Polen 2019 höstlov. Dag 1

I vanlig ordning är vi på väg mot Polen på höstlovet och i vanlig ordning har jag egentligen inte bestämt om jag ska blogga eller inte, för vi har ju varit där ett typ oräkneligt antal gånger och förmodligen lär vi inte göra speciellt mycket som vi inte redan har gjort minst tre gånger tidigare, men redan på väg mot Karlskrona inser jag att jag nog kanske ändå måste blogga lite när ett meningsutbyte mellan Mimi och Peter om Blekinges olika städer och huruvida vi bor i Sverige eller i Karlshamn (redan roligt) utmynnar i den smått chockade kommentaren: ”Menar du att mamma inte varit svensk ett tag?” Detta eftersom Peter berättade för henne att jag jobbade i Ronneby när vi träffades för elva år sedan. Då är man inte svensk uppenbarligen. Visste ni det, ex-kollegor? Ni har väl passen med er om ni kommer och hälsar på i Sverige? 😉

Supertaggad Mimi som ritat Happy till Happy.
Jag vet inte riktigt vem vampen till vänster är, men att hon brås på någon annan verkar uppenbart.
Jag önskar att jag kunde applicera läppstift så….

Stackars Mimi som varit så otroligt taggad i flera dagar slocknade redan i bilkön innan färjan och vaknade sedan inte förrän ”Happy-sången” (I’m sailing) ljöd på alldeles för hög volym kl. 06 idag. Då var hon å andra sidan på ett särdeles gott humör, vilket alltid muntrar upp. Dock missade jag ju min obligatoriska Margarita utanför lekrummet, eftersom vi delade rum, hon och jag. Illa. Jag får ta två på hemresan. Då fyller jag ju faktiskt år, så det måste vara ok.

Det är tufft med vintertid.
Första meningen i morse: ”Mamma, jag har sovit i min godisklänning. Haha!”

Varför ändra ett vinnande koncept? Väl framme i Gdynia styrde vi mot Mercure och hotellfrukost. Det var nära att vi (jag) vände när den oerfarna tjejen i kassan ville ta fullpris (55zl = ca 140:-) för Inna. Det hade blivit en dyr halv våffla… men hon tog sitt förnuft till fånga, tack och lov. Måste f.ö ta ett snack om det där att Inna varje gång någon frågar om barnens åldrar i syfte att bedöma pris inflikar: ”Actually, on Friday I’ll be seven.” Det är liksom inte alltid vi vill att det ska bli känt… (Note to self: måste börja preppa Mimi så hon inte gör tvärtom ifall vi ska simma med delfiner i år också…. 😃)

”Kolla, där har Jesus varit!”

Man ska aldrig underskatta en spelberoende mamma med nyåterväckt intresse för Pokemonspelande förresten. När barnen fastnade i hotellets lekhörna lockade alla pokestops utanför i solen, så Peter utrustades med en kopp kaffe och undertecknad smet ut, vilket sedan ledde till två timmars lek på en jättefin lekplats på stranden, som vi faktiskt aldrig sett, trots att vi varit där så många gånger. Samma intresse resulterade sedan i att vi lyckades styra bort från den ständiga zoo-frågan och tog ett snabbt besök på Akvariet i stället. (Många Pokestops på piren utanför…)

En lekplats! (Och tre Pokestops…)
Vi kan inte klaga på vädret.
En lekplats med barn!
Barn i alla storlekar…
Och höjder…
Mimi har chicken race med en svan.
Svanen vann…
Det syns inte så tydligt men en av måsarna hade fångat en rätt stor fisk. Gissa om det fascinerade.
Allt som är – eller kan bli – smutsigt är kul.
Alltså…. den där boken med bilder på foster i olika stadier…. var den på riktigt eller hade han också varit här?
Inna satte namnet – på engelska – på varenda sköldpadda, haj och större fisk. 😊
Puss på dig!
En av mina favoritfirrar.
Hade bara centimetrarna räckt till hade alla mina favvofirrar varit på bild här.

Viss diskussion senare lyckades vi hamna på McDonalds för lunch och Mimi var helt lyrisk: ”Inna, hit går vi i kväll också!” (Över min döda kropp.)

Nej, i stället körde vi faktiskt äntligen mot Gdansk medan vi begrundade det faktum att klockan bara precis passerat lunch, trots att vi hunnit med så mycket. Om vi kommer att lära något av detta? Nope. I morgon kommer vi att vara sena till frukost, sega efter frukost och förmodligen inte ens ha lämnat rummet vid samma tid. Ingen mening att inbilla sig något annat.

