Florida 4.0 2019/2020 Dag 1 Malmö

Lite suddiga men väldigt förväntansfulla lämnar vi stan.

Tjoho! Vi är på väg! Igen. Och trots alla: ”Nu är det sista gången, vi måste verkligen spara lite pengar, köpa en ny bil och investera lite i vårt eftersatta stackars hus” så känns det såååååååå bra att lämna mörkret, regnet och rusket här hemma. Det väder som november och december bjudit på hittills har verkligen inte gjort något för att minska reslusten. T.o.m jag som ibland undrar vad i hela friden vi håller på med och emellanåt faktiskt tänker att vi kanske skulle vara hemma och ta det lugnt/odla lite sociala kontakter etc längtar helhjärtat tills i morgon då vi – efter en [inte så genomtänkt] monsterresa – förhoppningsvis anländer till vår Villa Seaside i Cape Coral.

Monsterresa var det ja. Jag kan erkänna att jag blev ”lite” skakis när jag för ett par månader sedan fick ett sms från British Airways med ordalydelsen ”We’ve cancelled your flight. We’ll contact you…” En snabb koll av den dagens flygpriser gjorde mig inte tryggare, och med tanke på att vi även bokat hyrbilen i samma ”paket” (som f.ö verkar väldigt prisvärt) kändes det som om mycket stod på spel. Givetvis kunde jag inte vänta på att de skulle kontakta mig, utan jag ringde dem och blev försäkrad om att det inte var så illa, utan att vi självklart skulle få åka med ett annat plan. Puh. I stället för att åka vid lunch den 23:e åker vi nu alltså klockan 07.00 samma dag, vilket är anledningen till att vi redan nu är på väg mot Malmö. Att åka två timmar i bil innan man anträder en redan alldeles för lång resa med mellanlandning kändes högst onödigt, så i natt bor vi på eminenta Best Western Malmö Arena vid Emporia, där vi även bodde innan vi åkte till Kroatien senast. Det är prisvärt, fräscht och trevligt, och ger minst två timmars extra sömn, vilket är mycket värt i detta fall. Dessutom är det inga problem att få frukost vid 04.30.

Att det blev en monsterresa berodde på att vi efter ändringen lite övermodigt avbokade vår övernattning i Miami och tänkte att ”landar vi redan 15.40 kan vi ju åka tvåtimmarsresan över till Cape Coral direkt”. Att tvåtimmarsresan tar tre timmar, att det lär ta runt två att ta sig igenom all security och hämta upp vår bil, att Peter ska köpa en gitarr (så klart) av en snubbe i Miami först, att vi bor i villa och alltså behöver proviantera OCH att 15.40 i våra kroppar är 21.40….. tänkte vi INTE på…. Oops… Nåja, går det inte så finns det ju gott om hotell i Miami… ?

Mimi sitter och ljudar och skriver, ljudar och skriver. Svensklärarhjärtat jublar.

Malmö välkomnade med riktigt isande vindar, så suget efter sol och värme mattades inte av att ta sig några mil söderut. Lite obetänksamt bestämde vi oss för att ta ett varv på Emporia, vi (speciellt jag) som verkligen älskar när det är mycket folk på ett ställe. Ett köpcentrum dan före dan före dan är ju verkligen smart. Inna, som använt samma – av Micke o Malins barn ärvda – satinpyjamas i stl 86 sedan hon faktiskt var i ungefär den storleken, fick dock en ny (gigantisk) i julklapp och eftersom hennes mamma ibland är av typen ”det där är ju bara att fixa till” testade hon (jag) att sprätta sömmen på den i stället för att – som normala människor – tänka att den ju gick att byta. Nu har vi alltså en i stl 86, en i 122-128 och en i 134-140. Jag ger mig tusan på att hon kommer att fortsätta använda den lilla! (Ps. Jo, det gick utmärkt att sprätta sömmen, men det förbaskade gummibandet är ju insytt, så det hjälpte föga, och även efter insying är byxorna f.ö ändå för långa… Ds.)

(Insyning? Insying? Efter att byxorna sytts in? Tja, man får välja det man tycker låter bäst själv. ?)

Man måste testa så att sängarna verkligen håller. Det är sen gammalt.
Julkrubba á la Emporia
Någon har antingen (lite för mycket) humor eller djäkligt dålig smak…
Barnen tyckte tomtarna var läskiga (de rörde sig), men djuren, speciellt kaninerna, var gulliga. Jomen, blir kanske snart fler…. ?

Efter en inköpt pyjamas, inmundigande av ett gäng tomma kalorier i food courten (vi lär inte tappa i vikt denna resa heller) och en timmes sittande bredvid en av gångarnas ”lekplatser” av typen som finns på Karlshamns bibliotek, dvs det ser så trist och avskalat ut att man inte förstår hur de vanligtvis så svårroade barnen kan roa sig så länge som de gör, gick vi tillbaka till hotellet och kom – efter diverse turer hit och dit – till ro i de sängar det är tänkt att varje person ska ha. I och för sig är klockan nu bara 21.30, så det kan ju ändras. Peter håller andan, för han vet av erfarenhet att den där våningssängen inte riktigt håller fullstorlek.

Självklart blev det lite spänd stämning när Inna fick en ny myspyjamas och Mimi ingenting, men situationen löstes till allas belåtenhet när Mimi (tillfälligt, enligt Inna) fick ärva 134-linnet med gummiband i ryggen och udda-byxorna som nog är någon storlek större än Innas vanliga stl 86-pyjamas. Julfrid återvunnen. Om hon är nöjd? Bara lite.

Nu säger jag godnatt och hoppas på en väldigt kort och smidig lång monsterresa i morgon. På återhörande från bubbelpoolen på julafton, hoppas jag. God jul! ?????