Tripp till Gdansk aug – 19

(Obs! Detta inlägg skrevs i början av augusti, men pga sjukdom blev det aldrig klart då, utan publicerades först i slutet av september.)

Jag hade inte tänkt blogga denna resa och det gör jag egentligen inte heller nu, men eftersom jag använder bloggen för att komma ihåg saker, måste jag ändå skriva något om den, känner jag. Det som inte skrivs, finns inte ju. I alla fall inte i mitt dåliga minne.

Tyvärr går denna resa inte till historien som en av de bättre, så skulle jag välja en resa att inte skriva om, valde jag ju i alla fall rätt.

Resan/tisdag

So far so good

Nöjd? Japp! (Jag befarade katastrof när en liten kille raserade hela härligheten, men det var lika roligt att bygga en gång till. Och en till.)

”Jag är jättebra på att köra motorcykel!” (Nja…)
Om frukosten – med glass till efterrätt – fick godkänt? Japp.
I alla fall av en. Den här åt ingenting. Tur att barn inte betalar.

Vi brukar vanligen ta en lite längre resa hit vecka 30-31 men pga att vi överbokat oss ännu mer än vanligt i år med en septemberresa till Kroatien och en månadslång Floridatripp i dec/jan (samtidigt som kronan är så svag att allt är sviiiiiindyrt 😱🤮) fick vi ”nöja” oss med en fyradagarsresa. (Ja, jag fattar att det kan verka provocerande att skriva så för den som kanske inte kunnat unna sig någon resa, men så prioriterar vi.) Priserna på Stenaline har gått upp ganska rejält och det skilde ett par tusen på att åka vecka 30 och 31. På sätt och vis var det ändå bra att det var lite dyrare, för det fick mig att för första gången inte uppgradera hytten. När man väljer Stenas ”erbjudande” (var borta max tre nätter) ingår nämligen Comforthytter (två stycken för oss fyra) som jag brukar uppgradera till en Premium för ganska så några hundralappar, men nu bestämde jag mig för att behålla Comforthytterna, så nu kan jag på ett rättvist sätt jämföra dem, och spontant är det inte värt att uppgradera. I Premium finns vattenkokare och pulverkaffe + att det är en fördel att befinna sig högt upp ifall det skulle blåsa, eftersom man då slipper det hemska ljudet av billarm som triggas av rörelserna och dessutom kommer städpatrullen sist dit upp så det brukar inte vara några problem att stanna i hytten tills bildäck öppnar, men nu hade vi två hytter och nära till allt i stället, så vi sov faktiskt bättre för mindre pengar. Det enda irriterande var just det där med att behöva lämna hytten en halvtimme innan man är framme, men det är ju så klart ett i-landsproblem (som man f.ö kan köpa sig fri från för 99:-/hytt). Det blir nog Comforthytter fortsättningsvis helt enkelt.

Efter hotellfrukost på ett fullsatt Mercure bestämde barnen att vi skulle åka till zoo. Personligen tycker jag att vi kanske kan zoo nu efter våra 10-15 tidigare besök, men enligt barnen finns det inget som heter ”för många besök på zoo”, så med tanke på att både jag och Peter har restauranger och affärer som vi vill besöka trots 10-15 (minst) tidigare besök, gav vi med oss. Det är ju mysigt ändå.

Pride-apan är min favorit.
Att mata getter är barnens favorit. (Jag är så glad att jag kan spela ut allergi-kortet här…)

Boendet i Gdansk var nytt för oss, och riktigt bra på krypavstånd från Dluga-torget. Vi bodde i en fräsch lägenhet med två sovrum, varav ett med både dubbelsäng och loftsäng, gubevars. Barnen älskade den där sängen så mycket att de hellre ville stanna i lägenheten och leka än att åka på utflykt… vilket kanske inte var planen, men med tanke på att både jag och Inna blev sjuka andra dagen tillbringade vi mycket mer tid i lägenheten än vi egentligen hade önskat, så det var ju bra att vi trivdes i alla fall. Vi hade faktiskt inte en enda go kväll på uteservering på Dluga, vilket så klart var ett riktigt nerköp och en rejält bidragande orsak till att trippen känns som en av de sämre. Att äta hämtmat på rummet är ju inte riktigt varför vi åker till mysiga Gdansk. Hade vi vetat om att vi skulle bli sjuka hade vi definitivt inte låtit en liten regnskur skrämma hem oss första kvällen, men det är ju lätt att vara efterklok.

