunna sova! Att vara ute och gå i det ljuvliga vädret innan 07 har jag absolut inga problem med, men att gå och lägga mig vid 01 och inte sova alls innan det till slut blir meningslöst att ligga kvar; det har jag stora problem med! Promenaden var lika skön som vanligt, men jag är så trött att jag känner mig bakfull! Känns sådär. Ska jag vara bakfull så vill jag ha haft festen också i alla fall!

Inga pigga ögon där inte.
Äsch, det får väl bli några vyer till då.
Hade hellre hängt här än på den överkommersialiserade del av stranden där vi hamnade idag…
Det är flera som är lite sega idag, trots att övriga sov betydligt längre och bättre (av ljuden att döma) än undertecknad.
Vi kör sex laxar i en laskask (eller hur var det nu…?) medan vi väntar på frukosten.
Sex lask…
Sex LAXar i en las…
Seeeeex laaaaaxaaaar i en laaaaskask. Nej!
Nej, det går inte!
Jag tar mina sedvanliga ”innan-vi-åker-bilder” för att komma ihåg. (Däremot har jag ju helt glömt att vi skulle hitta ett nytt resmål…) Den här balkongen kommer jag definitivt att sakna!
Inna bidrar med en egen recension på tavlan: ”Thank you for the best stay I have had in years.” ❤️
Inna hade bestämt att vi skulle prova en ny del av stranden idag, så det blev en ganska lång promenad med all packning.
Tittut!

Det var ju som sagt utcheckning redan vid 10, så morgonen gick i ett huj med lite städning, slängning av pinsamma mängder flaskor, några riktigt tuffa rundor för Peter med tunga (!) väskor upp för många trappor till bilen och allmän organisering av allt som rimligen kan behövas för en dag på stranden när man inte har ett boende på bekvämt krypavstånd. Med tanke på hur våren och försommaren varit hittills har vi ju inte kommit in i ”strand-packnings-trallen” så vi får väl se hur det går idag. Jag ogillar skarpt att de andra grejerna, speciellt mitt insulin 😵‍💫, måste vara i bilen hela dagen, men vi har inte så mycket att välja på där.

Stranddelen som Inna valt pga dess ”ännu roligare” vattenaktivitetsland är inget vidare och de utnyttjar inte ens sina dyra heldagsband. 😵‍💫 Stranden känns verkligen inte genuin på något sätt, utan här frodas verkligen kapitalismen på alla sätt. Allt går att köpa, verkar det som, och här finns allt i massor, inklusive de små surf-svävarna som faktiskt ser rätt kul ut. Men utöver detta så är det också massor av folk, ganska skräpigt och en massa obehagligheter (inklusive en bajskorv [!] och trosskydd) flytande i vattnet, så vi behöver inte gräma oss över att vi missat något när vi hängt på ”vår” strand varje dag.

Parasoller, strandstolar, massage, vattenland, uthyrning av allt som går att hyra ut, men… trivselfaktorn är i princip noll.
De här två verkar i alla fall nöjda och det är ju ändå bland det viktigaste.
Sorry, Emma, detta är möjligen inte den allra bästa bilden på dig, men Mimi är ju så cool. 😃

Stina och Oliver (inkl. familj så klart) gör oss sällskap, och det är så klart jättetrevligt, men det har varit betydligt lättare och trevligare att verkligen umgås när vi kvällshängt på vår strand innan. Idag var det lite för stökigt och lite för varmt. Ska man till en bra strand undvik alltså den bortom [Places] (det heter så) eller gå ännu längre bort (helst ett par km) för riktigt fina, rena och tomma stränder.

Vid 14-tiden är det ingen som längre står ut utan skugga, utan efter många missförstånd och osynkningar angående hunger, mat och toalettbehov, lämnar vi utan saknad denna strand. O-synken håller dock i sig och det slutar med att vi åker mot Konzum för proviantering utan lunch. Humören blir därefter och det är möjligen inte vår bästa eftermiddag på semester, men handlat blir det iaf och till slut har vi dessutom fått in allt i bilen. En Volkswagen T-roc har inte överdrivet mycket bagage- eller benutrymme faktiskt. I alla fall inte när det ska kombineras med en hel packning, strandpackning, två hjälpligt deflatade flytetyg och semesterproviant (läs: vin, vatten och snacks) för en långhelg.

