Polen juli/aug dag 10. Sista-dags-shopping och Blues Club

Polen Image Banner 970 x 90

Sista dagen. Suck. Lyckligtvis spelar vädret faktiskt oss i händerna och bjuder på en gråregnig dag, vilket ju alltid underlättar när man ändå måste resa hem. Vår familj sov gott till 09.20 och började sedan dagen så där riktigt semesterhärligt med att bara ligga kvar i sängen och gosa/prata alla fyra. Verkligen en lyx! En lyx som alltid spårar ur. Ni vet när det börjar låta ungefär så här: ”Du är en bajskorv, pappa!” ”Va? Varför det?” ”För att jag gillar dig” ”Jaha, gillar du bajskorvar?” ”Nej, jag gillar frukost.” (Eh, jaha….)

Jag gillar kristallkronan

Det är väldigt skönt att resa med en familj som har samma sena morgonvanor som vi, för trots denna sömniga start, kunde vi göra sällskap med Hermansens till frukost. Det hade varit jättejobbigt att resa med hurtbullar som var uppe och sprang en mil vid 05.30, tog en timme på gymmet och sedan satt med sin keso vid frukosten. Att vi hade behövt leva så ett par månader för att komma i något slags matchvikt igen, är en helt annan sak. 

Helt okej frukost
Tummen upp för vattenmelon utan kärnor
”Melonen gör tummen upp, mamma!”

Jag var lite orolig att vi skulle uppleva frukosten som torftig efter fyra nätter på Hilton, men även här har jag nog underskattat Spa Faltom, för här finns faktiskt det mesta man förväntar sig av en hotellfrukost, förutom Prosecco och bacon (!). Man märker tydligt när man är på ”polska” hotell, jämfört med mer internationella, för bacon verkar inte vara en naturlig frukostingrediens i Polen, men däremot finns det ofta rena middagsrätter som vitlöksbröd och allehanda pasta- eller potatisrätter. På det här stället går det inte att få barnen att sitta kvar eller ens leka i närheten när de är klara, för det är så mycket på själva hotellet som lockar, så direkt efter frukost fick det bli bad. Vi hade bett om sen utcheckning för att hinna med både bad och lekrum innan det var föräldrarnas (eller möjligen bara mammornas) tur att roa sig med shopping på närbelägna Port Rumia.

Omgivningarna är som sagt inte de charmigaste

Både badet, den efterföljande duschen och hårtvätten gick utmärkt (det finns ingen pedagogik bättre än ett lockande lekrum), men när vi sedan skulle lämna rummet två minuter i utcheck, kände lillsnorpan (som vanligt) av stämningen, och insåg att hon hade sin chans, så hon satte sig totalt på tvären, helt utan anledning egentligen, och vi lämnade verkligen hotellet på ett storstilat sätt. Ekona efter  ”JAG VILL HA MIN NAPP!” och ”MAMMMMAAAAAAAAAA!” studsar förmodligen fortfarande mellan väggarna där nere. Det är alltid skönt att känna att man gör avtryck, och man känner sig ju både fysiskt och mentalt väldigt fräsch efter en sådan liten uppvisning. Perfekt uppladdning inför en eftermiddag med shopping, helt enkelt, men vi hade inte behövt oroa oss för att vi var genomsvettiga i alla fall, för när vi lämnade bilen utanför köpcentrat, öppnade sig himlen över oss, så det var ingen som kunde skilja det ena från det andra när vi dyngsura sprang in i affären. Alltid något.

Gaaah! En syn man INTE vill se på bilgolvet som diabetiker. Den alldeles nyapplicerade blippen (blodsockersensorn) ramlar av. (Första gången det händer och givetvis hade jag ingen i reserv. Tur att vi är hemma om ett dygn.)

Denna dag var vi och Hermansens i total osynk med mat och barnens vanor/sömn, så det blev inte mycket umgänge, men var för sig shoppade vi en hel del i alla fall. Vi hade lovat våra minioner att de skulle få en peng att köpa något för, och Inna hade kollat ut något ”som pappa sa var svindyrt” när vi var på Baltycka häromdagen, så lyckan var så klart gjord när denna svindyra sak (ännu fler plastdjur, givetvis) visade sig vara rejält nedsatt i pris. (Jippi, fler plastgrejer!)

