Kategori: Shoppa i Polen

Efter regn kommer solsken, sägs det ju, och i vårt fall gäller tydligen också det motsatta. Efter vår härliga dag och kväll igår var det tvunget att bli lite regn i både fysisk och symbolisk mening. 

Dagen började ypperligt med att jag vaknade före (!) min sängkamrat, vilken för tillfället är Mimi. (Det är det iofs i vanliga fall också, men då brukar vi vara fyra, inte två…) Henne fick vi väcka vid 09.15, så att vi inte skulle missa frukosten, som lyckligtvis serveras till 11. Efter det vanliga debaclet och tjatandet kom vi i hyfsad ordning iväg neråt frukost, där Mimi drog iväg sisådär 13 nysningar på raken, smorde runt lite i ansiktet och tog sikte på frukten och brödet. Grattis, övriga frukostgäster, lite baskelusker som alldeles gratis bonus! Dessutom bjöds de också på lite härligt uppfriskande syskongnabb av sorten bara en nästan-treåring och nästan-femåring kan skapa av ingenting. Ingenting var f.ö också vad de åt båda två. Mycket avkopplande. 

Uppe på rummet ville ingen (under fem) heller göra någonting och Mimi verkade så stukad att hon lyckades övertyga oss om att bryta mot det viktigaste budordet av dem alla. Ingen napp under dagtid. Vad gör man inte för att slippa sitta instängd på ett varmt hotellrum? Planen var ju att hon skulle slockna i bilen och vakna pigg och ognällig efter att vi andra fått lite kvalitetstid med shopping av olika slag. Jomenvisst. Sådana planer har ju så skyhöga odds att man aldrig hade behövt jobba igen om de slagit in, så hur i hela friden kan man ändå tro på dem gång på gång? 

Manhattan, som ligger en bit utanför centrum, har förutom HM, Starbuck’s, CCC, Rossmann, Piotr e Pawel, en musikaffär och mycket mer, ett C&A och ett KappAhl där jag alltid brukar hitta massor till både mig och barnen, men idag fortsatte det att gå i moll och jag hittade ingenting, samtidigt som Peter försökte hålla Mimi på gott humör, vilket inte heller funkade speciellt bra. När vi sammanstrålade för lunch på ett fik var hon alldeles blossig och skulle bara sitta i mitt knä. Smoothie var inte gott och mat (inte ens bröd) inte att tänka på. Typiskt, tänkte vi och såg även morgondagens badlandsplaner flaxa iväg, tog båda barnen till ett glassfik för att i alla fall få i dem något. Varpå lilla snorpan helt plötsligt är helt frisk, pigg och glad…. tills allt var uppätet och det pratades om att gå i en affär till… Gaah! Lite rulltrappsåkning och hittande av en likadan ”hajborste” som vi köpte förra gången och som tragiskt nog försvunnit på Väggabadet lättade upp stämningen något, vilket nog var tur eftersom vi råkade hamna i rusningstrafik och bilkö även på väg tillbaka in till stan. Dessutom hade receptionshunden hunnit gå hem när vi kom till hotellet. Sammantaget alltså inte den mest lyckade semesterdagen vi haft. 

Eftersom regnet kom under min utflykt fick det bli att gå hem och byta kläder innan vi kunde ge oss ut för middag. Efter dagens vedermödor var det inte helt självklart att äta ute, men Peter hade spanat in en restaurang på TripAdvisor, så vi gav det en chans. Sagt och gjort, vi och kramdjuren Kattis och Leonis, begav oss ut i den förvånansvärt ljumma kvällen mot en fullsatt restaurang där vi inte fick plats, och ingen av de andra fina vi spanat in på gatan  tidigare dagar dög helt plötsligt till oss. Något fel var det på alla. För flott, för lite folk, för mycket folk, för konstig mat, ingen barnmeny etc. Känns det igen eller är det bara vi som är sådana? Till slut bestämde vi oss för att – återigen – gå till Sphinx, som jag skrivit om innan. Vi fick ett bord, menyer och färgpennor, bestämde oss för mat och väntade. Och väntade. Och medlade mellan trötta, hungriga barn. Och väntade.  Och hörde paret bakom oss på knagglig svenskengelska fråga kyparen var deras mat var för de hade väntat jättelänge. Och reste oss och gick. Förmodligen bäst för både oss och övriga gäster. Det blev jättegod hämtpizza från Telepizza och ”kalameller” (för det får man ju med notan här, har barnen lärt sig) från supermarketen i stället. Det gäller att kunna planera om. Men i morgon hoppas jag (TROTS allt, jag måste vara knäpp) på att planerna håller, för då tänker jag att vi ska checka ut, badlanda barnen trötta i tre timmar på nya Aquaparken i Reda för att sedan kunna shoppa i relativ ro på mitt favvo-shoppingcentra Port Rumia innan vi åker mot ”Happy-båten”, som riskerar att inte alls bli happy om man får tro väderleksprognoserna.  