Den inte helt positiva viben från eftermiddagen följer (precis som jag redan skrivit om) med oss till nästa boende när vi väl lyckas hitta dit efter ett par jobbiga vändor på de extremt smala, vindlande vägarna. Tyvärr har jag dock väldigt svårt att tro att detta kommer att vändas till något positivt som det annars brukar. (Jag hoppas givetvis att jag har fel och lovar att i så fall erkänna det.) Mimice är pyttelitet, det vet vi, och Apartments Mistral är ett djäkligt speciellt ställe med ett pool- och barbecue-område som verkligen sticker ut. På ett bra sätt. Det som däremot inte imponerar är vår lägenhet. Vi har fått bottenvåningen och det stinker fuktig källare, luktar illa i kylskåpet där dörren hänger på tre kvart, tvättmaskinen fungerar inte, duschkabinen har bara en vägg, ”den skuggiga uteplatsen” är ett bord framför bilen där myrorna regerar, och det är inte speciellt rent. Allt utom det förstnämnda hade jag klarat, men fukt…! Jag har redan huvudvärk, känner hur min allergi lever rövare och fasar för hur allt kommer att lukta…. 😩 Nej, det här kommer nog inte att bli någon solskenshistoria som vänder och jag längtar tillbaka till.

Utsikten från poolområdet överst på området kan vi inte klaga på.
Eh…?
Inte ett utrymme för egen mat, dörrarna hänger på tre kvart om man inte lyfter dem på plats, listerna hade behövt en rejäl rengöring och färgerna….!?
De här är i alla fall nöjda, men det är de ju alltid när en skärm är inblandad.
En olycka från häromdagen, jo, eller hur…!

Mimi är som jag och dissar allt, men det beror mest på att hon saknar Stina och inte fattar varför vi inte kan stanna i Makarska och fortsätta umgås. Petitesser som att ”vår” lägenhet var uthyrd från idag betyder absolut ingenting för henne.

Den totala o-synken och bristen på kommunikation fortsätter big time här och helt plötsligt har Peter varit och köpt mat till sig själv, trots att ingen av oss ätit sedan frukost. Sådant blir ju väldigt populärt… not… och man kan nog säga att det var lite spänd stämning ett tag och vi fick snabbt omgruppera för att ena styrkorna och gick för att leta upp en restaurang för något snabbt och lätt att äta. Vi hade nog missförstått en del av allt (och det var mycket!) som ägaren gick igenom när vi kom, för helt plötsligt fann vi oss sittande på en restaurang dit man möjligen inte gick i bikini och flip-flops egentligen, men, men, mat fick vi i oss och det behövdes för att blidka livsandarna. En kväll uppe i poolområdet och flera glas vin senare så känns det i alla fall som om jag kanske ändå kommer att försöka att sova i mögel-källaren i stället för bilen som annars kändes som ett högst relevant alternativ.

Frågan är vem som egentligen fotar vem.
Vi blev uppenbarligen fotade i alla fall.
Hmmmm…
Inte riktigt vad jag tänkt när vi strosade iväg med badkläder och flip-flops, men gott!
Hoppas parkeringen är billig här.
Bonus. Hunden Maxi.
Pool-området är annorlunda och riktigt skönt.
Bomber och granater!
Oh no! Hon är fångad!
Flest rynkor när man dör vinner. Gillar iaf poolen, solstolarna och hammocken. Hoppas jag kan fylla på gilla-listan med fler saker i morgon, för just nu känns den kort.
Den väldigt pk ägaren informerar oss om att det finns en grill (till höger) och en ”woman’s grill” (spisen till vänster)… 😵‍💫
I anslutning till grillområdet finns en jacuzzi. Jag må inte gilla rummet alls, men anläggningen i sig är cool och väldigt annorlunda.

Efter att ha hängt på stranden i Makarska i fem sena kvällar utan spår av myggor eller andra otrevligheter så visar det sig redan vid 21-tiden vid poolen att så inte är fallet här. Så klart. När vi kommer ner till lägenheten visar det sig dessutom att kylen är varmare än rummet, fast jag försökt öka på kylan. Det blir spiken i kistan för mitt övertrötta jag och jag bäddar sur och krängd ner mig i den stenhårda, orange sängen för ytterligare en natt med högst sporadisk sömn. Denna semesterdag hamnar vääääldigt långt ner på topplistan. Men, men, glad midsommar för tusan! Nya tag och sju sorters blommor under kudden så blir allt säkert mycket bättre! 😝