”Kolla vad liten den är!” (Mmmm…. jag vet. Dammsugaren hemma kommer att bli överlycklig.)

Själv kände jag mig så otroligt ordentlig och redig när jag inne på C&A hittade precis det jag skrivit upp att barnen behövde, tyckte priset var helt okej och gick och betalade, utan något onödigt i korgen. I kassan fick jag veta att det var halva reapriset på det jag redan tyckte var billigt…  Vem klarar av att gå då? Inte jag. Fem toppar till mig och ytterligare tre par tights var till barnen var ändå inte så farligt, eller hur? Speciellt inte när alltihop kostade ca 350 svenska kronor. 🙂

Smyk (barnaffär) hittade jag väskan jag letat efter så länge. Den perfekta jobbväskan. Synd bara att den visade sig vara en skötväska. Fan med. Men å andra sidan är det ju inte dumt med en väska som kommer med sittunderlag…. 🙂 och jag behöver ju inte berätta för någon att det är en skötväska, eller hur?  Eller hur?  😉 Tyvärr var den rätt dyr, t.o.m med svenska mått mätt, men med tanke på hur länge jag letat, struntade jag i det och köpte den ändå. I kassan var jag så nöjd att jag föreslog för Inna som var med att vi skulle köpa varsin löjlig godisautomat till henne och Mimi som en överraskning. Det tyckte hon var en ypperlig idé, men när jag sedan förstrött började pilla på några fidget spinners vid kassan, spände hon ögonen i mig och sa strängt: ”Tänk inte ens tanken på att köpa den också, mamma!”  Haha!! Att höra sina egna ord på det sättet är verkligen otroligt roande. Och lite skrämmande.

Navet inne på Port Rumia är affären Auchan, som påminner om Ekohallen ungefär. De har allt från trädgårdsgrejer, datorer, leksaker och kläder/skor till matvaror och öl/vin/sprit. Här brukar vi passa på att fylla upp de sista skrymslena i pappas (återigen, tack för lånet!) takbox. Vad vi köper beror lite på säsong, men stående inslag brukar vara ölkorv, ost, våtservetter, Syoss hårvård, allt till badrummet, oliver, konserver, kex, majskrokar, ”klämmisar” och storpack av fröer och nötter. Allt inhemskt som innehåller majs, socker och mjöl (dvs snacks, choklad, kex, godis m.m) är provocerande billigt, så det händer att det slinker ner ett och annat som kanske borde fått stanna i Polen också.

När vi var klara fick tjejerna pga toalettbesök en stund själva på Smyk, och när jag kom för att hämta dem hade de gaddat ihop sig å det grövsta och radade upp argumenten i rasande takt. Vi hade ju faktiskt sagt att de skulle få köpa varsin sak, Inna hade valt en medan Mimi sov och det var inte rättvist, och nu hade de faktiskt hittat en som också var lika många reapengar  (sic!) som Innas, så det var faktiskt ett bra köp. Så det så, kan vi köpa den, mamma? Snäääääälla. Eftersom allt de sa stämde, och denna (inte fler plastdjur i alla fall, men ett gigantiskt My little Pony-slott) var nedsatt och kostade exakt lika mycket som det Inna redan fått, kunde jag inte göra annat än att skratta och betala. Tonåren kommer att bli intressanta om de fortsätter att samarbeta på detta sätt. 

