Höstlov i Gdansk 2018 – sista dagen (för den här gången)

Hur ofattbart det än är så har vi visst redan varit här i tre dagar, så i kväll är det dags för hemfärd. Jag vet att jag nämnt det tidigare, men för den som är sugen på att testa på Polen ett par dagar är det absolut mest fördelaktigt att välja att vara borta i max tre nätter, vilket vi ofta är under t.ex. höst- och påsklov. Jag har skrivit om dessa bokningar under länken Bästa tipsen för bokning av Polenresan.

Till skillnad mot gårdagens dåliga start på dagen fick vi idag av barnen idel leenden, ”vi är bästa vänner i hela världen och vi heter Maja och Nellie” (kompisar/grannar i området…) och extrem omvårdnad av mjukishundarna Loveheart och Csopi som de lyckades övertyga sin pappa om att få köpa på Ikea igår. (Googlar man ”linda runt lillfingret” får man upp en bild på Peter, det är jag säker på.)

Fördelen med en mjukishund är att den har så många användningsområden.

Det aningens annorlunda namnet Csopi härrör från kusinernas ärvda hund, som hette så när han adopterades. ”Mamma, pappa, barn och två hundar-rolleken” fortsatte under hela dagen. Vi har varit sex stycken på allt vi gjort och emellanåt endast fått viska i bilen för att inte väcka hundarna. Konstigt nog höll även vänskapen mellan systrarna i sig hela dagen. Något vi inte är så vana vid i drama-bajskorvsdumming-träsket som 25% av oss befinner sig i.

I vanlig ordning blev dagen inte riktigt som vi hade tänkt. Efter utcheckning körde vi åt ett håll för att besöka ett köpcentrum vi trodde låg där, men hamnade till slut i rakt motsatt riktning på Galeria Przmorze i förorten, där det lyckades vara barnkalas på leklandet när tjejerna väl laddat för att våga gå dit. Så klart.

Kakmonstret på mc-semester.
”Visst ser jag starkast ut, mamma!”
”Mamma! Mamma! Du måste komma och se något FANTASTISKT! Det är på RIKTIGT, inte artificial (Inna kollar för mycket på engelska serier…). Som en regnskog!”

När det började kurra i magarna konsulterade vi gamla inlägg här i bloggen för att komma på vart vi skulle och styrde sedan mot Gdynia. Om någon mot förmodan prenumererar på bloggens inlägg så var det inte av misstag som det helt plötsligt dök upp ett inlägg från i somras, utan jag som insåg att jag då hade tappat styrfart och skrivit ett inlägg, men inte orkat göra det färdigt med bilder och publicering. Eftersom där fanns tips på en trevlig restaurang och ganska många vedermödor, vilket många verkar gilla att läsa om, onda människor som ni uppenbarligen är som läser detta ;), publicerade jag det nu i stället. Om någon vill läsa så heter det Kroatien/Polen 2.0 Dag 14 Gdynia/hemfärd.

Tipset från bloggen, Tom’s Diner, levererade även nu och trots en lunch som bland annat innefattade en fantastisk Filet Mignon, ett glas vin, öl och 3 x efterrätt slutade notan på blygsamma 226zl. Det är trevligt att äta ute i Polen! Barnen hade dessutom så trevligt med sina rollekar i lekrummet att de knappt ville gå därifrån. Tur att inte de reagerade på den typ sjuårige killen som tog med sig en vass köttkniv från bordet och tränade jonglering med den bredvid dem…. Vi gjorde det. Reagerade alltså. Killens föräldrar gjorde det däremot inte. Konstigt folk finns det överallt.

Mums!
Amerikansk restaurang. Amerikansk storlek på portionerna.
Som sagt…
Föräldrars bästa vän. Lekrum på restaurang. Borde göras obligatoriskt.

Vi hade fortfarande några timmar att slå ihjäl när vi var klara och trots att vi från början planerat ett besök på Experyment, var vi inte riktigt taggade, så vi körde upp till Riveria och fördrev några timmar i affärer/lekplatser där. Man hade kunnat göra mer av dagen, det erkännes villigt, men då bör man planera bättre, vilket inte är vår paradgren på resor. Konstigt nog är i alla fall jag ganska planerande i vanliga fall, men uppenbarligen tar jag semester från det på semestern och oftast blir ju oplanerat riktigt bra. Inte för att det blev dåligt idag, men det hade kunnat bli mer liksom.

Denna frisörsalong ”måste” barnen på nästa gång, enligt egen utsago.
Lek på Riveria.

En klassiker på hemväg har blivit att antingen hämta gott thai-käk på Thai Jolo eller ta en sväng till Blues Club. Idag ville tjejerna absolut ha nachos, så det fick bli Blues club där en nacho-tallrik kostar skrattretande 15zl. Jättegott, blev omdömet. När vi kommer hem får vi bara servera fibrer och grönsaker ett par veckor för att uppväga dessa dagar. (Nej, jag tror inte heller på det, men det låter bra i teorin.)