Kroatien 2019:1 Dag 16 Repris i Mimice

Nu har den kommit, den sista ”riktiga” semesterdagen. Som jag skrev tidigare så flyger vi hem sent och har fått sen utcheck från våra rum, så vi har faktiskt mer eller mindre en dag till, men ändå. I morgon åker vi hem och det känns faktiskt ganska okej. Det är ljuvligt att sola och bada i ständiga 34 grader med fantastisk utsikt, men man orkar ju inte ta sig för så mycket mer. Eller rättare sagt, vi orkar i alla fall inte det. Jag ser kompisar på sociala medier som varit i både Krk och Plitvice nationalpark och vi vill verkligen besöka i alla fall en av dem, men det är mycket vi diskvalificerar pga värmen. Kanske med rätta, kanske inte. Nu slumpar det sig ju så lyckligt att vi snart ska hit igen, vilket känns väldigt trevligt, så det är kanske då det händer. Säg det inte till den familjemedlem som gärna vill ha en ny bil, men det händer att jag kollar om nästa års flyg släppts också…. Vi kan väl inte sluta resa helt bara för att vi behöver småsaker som nya bilar och ny panel på huset…? Väl?! Väl?!!

Nåja, är det något som talar emot att det kan kännas lite skönt att komma hem så är det den s.k ”värmen” hemma. Vi har 34 grader här. På lördag när vi är hemma påstås det bli 16. 16?!? Vem skojar med mig? Ska jag semestra hemma så vill jag i alla fall kunna sitta ute och grilla, ta en badrunda med barnen (även om de små oupplysta varelserna helst vill till en sjö) och gå utan strumpor. Skärp till er lite alltså, vädergudarna!

Mimi är helt fokuserad på att nästa födelsedag i familjen är hennes. Hon inser möjligen däremot inte riktigt hur långa två månader är i en snart-femårings liv, så hon planerar redan önskelistor och födelsedagskalas. På önskelistan ska hon skriva: likadana badskor som mamma (fast i strl 28-29) och en Everest (den enda Paw Patrol hon inte har). Och möjligen kommer något att tillkomma när hon väl skriver – hon har ju inget papper nu, det stackars barnet. På födelsedagskalaset ska den och den och den komma, men inte den ”för hon vet ju inte var jag bor” och kanske inte den ”för den är ju lite bråkig ibland, men ibland snäll och en gång fick jag ju ett armband” [rynkad näsa och fundersam blick]: ”Går det med Nataša?” (dagisfröken). ? (Mimi älskar f.ö alla sina pedagoger på förskolan, vilket är så skönt, men alla är kanske inte självskrivna på barnkalas? Jag tror ändå att det är en komplimang, Nataša.)

När vi frågade barnen vad de ville göra idag, så ville de gärna ha en repris av gårdagen med bad och att pappan hämtade pizza till stranden, de ville bara ha en lite längre ”chillaxa”-stund (chill + relax = chillaxa) på morgonen. Trots min inre ”måste-pressa-lite-åker-ju-snart-hem-stress” (som tack och lov ändå mattats rejält jämfört med hur det var förr – alltid, inte bara på semestern eller sista dagen, utan verkligen alltid) så sitter jag faktiskt i hyfsat lugn på balkongen med kaffet och låter dem göra det. Vad Peter gör? Diskar… 😉 Jag har det så löjligt bra. ❤️

Tanken på de där 16 graderna stressar mig dock lite, så nu får jag nog gå och packa strandkassen! Det skiljer tio grader på vattentemperaturen här och de 16 graderna hemma… Brrrrrrr!

De små prickarna till höger är vi. Den större pricken till vänster är fyra – numera förmodligen lidande – tyskar utan solskydd på en bräda.

Mimi hade som mål med resan att lära sig dyka. Hon är inte riktigt där, men har kommit något steg närmare i alla fall.

Det har varit lite för få ”fot på strand”-bilder, känner jag. Denna skickade jag till min diabetessköterska när hon tyckte att det var taskigt att mejla och berätta att det var 34 grader varmt och hon satt på jobbet och frös. Jag är en så fin människa… 😉

Jeanette, nu har såpbubblorna också kommit till användning! Möjligen med något förfelad verkan, för det var mycket ”mamma, kolla denna, kolla denna!”, men tanken var mycket god. 😉

”Snabbt! Ta en bild på denna gigantiska!” (Bubblan på högerbenet.)

Idag visade sig stranden från en ännu bättre sida än vanligt till och med. Vattentemperaturen, som fluktuerat lite från dag till dag, var på klar ”ligga-i-hela-dagen- nivå” och det var så stilla att man utan problem och utan cyklop kunde ligga 30 meter ut och titta ner på botten. En botten helt utan alger, sjögräs och annat läskigt dessutom. Ljuvligt var ordet. Jag tog mig en runda på madrassen och kollade in både nakenbadarna och det trevliga huset/hotellet bortom oss på ena hållet och det pyttelilla samhället (där vi bara – något traumatiskt – varit nere och vänt med bilen) på andra sidan. Förmodligen har jag tendenser till träningsvärk efter detta i morgon. Madrassen fick efter detta (pga mig?) möjligen sitt banesår (det tredje), för den var lite slak resten av eftermiddagen sen. F.ö är det svårt att hålla sig för skratt när barnen helt oskyldigt och imponerat utbrister: ”Mamma blåste så den blev alldeles hård!” (Madrassen…) ?