Mot Gdynia

Gdynia ser inte så spännande ut, men har väldigt mycket att erbjuda och vi gillar det mer och mer för varje besök.
I Gdynia, missa inte otroligt coola och trivsamma puben Blues Club. De har livemusik varje vecka, trevlig personal, god mat och givetvis öl. 😉

Thai Jolo – mycket bättre än det ser ut – ligger ett stenkast från Blues Club

Vår vanliga plan efter takbox-fyllandet brukar vara att åka till Gdynia och hämta ypperligt thai-käk på Thai Jolo som vi sedan äter i kön till färjan, men idag hade vi lite mer tid än vanligt, så då gjorde vi något ännu bättre. Vi åkte till Blues Club, en riktigt cool pub som har livemusik varje vecka. Peter har spelat där med PPM och känner ägaren Chris (som f.ö nyss var här och spelade på Östersjöfestivalen), så vi brukar försöka få till ett besök här varje sommar. Peter var bara liiiiiite bitter över att missa kvällens konsert med Matt Woods, till vilken det började ramla in folk medan vi var där. Det är andra gången han missar en spännande konsert med en hårsmån här. 

På Blues Club käkade vi riktigt bra mat och drack deras eget Blues-öl. Riktigt trevligt! Det är verkligen så att vi inte känner att vi blir ”klara” med denna region, så där och då satt vi på fullt allvar och funderade på om vi skulle åka tillbaka en sväng nästa vecka. Vi ”hiade” oss lite och bokade inte med en gång, men dyker det upp ett bra erbjudande i höst, så är det inte mycket som kan hindra oss. Vi har nog redan bestämt oss för att boka ”Blues Rooms”, som är klubbens eget hotell, nästa sommar. Här bor man verkligen billigt och har ändå nära till allt. Det är kanske inte riktigt som Hilton, men å andra sidan får man en fullt utrustad lägenhet för en femhundring.

Bild från Booking.com på Blues Rooms’ studio

Det är inte Peter som är liten, det är Big Jack som är stor. 😃
Granne med Blues Club ligger en Old school barberare. 👍🏼Kolla bänken utanför. 😉
Chili con carne á la Blues Club. Cool och god. Blues-ölen var dessutom utmärkt!

Hemfärden får minsann vara värd ett eget inlägg, så den som vill hänga med hem, får hålla utkik efter nästa litania. På återhörande!

Polen dag 4 juni – shopping och hemfärd 

Som sagt, efter regn kommer solsken och idag verkar vi, trots regn och blåst utanför fönstret, vara tillbaka i rosaskimmersemestermode med glada, roliga barn som gör att man redan börjar längta till nästa resa. 


Det är smått surrealistiskt när man ligger i sängen och det helt plötsligt sticker fram en lyftkran i fönstret.

Även idag rosade Mimi marknaden med att sova längre än jag. Iofs genom att väcka mig och begära välling, samt påbörja sin örondragning (på mig) vilket gör det helt omöjligt för mig att somna om, men ändå. När hon sedan vaknade, steg upp och drog ifrån gardinerna och glädjestrålande utbrast: ”det ÄR mojon, mamma. Det ÄR verkligen det. Kolla!” är det lätt att vakna med ett leende. Vid frukosten hade vi turen att frukostmatsalen var full så vi fick sitta i restaurangen bredvid ”räkorna” i akvariet. Att räkorna är humrar som förmodligen är där för att ätas upp, har vi pratat ganska lite om. Det fanns både croissanter, vattenmelon och jordgubbar, så barnen både åt och höll sams när de sedan gick till lekhörnan och lämnade oss att njuta varsin kopp kaffe i lugn och ro. Vilket kändes så konstigt att vi nästan glömde att njuta av det. 😉 

”Det är jättegott! Bara kolla!”

”Kattis är lite rädd för räkorna. Och för trapporna.” (Eh, okej, det förklarar ju allt…)
Självklart äter jag en balanserad, kolhydratfattig kost även på semestern! (Haha…. brödet och den sockerstinna yoghurten med müsli står utanför bild…)

Medan vi sen packade ihop, lekte tjejerna hund i garderoben. En lek som gick ut på att äta hundgodis och akta sig för ”faffen” (en giraffliknande lyftkran utanför fönstret) för annars skulle man bli äppelmos. Eller must.  Sedan övergick leken i att man skulle sitta och mysa i garderoben, ta selfies (!) och kolla på film. Helt klart en lek att förorda även hemma. Så lugnt och skönt. Packningen gick som en dans. 

