Kroatien 2022. Dag 7. Mimice och midsommarafton.

Åh, vad jag önskar att jag kunde börja ett blogginlägg med ett sprudlande piggt ”åh, vad jag har sovit gott!”, men nej, den orangea sängen var lika obekväm som den såg ut och det blev återigen bara sporadisk sömn. Det är dessutom lyhört som tusan så inte bara har jag störts av Peters snarkningar, utan även av rejäla timmerstockar från andra sidan väggen! Jo, på riktigt!

Jag låg verkligen och försökte intala mig själv att med alla trappor och höjdskillnader här så skulle jag uppnå mitt rörelsemål helt utan stress (ifall det nu är något sådant som gör att huvudet vägrar stänga ner och låta mig sova), men nej, vid 06.30 gav jag upp och gick ut på en (givetvis…) sjukt obehaglig promenad. Ingen skugga från bergen och ingen vacker strandpromenad här, utan bara smala branta vägar med galet läskig trafik. När jag gått så långt jag vågade innan en smal tunnel helt utan gångmarginal effektivt satte punkt åt det hållet, gick jag ner på stranden och gick på stenarna ett tag, men hav och branta klippor satte till slut stopp för det också, och på tillbakavägen fick jag gå med trafiken i ryggen (på högersidan alltså). Det var riktigt obehagligt! Snabb trafik på smal smal väg i ryggen och tvärbrant stup utan skyddsräcke vid sidan. Ett felsteg vore inte att rekommendera! Hu! Jag får hitta något annat sätt att få mina steg! På vägen ner mot Mimice följde jag på impuls en trappa ner till en jättemysig liten strand där det fläktade skönt så fick ett infall att be resten av familjen att komma dit och ta picknick-frukost. Det som kändes som en så skön och bra idé i fläktande vindar vid 07.45 var det givetvis inte när de väl dök upp vid halv nio. Då hade vinden mojnat, det fanns verkligen ingen skugga någonstans och de var redan blöta av svett efter promenaden dit. Nope, det blev inte den mysiga det-är-ju-ändå-midsommarafton-vad-mysigt-och-fint-vi-har-det-picknick som hade varit fin att skriva om och ta bilder på. Efter igår hade bloggen ju behövt lite positivt lull-lull, men det får nog vänta. Det var snarare ganska irriterat, alldeles för varmt och rätt obekvämt faktiskt. Men den nybakade baguetten var god. (Snälla, Apartment Mucrum, kan vi få komma tillbaka?!)

Japp, jag är lika sur som jag ser ut. 😝
Det går inte riktigt att förmedla hur brant och smalt det faktiskt är.
Utsikten är i alla fall fantastisk. Om man vågar släppa trafiken med blicken och titta.
Det där är vad pedestrianer (finns inget svenskt ord för det? Gångtrafikanter?) har att förhålla sig till i bästa fall. Det finns flera sträckor som är mycket sämre. Här finns ju ett ”räcke”, men i den höjden känns det mer farligt än som en säkerhet.
Vackra vyer finns det så klart ändå och jag kan (nästan) uppskatta dem trots mitt risiga humör.
Det var här jag hittade en trappa. Så fint!
Inte en människa. Än.
Ett moln! Det är faktiskt ett moln! Så skönt! (Nej, inte så vanligt att det är så man känner på stranden, men det är verkligen galet varmt. Vi åker ju tidigt på säsongen för att det inte ska vara så hysteriskt varmt. Hallå liksom.)
Svalkande frukostpaus.
Elen känns tryggt och säkert installerad.
Barnen är helt upprörda över bristen på säkerhetsanordningar. Räcket tar ganska abrupt slut en meter från trappan.

Vi blev inte så långvariga på den mysiga stranden för det var för varmt, det kliade, det stacks och det fanns myror… ”Vi vill hem till AC:n, mamma, det är varmt!” Väl hemma hade jag en blixtrande huvudvärk och försökte sova en stund. Om det gick? Gissa! 😵‍💫 Med ett 25-gradigt hav strax utanför dörren vill barnen givetvis till poolen fyra trappor upp, så det är där vi är nu. Det är sjukt varmt, men det gör i alla fall att rosévinet från den helt klart icke-fungerande kylen med lite god vilja kan uppfattas som kallt…

Trapphuset är väldigt fräscht och luktar gott, så jag undrar om det bara är vår lägenhet som verkligen är en fuktig källare.
Äh, jag bjuder på denna. Det syns i alla fall hur varmt det är. Och hur jag verkligen varken orkar bry mig om frissa eller smink… (Eller dusch, men det hoppas jag inte märks. 🙈)

