Kroatien 2018. Dag 16. Hemfärd och restips

Hemfärd i 31 graders värme… Precis vad man är sugen på. Not. Vi hade hellre packat badkassen och stuckit till stranden faktiskt. Det hade inte alls varit svårt att stanna några dagar till, även om det så klart också blir skönt att komma hem. Jag stack ju i princip direkt från jobbet förrförra tisdagen, så jag har inte varit ledig något hemma ännu. Det är ju också härligt, även om det är aningen svårare att sysselsätta barnen och mycket svårare att inte se allt som borde göras hemma.

Inna, aka tweenie Olofsson, körde ett selfie-race….

Vi kom i alla fall nästan iväg som planerat, fast packningen var nog den minst strukturerade vi någonsin haft/gjort. Eventuellt borde vi kanske prioriterat någon halvtimme mer på packning än på nöjesfält igår kväll, men det hade inte varit hälften så roligt. Och i ärlighetens namn, vem bryr sig egentligen om en snyggt packad väska. (Okej, jag, men utöver det då?) Hoppas i alla fall att vi fick med oss allt. Det är lättare att kontrollera i ett kalt hotellrum än i en lägenhet full med prylar och änglar.

Hejdå Makarska! Vi ses absolut igen!
Det där berget är coolt.
Bilder genom bilrutan med telefonkamera är ju inget vidare, men en liten känsla av storheten får man ändå, tycker jag.
Så lummigt och härligt.
Med tanke på att de tre, fyra km långa tunnlarna gjorde både mig och Peter lite nervösa, är nog Alperna inget för oss. Den här bron/tunneln är precis lagom.
Nope, vi är INTE sugna på att befinna oss häruppe. Vi vill vara där nere i vattnet ett tag till.

Med tanke på våra diskussioner med Sixt (hyrbilsföretaget) när vi kom, var vi inte så sugna på att lämna tillbaka bilen en sekund för sent, så att på resans smalaste väg fastna i en kö efter en havererad buss och behöva vända och ta en hyfsat lång omväg, var inget vidare. Speciellt inte efter att ha bestämt oss för att följa bilens gps-instruktioner i stället för Googles. Förlåt, åh, allsmäktiga Google. Vi ska framdeles aldrig tvivla eller ha några andra gudar jämte Dig.

Lite synd att inte Google också kunde upplyst oss på vilken sida tanklocket satt när vi rullade in på den otroligt hektiska bensinstationen fyra minuter efter att bilen skulle ha varit lämnad på flygplatsen. Det hade besparat oss en del stress.

Ingen sa något när vi sedan kom med bilen, och vi hoppas att killen som tog emot och uppmanade oss att strunta i att ställa oss i den långa (otroligt varma) kön för kvitto, visste vad han pratade om, så det inte dimper ner ytterligare krav i efterhand. ? Än så länge syns inte ens några reserverade pengar (förutom det vi förbetalt) på kontot, så det ramlar väl in som en ovälkommen överraskning just när man tror att man lyckats lura systemet…

På flygplatsen hade vi den trevligaste, snabbaste och hjälpsammaste check-in och säkerhetskontrollen någonsin. Tyvärr balanserades detta sedan av ett försenat flyg och en underdimensionerad avgångshall, men, men… Hon ger och hon tar, fru Fortuna. Vi träffade några trevliga resenärer från Vårgårda och till slut höll vi på att missa planet trots att vi gick och kollade den (enda?) informationsskärmen med jämna mellanrum. När vi väl gick mot gaten var vi sist och våra namn ropades upp i högtalarna. There’s a first for everything.

Varför man inte slänger in 40 stolar till i en avgångshall där de faktiskt hade fått plats, är lite av ett mysterium. Men ståbord kan man så klart också ha till mycket. T.ex. paraply ifall det skulle råka börja regna.
Och ifall det skulle råka börja regna riktigt ordentligt är det ju bra att vara förberedd med flytdon.

Annars var resan händelselös och vi landade i Köpenhamn inte alltför mycket senare än beräknat. Av värmeböljan som spammat våra flöden på sociala medier märktes då ingenting i Danmark i alla fall. Får se om det rättar till sig lite längre norrut.

Vädret rättade till sig ungefär i höjd med Tollarp, där det var som att köra från mörkret in i ljuset och genast höjdes temperaturen med 6-8 grader. Ganska symboliskt på något sätt. Bara aningens tidigt. Blekingegränsen hade varit mer logiskt.