”Så här gör hundar när de äter godis. Och när de dricker gör de så här med tungan.”
”Ska vi ta en bild, Mimi?”
”HeeeEEeej!” (Mimis variant av ”cheeeeese”.)
Resultatet. 😂❤️
Så där ja.

Vid utcheckning gick dessutom en av Innas drömmar i uppfyllelse, för hon fick ta receptionshunden (Muha?) på en promenad i koppel tillsammans med hennes matte. ”Jag älskar dem, mamma. Kan vi åka hit i morgon igen?” ❤️

”Jag klajade det! Jag tog på ryggsäcken alldeles själv!”
”Jag är jedo!”

På tal om planer som går i stöpet, så somnade Mimi i bilen på väg mot badlandet i Reda (strax väster om Gdynia), så det fick bli att planera om igen. Tre timmar på badland med en trött tvååring är man ju sällan sugen på. Dessutom är vägarna helt igenkorkade pga musikfestivalen Open Air i Gdynia, som enligt uppgift lockar osannolika 200 000 besökare. Tyvärr verkar det bli synnerligen mycket open air för dem, för det blåser och regnar ganska rejält. 

Det var den planen det.

Med facit i hand var det kanske lika bra att vi var tvungna att omgruppera, för frågan är om vi ens hunnit både bada och handla, och dessutom blev det en helt okej eftermiddag på Port Rumia, shoppingcentret i Gdynia-förorten Rumia. Vi åt, shoppade, åkte ”kaluseller”, fikade och barnen (som självklart fyllt tre, vissel vissel) var själva på lekland i en timme (fast det var visst lite läskigt på slutet). Allt under vänskapliga och glada former, faktiskt. Skönt med en sådan avslutning på mini-semestern. Om mindre än fyra veckor åker vi igen. 😉 

Jättebra idé att köpa polskt slime, Åsa. Jättebra idé. (Hoppas att bilstolen går att rädda… 😝)
Ständigt detta Sphinx… Vi envisas med att hamna här.

Som vanligt fick det bli att gå till Pepco och köpa strumpor för att gå in på leklandet. Tur att de kostar ca en femma paret och faktiskt är bra.
Att avsluta shoppingen med cappuccino, praliner och gigantiska glassar på Sowa hör till. Priset? Knappt 100 svenska kronor.

Trots våra farhågor om motsatsen gick det snabbt och smidigt att ta sig in till Gdynia igen, som vanligt ta varvet om utmärkta Thai Jolo för att hämta mat att äta i kön till färjan och komma på båten. Väderleksrapporten sa 10 m/s med 17 i byarna, så lite nervöst var det, men min teori om de högt belägna Premium-hytterna visade sig lyckligtvis stämma. Inget ljud. Ljuvligt. Gungade gjorde det, men när man slapp alla hemska ljud, kändes det mest rogivande. Tyvärr blev sömnen ändå rätt sporadisk pga lillsnorpan vid mina fötter som ramlade ur sängen, tappade nappen, ville ha täcke, tappade nappen igen och som grädde på moset passade storasyster på att vakna mitt i en mardröm och vara så där härligt okontaktbar. Allt det är ju dock bättre än att ligga vaken och tänka på Titanic och Estonia, så det får ändå räknas som en okej natt. 

När det är så här är det verkligen ”Happy world”! ❤️

Nu är det bara det ”roligaste” kvar. Hem och packa upp och tvätta…. Fast först frukost hos mamma och pappa. Semestern varar alltså i någon timme till. Den som vill, vågar och kan är välkommen att hänga med oss även på nästa resa! Do widzenia!  

Polen dag 3 juni – regn och gnällig shopping

Efter regn kommer solsken, sägs det ju, och i vårt fall gäller tydligen också det motsatta. Efter vår härliga dag och kväll igår var det tvunget att bli lite regn i både fysisk och symbolisk mening. 