Idag började dagen med yoga-lektion. Jag har aldrig listat ut vitsen med denna träningsform, men i Innas regi var det i alla fall väldigt roande. Hon visade solhälsningen, hunden, kobran, berget, trädet, grodan, makaronen, spaghettin, falukorven, ketchupen m.m. Spaghettin är hittills min favorit, tror jag, men även ketchupen känns nydanande. Det hela utmynnade till slut i en våldsam ordväxling om hur man gör grodan på rätt sätt. Finns det mer än ett sätt, kan man ge sig tusan på att Mimi väljer det andra och försvarar det med en dåres envishet. 

Nere på Dluga fick det bli det obligatoriska besöket på Elephants uteservering, som – som av en händelse – låg i sol. Ljuvligt. Vi mutade barnen med dubbla portioner chips för att kunna sitta kvar en stund. Dessa miniportioner chips visade sig när notan kom, kosta nästan lika mycket som mitt glühwein (styck), men just då kändes det som väl investerade pengar. Speciellt eftersom slutnotan för två glühwein, en öl och alla chips (40%) ändå hamnade under 200:- (SEK). 

I Rumia lyckades vi – trots det jag skrev igår – återigen hamna på restaurang Sphinx. Förmodligen pga något slags övertro på att vi äntligen hittat något som barnen skulle äta, eftersom de ju åt så bra vid förra besöket. Att man aldrig lär sig att det inte funkar så. Dock var vi vuxna för en gångs skull väldigt nöjda med vår mat, en riktigt god köttbit med fräscha tillbehör, så det fick väl gå på ett ut. 

Efter maten checkade vi in barnen på det centralt belägna leklandet (”ja, självklart är Mimi tre år” ?) och tog itu med anledningen till att vi är här i Rumia igen. Provianteringen. Auchan i Port Rumia är ett väldigt bra ställe att fylla bilens sista skrymslen med mat och annat. Vad vi köper beror lite på säsong och ålder på barnen, men majskrokar för under två kr/påsen, klämmisar för ca 3,50, sugdricka för under ca 1,50, våtservetter för ca 6,50, hår- och hudprodukter, billig ost, fantastisk ölkorv och storpack av nötter och frön (eftersom vi vanligtvis äter lchf) är stående inslag. Sen brukar det alltid slinka med ”lite” annat också.  Det har blivit lite dyrare sen vi började åka – framförallt nötterna – men fortfarande är det ganska mycket billigare, speciellt om man håller sig till saker man vet att man behöver och som är bra. Jag blir bättre och bättre på det, men har fortfarande viss utvecklingspotential… 

Stukade som vi var så lyckades vi faktiskt med konststycket att få barnen att tycka att det var jättemysigt att stanna på rummet, äta godis och se slutet på Mello. (Loreen… what??) Det var nog mest godisets förtjänst. Denna gång hade vi Panorama-hytt, vilket är som ett riktigt hotellrum med dubbelsäng, [bädd-]soffa, soffbord, fåtölj, espressomaskin och fruktfat. För första gången hade vi bokat utan spjälsäng till Mimi, så vi sov en vuxen och ett barn per säng/soffa. (Vem som sov var behöver väl knappast nämnas…. 😉 Eftersom vi hade tur när det SKULLE vara storm och hård sjögång när vi åkte ut, var vi så klart tvungna att råka ut för det nu i stället, när vi var oförberedda. Alla utom jag verkade ändå somna och sova gott av snarkningarna att döma, medan jag låg och lyssnade på alla dessa läskiga ljud som en båt i höga vågor genererar. Jag lider egentligen inte så mycket av gungandet, men ljuden…! Det låter ju som om hela båten vrider sig i plågor och kommer att ramla sönder när som helst. Blä! Tur att det inte händer så ofta och att jag är utrustad med väldigt dåligt minne.