”Mamma, vi älskar varandra och den här sängen så vi ska sova här, båda två!”

Det nya i Gdansk för den här Dominika-festivalen var folk som gick runt med ormar, som man fick klappa och posera med, för en nätt liten summa så klart. Jag är inte helt bekväm med det där med tanke på djuren och deras stressnivå, men tjejerna älskade det givetvis. Just den här killen visade sig sedan vara en riktig skitstövel som gick runt och medvetet skrämde folk med sin orm och var elak mot den lilla (minst) 100-åriga blomsäljande tiggardam som alltid är på Dluga, så tur att vi inte betalade honom i alla fall.

Radisson har tagit tillbaka Carbonara på menyn och det var precis lika gott som vi kom ihåg det.

Här tillbringade vi mest tid. En finfin lekplats belägen i en central park med massor av brassestolar och serveringar. Perfekt för alla!

Med facit i hand borde vi struntat i den lilla regnskuren och stannat på stan.

Onsdag

”Nej! Vi vill inte göra något! Vi vill bara leka!”

Till en början var detta en riktig lyckohistoria. Peter köpte riktiga Victorinox-knivar till tjejerna och de var lyckligare än lyckligast…. to be continued…

Tjejerna fick inte åka själva i karusellen. Vad synd för mig… 😂

Efter karusellerna var vi bara tvungna att vänta in brostängningen och gå över och kolla andra sidan (ön mitt i Motlawa) som såg väldigt spännande ut. Tyvärr var det inte det minsta intressant, men som en högst ovälkommen bieffekt av detta lyckades Mimi-stackaren tappa sin högst älskade nya kniv i floden. Anledningen: att hon tyckte den var så fin att hon ville ha den uppe och visa den alla fina saker hon själv såg. Lilla gumman. Otröstlig är inte ens förnamnet. Till slut var det inget annat att göra än att gå och försöka få tag på en ny, vilket visade sig lättare sagt än gjort eftersom tjejernas två exemplar var de sista i butiken. En bra sidoeffekt av det hela var dock att jag under knivletandet hittade ett par sköna, röda skor, vilket jag letat länge efter.

På Forum (Gdansks nya stora galleria) hittade vi till slut en ny kniv till Mimi. Stor lycka så klart. Men gissa om vi inte visste om vi skulle skratta eller gråta när Inna, när vi var nästan hemma och dödströtta efter en hel lång dags gående, stack handen i fickan och såg helt förtvivlad ut. Hennes kniv var borta! Självklart gick den inte att hitta, trots att vi gick tillbaka i våra egna spår och lockade och pockade. Suck.

Den som är sugen på en junior-Victorinox kan roa sig med att dyka i närheten av detta vrak.

Någon som är sugen…?

Äntligen! Som jag letat efter röda Nike!

Efter denna omtumlande dag med nära 20000 steg var, orkade vi inte göra mer än att hämta pizza och hänga i lägenheten, vilket vi sedan skulle komma att ångra.

Torsdag – sjukdag

På torsdagen kände både jag och Inna oss rejält hängiga, så alla planer på badutflykt, Sopot-besök eller ev dinosauriepark skrinlades direkt, och den lilla runda på stan vi försökte oss på avbröts efter bara hundra meter. Vi orkade helt enkelt inte, utan Mimi och Peter fick fortsätta och vi gick hem och la oss igen.

Vid lunch släpade vi oss ut för att i alla fall ta lunch på favvo-stället Billy’s, och det var lika gott som vanligt. Möjligen t.o.m godare än vanligt. Just nu har jag glömt vad jag åt, men jag kommer ihåg att jag tänkte att jag skulle komma ihåg det och ta det nästa gång också. Hopps jag gör det. 😃

Efter maten var vi tillräckligt pigga för att ta – ytterligare en – runda till lekplatsen i parken, och kolla vilken nostalgi! Sådana här korkar har jag inte sett sedan jag var liten. Visst var det Mer som hade sådana?

Alla ska med!