Hemma var det VARMT. 28 grader i huset och lukt som av brand. Sådär. En omedelbar reflektion handlar annars om gräs. Varför säljs inte ”mellan-plattorna-gräs” på plantskolor och i trädgårdsbutiker? Det är ju härdigare än kackerlackor! Hela vår gräsmatta är stendöd, men mellan plattorna och en cm bredvid dem frodas gräset hur grönt och fräscht som helst. Sådant gräs vill jag ha i gräsmattan också, tack!

Stendöd gräsmatta och tjejer som knyter fast varandra i något slags variant på hinderbana som är ny för mig. Och förmodligen för de flesta andra också.

Sammanfattning/tips/länkar

Jag tänkte jag skulle ge mig på en sammanfattning av vår resa, både för egen skull och ifall någon annan kanske är intresserad.

Vi flög med Norwegian från Köpenhamn och för våra flygstolar + 3 bagage betalade vi ungefär 5000:- efter att jag hade betalt knappt 2000:- med cashpoints som jag får genom att använda vårt kostnadsfria betalkort till vardagsinköpen. (Skaffar du ett Norwegiankort HÄR får både du och jag 200 cashpoints som direkt kan användas för att betala/delbetala flygresor.) Jag bokade tidigt, redan i juli förra året. Har dock inte hållit koll under året, så vet inte om priset fluktuerat. Hemresorna för nästa år (samma tid) har ännu inte släppts, men det ser tyvärr än så länge lite dyrare ut. (Kanske för att jag maniskt söker och trissar upp priset…?!)

Vi litar inte på tågen (tyvärr) utan kör till Kastrup och parkerar på någon av de mest avlägsna parkeringarna (P17-P19) för under 1000:- för 15 dygn. Det fungerar utmärkt med shuttlebussarna som går hela tiden.

Hyrbil

Vi bokade först en hyrbil genom Avis, men efter att ha hört andra prata om vad de skulle betala för sin bil, kollade vi runt lite till och hittade samma bil för ungefär hälften av priset (4500:- för 15 dygn) på Sixt. Eftersom vi bokade genom och betalade med Norwegian-kortet får vi 5% tillbaka i cashpoints till nästa resa…

Platser/boenden

Vi bokade till slut alla våra tre boenden med booking.com eftersom vi där hittade den sortens boenden vi var intresserade av, dvs lägenheter med två sovrum och kök. I snitt betalade vi ungefär 800:-/natt för våra boenden, minus några hundralappar som vi får tillbaka för att vi bokar genom en återbäringssida, till exempel Refunder som ger 3% tillbaka på priset.

Trogir/Okrug

Vi började resan på ön (?) Okrug utanför Split. Vi trodde att vi skulle till Trogir, men stället, som ligger strax utanför Trogir, hette Okrug och var ett utpräglat semestersamhälle, vilket vanligtvis inte är vår melodi. Vårt boende, en tvårumslägenhet med fullt utrustat kök (Villa Naranca), låg dock bara 25 meter från stranden och hade en härlig altan i en fantastisk trädgård, vilket tillsammans med närheten till Split och ett par utflyktsmål norrut, gör att vi absolut kommer att återvända.

Bol på Brac

Alla vi pratat med har rekommenderat Bol på Brac, så där bokade vi vår längsta vistelse. I och för sig ett helt okej lägenhetshotell (Villa Ana) med urgulliga ägare och dessutom pool, men det där att befinna sig på en ö, speciellt en turist-ö, det är inte vår grej. Det kändes begränsande i allra högsta grad och vi hade absolut varit nöjda med en dagstur, vilket det går gott om från fastlandet. Att ta sig med bil tur/retur till ön kostade drygt 700:-, man kan inte förboka en viss färja utan måste vänta i kö för att komma med och Bol ligger på helt motsatt sida av ön från färjeläget (ca 45 minuters bilfärd), så att ta en spontantur till fastlandet kändes inte jätteaktuellt. Hit kommer vi inte att återvända, även om det absolut var en härlig ö med fina stränder och små mysiga samhällen.

