Höstlov i Gdansk 2018 – sista dagen (för den här gången)

Hur ofattbart det än är så har vi visst redan varit här i tre dagar, så i kväll är det dags för hemfärd. Jag vet att jag nämnt det tidigare, men för den som är sugen på att testa på Polen ett par dagar är det absolut mest fördelaktigt att välja att vara borta i max tre nätter, vilket vi ofta är under t.ex. höst- och påsklov. Jag har skrivit om dessa bokningar under länken Bästa tipsen för bokning av Polenresan.

Till skillnad mot gårdagens dåliga start på dagen fick vi idag av barnen idel leenden, ”vi är bästa vänner i hela världen och vi heter Maja och Nellie” (kompisar/grannar i området…) och extrem omvårdnad av mjukishundarna Loveheart och Csopi som de lyckades övertyga sin pappa om att få köpa på Ikea igår. (Googlar man ”linda runt lillfingret” får man upp en bild på Peter, det är jag säker på.)

Fördelen med en mjukishund är att den har så många användningsområden.

Det aningens annorlunda namnet Csopi härrör från kusinernas ärvda hund, som hette så när han adopterades. ”Mamma, pappa, barn och två hundar-rolleken” fortsatte under hela dagen. Vi har varit sex stycken på allt vi gjort och emellanåt endast fått viska i bilen för att inte väcka hundarna. Konstigt nog höll även vänskapen mellan systrarna i sig hela dagen. Något vi inte är så vana vid i drama-bajskorvsdumming-träsket som 25% av oss befinner sig i.

I vanlig ordning blev dagen inte riktigt som vi hade tänkt. Efter utcheckning körde vi åt ett håll för att besöka ett köpcentrum vi trodde låg där, men hamnade till slut i rakt motsatt riktning på Galeria Przmorze i förorten, där det lyckades vara barnkalas på leklandet när tjejerna väl laddat för att våga gå dit. Så klart.

Kakmonstret på mc-semester.
”Visst ser jag starkast ut, mamma!”
”Mamma! Mamma! Du måste komma och se något FANTASTISKT! Det är på RIKTIGT, inte artificial (Inna kollar för mycket på engelska serier…). Som en regnskog!”

När det började kurra i magarna konsulterade vi gamla inlägg här i bloggen för att komma på vart vi skulle och styrde sedan mot Gdynia. Om någon mot förmodan prenumererar på bloggens inlägg så var det inte av misstag som det helt plötsligt dök upp ett inlägg från i somras, utan jag som insåg att jag då hade tappat styrfart och skrivit ett inlägg, men inte orkat göra det färdigt med bilder och publicering. Eftersom där fanns tips på en trevlig restaurang och ganska många vedermödor, vilket många verkar gilla att läsa om, onda människor som ni uppenbarligen är som läser detta ;), publicerade jag det nu i stället. Om någon vill läsa så heter det Kroatien/Polen 2.0 Dag 14 Gdynia/hemfärd.

Tipset från bloggen, Tom’s Diner, levererade även nu och trots en lunch som bland annat innefattade en fantastisk Filet Mignon, ett glas vin, öl och 3 x efterrätt slutade notan på blygsamma 226zl. Det är trevligt att äta ute i Polen! Barnen hade dessutom så trevligt med sina rollekar i lekrummet att de knappt ville gå därifrån. Tur att inte de reagerade på den typ sjuårige killen som tog med sig en vass köttkniv från bordet och tränade jonglering med den bredvid dem…. Vi gjorde det. Reagerade alltså. Killens föräldrar gjorde det däremot inte. Konstigt folk finns det överallt.

Mums!
Amerikansk restaurang. Amerikansk storlek på portionerna.
Som sagt…
Föräldrars bästa vän. Lekrum på restaurang. Borde göras obligatoriskt.

Vi hade fortfarande några timmar att slå ihjäl när vi var klara och trots att vi från början planerat ett besök på Experyment, var vi inte riktigt taggade, så vi körde upp till Riveria och fördrev några timmar i affärer/lekplatser där. Man hade kunnat göra mer av dagen, det erkännes villigt, men då bör man planera bättre, vilket inte är vår paradgren på resor. Konstigt nog är i alla fall jag ganska planerande i vanliga fall, men uppenbarligen tar jag semester från det på semestern och oftast blir ju oplanerat riktigt bra. Inte för att det blev dåligt idag, men det hade kunnat bli mer liksom.