Världens snällaste Peter efterlevde även idag allas önskan och stack iväg och hämtade pizza till oss allihop. Lyckligtvis är pizzabagaren – eller om det var hans son? – gitarrist, så han lider nog inte alltför mycket av de där varma utflykterna. Hoppas vi i alla fall, vi som ligger kvar i vattnet och bara väntar på leverans.

Idag har snigelfarmen utökats till två individer, en stor och en liten. Båda helt orörliga. ”De sover nog.” (Eh, ja, det gör de nog.)

Det är faktiskt en ny bild…

Vid 15-snåret började lång gårdagskväll, mycket sol och massor av salta bad i kombination med dålig mathållning ta sin tribut och vi insåg motvilligt att vi nog också började känna av solen, så vi fick gå upp och siesta oss lite.

Vid 19 och efter lite dramatiskt blodvite (läs: skrapade handflator och ett knä) stack vi iväg och käkade. Det blev inte en middag som gick till historien som världsbäst och personligen börjar jag verkligen tröttna på mina grättna barn och all mat som får slängas eftersom de inte äter. När vi kommer hem ska de få gå i smaka- och äta-upp-skola, säger jag i ena meningen och lovar i nästa dem en glass eftersom jag ändå tycker att de också ska få lyxig semesterkänsla. Jomen, jag är pedagog, jag.

Så här ska ett vinglas (som inte jag behöver diska eller förvara) se ut.

Bröd äter de i alla fall emellanåt.

Och is… Tänk om det hade funnits näring i det!

Sociala klubben.

Inna och jag är inte riktigt överens om hon har ätit upp sin mat eller ej…

Nu i kväll tänker jag njuta så länge jag bara kan (dvs tills myggen tar mig) av den ljumma härliga balkongen och ett glas vin, sen ska jag packa ner allt utom handdukar, badkläder och (hemska tanke) varma hemresekläder, för i morgon tänker vi göra ytterligare en repris av idag, igår, förrgår… dvs hänga på den härliga stranden och bada som om det vore det sista vi skulle göra innan vi åkte härifrån. Och det är det ju. Jag tror att jag redan ångrar mig. Jag är inte redo att åka hem.

Inte så vanlig syn längre…

Peter har köpt souvenirer till barnen. ”De har både kniv och sax och mätare, mamma!”

Att bara ta i dessa varma läskiga kläder får det att krypa i mig, och i morgon vid den här tiden kommer vi att tycka att de är för kalla…. ?

Att glömma Sommarskuggan i en påse efter att hen ju fått sig ett ofrivilligt dopp för över en vecka sedan… ?? var ju en strålande idé…

Blir det ingen blogg i morgon – det vet man aldrig sista dagen – så säger jag tack för visat intresse och kanske blir det mer blogg i sommar, kanske inte. Vi får se. Hasta la vista!

Kroatien 2019:1 Dag 15 Strandhäng och VM-semifinal

Nu var det exakt två veckor sedan vi kom till Kroatien. Med tanke på att vi hade en tidig flight hit och en sen hem på fredag, får vi verkligen mycket semestertid för pengarna. Jag ska roa mig med att räkna ihop kostnaderna för hela härligheten sen, om någon är nyfiken. Det ska f.ö bli spännande att se om och i så fall vad vi ska betala för vår AC här, för i morse hade kortet – som vi varken i tal eller skrift fått någon förklaring till – räknat ner till noll, och då stannade maskinen (AC:n). Är det så att de vill ha betalt (trots att det alltså inte finns någon som helst info om det) så blir det ju svårt, för det är ju fel, samtidigt som de utan knot gav oss både tidig incheck och sen utcheck. Hmmm…. Ett semesterdrama av stor dignitet.

Jag tror att vi har fått med oss ms Jekyll and Hyde….

Nu har detta elände börjat igen. ”Ingen täckning” alltså, inte barnen. Bilden är f.ö snart tre år gammal. Jag byter inte så ofta.

Frisyrönskemålen var idag mycket specifika. Om hon blev nöjd? Gissa!

Vi är redo för semin i kväll!