Makarska

Makarska ligger några mil söderut på kusten och är en av de lite större städerna bland pärlbandet av turistorter längs kusten. Staden är uppdelad i två delar, kan man säga. Turistdelen med en härlig strandpromenad och ”gamla” staden, som även om den givetvis också är full av turister, känns som en riktig stad. En riktigt mysig stad med massor av smala gränder och mysiga restauranger. Jag tycker att den påminner en hel del om gamla stan (Barrio Gótico) i Barcelona. Här bodde vi i en ”riktig” tvårumslägenhet med kök, tvättmaskin och en massa änglar (!) ett stenkast från det mysiga torget i den gamla delen av staden. Spontant var jag inte överförtjust i denna småslitna lägenhet på tredje våningen, men den tog sig, och vi kan absolut tänka oss att återvända även hit, till Apartments San Marco.

Sammanfattningsvis hamnar Kroatien riktigt högt, kanske högst, på vår topplista över resmål att återvända till. Klart vatten, stenstränder, trevliga människor, god mat, hyfsad prisnivå och bara en kort flygresa bort. Inte mycket att tveka på. Åk dit!  Hade vi inte redan haft en Polentripp och en fyraveckorsresa till Florida inbokad, hade vi åkt igen redan i höst, men nu får vi ”hia” oss i alla fall till nästa sommar.

Kroatien 2018. Dag 14. Heja Sverige!

Ja, jag vet att det på Facebook såg ut som om vi hade dag 14 redan igår, men jag hade faktiskt ändrat det innan jag la ut det. Har dock inte brytt mig om att försöka hitta var jag kan uppdatera Facebooks automatsparade (?) förhandsgranskning, så det får vara så. Idag är det i alla fall dag 14 och inget annat. Alltså näst sista dagen och vi konstaterade igår att vi inte känner oss klara här. Skönt, för då finns det ju tungt vägande skäl att göra det vi är så (onödigt?) löjligt förtjusta i, nämligen att återvända till samma semestermål.

Man kan ju lugnt säga att vi har massor kvar att utforska i närområdet, eftersom hyrbilen stått stadigt parkerad på samma ställe sedan vi kom i lördags. (Japp, det känns lite onödigt, jag erkänner.) Idag hade vi tänkt ta en utflykt, men med tanke på vilka sena morgonvanor vi lagt oss till med samtidigt som det är en viss match vi vill se vid 16 idag, sköt vi det på framtiden och tog även idag ”lilla stranden”. Den där matchen, om den lilla turneringen VM överhuvudtaget röner något intresse i det stora landet i väst där football inte är fotboll, måste upplevas som ganska förvirrande för många. Isbjörnslandet mot isbjörnslandet liksom. Är det ens enligt reglerna?

Det är inte bara sena morgonvanor vi utvecklat, de är dekadenta också.
Men någon måtta får det vara. ”Stopp, mamma, inga fler bilder nu!”
Vi försökte förgäves få på båda barnen Sverige-tröjor redan från början, men Inna vägrade hårdnackat. Hon skulle minsann ha elefanttröja som jag. (Sen var det hon som fick oss att gå hem mellan strand och match, för att hon skulle kunna byta om…)
”Mamma, vi tar en selfie på våra elefanttröjor…”
Den har ju fin utsikt i alla fall, vår inte så välanvända bil.
”Heja Sverige!”
Där är den, drummelfärjan, som vi inte fick plats på häromdagen.

På stranden var det inte mycket nytt under solen. Sån fantastisk variation bjuder trots allt strandliv inte på. Man badar, torkar, solar, äter, badar mer, försöker i smyg övertala sitt ständigt kissnödiga barn att för guds skull kissa i vattnet utan att dra ner byxorna och utan att man ska behöva hålla henne som om hon kissade i skogen så att man ska kunna låtsas skaka på huvudet åt att hon faktiskt kissar i vattnet (denna härliga dubbelmoral) och så äter man lite till. Ungefär så i ojämna intervall. Ganska underbart faktiskt. Notera gärna nogsamt att vädret även idag varit toppen och att inga katastrofer whatsoever inträffat.

Dagens bästa var för övrigt när de medelålders norskorna bredvid oss sammanfattade sitt intryck av dagen med hur ”flotte och harmoniske börn” vi hade. Det är svårt att tänka något annat än ”ni skulle bara veta” samtidigt som man ler, nickar och håller med om hur ”flotte” de är. 🙂

Vid 15 lämnade vi stranden för att Inna som sagt självklart skulle kunna byta om till sin Sverige-tröja, och för att fräscha till oss någotsånär. Vattentryck och värme/kyla i kranarna här är inte helt pålitligt (jag fick mer eller mindre torka bort tvålen från kroppen), så att försöka tvätta tjejernas hår, som efter två veckors väldigt salta bad uppvisar ungefär samma kvalitet som svinto, känns som ett omöjligt företag. Därav flätorna… passar ju dessutom bra till svenska vikingar på något sätt…  😉