Efter några ljumna glas vin, volleyboll i poolen, några timmars slappande själva (till slut – det tog ett tag innan vi blev av med de andra gästerna, men det gick till slut…) vid poolen och en spaghetti-lunch i lägenheten eftersom alla andra alternativ var för galet varma, känns det lite bättre. Anläggningen i stort är det inga fel på här, men denna lägenhet borde inte hyras ut. Fast jag orkar bara inte ta det med den övertrevliga, entusiastiska försäljartypen till ägare, för jag känner att jag inte orkar med ”kolla-vad-bra-det-är-kampanjen” som skulle följa. Det räckte med att jag inte orkade svara förväntat super-positivt på hur jag hade sovit i morse, vilket lett till långa utläggningar om sängar och vilka olika behov olika gäster har. Det är bara tre nätter till…

Poolen är verkligen hemskt skön och får man den för sig själva så känns det lyxigt på riktigt. Skämtet för dagen (som upprepas flitigt till stor förtjusning och ackompanjerat av hjärtliga gapskratt) är ”sa ni inte att det var djupt här…? blubb blubb blubb” efter att Peter yttrat exakt det precis innan han upptäckte hur väldigt brant och djupt det väldigt snabbt blir i poolen. 🤣
Inna ville chilla lite i skuggan efter två oavbrutna (minst) timmar i poolen.
Jag och Therese barnslar oss över Snap… vi borde nog hålla oss till padel…

Efter den sena spaghettilunchen och efter att Peter decimerat våra redan få dricksglas med tre (det finns verkligen inga avställningsytor i det pyttelilla köket) hängde vi på stranden ett tag. Tro’t eller ej, men det är faktiskt ännu närmare till stranden här än i Makarska, så det kan vi inte klaga på. (Nej, inte ens jag!)

När klockan går mot 18-19 och solen försvunnit bakom berget är det riktigt behagligt på stranden och man måste inte ens ligga i vattnet om man inte vill. Jag slappar (vilket alltid föranleder små knuffar eller högljudda frågor om livstecken om jag mot förmodan faktiskt skulle råka slumra till en sekund eller två), Inna och Peter snorklar och Mimi har gått från att samla tallbarr till att samla unika stenar och snäckor. Hon är en väldigt fin liten varelse, så samlingen växer snabbt, för alla är ju unika på sitt sätt. 😃

Det gäller att skynda på så hon inte alltid hinner få på jag-blir-fotad-smilet. Hur fint det än är.
Nu hann hon!
Det är inte bara Mimi som märker när jag plockar fram kameran.
Det var ändå ett tag sedan jag la upp en klassisk fot-på-strand-bild. Nytt (nåja, i alla fall övermålat) nagellack och allt ju!
Den unika stensamlingen.
Så här kan man också samla stenar/bygga Mästarnas mästare-sten-torn. Varför göra det enkelt?
Surtant i solnedgång. (Fast här är jag faktiskt ganska nöjd.)
Myrorna har sin E6 precis förbi vårt bord (vår ”skuggiga uteplats” på parkeringen).

Det blev varken sill eller nubbe, dagen till trots. (Det är ju lite därför vi åker, för att slippa sådant…) I stället hämtade vi mat från hålet-i-väggen på stranden och åt på vår ”skuggiga uteplats”, vilket var oväntat trevligt. (Kolla, jag kan skriva positiva saker också!) Vi satt kvar och klådde (nåja… Mimi är rätt vass) barnen i UNO tills vi inte längre såg färgerna på korten, men myggen uppenbarligen såg oss hur tydligt som helst. Faktiskt en riktigt bra eftermiddag och kväll efter den rätt sunkiga starten på dagen.

Inte en sillarumpa så långt ögat kan nå!
Mimi tar pannkaka före sill vilken dag som helst, inte bara midsommarafton.
Inna hade inte riktigt förväntat sig 200gr hamburgare. (Nej, hon åt inte upp den.)
Nope, de här två var (tyvärr) inte med, men gjorde mig glad och bjöd i alla fall på lite klassisk midsommarstämning från Märserums IP där chokladhjulet härligt nog verkar vara samma som när jag var i Mimis ålder. (Inte så länge sen alltså.)
🌼 Glad midsommar! 🌼
Gissa vem som ligger bäst till?
Hon är giftig!
När man tror att man vinner fast lägger ut helt fel färg i mörkret är det bara att ge upp och gå in även om det fortfarande är 30 grader varmt.

Test

Nope, vi är inte på resande fot just nu, men jag måste testa om det stämmer att bloggen inte längre blockeras och omdirigeras till diverse otrevligheter. Enligt expertisen gör den inte det längre, och kommer man ändå till något otrevligt bör man rensa cachen/webhistoriken och försöka igen. Jag håller tummar och tår!