Lite segt och surt var det när vi inte kunde checka in när vi kom fram. Ifall vi inte kände för att uppgradera till en svit för billiga 300zl (750:-) ytterligare per natt så klart, för sviten råkade som av en händelse vara ledig. Vi bet ihop, tackade nej och tog ganska motvilligt ännu en promenad. Nu var det för första gången idag lite tjurigt, för nu ville vi mest bara ”chilla” en stund. Utom Inna som antingen ville bada i poolen eller åka till zoo, för allt annat var så tråååååkigt. Vi tog oss igenom även det, och varsin espresso respektive glass senare var livet ok igen. Efter ett gäng dygnsgamla (gamla…?) musungar i zoo-butiken och inköpta chips/majskrokar skulle jag t.o.m vilja påstå att livet var toppen. Än bättre blev det när vi vid 16-tiden äntligen kunde checka in och placera oss – och ett berg av sand från morgonens lekplatslekande – tungt i Hiltons sängar/soffor. Så skööönt…. Hur många steg som skilde mitt ständiga ”jag går bara en [extra] runda hit och kollar Pokestops” och Peters icke-extragående? Knappt 1000…. Nejdå, jag är inte bitter, det är ju kul att han får känna sig aktiv. (Grrrr…)

Ett helt nytt kvarter – och en bro?! – på ”andra” sidan kanalen.
”Kolla, jag sitter i en karta! Nej, jag sitter i en saga. En tidning!”
”Det är ett megalodongap! Hjälp!”
Jomen…
Jomen igen…
Äntligen!

Om kvällen finns mycket lite att säga, speciellt ur miljösynpunkt, för vi stannade på hotellet. Och badade. En och en. Efter varandra. Hm. Det var inte riktigt meningen, men så blev det. Nope, vi använde inte samma vatten, utan vi slösade i massor och det var så djäääkla skönt. Speciellt när ”Peter-pappa-of-the-year-Olofsson” (efter karbaden) tog med sig tjejerna upp till poolen för ”riktigt” bad. De somnade ovaggade efter varsin pizzaslice sen. Hela kostcirkeln idag. Yeay. Inte bara de somnade f.ö ovaggade. Det snarkas bredvid mig också nu. Tror jag ska joina kören. Godnatt!

Tripp till Gdansk aug – 19

(Obs! Detta inlägg skrevs i början av augusti, men pga sjukdom blev det aldrig klart då, utan publicerades först i slutet av september.)

Jag hade inte tänkt blogga denna resa och det gör jag egentligen inte heller nu, men eftersom jag använder bloggen för att komma ihåg saker, måste jag ändå skriva något om den, känner jag. Det som inte skrivs, finns inte ju. I alla fall inte i mitt dåliga minne.

Tyvärr går denna resa inte till historien som en av de bättre, så skulle jag välja en resa att inte skriva om, valde jag ju i alla fall rätt.

Resan/tisdag

So far so good

Nöjd? Japp! (Jag befarade katastrof när en liten kille raserade hela härligheten, men det var lika roligt att bygga en gång till. Och en till.)

”Jag är jättebra på att köra motorcykel!” (Nja…)

Om frukosten – med glass till efterrätt – fick godkänt? Japp.

I alla fall av en. Den här åt ingenting. Tur att barn inte betalar.

Vi brukar vanligen ta en lite längre resa hit vecka 30-31 men pga att vi överbokat oss ännu mer än vanligt i år med en septemberresa till Kroatien och en månadslång Floridatripp i dec/jan (samtidigt som kronan är så svag att allt är sviiiiiindyrt 😱🤮) fick vi ”nöja” oss med en fyradagarsresa. (Ja, jag fattar att det kan verka provocerande att skriva så för den som kanske inte kunnat unna sig någon resa, men så prioriterar vi.) Priserna på Stenaline har gått upp ganska rejält och det skilde ett par tusen på att åka vecka 30 och 31. På sätt och vis var det ändå bra att det var lite dyrare, för det fick mig att för första gången inte uppgradera hytten. När man väljer Stenas ”erbjudande” (var borta max tre nätter) ingår nämligen Comforthytter (två stycken för oss fyra) som jag brukar uppgradera till en Premium för ganska så några hundralappar, men nu bestämde jag mig för att behålla Comforthytterna, så nu kan jag på ett rättvist sätt jämföra dem, och spontant är det inte värt att uppgradera. I Premium finns vattenkokare och pulverkaffe + att det är en fördel att befinna sig högt upp ifall det skulle blåsa, eftersom man då slipper det hemska ljudet av billarm som triggas av rörelserna och dessutom kommer städpatrullen sist dit upp så det brukar inte vara några problem att stanna i hytten tills bildäck öppnar, men nu hade vi två hytter och nära till allt i stället, så vi sov faktiskt bättre för mindre pengar. Det enda irriterande var just det där med att behöva lämna hytten en halvtimme innan man är framme, men det är ju så klart ett i-landsproblem (som man f.ö kan köpa sig fri från för 99:-/hytt). Det blir nog Comforthytter fortsättningsvis helt enkelt.