Denna frisörsalong ”måste” barnen på nästa gång, enligt egen utsago.
Lek på Riveria.

En klassiker på hemväg har blivit att antingen hämta gott thai-käk på Thai Jolo eller ta en sväng till Blues Club. Idag ville tjejerna absolut ha nachos, så det fick bli Blues club där en nacho-tallrik kostar skrattretande 15zl. Jättegott, blev omdömet. När vi kommer hem får vi bara servera fibrer och grönsaker ett par veckor för att uppväga dessa dagar. (Nej, jag tror inte heller på det, men det låter bra i teorin.)

Just nu (15 minuter efter att vi skulle varit incheckade) sitter vi i en jättelång bilkö på väg in mot incheckningen till färjan. Må det inte bli trubbel någonstans nu. Om inte så tackar jag för visat intresse. Blir det trubbel dokumenterar jag det nog. 😉

Vi ses i Florida 2019…. 😊

PS. Inget trubbel, men vi var sista bil ombord. DS.

Höstlov i Gdansk 2018 – bad parenting (och lite bra grejer också)

Min första dag som 45-åring började på sämsta sätt med ont i ryggen efter den hårda sängen och dessutom en Mimi på sitt sämsta. Jag sa till någon för ett par veckor sedan att det var så skönt att den jobbiga treårsperioden med allt drama var över. Dumt. Jättedumt sagt. Man får inte jinxa så, för bara dagar efter det uttalandet började det om. Humörsvängningar å det grövsta och det finns liksom inget sätt att stoppa henne när hon är igång. Inget lagligt sätt i alla fall och det är som om hon vet det, djädrans unge. Herregud, vad arg det gör mig. Gah! Och så efter dramat när hon fått coola ner sig för sig själv en stund, kommer hon jättegulligt och säger förlåt, men då är man ju själv så arg att man känner för att bete sig likadant. Ja, det har hänt att jag – som en treåring – gett igen med samma mynt då. Bad parenting. Really bad.

Idag gick det lyckligtvis inte så illa, utan vi kunde äta en hyfsat trevlig frukost ihop. Bara ”hyfsat” eftersom hotellets frukostmatsal (liksom pool, bubbelpool och omklädningsrum) är aningen underdimensionerad jämfört med antalet gäster och alla djädra barnfamiljer envisas ju med att äta frukost samtidigt som vi. 😉

Att ge Inna ett sminkset var en så genomtänkt och smart idé.
När man unnar sig en kopp kaffe och lite egentid utan uppsikt över barnen… (Lyckligtvis gick det bort.)

Dagen tillbringades sedan strosandes på stan utan egentligt mål eller mening. Gdansk är en bra stad för sådant. Att promenera med en fyra- och en sexåring går ju inte snabbt, men man upptäcker saker man aldrig hade sett om man varit själv. På gott och ont. Tyvärr är det sällan det som barnen totalfascineras av ligger i närheten av något av intresse för en vuxen. Annars hade de ju gärna fått stanna upp i närheten av en garnaffär, någon trevlig pub eller billig klädaffär, men det har hittills aldrig hänt. Så klart.

”Titta vad liten jag är!”
”Wow, en fish ladder!”, sa vår anglofil. 😂
På tal om saker man aldrig hade sett om inte de låååååååångsamma sengångarna varit med.
Det går inte fort…
De snopna minerna beror på att jag sa att man nog inte fick klättra på statyerna och att vi fick ta bilden snabbt innan någon kom och skällde. Schysst morsa. 😂

Lunchen intogs efter visst debatterande på ”Mojito” på torget, där det fanns sköna värmare på uteserveringen och fantastiskt god pasta Carbonara (bye bye dieten), men där kocken och vi inte hade riktigt samma uppfattning om vad en garlic toast innebär. Vi anser att detta bör vara ett ganska spänstigt, gärna lite krispigt, bröd med smak av vitlök. Kocken tyckte uppenbarligen något annat…

Fascinationen för alla de där ”levande statyerna” är för mig totalt obegriplig, men precis som alla andra lättlurade föräldrar betalar, applåderar och fotar jag entusiastiskt.
”Jag gjorde en så hård ’give me five’ att hans hand gick sönder!”