Fredag – shopping/hemresa

På fredagen hade vi inget val, ägaren väntade nya gäster, så vi var tvungna att gilla läget och checka ut. Lyckligtvis var vi lite piggare än igår, så det gick bra. Vi hade lite vi ville handla och barnen ville ”äta på Ikea” så valet var inte så svårt, vi stack mot Handlowe Matarnia där Ikea (och typ alla andra affärer) ligger och hade (typ) en heldag där. Dessutom var vi inne en snabb sväng på Riviera i Gdynia. Verkligen en heldag med shopping alltså. Hade jag varit pigg hade det varit rena drömmen, nu var det okej. Tur att vi vet att detta självklart inte var enda eller sista resan till Polen… 😉

Fantastiskt namn på rödvin. 😂 Ikea vet vad som gäller.

Höstlov i Gdansk 2018 – sista dagen (för den här gången)

Hur ofattbart det än är så har vi visst redan varit här i tre dagar, så i kväll är det dags för hemfärd. Jag vet att jag nämnt det tidigare, men för den som är sugen på att testa på Polen ett par dagar är det absolut mest fördelaktigt att välja att vara borta i max tre nätter, vilket vi ofta är under t.ex. höst- och påsklov. Jag har skrivit om dessa bokningar under länken Bästa tipsen för bokning av Polenresan.

Till skillnad mot gårdagens dåliga start på dagen fick vi idag av barnen idel leenden, ”vi är bästa vänner i hela världen och vi heter Maja och Nellie” (kompisar/grannar i området…) och extrem omvårdnad av mjukishundarna Loveheart och Csopi som de lyckades övertyga sin pappa om att få köpa på Ikea igår. (Googlar man ”linda runt lillfingret” får man upp en bild på Peter, det är jag säker på.)

Fördelen med en mjukishund är att den har så många användningsområden.

Det aningens annorlunda namnet Csopi härrör från kusinernas ärvda hund, som hette så när han adopterades. ”Mamma, pappa, barn och två hundar-rolleken” fortsatte under hela dagen. Vi har varit sex stycken på allt vi gjort och emellanåt endast fått viska i bilen för att inte väcka hundarna. Konstigt nog höll även vänskapen mellan systrarna i sig hela dagen. Något vi inte är så vana vid i drama-bajskorvsdumming-träsket som 25% av oss befinner sig i.

I vanlig ordning blev dagen inte riktigt som vi hade tänkt. Efter utcheckning körde vi åt ett håll för att besöka ett köpcentrum vi trodde låg där, men hamnade till slut i rakt motsatt riktning på Galeria Przmorze i förorten, där det lyckades vara barnkalas på leklandet när tjejerna väl laddat för att våga gå dit. Så klart.

Kakmonstret på mc-semester.
”Visst ser jag starkast ut, mamma!”
”Mamma! Mamma! Du måste komma och se något FANTASTISKT! Det är på RIKTIGT, inte artificial (Inna kollar för mycket på engelska serier…). Som en regnskog!”

När det började kurra i magarna konsulterade vi gamla inlägg här i bloggen för att komma på vart vi skulle och styrde sedan mot Gdynia. Om någon mot förmodan prenumererar på bloggens inlägg så var det inte av misstag som det helt plötsligt dök upp ett inlägg från i somras, utan jag som insåg att jag då hade tappat styrfart och skrivit ett inlägg, men inte orkat göra det färdigt med bilder och publicering. Eftersom där fanns tips på en trevlig restaurang och ganska många vedermödor, vilket många verkar gilla att läsa om, onda människor som ni uppenbarligen är som läser detta ;), publicerade jag det nu i stället. Om någon vill läsa så heter det Kroatien/Polen 2.0 Dag 14 Gdynia/hemfärd.

Tipset från bloggen, Tom’s Diner, levererade även nu och trots en lunch som bland annat innefattade en fantastisk Filet Mignon, ett glas vin, öl och 3 x efterrätt slutade notan på blygsamma 226zl. Det är trevligt att äta ute i Polen! Barnen hade dessutom så trevligt med sina rollekar i lekrummet att de knappt ville gå därifrån. Tur att inte de reagerade på den typ sjuårige killen som tog med sig en vass köttkniv från bordet och tränade jonglering med den bredvid dem…. Vi gjorde det. Reagerade alltså. Killens föräldrar gjorde det däremot inte. Konstigt folk finns det överallt.