Efter hotellfrukost på ett fullsatt Mercure bestämde barnen att vi skulle åka till zoo. Personligen tycker jag att vi kanske kan zoo nu efter våra 10-15 tidigare besök, men enligt barnen finns det inget som heter ”för många besök på zoo”, så med tanke på att både jag och Peter har restauranger och affärer som vi vill besöka trots 10-15 (minst) tidigare besök, gav vi med oss. Det är ju mysigt ändå.

Pride-apan är min favorit.

Att mata getter är barnens favorit. (Jag är så glad att jag kan spela ut allergi-kortet här…)

Boendet i Gdansk var nytt för oss, och riktigt bra på krypavstånd från Dluga-torget. Vi bodde i en fräsch lägenhet med två sovrum, varav ett med både dubbelsäng och loftsäng, gubevars. Barnen älskade den där sängen så mycket att de hellre ville stanna i lägenheten och leka än att åka på utflykt… vilket kanske inte var planen, men med tanke på att både jag och Inna blev sjuka andra dagen tillbringade vi mycket mer tid i lägenheten än vi egentligen hade önskat, så det var ju bra att vi trivdes i alla fall. Vi hade faktiskt inte en enda go kväll på uteservering på Dluga, vilket så klart var ett riktigt nerköp och en rejält bidragande orsak till att trippen känns som en av de sämre. Att äta hämtmat på rummet är ju inte riktigt varför vi åker till mysiga Gdansk. Hade vi vetat om att vi skulle bli sjuka hade vi definitivt inte låtit en liten regnskur skrämma hem oss första kvällen, men det är ju lätt att vara efterklok.

”Mamma, vi älskar varandra och den här sängen så vi ska sova här, båda två!”

Det nya i Gdansk för den här Dominika-festivalen var folk som gick runt med ormar, som man fick klappa och posera med, för en nätt liten summa så klart. Jag är inte helt bekväm med det där med tanke på djuren och deras stressnivå, men tjejerna älskade det givetvis. Just den här killen visade sig sedan vara en riktig skitstövel som gick runt och medvetet skrämde folk med sin orm och var elak mot den lilla (minst) 100-åriga blomsäljande tiggardam som alltid är på Dluga, så tur att vi inte betalade honom i alla fall.

Radisson har tagit tillbaka Carbonara på menyn och det var precis lika gott som vi kom ihåg det.

Här tillbringade vi mest tid. En finfin lekplats belägen i en central park med massor av brassestolar och serveringar. Perfekt för alla!

Med facit i hand borde vi struntat i den lilla regnskuren och stannat på stan.

Onsdag

”Nej! Vi vill inte göra något! Vi vill bara leka!”

Till en början var detta en riktig lyckohistoria. Peter köpte riktiga Victorinox-knivar till tjejerna och de var lyckligare än lyckligast…. to be continued…

Tjejerna fick inte åka själva i karusellen. Vad synd för mig… 😂

Efter karusellerna var vi bara tvungna att vänta in brostängningen och gå över och kolla andra sidan (ön mitt i Motlawa) som såg väldigt spännande ut. Tyvärr var det inte det minsta intressant, men som en högst ovälkommen bieffekt av detta lyckades Mimi-stackaren tappa sin högst älskade nya kniv i floden. Anledningen: att hon tyckte den var så fin att hon ville ha den uppe och visa den alla fina saker hon själv såg. Lilla gumman. Otröstlig är inte ens förnamnet. Till slut var det inget annat att göra än att gå och försöka få tag på en ny, vilket visade sig lättare sagt än gjort eftersom tjejernas två exemplar var de sista i butiken. En bra sidoeffekt av det hela var dock att jag under knivletandet hittade ett par sköna, röda skor, vilket jag letat länge efter.

På Forum (Gdansks nya stora galleria) hittade vi till slut en ny kniv till Mimi. Stor lycka så klart. Men gissa om vi inte visste om vi skulle skratta eller gråta när Inna, när vi var nästan hemma och dödströtta efter en hel lång dags gående, stack handen i fickan och såg helt förtvivlad ut. Hennes kniv var borta! Självklart gick den inte att hitta, trots att vi gick tillbaka i våra egna spår och lockade och pockade. Suck.