För att inte tappa farten gick vi efter maten direkt till garaget och styrde bilen mot Ikea, strax utanför Gdansk, vilket vi tänkte var ett säkert kort, för vem tusan åker till Ikea en fredagskväll? Haha… Halva Polen, skulle det visa sig. Jippi! Med tanke på att jag dessutom är den enda i familjen som uppskattar ett besök på Ikea (ett halvtomt Ikea gärna) blev det genast lite dålig stämning, och semesterfeelingen var väl inte riktigt på samma topp som under spa-besöket igår.

Vacker himmel på väg till Ikea.

Nåja, vi tog oss till slut igenom det. Till och med med det vi skulle köpa, ett ynka Antonius-stativ som vi likväl kunde beställt för 49:- i frakt hemma…. och hade bara en smärre kris till när vi 1, inte hittade bilen eller ens den underjordiska parkeringen vi aldrig tidigare använt och 2, vi inte hade några 1zl-mynt för att köpa en mjukglass. (Okej, resten av familjen hade möjligen en kris till när de förstod att jag liksom hade tänkt mig att gå i ytterligare några av affärerna runtomkring innan det var dags för hemfärd, men det låtsades jag inte märka.)

Efter att ha genomdrivit ovanstående och installerat de tre affärsointresserade på Smyk megastore (gigantisk leksaksaffär) hittade jag givetvis inte ett dyft i affärerna. Vad hade jag trott? Det är ju inte så det funkar.

När jag återvände till familjen hade Peter mutat barnen med att de skulle få den där mjukglassen på Ikea ändå, så det var bara att ge sig in i infernot igen. Det var inte roligare nu med ännu mer folk och ännu tröttare barn. Det blev heller inte bättre när de utlovade stripsen med köttbullar (för 5zl…) var slut och det enda som återstod för att rädda situationen med att klockan med råge passerat middag var bleka läskiga kokta korvar i bröd för osannolika 1zl. Vi höll god min och låtsades att ett bett på de läskiga korvarna och ett korvbröd med ketchup var det samma som en okej middag. Bad parenting har fått ansikten idag. Våra ansikten.

Att detta är glass nummer två på Ikea och nummer tre för dagen (!) berättar vi aldrig någonsin för någon.

På hemvägen pratade Mimi helt fascinerat om killen som ”tryckte så hårt på den sura gubben” (”vad-tyckte-du-om-ditt-besök-idag-gubbarna” vid utgången) att den nästan gick sönder. Jättekonstigt verkligen. Alla gillar väl en fredagskväll på ett överbefolkat Ikea?! Han tryckte verkligen så hårt att hela konstruktionen nästan vek sig. Jag förstår honom.

Kvällen avslutade vi sedan storstilat med mikrovärmd pizza, lådvin och ett parti Kasta gris som Mimi vann överlägset. Det är inte alltid flashigt och flådigt att vara på semester. 😂

Inte för att jag förstår hur det gått till, för vi kom ju nyss, men i morgon är det dags att checka ut och åka hem. Alltid samma mysterium. Vart tar tiden vägen? Går den snabbare här i Polen, tro? Det måste nog bli så att vi återvänder, för som vanligt har vi inte hunnit med allt vi tänkt. Vilken ooootur… 🙂

Fredagsmys. (Japp, vi tillät t.o.m mobiler vid bordet idag!)
Livsnjutare 1: popcorn, ölkorv och mobil…
Livsnjutare 2: felknäppt favoritgosepyjamas som hon haft sedan hon var två (!), nya enhörningstofflor och mobil…

Höstlov i Gdansk 2018 – sol, zoo och Sopot

Efter en hyfsat dålig natt med lite gung, mycket Mimi och för undertecknad så lågt socker att det inte var mätbart på morgonen, vilket inte direkt gynnar ett redan svajigt morgonhumör, välkomnades vi av ett Gdynia i strålande solsken. Planen att tillbringa dagen på Experyment (typ Kreativum) kändes genast lite förhastad och ett snabbt familjeråd klubbade utan votering ett besök på zoo i stället.