Mums!
Amerikansk restaurang. Amerikansk storlek på portionerna.
Som sagt…
Föräldrars bästa vän. Lekrum på restaurang. Borde göras obligatoriskt.

Vi hade fortfarande några timmar att slå ihjäl när vi var klara och trots att vi från början planerat ett besök på Experyment, var vi inte riktigt taggade, så vi körde upp till Riveria och fördrev några timmar i affärer/lekplatser där. Man hade kunnat göra mer av dagen, det erkännes villigt, men då bör man planera bättre, vilket inte är vår paradgren på resor. Konstigt nog är i alla fall jag ganska planerande i vanliga fall, men uppenbarligen tar jag semester från det på semestern och oftast blir ju oplanerat riktigt bra. Inte för att det blev dåligt idag, men det hade kunnat bli mer liksom.

Denna frisörsalong ”måste” barnen på nästa gång, enligt egen utsago.
Lek på Riveria.

En klassiker på hemväg har blivit att antingen hämta gott thai-käk på Thai Jolo eller ta en sväng till Blues Club. Idag ville tjejerna absolut ha nachos, så det fick bli Blues club där en nacho-tallrik kostar skrattretande 15zl. Jättegott, blev omdömet. När vi kommer hem får vi bara servera fibrer och grönsaker ett par veckor för att uppväga dessa dagar. (Nej, jag tror inte heller på det, men det låter bra i teorin.)

Just nu (15 minuter efter att vi skulle varit incheckade) sitter vi i en jättelång bilkö på väg in mot incheckningen till färjan. Må det inte bli trubbel någonstans nu. Om inte så tackar jag för visat intresse. Blir det trubbel dokumenterar jag det nog. 😉

Vi ses i Florida 2019…. 😊

PS. Inget trubbel, men vi var sista bil ombord. DS.

Höstlov i Gdansk 2018 – bad parenting (och lite bra grejer också)

Min första dag som 45-åring började på sämsta sätt med ont i ryggen efter den hårda sängen och dessutom en Mimi på sitt sämsta. Jag sa till någon för ett par veckor sedan att det var så skönt att den jobbiga treårsperioden med allt drama var över. Dumt. Jättedumt sagt. Man får inte jinxa så, för bara dagar efter det uttalandet började det om. Humörsvängningar å det grövsta och det finns liksom inget sätt att stoppa henne när hon är igång. Inget lagligt sätt i alla fall och det är som om hon vet det, djädrans unge. Herregud, vad arg det gör mig. Gah! Och så efter dramat när hon fått coola ner sig för sig själv en stund, kommer hon jättegulligt och säger förlåt, men då är man ju själv så arg att man känner för att bete sig likadant. Ja, det har hänt att jag – som en treåring – gett igen med samma mynt då. Bad parenting. Really bad.

Idag gick det lyckligtvis inte så illa, utan vi kunde äta en hyfsat trevlig frukost ihop. Bara ”hyfsat” eftersom hotellets frukostmatsal (liksom pool, bubbelpool och omklädningsrum) är aningen underdimensionerad jämfört med antalet gäster och alla djädra barnfamiljer envisas ju med att äta frukost samtidigt som vi. 😉

Att ge Inna ett sminkset var en så genomtänkt och smart idé.
När man unnar sig en kopp kaffe och lite egentid utan uppsikt över barnen… (Lyckligtvis gick det bort.)

Dagen tillbringades sedan strosandes på stan utan egentligt mål eller mening. Gdansk är en bra stad för sådant. Att promenera med en fyra- och en sexåring går ju inte snabbt, men man upptäcker saker man aldrig hade sett om man varit själv. På gott och ont. Tyvärr är det sällan det som barnen totalfascineras av ligger i närheten av något av intresse för en vuxen. Annars hade de ju gärna fått stanna upp i närheten av en garnaffär, någon trevlig pub eller billig klädaffär, men det har hittills aldrig hänt. Så klart.