Vi lyckades få ett bord på en restaurang nere i hamnen som fullkomligen lyste av gula tröjor. Tyvärr gick det nästan inte att se den lägre vänstra tv-fjärdedelen från vår position pga blänk i skärmen, men det gick ju att kolla på nästa restaurangs tv också och stämningen var det verkligen inget fel på. Det applåderades, tjoades, körades ”Vi är svenska fans allihopa”, buades och hejades. Inna fattade direkt den där grejen med samhörighet och tyckte att alla med gula tröjor var hennes kompisar, så hon höll hov och diskuterade fotboll i alla möjliga sällskap på restaurangen och på stan. Helt utan att varken förstå eller på något sätt intressera sig för själva fotbollen. Hon är ett socialt geni, helt enkelt!

Stor entusiasm inför matchen…
Ibland har jag bara löjligt svårt att sålla bland bilderna. Heja, heja, heja!!!
På torget visades faktiskt matchen på storbild, men med 32 grader i skuggan valde de flesta lite mer skyddade platser under tak.
Efter att ha varit runt de flesta vuxna sällskap med gula tröjor och ”pratat fotboll”, hittade hon två gulklädda barn att hänga med. Det kändes lite naturligare på något sätt.
Med händerna i sidorna och allvarligt ansiktsuttryck diskuterar Inna en lång stund matchen med ”Ibrahimovic”. 🙂
1-0 Sverige.
Man behöver varken förstå eller intressera sig för fotboll för att helhjärtat ta del av firandet.
Vi vann! Vi vann! Vi vann! Vi är i kvartsfinal!!! Heja oss!

När vi fått ner pulsen efter de hyfsat gastkramande sista 10-15 minuterna av matchen, var det dags att jämna ut balansen mellan intressena, så vi styrde kosan mot lekplatsen som vi hittade i natt. Det var lite enklare att leka färdigt i dagsljus.

Jag är helt klart fascinerad av grönskan och det där maffiga berget.
”Nu måste jag nog sluta, för nu är jag vääääldigt snujjig!”
Observatoriet var nog ännu coolare i dagsljus ändå.
Lärande och lek i perfekt kombo.
Det här är en stad full av lekplatser för både vuxna och barn.
De funderar på att vara med i nästa Ninja Warrior.

Efter observatioriets lekplats gick vi bortåt stora stranden, för att kolla strandpromenaden som jag ju hört talas om av kompisar, och när vi började strosa ditåt förstår jag ju att alla som någonsin varit här i Makarska måste haft lite svårt att känna igen sig i det jag skrivit om staden tidigare, för uppenbarligen är det ju här 80% av staden (eller i alla fall turiststaden) befinner sig. Det var så att vi skrattade när vi började gå längs den otroligt välskötta och otroligt restaurang-, hotell-, strand- och försäljningsståndstäta strandpromenaden. Den tog ju aldrig slut. Både stranden och promenaden med ständigt nya restauranger, aktiviteter och stånd bara fortsatte och fortsatte.

Den delen som vi bor i och förälskat oss i är bara en väldigt liten del – och en aningen mindre turistisk del – av staden. Här kan man lätt identifiera både för- och nackdelar, för hade man bott längs strandpromenaden hade man (förmodligen) haft väldigt nära till stranden (fördel), men å andra sidan hade man inte fått den nära tillgången till den lite mer riktiga staden som vi gillar så mycket (nackdel). Min tidigare analys att här finns mycket kvar att utforska står sig dock fortfarande. Vi kommer att åka tillbaka nästa år. Helt klart.

Till slut – efter ytterligare några lekplatsavstickare – tog vi turisttåget tillbaka till början av stranden, där Inna och Mimi MÅSTE få hoppa i trampolinstudsmattorna. Viss kris uppstod då Inna förgäves försökte göra volter under hela sitt fem minuter långa pass, medan Mimi därefter gjorde volt på volt på volt…

När vi gick ner till stranden (den vi verkligen inte gillade) missade vi helt den otroligt välskötta och snygga strandpromenaden. Vi gick liksom innanför den. Tur att vi fick med oss en lite mer nyanserad bild än den av den (i vårt tycke) hemska stranden.
Här fanns flera fina och välskötta lekplatser, till exempel denna jättestora precis i början.
Jag missade att ta bilder på själva strandpromenaden, men barnen identifierade i alla fall varje lekplats längs med vägen. Det fanns även flera havsbaserade, både hinderbanor och regelrätta vattenrutschkanor. Kanske något för morgondagen?
Vi gick så långt att vi till slut tog tåget tillbaka. ”Plingeplingeling, tåget går…”
Inna är ganska nära att lyckas med sina framåtvolter, men fick aldrig till någon. Och så går Mimi bara upp och direkt gör bakåtvolt på bakåtvolt.