Frukost intogs, som flera gånger tidigare, på Hotell Mercure i Gdynia. Priset hade gått upp till 55zl/vuxen, men två lekrum, gratis mat för barnen (det lilla de nu äter), härlig utsikt och en frukost över medel gör att det ändå känns hyfsat prisvärt. Personligen är jag mest nöjd över min once-in-a-lifetime-jag-åt-lagom-på-en-frukostbuffé. En bedrift som inte bör förringas, speciellt inte med tanke på dagens blodsockerstart. Applåder och hyllningar mottages tacksamt oavsett form. (I morgon är det nog som vanligt igen. Innerst inne hyser jag inga större förhoppningar om att vara i bikiniform till Florida 2019.)

Båtresan igår bjöd, förutom på lite mer gung än önskat, också på otippat umgänge i lekrummet. Detta i form av min gamla kollega Jonna med familj. Riktigt trevligt. Lite skvaller och nostalgiska tillbakablickar på diverse seriösa diskussioner i språkgruppen (brasilian var det va?) livar alltid upp. 😉

Över frukost slog mig det som vi möjligen borde kommit ihåg sedan förra året, nämligen att Polen är katolskt och således tar sin Allahelgonadag på allvar. Det gör ju födelsedagsbarnen Inna och jag också, men kanske inte riktigt på samma sätt. Att affärer och restauranger stänger ner eller har högst begränsade öppettider ingår inte i vår plan, även om det ju är trevligt att de hyllar vår födelsedag med en helgdag. Vi får se hur vi löser detta.

Hade vi väntat med zoo-besöket till i morgon hade vi fått det för halva priset, eftersom lågsäsongen börjar då, vilket innebär att hela familjen hade gått in för 40zl (96:-). Nu tycker vi att även 80zl är väldigt prisvärt och vädret är verkligen jättefint idag, så det känns okej, men den lilla småländska ådran i mig vrider sig ändå en smula, jag erkänner.

Eh? ”Mamma, han äter från rumpan! Urrrrk!”

Så här i efterhand kan jag bara konstatera att det är tur att den småländska ådran inte så jätteofta får överhanden (mjo, okej, ibland händer det nog) för vilken toppendag vi fick! Vi hade hela zoo för oss själva i flera timmar, vädret var ljuvligt och eftersom vi gick lite utanför boxen och faktiskt började gå åt höger när vi kom in, fick vi en helt ny zoo-upplevelse. Åt vänster finns elefanterna, girafferna och lejonen, så det har alltid varit starka önskemål om att börja där. Vi har trott att vi har sett hela zoo, så många gånger dom vi faktiskt varit där, men det upptäckte vi idag att vi verkligen inte hade. Det var en stoor del vi hade missat. Som vanligt är vi kluvna vid de här besöken. Det är mysigt och trevligt, barnen älskar djuren, men att se den stressade lokatten, den röda pandan och tigern stressat gå runt runt runt längs bursidorna skär ju i hjärtat.

”Kolla! Vi är flamingos!”
”Ha! Det var väl inget!”
”Hjälp! Jag är jagad av en T-rex!” Alla som sett Pappa Kapsyl nynnar med.

Efter 3.5 timmar på zoo, timmar som f.ö otippat nog avslutades med ett elefantbråk med oklar vinnare (jag har det på film om någon vill bedöma), kände vi att vi fortfarande inte kunde gå inomhus, så det fick bli en sväng till Sopot där vi strosade, jagade duvor, käkade mexikanskt (där stöp kolhydratdieten) och var ute på den berömda, men hyfsat meningslösa, piren och tog en selfie med en tjurig (av förklarliga skäl skulle det visa sig) Mimi. För att verkligen maxa dagen var vi dessutom på väg mot Ikea och den stora leksaksaffären Smyk på vägen, men insåg halvvägs att det inte skulle bli bra, så vi ombestämde återigen och styrde mot hotellet i stället.

På en mexikansk restaurang tar man sin Día de los muertos på allvar.
Liksom inredningen på toa.
Det fanns ett litet ställe på hela piren utan sol. Gissa var våra barn så klart skulle hänga?
Sista dagen som 49. I morgon är vi 51 ihop.
Det är inte så lätt att vara glad på bild när man 1, har ett ”jag har bestämt mig för att tycka precis tvärtom mot alla andra oavsett vad ni tycker-återfall” och 2, dessutom är bajsnödig. 😂
Aha! Det är här han är hela resten av året!
Det händer alltid något kulturellt på torget i Sopot.