Dagen började ypperligt med att jag vaknade före (!) min sängkamrat, vilken för tillfället är Mimi. (Det är det iofs i vanliga fall också, men då brukar vi vara fyra, inte två…) Henne fick vi väcka vid 09.15, så att vi inte skulle missa frukosten, som lyckligtvis serveras till 11. Efter det vanliga debaclet och tjatandet kom vi i hyfsad ordning iväg neråt frukost, där Mimi drog iväg sisådär 13 nysningar på raken, smorde runt lite i ansiktet och tog sikte på frukten och brödet. Grattis, övriga frukostgäster, lite baskelusker som alldeles gratis bonus! Dessutom bjöds de också på lite härligt uppfriskande syskongnabb av sorten bara en nästan-treåring och nästan-femåring kan skapa av ingenting. Ingenting var f.ö också vad de åt båda två. Mycket avkopplande. 

Uppe på rummet ville ingen (under fem) heller göra någonting och Mimi verkade så stukad att hon lyckades övertyga oss om att bryta mot det viktigaste budordet av dem alla. Ingen napp under dagtid. Vad gör man inte för att slippa sitta instängd på ett varmt hotellrum? Planen var ju att hon skulle slockna i bilen och vakna pigg och ognällig efter att vi andra fått lite kvalitetstid med shopping av olika slag. Jomenvisst. Sådana planer har ju så skyhöga odds att man aldrig hade behövt jobba igen om de slagit in, så hur i hela friden kan man ändå tro på dem gång på gång? 

Efter-frukost-mys för två snoriga, stukade tjejer.

Inte nog med att Mimi inte somnade, vi hamnade dessutom i bilkö. OCH det var 25-gradig åskvärme ute, inte alls kallt och ruggigt som vi trodde. Fel, fel, fel, som Magnus Härenstam hade sagt. Bilkön visade sig efter närmare en halvtimme bero på en bilolycka där ingen verkade skadad, och strax därpå var vi på Manhattan, ett lite mindre shoppingcenter som vi ofta besöker. Åker man till Polen för att bara shoppa och är utan bil, är det nog inte Gdansk man egentligen ska välja, i alla fall inte om man, som jag, gillar stora affärer där man får handla ifred… 🙂 Här finns ett shoppingcenter, Madison, som ligger en bit från centrum, precis vid Scandic, Mercure och stationen. Där finns hyfsat med affärer och flera trevliga fik och restauranger, men annars är stan full av småaffärer som man i vissa fall nästan måste gå in i för att upptäcka. Mer en ”stros-stad” än en shoppingstad, tycker jag. (Men som sagt, då får man tänka på att jag gillar stora affärer. Andra kanske tycker att det är precis så här en shoppingstad ska vara.) (Jag har skrivit mer om olika shoppingcentran i mina ”Polentips” som finns i menyn ovan.)

Manhattan, som ligger en bit utanför centrum, har förutom HM, Starbuck’s, CCC, Rossmann, Piotr e Pawel, en musikaffär och mycket mer, ett C&A och ett KappAhl där jag alltid brukar hitta massor till både mig och barnen, men idag fortsatte det att gå i moll och jag hittade ingenting, samtidigt som Peter försökte hålla Mimi på gott humör, vilket inte heller funkade speciellt bra. När vi sammanstrålade för lunch på ett fik var hon alldeles blossig och skulle bara sitta i mitt knä. Smoothie var inte gott och mat (inte ens bröd) inte att tänka på. Typiskt, tänkte vi och såg även morgondagens badlandsplaner flaxa iväg, tog båda barnen till ett glassfik för att i alla fall få i dem något. Varpå lilla snorpan helt plötsligt är helt frisk, pigg och glad…. tills allt var uppätet och det pratades om att gå i en affär till… Gaah! Lite rulltrappsåkning och hittande av en likadan ”hajborste” som vi köpte förra gången och som tragiskt nog försvunnit på Väggabadet lättade upp stämningen något, vilket nog var tur eftersom vi råkade hamna i rusningstrafik och bilkö även på väg tillbaka in till stan. Dessutom hade receptionshunden hunnit gå hem när vi kom till hotellet. Sammantaget alltså inte den mest lyckade semesterdagen vi haft. 