 

På väg tillbaka längs med hamnen upptäckte vi ytterligare något nytt. Hela hamnpromenaden var förvandlad till en matfestival med rykande grillar, färsk fisk och skaldjur, mini-donuts, honung, ostar osv osv och det kryllade verkligen av folk. Stora båtar som vi aldrig lagt till tidigare hade lagt till och agerade restauranger. Superhärligt, och vi har ingen aning om det varit så här varje kväll fast vi missat det, om det var något speciellt just i kväll eller om det bara är så att säsongen tar fart nu dag för dag. Det återstår att ta reda på, men det var väldigt härligt i alla fall. Speciellt när det nog fortfarande var 27-28 grader varmt.

Vi var tyvärr lite trötta, lite oförberedda och helt onödigt mätta efter att ha satt i oss ganska dåliga pizzor under matchen tidigare, så vi pallade inte riktigt uppskatta detta härliga på riktigt det sätt det borde uppskattats på, utan fick se till att få minionerna i säng innan 22 i alla fall, för att inte förstöra morgondagen.

Efter vissa diskussioner om skärmtid och allmän användning av iphones (självklart finns det även andra smartphone-fabrikat) har vi enats om att i morgon ha en iphone-fri dag. Alltså tror jag att jag i morgon – sista dagen innan hemfärd på torsdag – tar semester från bloggen. Det blir svårt att föregå med gott exempel annars, känner jag. Att vi har barn som är alltför beroende av skärmar kommer ju liksom inte ur intet, det är vi väldigt medvetna om. Alltså säger jag på återseende på torsdag, då jag tänkte försöka sammanfatta våra intryck och eventuella tips från denna, vår första, men absolut inte sista, Kroatientripp.

 

Wow, liksom, helt plötsligt hade hela hamnen blivit en festival.
Överallt såldes det mat.
Och vilken mat sedan. Både vi och barnen var helt fascinerade av bläckfisk, skaldjur, pyttesmå fiskar med huvud och fenor kvar och av stora fiskar med huvud och fenor kvar, men ingen hade riktigt modet att smaka något.
Det här vädret (27-28 grader vid 21 på kvällen) vill jag ha även på vår egen Östersjöfestival.
Krafterna börjar tryta en aning.
Ingen festival utan musik.
Från ovanför mitt huvud: ”Wow, mamma, vilken stor pizza. DEN hade jag aldrig kunnat äta upp.”
Givetvis var vi tvungna att stanna till på torget, där England – Columbia var i full gång, och med betydligt mer publik än supervarma Sverige – Schweiz.
Inna fortsatte helt ogenerat att bonda med alla som hade gula tröjor. 🙂

 

Födelsedagar i grådassigt Gdansk (Vecka 44, 2017)

Jag antydde ju i mitt förra inlägg att jag skulle bli mogen och vis så fort jag fyllde 44, så givetvis insåg jag framåt kvällen på födelsedagen att det viktigaste inte var att skriva blogg utan att njuta av dagen, därav blev det ingen blogg publicerad igår. (Vem som helst med barn fattar att jag pratar goja, självklart somnade jag… 🙂 

Födelsedagen började annars som sig bör med presenter på morgonen och livfulla diskussioner om vem som skulle öppna vilken present. Mimi har förstått grejen med födelsedag, helt klart, men inte riktigt alla underförstådda regler och hur allt hänger ihop, så det var mycket riktigt två som öppnade presenter, men inte nödvändigtvis just de två som fyllde år… 

De glittriga koftorna jag under stort hemlighetsmakeri virkat till tjejerna mottogs med ett jublande ”Det är garn, mamma, kolla, det är garn!” av Mimi innan de kastades i en vid båge över rummet och nästa present lockade. Därefter bröt Mimi ihop över att hennes kofta inte var i samma färg som Innas. Jodå, det är tacksamt att göra sig till för barn…. ?