Med facit i hand vet jag inte riktigt om det var smart eller inte att åka till hotellet i stället för till Ikea. Mimi somnade givetvis i bilen och hade ett bryt när vi kom fram, medan vi faktiskt hade lovat Inna att hon i födelsedagspresent skulle få välja något i leksaksaffären så efter att ha gått ner totalt i varv på hotellrummet ett par timmar masade vi oss de 20 (35 i vårt fall) minuternas mörk promenad upp till nya köpcentrat Forum för att göra just detta.

Nja, hon hade nog inte varit så sugen på Ikea trots allt…
Hotellrummet (Flats for rent Nowa Motlawa/hotel Number One) var nytt och fräscht, men litet och det här kallar då inte jag en ”dubbelsäng”. Det här är en 1,20-säng inskuffad vid väggen i ett för litet rum. Gör om gör rätt!
Bäddsoffan för två personer lämnade också en del (bredd) övrigt att önska.
Fullt utrustat kök, fast ingen kaffebryggare… Va? Hur ska vi överleva?
Cool dusch.
Grannskapet passar datumet väl…
Gdansk är en vacker stad, även kvällstid.
De blir mer och mer hitech, spökena och gastarna.

Alltså, det är inte lätt att vara 5,99 år och välja något i en leksaksaffär. Det är heller inte lätt att vara 44,99 och prismedveten (läs: snål när det gäller allt utom resor) förälder till ett barn som ska få välja något i en leksaksaffär, för som 44,99-årig förälder vill man gärna att ens 5,99-åriga barn ska göra ett smart och medvetet val och dessutom välja något som hon verkligen vill ha. Det är i och för sig enkelt. Allt. I tre minuter. Sedan något annat.

Det är ju rena barnmisshandeln att uppmana sitt barn att verkligen tänka efter, titta igenom allt innan hon bestämmer sig och sedan motivera vad i hela friden hon ska med den meningslösa prylen till. Vi pratar alltså om samma barn som inte ens kommer ihåg vad hon åt till lunch i skolan när man frågar. Hur skulle hon kunna komma ihåg vilken hon helst ville ha efter att ha sett 97 meningslösa plastprylar till som hon ville ha? Och som hon sedan ändå inte får för att den är för dyr och/eller meningslös… Det är som upplagt för att bli dåligt, och mycket riktigt kom vi ifrån butiken med ett gäng ytterligt märkliga, dyra och helt meningslösa prylar i ”surprise-form” efter att vi samtliga tröttnat och bara tog något. Vad är det förresten med alla dessa ”surprises” som är så fascinerande? Den som kom på det konceptet skrattade nog hela vägen till banken.

Middagen, som jag hade sett framför mig i total familjeharmoni under en värmare på en av torgets uteserveringar, blev en påse strips från Burger King, en (varm, hur tänkte de där?) sandwich med ost och gurka från Subway och en delad Pad thai från Thai wok i foodcourten precis vid en lekhörna på Forum. Därefter hittade vi INTE en taxi precis utanför entrén till Forum som vi tänkt, möjligen beroende på att stället nog har minst fjorton olika in- och utgångar, utan det fick bli en något motig promenad med trötta barn och tunga kassar (bubbelvatten…) till stationen, som låg (så klart, vad trodde vi?) något längre bort än vi hade för oss. Inte det perfekta slutet på en annars fantastisk dag, men det finns å andra sidan inget som säger att Ikea-alternativet hade varit bättre.

Nu (23.07) ska vi se om panikinköpet av presentpapper och glittrig tejp (hur kan vanlig tejp inte gå att hitta i vanliga affärer?) funkar. Att slå in presenter är precis vad jag är sugen på nu. Happy smile! Godnatt!

Ps. Alla blåsorkestrar, hyllningskörer, champagne och dyra presenter levereras med fördel efter klockan 09. Jag ska ha sovmorgon. Ds.

Ps igen. Lägenhet 42. Ds.