Trots minen var detta en av dagens höjdpunkter
Mimi har bland annat lärt sig att chips heter ”chipsy” på polska, så givetvis överanvänder hon den regeln till alla andra ord och ber till exempel om att få ”korvy”. 😂😂😂
På rummet fanns dock ölkorv, grissini och malina (hallon), så helt plötsligt var allt lugnt. Jisses, kan man få skicka barnen till dagis någon vecka på semestern så att de äter vettigt och lyder i några dagar….?! Själva reder vi visst inte upp det så bra. 😉 Jag smet ut för att köpa lite garn till svärmor i den lilla typiska pasmanterian som säljer garn och underkläder och där tanterna inte pratar ett ord engelska eller tyska… Därefter ”råkade” jag sen styra stegen mot just tidigare nämnda Madison där jag njöt av lite ensamshopping i barnaffären 5, 10, 15 och mataffären Piotr e Pawel. Jag måste ju köpa den goda ölkorven hem till brorsdotter Elin, och så är det ju så fantastiskt roligt att gå i utländska mataffärer. Jag älskar det! Speciellt när jag kan köpa ett par dubbelförpackningar ölkorv, fyra olika urgoda Cheddar (nog 200g stycket), två påsar chips, cocktailtomater, ett par chokladbitar, lim och två kinderägg (bara nyttigheter…) för under 200:-  


Eftersom regnet kom under min utflykt fick det bli att gå hem och byta kläder innan vi kunde ge oss ut för middag. Efter dagens vedermödor var det inte helt självklart att äta ute, men Peter hade spanat in en restaurang på TripAdvisor, så vi gav det en chans. Sagt och gjort, vi och kramdjuren Kattis och Leonis, begav oss ut i den förvånansvärt ljumma kvällen mot en fullsatt restaurang där vi inte fick plats, och ingen av de andra fina vi spanat in på gatan  tidigare dagar dög helt plötsligt till oss. Något fel var det på alla. För flott, för lite folk, för mycket folk, för konstig mat, ingen barnmeny etc. Känns det igen eller är det bara vi som är sådana? Till slut bestämde vi oss för att – återigen – gå till Sphinx, som jag skrivit om innan. Vi fick ett bord, menyer och färgpennor, bestämde oss för mat och väntade. Och väntade. Och medlade mellan trötta, hungriga barn. Och väntade.  Och hörde paret bakom oss på knagglig svenskengelska fråga kyparen var deras mat var för de hade väntat jättelänge. Och reste oss och gick. Förmodligen bäst för både oss och övriga gäster. Det blev jättegod hämtpizza från Telepizza och ”kalameller” (för det får man ju med notan här, har barnen lärt sig) från supermarketen i stället. Det gäller att kunna planera om. Men i morgon hoppas jag (TROTS allt, jag måste vara knäpp) på att planerna håller, för då tänker jag att vi ska checka ut, badlanda barnen trötta i tre timmar på nya Aquaparken i Reda för att sedan kunna shoppa i relativ ro på mitt favvo-shoppingcentra Port Rumia innan vi åker mot ”Happy-båten”, som riskerar att inte alls bli happy om man får tro väderleksprognoserna.  

Jättetrött tjej
Det började bra
…. men…..
”Hur mycket (lite) pizza behöver jag äta för att få godis…?”
Vårt middagsdrama. Killen som körde denna skulle hem. Han klättrade först utanför innan han klättrade in i själva stegen… Huuuuuuuu!
”Kolla, mamma! Jag är helt snygg! Jag älskar flambingos. Och du har matat flambingos, mamma. Du vågade, mamma. När vi var i Florida. Och de var jättestora. Och åt så här: mam mam mam. Jag älskar mina flambingo-byxor!” (Mimi när hon fick byxorna jag inte kunde motstå på 5, 10, 15. 😂)
Japp, nallen måste ligga PÅ huvudet.

Hoppas att jag inte med detta fått någon att avstå från att resa med eller rentav skaffa barn. Det är ju oftast rätt kul. 😇 Godnatt!