Till och med jag fick minsann presenter. Presenter som till en tredjedel nog uppfyllde både mottagare och givares intentioner och önskemål….  ;). Peter är kanske inte riktigt killen som köper skönhetsprodukter, och det händer hyfsat ofta att familjens tjejer (möjligen underblåsta av den äldsta) hånar honom lite kärleksfullt när han tvålat in Mimi med body lotion eller inte kan förstå varför en tvål ska heta facial bar i stället för ”soap” rätt och slätt. 

Inte för att jag på något sätt är otacksam, men möjligen tvekar jag en smula över ifall dessa verkligen införskaffats med mig i åtanke… 😀 (För den som undrar så fick jag också en parfym som jag verkligen hade önskat mig – dessa två hade följt med på köpet och Peters franska kanske behöver en uppfräschning.)
”Det står ju i alla fall ”body” på den, så borde ju funka till kroppen… Facial bar… tsssss… skulle man bara kunna använda den till ansiktet då, eller?” 😉
 

Till frukosten blev det givetvis paljettklänning (inte för mig gud bevars) och ”tårtan” vi hade förbeställt uppskattades mycket, även om frukostens vanliga Nutella nog egentligen var mer i mottagarens femåriga smak. Själv skyllde jag på födelsedag och tog två glas prosecco. (Egentligen är det  ju inte så supergott till äggröra, men känslan är härligt dekadent i alla fall.) 


Så här ska ett fruktfat se ut. 🙂
Tyvärr slipper man inte undan förkylningar, dassigt väder, helgdagar, treåringars humörsvängningar eller nyblivna femåringars envishet ens när det är dubbelfödelsedag, så tyvärr var vi väl inte helt överens om dagens planer efter den överdådiga frukosten. Det visade sig att hela Polen var stängt till vår ära (eller om det möjligen hade något med religion också att göra), så planerna vi egentligen hade gick inte att genomföra, och planerna som då presenterades av den nyblivna femåringen; att ligga i sängen, äta godis och titta på youtube, kändes inte helt okej ens när det egentligen var vad vädret sa oss att vi borde göra. Att gå till poolen direkt efter att man faktiskt lyckats få både på nämnda tre- och femåring kläder och fixat något slags frisyrer kändes inte heller helt lockande, så det var inte direkt glada familjen som till slut tog sig ut på en promenad genom ett ganska grådassigt och hyfsat igenbommat Gdansk. Men skam den som ger sig, efter några vådliga vagnsfärder, ett antal hopp på trasiga stenplattor, lite snack med fiskargubbarna vid floden  och ett varv i pariserhjulet (nej, man blir inte mindre höjdrädd vid 44, så jag stannade även denna gång på marken) var vi kontanta igen. 

Jomen….


 
Det var egentligen inte planerat – det heller – men som alltid kommer ju de där måltiderna och gör sig påminda oavsett om man har en plan eller inte, så när det helt plötsligt började närma sig lunchtid, fick Inna bestämma restaurang. Eftersom det finns en kedja – Billy’s – som serverar amerikansk mat och popcorn före maten, var ju valet inte så svårt. Tyvärr hade Billy’s den dåliga smaken att inte öppna förrän kl. 14.00 denna helgdag, men finns det trappor och inbjudande metallstaket att klättra på, går 20 minuter ganska fort. För barn i alla fall. 


Med undantag av ett par treårsutbrott över att popcornen tagit slut, blev det i alla fall en trevlig födelsedagslunch. Den kycklingfajita både jag och Peter beställde hade kunnat mätta en smärre kontinent. Och för bara 46 zl (ca 100:-). Det är trevligt att äta och dricka ute i Polen, t.o.m i de turisttätaste områdena. 

Mimi passade på att rita en teckning till bästa vännen Ebbe. (Gissa vem som fick bära den…)

Resten av dagen tillbringades i vatten. Först i hotellets pool och därefter, när vi bara skulle duscha och fixa oss i ordning för en riktig födelsedagsmiddag, i rummets badkar, där barnen tillbringade ytterligare en och en halv timme. Eftersom de ändå sedan bönade och bad om att få samma fantastiska middag som kvällen innan – room-servicens pommestallrik med ketchup och majonnäs – var  beslutet inte så svårt. Man blir ganska trött av vatten, så är det ju bara. Och hotellets mat är god. 

Bara ostbrickan hade ju räckt som middag till oss allihop…. 🙂
Det här är ändå ett rätt skönt sätt att tillbringa födelsedagen… 🙂