Kroatien 2018. Dag 16. Hemfärd och restips

Hemfärd i 31 graders värme… Precis vad man är sugen på. Not. Vi hade hellre packat badkassen och stuckit till stranden faktiskt. Det hade inte alls varit svårt att stanna några dagar till, även om det så klart också blir skönt att komma hem. Jag stack ju i princip direkt från jobbet förrförra tisdagen, så jag har inte varit ledig något hemma ännu. Det är ju också härligt, även om det är aningen svårare att sysselsätta barnen och mycket svårare att inte se allt som borde göras hemma.

Inna, aka tweenie Olofsson, körde ett selfie-race….

Vi kom i alla fall nästan iväg som planerat, fast packningen var nog den minst strukturerade vi någonsin haft/gjort. Eventuellt borde vi kanske prioriterat någon halvtimme mer på packning än på nöjesfält igår kväll, men det hade inte varit hälften så roligt. Och i ärlighetens namn, vem bryr sig egentligen om en snyggt packad väska. (Okej, jag, men utöver det då?) Hoppas i alla fall att vi fick med oss allt. Det är lättare att kontrollera i ett kalt hotellrum än i en lägenhet full med prylar och änglar.

Hejdå Makarska! Vi ses absolut igen!

Det där berget är coolt.

Bilder genom bilrutan med telefonkamera är ju inget vidare, men en liten känsla av storheten får man ändå, tycker jag.

Så lummigt och härligt.

Med tanke på att de tre, fyra km långa tunnlarna gjorde både mig och Peter lite nervösa, är nog Alperna inget för oss. Den här bron/tunneln är precis lagom.

Nope, vi är INTE sugna på att befinna oss häruppe. Vi vill vara där nere i vattnet ett tag till.

Med tanke på våra diskussioner med Sixt (hyrbilsföretaget) när vi kom, var vi inte så sugna på att lämna tillbaka bilen en sekund för sent, så att på resans smalaste väg fastna i en kö efter en havererad buss och behöva vända och ta en hyfsat lång omväg, var inget vidare. Speciellt inte efter att ha bestämt oss för att följa bilens gps-instruktioner i stället för Googles. Förlåt, åh, allsmäktiga Google. Vi ska framdeles aldrig tvivla eller ha några andra gudar jämte Dig.

Lite synd att inte Google också kunde upplyst oss på vilken sida tanklocket satt när vi rullade in på den otroligt hektiska bensinstationen fyra minuter efter att bilen skulle ha varit lämnad på flygplatsen. Det hade besparat oss en del stress.

Ingen sa något när vi sedan kom med bilen, och vi hoppas att killen som tog emot och uppmanade oss att strunta i att ställa oss i den långa (otroligt varma) kön för kvitto, visste vad han pratade om, så det inte dimper ner ytterligare krav i efterhand. ? Än så länge syns inte ens några reserverade pengar (förutom det vi förbetalt) på kontot, så det ramlar väl in som en ovälkommen överraskning just när man tror att man lyckats lura systemet…

På flygplatsen hade vi den trevligaste, snabbaste och hjälpsammaste check-in och säkerhetskontrollen någonsin. Tyvärr balanserades detta sedan av ett försenat flyg och en underdimensionerad avgångshall, men, men… Hon ger och hon tar, fru Fortuna. Vi träffade några trevliga resenärer från Vårgårda och till slut höll vi på att missa planet trots att vi gick och kollade den (enda?) informationsskärmen med jämna mellanrum. När vi väl gick mot gaten var vi sist och våra namn ropades upp i högtalarna. There’s a first for everything.

Varför man inte slänger in 40 stolar till i en avgångshall där de faktiskt hade fått plats, är lite av ett mysterium. Men ståbord kan man så klart också ha till mycket. T.ex. paraply ifall det skulle råka börja regna.

Och ifall det skulle råka börja regna riktigt ordentligt är det ju bra att vara förberedd med flytdon.

Annars var resan händelselös och vi landade i Köpenhamn inte alltför mycket senare än beräknat. Av värmeböljan som spammat våra flöden på sociala medier märktes då ingenting i Danmark i alla fall. Får se om det rättar till sig lite längre norrut.

Vädret rättade till sig ungefär i höjd med Tollarp, där det var som att köra från mörkret in i ljuset och genast höjdes temperaturen med 6-8 grader. Ganska symboliskt på något sätt. Bara aningens tidigt. Blekingegränsen hade varit mer logiskt.

Hemma var det VARMT. 28 grader i huset och lukt som av brand. Sådär. En omedelbar reflektion handlar annars om gräs. Varför säljs inte ”mellan-plattorna-gräs” på plantskolor och i trädgårdsbutiker? Det är ju härdigare än kackerlackor! Hela vår gräsmatta är stendöd, men mellan plattorna och en cm bredvid dem frodas gräset hur grönt och fräscht som helst. Sådant gräs vill jag ha i gräsmattan också, tack!

Stendöd gräsmatta och tjejer som knyter fast varandra i något slags variant på hinderbana som är ny för mig. Och förmodligen för de flesta andra också.

