Urrrrrk, idag var jag inte pigg när jag vaknade, för Innas stackars öra höll både henne och mig vakna till en bra stund in på småtimmarna, men i vanlig ordning värkte rygg och ben så att det ändå inte gick att somna om, så jag begav mig ut på sista Makarska-promenaden för den här gången. Idag var det molnigt (!) och bara 24-25 grader vid 7.30, och hade jag inte förstått det ändå av den tunga luften så upplyste Pokémon mig upprepade gånger om att det var ”potentiellt hotande väder” där jag befann mig, så åska kan nog vara i faggorna.
Efter frukost var det dags för det roligaste. Not. Packning. I början när vi reste bytte vi ofta boende varannan, var tredje dag, men nu har vi insett att varje förflyttning ju faktiskt tar i princip en dag från semestern, både i faktisk, fysisk packning och förflyttning, men också mentalt i tankar på hur man ska packa, att man ska göra av med matvarorna man köpt, oro för om nästa boende håller måttet och den påtvingade dötid som allt tidigare utcheckningar i kombination med allt senare incheckningar innebär osv, så numera håller vi nere på förflyttningarna, men gillar att se och uppleva i alla fall ett par olika ställen under en sådan här lite längre resa. Även om vi ju gärna återkommer till våra favoriter… Denna resa blev ju lite speciell eftersom vi (okej, så himla unikt är det inte…) inte gillade vad vi såg på stället där vi skulle bott andra veckan, och med tanke på hur fullt här är, har ombokat till ställen som nog inte riktigt uppfyller de krav vi vanligtvis ställer på våra boenden, så idag är det extra nervöst. Hoppas jag blir positivt överraskad!
När man bokar sent och under högsäsong så blir så klart det mesta lite sämre och dyrare än vanligt, så vår bil är, trots dubbla priset mot vad vi brukar betala i juni, ganska liten, så det krävdes lite pusslande att få in packning, badleksaker och matvaror, men det gick till slut och efter en härlig halvtimme i stillastående bilkö (det är någon högtid här idag) ut ur Makarska, är vi på väg. Efter den stillastående halvtimmen valde vi att ta den något längre, men snabbare betalvägen uppe i bergen. Hoppas att det är rätt beslut.
Om det var rätt eller fel att ta snabba vägen vet jag inte, men Peter (som alltid kör automatare annars) fick i alla fall lägga i femman för första gången under resan, och jag, som insett att min 21 år gamla – aningen ankomna – lilla röda pärla, trots blankt papper i besiktningen nyligen, inte kommer att kunna överleva så himla länge till, strök definitivt Renault från listan av möjliga ersättare. Det känns definitivt inte säkert att köra fortare än 80 och det blåser (!) in i bilen överallt, trots att vi stängt och dragit i allt som möjligen skulle kunna vara öppet. Hu! Trots att vi direkt hamnade i bilkö igen, drog jag en lättnandes suck när vi lämnade 130-vägen.
Strax efter 13 kom vi, lagom kissnödiga och hungriga, fram till nästa boende, där en liten tant direkt kom ut och viftade och pratade på kroatiska och gav intrycket att hon aldrig hört talas om ”Apartments Break”, trots att jag visade henne bekräftelsen i appen, men till slut skulle hon i alla fall ringa sin son, som kom efter några minuter och redde ut det hela. Vi var visst på rätt ställe och flera av mina farhågor infriades direkt. Det är ganska stor skillnad från nytt, modernt och luftigt till gammalt, omodernt och trångt. Och varmt. AC:n som sitter i hallen, riktad från sovrummen, gör nog varken till eller från. Dessutom har jag en känsla av att den lilla tanten med sitt ”Ich sprechen (sic!) Deutsch”, som trots detta upprepade, ogrammatiska påstående verkligen inte gör det, kommer att bli lite av ett problem. Hon har redan, efter bara ett par timmar här, dykt upp både i lägenheten och på terrassen som gubben i lådan flera gånger. Man kan ju tro att människoälskande, trevliga, öppna jag (haha!) skulle uppskatta det, men tro det eller ej, det gör jag faktiskt inte.
Mitt under spelet dök tanten (hon påminner mig om Bernie Sanders av någon anledning, sorry Bernie!) för att kolla så att allt var ”gut”. Jadå, danke sehr, gå nu… Gå!! När alla utom Peter vunnit en runda av något, bestämde vi oss för att kolla in närområdet, för vi har (det är faktiskt sant!) aldrig varit i detta område tidigare. Stranden låg betydligt närmare än det verkade i Booking/kart-appen (hur ofta händer det?) men det ligger hus precis nere vid strandkanten, så frågan är hur det är med privat/allmänt här. Det lär vi nog märka. Vi tog iaf ett dopp och en drink vid en ”public beach” med strandbar och lekplats. Inte mycket att klaga på där. Möjligen var det någon grad kallare i vattnet än nere i Makarska.
Sonen (han som hyr ut) rekommenderade två bra restauranger i området, så givetvis gick vi till en tredje som Peter spanat in tidigare. Det gick ganska långsamt, kanske för att de två i servisen hela tiden var tvungna att korsa den hyfsat hårt trafikerade vägen, men var helt okej mat. Oroande nog verkade detta överraska vår servitör som verkligen ville försäkra sig om att ”vi gillade allt, allt?”. Vi har inte kollat ännu, men möjligen har de kanske fått dåliga recensioner på Tripadvisor, för han ville gärna att vi skulle skriva ett omdöme där.
Trots att vanligtvis allvetande Google sa att det var stängt, lyckades vi på hemvägen uträtta den viktigaste provianteringen i den enda (?) mycket lilla och trånga Tommy-butiken. Utbudet var inte riktigt vad vi är vana vid från stora Konzum i Makarska, så frukosten i morgon får nog bli av kompromiss-sorten, men vi överlever nog. Lyckligtvis överlevde vi också promenaden hem längs den mycket smala, trottoarlösa, enda-genom-samhället-vägen. Den var inte så kul, men det verkar finnas väldigt få alternativ. Var jag ska hitta en runda att gå, vet jag verkligen inte ännu, men det löser sig nog.
Tillbaka i lägenheten insåg vi ganska direkt att inte alla (öppna) fönster hade nät, utan att vissa, t.ex. det i vårt sovrum, som i och med husets suterräng-lösning ligger på markplan, bara hade jalusier. Alltså hade vi redan begåvats med (minst) två husdjur. Grattis, barnen, ni tjatar ju om det! Konstigt nog verkade de (barnen) inte så glada som man skulle kunna vänta sig. En gigantisk tusenfoting med vingar och världens minsta ödla är ju annars ganska ovanligt att ha. Om vi fått tag på någon av dem? Nope…. Om vi stängt fönstren? Japp!