”Titta vad liten jag är!”
”Wow, en fish ladder!”, sa vår anglofil. 😂
På tal om saker man aldrig hade sett om inte de låååååååångsamma sengångarna varit med.
Det går inte fort…
De snopna minerna beror på att jag sa att man nog inte fick klättra på statyerna och att vi fick ta bilden snabbt innan någon kom och skällde. Schysst morsa. 😂

Lunchen intogs efter visst debatterande på ”Mojito” på torget, där det fanns sköna värmare på uteserveringen och fantastiskt god pasta Carbonara (bye bye dieten), men där kocken och vi inte hade riktigt samma uppfattning om vad en garlic toast innebär. Vi anser att detta bör vara ett ganska spänstigt, gärna lite krispigt, bröd med smak av vitlök. Kocken tyckte uppenbarligen något annat…

Fascinationen för alla de där ”levande statyerna” är för mig totalt obegriplig, men precis som alla andra lättlurade föräldrar betalar, applåderar och fotar jag entusiastiskt.
”Jag gjorde en så hård ’give me five’ att hans hand gick sönder!”

För att inte tappa farten gick vi efter maten direkt till garaget och styrde bilen mot Ikea, strax utanför Gdansk, vilket vi tänkte var ett säkert kort, för vem tusan åker till Ikea en fredagskväll? Haha… Halva Polen, skulle det visa sig. Jippi! Med tanke på att jag dessutom är den enda i familjen som uppskattar ett besök på Ikea (ett halvtomt Ikea gärna) blev det genast lite dålig stämning, och semesterfeelingen var väl inte riktigt på samma topp som under spa-besöket igår.

Vacker himmel på väg till Ikea.

Nåja, vi tog oss till slut igenom det. Till och med med det vi skulle köpa, ett ynka Antonius-stativ som vi likväl kunde beställt för 49:- i frakt hemma…. och hade bara en smärre kris till när vi 1, inte hittade bilen eller ens den underjordiska parkeringen vi aldrig tidigare använt och 2, vi inte hade några 1zl-mynt för att köpa en mjukglass. (Okej, resten av familjen hade möjligen en kris till när de förstod att jag liksom hade tänkt mig att gå i ytterligare några av affärerna runtomkring innan det var dags för hemfärd, men det låtsades jag inte märka.)

Efter att ha genomdrivit ovanstående och installerat de tre affärsointresserade på Smyk megastore (gigantisk leksaksaffär) hittade jag givetvis inte ett dyft i affärerna. Vad hade jag trott? Det är ju inte så det funkar.

När jag återvände till familjen hade Peter mutat barnen med att de skulle få den där mjukglassen på Ikea ändå, så det var bara att ge sig in i infernot igen. Det var inte roligare nu med ännu mer folk och ännu tröttare barn. Det blev heller inte bättre när de utlovade stripsen med köttbullar (för 5zl…) var slut och det enda som återstod för att rädda situationen med att klockan med råge passerat middag var bleka läskiga kokta korvar i bröd för osannolika 1zl. Vi höll god min och låtsades att ett bett på de läskiga korvarna och ett korvbröd med ketchup var det samma som en okej middag. Bad parenting har fått ansikten idag. Våra ansikten.

Att detta är glass nummer två på Ikea och nummer tre för dagen (!) berättar vi aldrig någonsin för någon.

På hemvägen pratade Mimi helt fascinerat om killen som ”tryckte så hårt på den sura gubben” (”vad-tyckte-du-om-ditt-besök-idag-gubbarna” vid utgången) att den nästan gick sönder. Jättekonstigt verkligen. Alla gillar väl en fredagskväll på ett överbefolkat Ikea?! Han tryckte verkligen så hårt att hela konstruktionen nästan vek sig. Jag förstår honom.

Kvällen avslutade vi sedan storstilat med mikrovärmd pizza, lådvin och ett parti Kasta gris som Mimi vann överlägset. Det är inte alltid flashigt och flådigt att vara på semester. 😂

Inte för att jag förstår hur det gått till, för vi kom ju nyss, men i morgon är det dags att checka ut och åka hem. Alltid samma mysterium. Vart tar tiden vägen? Går den snabbare här i Polen, tro? Det måste nog bli så att vi återvänder, för som vanligt har vi inte hunnit med allt vi tänkt. Vilken ooootur… 🙂

Fredagsmys. (Japp, vi tillät t.o.m mobiler vid bordet idag!)
Livsnjutare 1: popcorn, ölkorv och mobil…
Livsnjutare 2: felknäppt favoritgosepyjamas som hon haft sedan hon var två (!), nya enhörningstofflor och mobil…