Min man känner mig ganska väl så vid frukost suckade han lite uppgivet och insåg att det nu är dags för de klassiska sista dagarna när hans fru får en känsla av att vara tvungen att suga ur det sista ur semestern, så det kommer nog att bli lite längre dagar på stranden och lite mindre lugna siestor på rummet. Om jag bränner mig någon gång på en semester är det vanligen de sista dagarna. Mycket riktigt så fick det idag – på hans initiativ dessutom ❤️ – bli pizzalunch på stranden, vilket gladde Anna så mycket att hon snudd på friade. Hon var verkligen inte sugen på att laga mat idag.

Början av dagen var snudd på avslagen, men sen blev det mer fart på alla.

Fart var det verkligen på den här gynnaren (den till höger), som fick oss alla att ganska töntigt ihhhhh-skrika och hoppa undan när hen utan förvarning satte full fart mot oss.

Infångad! ”Ha! Nu kommer du ingenstans!” sa Inna. ”Eh, jo, det gjorde du visst…”, sa hon sen.

Alla tre barnen är djurvänner så givetvis fick krabban ganska snart återvända till vattnet. (”Nu har jag tagit sista doppet för idag”, sa Mimi.)

Så här glad blev Mimi av att hon och bästisen ska leka i helgen. (Sen gjorde jag misstaget att berätta att han skulle på Pippi i morgon. Då bröt hon fullkomligt ihop och grät i en halvtimme för att hon inte var i Sverige och fick träffa Pippi med Ebbe.)

Vi hittade en grottkvinna i en klippskreva. Hon verkade vänligt sinnad, men ganska hungrig.

Jag kommer nog aldrig att se mig mätt på vyerna här.

Dagens hjälte alla kategorier! Peter som hämtade pizza (trots att lokala pizzahaket var stängt till 16) till alla.

Grottvarelserna har blivit två och gillar uppenbarligen pizza.

Mimi har hittat sin egen plats i solen. En ”stol” i vattenbrynet.

Ett nytt husdjur. Eller är det samma som igår, tro?

Ett djur? Då kommer djurgalna Inna som ett skott.

”Den gillar mig!”

”Och jag den.” (Urrk!)

Mimi fortsätter att roa oss med sina citat. Dagens höjdare innehöll båda idolerna, både Hasse (som spelats flitigt när nätet kom tillbaka) och Jesus: ”Jag tycker synd om Hasse, för hans hund har ju dött. Men jag tycker mer synd om Jesus, för han är ju död. Hasse lever ju. Men det är synd om hunden också.”

”Jag är som den där fallskärmskvinnan, vad var det nu hon hette…. Mary Poppins!” (Inna kan också leverera citat…)

Framåt 15.30 började vi allihop känna oss lagom vidbrända. Jag verkligen älskar (noot) den delen av en strandutflykt, att plocka ihop alla utströdda grejer, sopor, blöta kläder och sedan ta sig från stranden i samma tryckande värme som gjorde att man gick dit. Att ta sig typ rakt uppåt i en halv km (okej, jag överdriver, men bara lite) gör det inte mycket bättre. När man kommer upp behöver man ju ett bad… Helt kontraproduktivt. Efter en dusch är dock livet mycket bättre. Efter en gin&tonic helt förträffligt. Jag dricker aldrig sprit annars och hade nog inte trott att jag skulle fastna för just den drinken om jag skulle få för mig att dricka drink. Medelåldern?

McGyver har varit framme med gaffatejpen igen, så idag behöver ingen hålla på hålet.

Mimi har ritat hela fina familjen. Kan ni identifiera oss? Hint: Frisyr är viktigt och ålder visas genom längd. ? (Förutom att Inna har råkat bli lite längre än Holger så stämmer det rätt väl.)

Ganska nöjd, speciellt efter att ha ritat ytterligare en teckning och levererat den ner till Anna och Holger, men nu är papprena slut så nu kan hon ”aldrig mer rita”. Dramaqueen.

Inna går all-in.

Vi förbereder oss för matchen på lite olika sätt. (Anledningen till pilen är att Peter parafraserar Crocodile Dundees ”THIS is a knife [beer]”…)

Inna ser till att även Mimi går all-in.

Att kolla VM-semi i köket är väl inte optimalt, men vad gör man när enda tv:n finns där?

All-in räckte inte riktigt ända fram, kan man säga.

Tja…. kvällen slutade inte riktigt som vi hade hoppats. 0-1 känns inte helt rättvist faktiskt, men gör man inte mål så gör man inte. Jag som dissat Asllani lite i tidigare matcher lyfter i alla fall på hatten och säger herregud, vad bra kämpat! Må skadan inte vara så läskig som den såg ut.

Det är lite tomt nu, men i morgon laddar vi för bronsmatch! God natt!