Just nu (15 minuter efter att vi skulle varit incheckade) sitter vi i en jättelång bilkö på väg in mot incheckningen till färjan. Må det inte bli trubbel någonstans nu. Om inte så tackar jag för visat intresse. Blir det trubbel dokumenterar jag det nog. 😉

Vi ses i Florida 2019…. 😊

PS. Inget trubbel, men vi var sista bil ombord. DS.

Kroatien/Polen 2.0 Dag 14 Gdynia/hemfärd

Sista dagen. Nu är den här och även om jag av någon outgrundlig anledning kallar denna dag för 14, så har vi snarare varit hemifrån i 16-17 dagar, vilket brukar betyda viss hemlängtan, men i vårt fall är det snarare så att det faktum att vi är i vårt kära Polen känns som om vi är på en ny resa, så vi är egentligen inte alls sugna på att åka hem. Dock vågar jag inte logga in och kolla saldot på kortet…

Som jag nämnde i förra inlägget sög vi verkligen ut det mesta av vår vistelse på Spa Faltom genom att stanna i lekrummet till sista stund innan check-out, vilket dock inte imponerade på barnen som tyckte att de inte hade fått leka alls. Barn är verkligen bra på att se allas behov och önskemål.

När vi kom till shoppingcentrat Port Rumia hade de helt glömt bort vår deal om att det nu var dags för lite vuxentid utan gnäll, så det var kanske inte den trevligaste shoppingtur vi haft, men vi fick i alla fall tag på lite presenter till en blivande fyraåring (må hennes dramaqueen-tendenser försvinna ihop med treåringsstämpeln), lite ölkorv, prosecco och god öl. Den svaga svenska kronan gör tyvärr att det inte är alls lika förmånligt som för några år sedan att fylla kundvagnen (för den blir konstigt nog alltid full, oavsett hur mycket eller lite som står på inköpslistan), men vissa saker måste man bara ha och vissa andra är ändå betydligt billigare än i Sverige.

Efter ett ändå ovanligt kort besök på Port Rumia styrde vi kosan mot Gdynia, där vi tänkte oss en sen lunch/tidig middag och en härlig eftermiddag på strandpromenaden/piren. Man kan väl säga att det inte alltid blir som man tänkt sig…

Vårt första mål var att hitta ett hyfsat svalt parkeringsgarage. På Lidl (!) i Kroatien hade vi nämligen hittat ett väldigt gott och prisvärt rödvin, med vilket vi fyllt de inte så frekventa kvarvarande håligheterna i bagaget utan att riktigt tänka på hur varm en bil blir i 32-gradig temperatur. Att hitta ett parkeringsgarage var inte så svårt. Att stå ut med hettan och de gnälliga barnen på vägen till den utvalda restaurangen var värre. Korrelationen mellan det svala (som förresten inte var så svalt) garaget och våra mål för dagen var i stort sett obefintlig nämligen. Må vi njuta av vinet vid hemkomst!

Nåväl, restaurangen (Tom’s diner) vi blivit rekommenderade av min f.d kollega Angelica var – även om den inte låg optimalt i förhållande till det förbenade garaget – verkligen bra och äntligen fick jag den perfekt tillagade köttbit jag aspirerat på under hela resan. Lite synd var det möjligen att jag gick på personalens rekommendationer om (den gigantiska) förrätten, så att jag nästan var mätt när den kom, men man kan ju inte lyckas jämt. Hit kommer vi att gå igen. Till nästa gång kan vi ju stå i parkeringsgaraget 50 meter därifrån i stället…

Perfekt tillagad Filet Mignon på Tom’s Diner. Äntligen!
Och ett lekrum till barnen. Perfekt restaurang.

Mätta och belåtna flanerade (läs: flåsade vi irriterade och genomsvettiga mellan de skuggiga platser vi kunde hitta) mot hamnen och barnens efterlängtade ”hästar”. Vi genomled två gnälliga turer (fröken dramaqueen tyckte i och för sig om att ”rida”, men var bara tvungen att hitta fel på allt bara för att) innan vi inte stod ut längre utan lämnade hamnen innan vi frestades att knuffa ut någon över kanten. Det fick bli ett glass- och kaffestopp inne på den märkliga ”gallerian” runt bion precis i början av hamnpiren, men det var liksom inget som riktigt ville sig idag, utan det var gnälligt och ytterst irriterat över hela linjen. 33 grader i väntan på en färja i en stad där det inte fläktar är helt enkelt inte optimalt. Vi slog ihjäl ytterligare någon timme i zoo-affären i gallerian — innan vi äntligen kunde sätta oss i den inte jättesvala bilen och köra mot färjan.

Väl på färjan var vi faktiskt så stukade av dagen att det var nära att vi stannade i hytten i stället för att ta en drink vid lekrummet som vi brukar, men när vi väl övervunnit det hade vi så trevligt att vi var sist därifrån. Efter att personalen helt sonika släckt och stängt lekrummet… Att vi träffade lite Åryd-folk drog ju inte ner kvällen direkt.

Barnen hade gjort teckningar och presenter till maskoten ”Happy”. 😃

Over and out för denna gång. Får se om det blir Florida 2019 näst eller om vi lyckas klämma in en resa till innan jul. 😉