Sammanfattning/tips/länkar

Jag tänkte jag skulle ge mig på en sammanfattning av vår resa, både för egen skull och ifall någon annan kanske är intresserad.

Vi flög med Norwegian från Köpenhamn och för våra flygstolar + 3 bagage betalade vi ungefär 5000:- efter att jag hade betalt knappt 2000:- med cashpoints som jag får genom att använda vårt kostnadsfria betalkort till vardagsinköpen. (Skaffar du ett Norwegiankort HÄR får både du och jag 200 cashpoints som direkt kan användas för att betala/delbetala flygresor.) Jag bokade tidigt, redan i juli förra året. Har dock inte hållit koll under året, så vet inte om priset fluktuerat. Hemresorna för nästa år (samma tid) har ännu inte släppts, men det ser tyvärr än så länge lite dyrare ut. (Kanske för att jag maniskt söker och trissar upp priset…?!)

Vi litar inte på tågen (tyvärr) utan kör till Kastrup och parkerar på någon av de mest avlägsna parkeringarna (P17-P19) för under 1000:- för 15 dygn. Det fungerar utmärkt med shuttlebussarna som går hela tiden.

Hyrbil

Vi bokade först en hyrbil genom Avis, men efter att ha hört andra prata om vad de skulle betala för sin bil, kollade vi runt lite till och hittade samma bil för ungefär hälften av priset (4500:- för 15 dygn) på Sixt. Eftersom vi bokade genom och betalade med Norwegian-kortet får vi 5% tillbaka i cashpoints till nästa resa…

Platser/boenden

Vi bokade till slut alla våra tre boenden med booking.com eftersom vi där hittade den sortens boenden vi var intresserade av, dvs lägenheter med två sovrum och kök. I snitt betalade vi ungefär 800:-/natt för våra boenden, minus några hundralappar som vi får tillbaka för att vi bokar genom en återbäringssida, till exempel Refunder som ger 3% tillbaka på priset.

Trogir/Okrug

Vi började resan på ön (?) Okrug utanför Split. Vi trodde att vi skulle till Trogir, men stället, som ligger strax utanför Trogir, hette Okrug och var ett utpräglat semestersamhälle, vilket vanligtvis inte är vår melodi. Vårt boende, en tvårumslägenhet med fullt utrustat kök (Villa Naranca), låg dock bara 25 meter från stranden och hade en härlig altan i en fantastisk trädgård, vilket tillsammans med närheten till Split och ett par utflyktsmål norrut, gör att vi absolut kommer att återvända.

Bol på Brac

Alla vi pratat med har rekommenderat Bol på Brac, så där bokade vi vår längsta vistelse. I och för sig ett helt okej lägenhetshotell (Villa Ana) med urgulliga ägare och dessutom pool, men det där att befinna sig på en ö, speciellt en turist-ö, det är inte vår grej. Det kändes begränsande i allra högsta grad och vi hade absolut varit nöjda med en dagstur, vilket det går gott om från fastlandet. Att ta sig med bil tur/retur till ön kostade drygt 700:-, man kan inte förboka en viss färja utan måste vänta i kö för att komma med och Bol ligger på helt motsatt sida av ön från färjeläget (ca 45 minuters bilfärd), så att ta en spontantur till fastlandet kändes inte jätteaktuellt. Hit kommer vi inte att återvända, även om det absolut var en härlig ö med fina stränder och små mysiga samhällen.

Makarska

Makarska ligger några mil söderut på kusten och är en av de lite större städerna bland pärlbandet av turistorter längs kusten. Staden är uppdelad i två delar, kan man säga. Turistdelen med en härlig strandpromenad och ”gamla” staden, som även om den givetvis också är full av turister, känns som en riktig stad. En riktigt mysig stad med massor av smala gränder och mysiga restauranger. Jag tycker att den påminner en hel del om gamla stan (Barrio Gótico) i Barcelona. Här bodde vi i en ”riktig” tvårumslägenhet med kök, tvättmaskin och en massa änglar (!) ett stenkast från det mysiga torget i den gamla delen av staden. Spontant var jag inte överförtjust i denna småslitna lägenhet på tredje våningen, men den tog sig, och vi kan absolut tänka oss att återvända även hit, till Apartments San Marco.

Sammanfattningsvis hamnar Kroatien riktigt högt, kanske högst, på vår topplista över resmål att återvända till. Klart vatten, stenstränder, trevliga människor, god mat, hyfsad prisnivå och bara en kort flygresa bort. Inte mycket att tveka på. Åk dit!  Hade vi inte redan haft en Polentripp och en fyraveckorsresa till Florida inbokad, hade vi åkt igen redan i höst, men nu får vi ”hia” oss i alla fall till nästa sommar.