Den som är sugen på en junior-Victorinox kan roa sig med att dyka i närheten av detta vrak.

Någon som är sugen…?

Äntligen! Som jag letat efter röda Nike!

Efter denna omtumlande dag med nära 20000 steg var, orkade vi inte göra mer än att hämta pizza och hänga i lägenheten, vilket vi sedan skulle komma att ångra.

Torsdag – sjukdag

På torsdagen kände både jag och Inna oss rejält hängiga, så alla planer på badutflykt, Sopot-besök eller ev dinosauriepark skrinlades direkt, och den lilla runda på stan vi försökte oss på avbröts efter bara hundra meter. Vi orkade helt enkelt inte, utan Mimi och Peter fick fortsätta och vi gick hem och la oss igen.

Vid lunch släpade vi oss ut för att i alla fall ta lunch på favvo-stället Billy’s, och det var lika gott som vanligt. Möjligen t.o.m godare än vanligt. Just nu har jag glömt vad jag åt, men jag kommer ihåg att jag tänkte att jag skulle komma ihåg det och ta det nästa gång också. Hopps jag gör det. 😃

Efter maten var vi tillräckligt pigga för att ta – ytterligare en – runda till lekplatsen i parken, och kolla vilken nostalgi! Sådana här korkar har jag inte sett sedan jag var liten. Visst var det Mer som hade sådana?

Alla ska med!

Fredag – shopping/hemresa

På fredagen hade vi inget val, ägaren väntade nya gäster, så vi var tvungna att gilla läget och checka ut. Lyckligtvis var vi lite piggare än igår, så det gick bra. Vi hade lite vi ville handla och barnen ville ”äta på Ikea” så valet var inte så svårt, vi stack mot Handlowe Matarnia där Ikea (och typ alla andra affärer) ligger och hade (typ) en heldag där. Dessutom var vi inne en snabb sväng på Riviera i Gdynia. Verkligen en heldag med shopping alltså. Hade jag varit pigg hade det varit rena drömmen, nu var det okej. Tur att vi vet att detta självklart inte var enda eller sista resan till Polen… 😉

Fantastiskt namn på rödvin. 😂 Ikea vet vad som gäller.

Höstlov i Gdansk 2018 – bad parenting (och lite bra grejer också)

Min första dag som 45-åring började på sämsta sätt med ont i ryggen efter den hårda sängen och dessutom en Mimi på sitt sämsta. Jag sa till någon för ett par veckor sedan att det var så skönt att den jobbiga treårsperioden med allt drama var över. Dumt. Jättedumt sagt. Man får inte jinxa så, för bara dagar efter det uttalandet började det om. Humörsvängningar å det grövsta och det finns liksom inget sätt att stoppa henne när hon är igång. Inget lagligt sätt i alla fall och det är som om hon vet det, djädrans unge. Herregud, vad arg det gör mig. Gah! Och så efter dramat när hon fått coola ner sig för sig själv en stund, kommer hon jättegulligt och säger förlåt, men då är man ju själv så arg att man känner för att bete sig likadant. Ja, det har hänt att jag – som en treåring – gett igen med samma mynt då. Bad parenting. Really bad.

Idag gick det lyckligtvis inte så illa, utan vi kunde äta en hyfsat trevlig frukost ihop. Bara ”hyfsat” eftersom hotellets frukostmatsal (liksom pool, bubbelpool och omklädningsrum) är aningen underdimensionerad jämfört med antalet gäster och alla djädra barnfamiljer envisas ju med att äta frukost samtidigt som vi. 😉

Att ge Inna ett sminkset var en så genomtänkt och smart idé.

När man unnar sig en kopp kaffe och lite egentid utan uppsikt över barnen… (Lyckligtvis gick det bort.)

Dagen tillbringades sedan strosandes på stan utan egentligt mål eller mening. Gdansk är en bra stad för sådant. Att promenera med en fyra- och en sexåring går ju inte snabbt, men man upptäcker saker man aldrig hade sett om man varit själv. På gott och ont. Tyvärr är det sällan det som barnen totalfascineras av ligger i närheten av något av intresse för en vuxen. Annars hade de ju gärna fått stanna upp i närheten av en garnaffär, någon trevlig pub eller billig klädaffär, men det har hittills aldrig hänt. Så klart.

”Titta vad liten jag är!”

”Wow, en fish ladder!”, sa vår anglofil. 😂

På tal om saker man aldrig hade sett om inte de låååååååångsamma sengångarna varit med.

Det går inte fort…

De snopna minerna beror på att jag sa att man nog inte fick klättra på statyerna och att vi fick ta bilden snabbt innan någon kom och skällde. Schysst morsa. 😂

Lunchen intogs efter visst debatterande på ”Mojito” på torget, där det fanns sköna värmare på uteserveringen och fantastiskt god pasta Carbonara (bye bye dieten), men där kocken och vi inte hade riktigt samma uppfattning om vad en garlic toast innebär. Vi anser att detta bör vara ett ganska spänstigt, gärna lite krispigt, bröd med smak av vitlök. Kocken tyckte uppenbarligen något annat…

Fascinationen för alla de där ”levande statyerna” är för mig totalt obegriplig, men precis som alla andra lättlurade föräldrar betalar, applåderar och fotar jag entusiastiskt.

”Jag gjorde en så hård ’give me five’ att hans hand gick sönder!”

För att inte tappa farten gick vi efter maten direkt till garaget och styrde bilen mot Ikea, strax utanför Gdansk, vilket vi tänkte var ett säkert kort, för vem tusan åker till Ikea en fredagskväll? Haha… Halva Polen, skulle det visa sig. Jippi! Med tanke på att jag dessutom är den enda i familjen som uppskattar ett besök på Ikea (ett halvtomt Ikea gärna) blev det genast lite dålig stämning, och semesterfeelingen var väl inte riktigt på samma topp som under spa-besöket igår.

Vacker himmel på väg till Ikea.

Nåja, vi tog oss till slut igenom det. Till och med med det vi skulle köpa, ett ynka Antonius-stativ som vi likväl kunde beställt för 49:- i frakt hemma…. och hade bara en smärre kris till när vi 1, inte hittade bilen eller ens den underjordiska parkeringen vi aldrig tidigare använt och 2, vi inte hade några 1zl-mynt för att köpa en mjukglass. (Okej, resten av familjen hade möjligen en kris till när de förstod att jag liksom hade tänkt mig att gå i ytterligare några av affärerna runtomkring innan det var dags för hemfärd, men det låtsades jag inte märka.)

Efter att ha genomdrivit ovanstående och installerat de tre affärsointresserade på Smyk megastore (gigantisk leksaksaffär) hittade jag givetvis inte ett dyft i affärerna. Vad hade jag trott? Det är ju inte så det funkar.

När jag återvände till familjen hade Peter mutat barnen med att de skulle få den där mjukglassen på Ikea ändå, så det var bara att ge sig in i infernot igen. Det var inte roligare nu med ännu mer folk och ännu tröttare barn. Det blev heller inte bättre när de utlovade stripsen med köttbullar (för 5zl…) var slut och det enda som återstod för att rädda situationen med att klockan med råge passerat middag var bleka läskiga kokta korvar i bröd för osannolika 1zl. Vi höll god min och låtsades att ett bett på de läskiga korvarna och ett korvbröd med ketchup var det samma som en okej middag. Bad parenting har fått ansikten idag. Våra ansikten.

Att detta är glass nummer två på Ikea och nummer tre för dagen (!) berättar vi aldrig någonsin för någon.

På hemvägen pratade Mimi helt fascinerat om killen som ”tryckte så hårt på den sura gubben” (”vad-tyckte-du-om-ditt-besök-idag-gubbarna” vid utgången) att den nästan gick sönder. Jättekonstigt verkligen. Alla gillar väl en fredagskväll på ett överbefolkat Ikea?! Han tryckte verkligen så hårt att hela konstruktionen nästan vek sig. Jag förstår honom.

Kvällen avslutade vi sedan storstilat med mikrovärmd pizza, lådvin och ett parti Kasta gris som Mimi vann överlägset. Det är inte alltid flashigt och flådigt att vara på semester. 😂

Inte för att jag förstår hur det gått till, för vi kom ju nyss, men i morgon är det dags att checka ut och åka hem. Alltid samma mysterium. Vart tar tiden vägen? Går den snabbare här i Polen, tro? Det måste nog bli så att vi återvänder, för som vanligt har vi inte hunnit med allt vi tänkt. Vilken ooootur… 🙂

Fredagsmys. (Japp, vi tillät t.o.m mobiler vid bordet idag!)

Livsnjutare 1: popcorn, ölkorv och mobil…

Livsnjutare 2: felknäppt favoritgosepyjamas som hon haft sedan hon var två (!), nya enhörningstofflor och mobil…