Dag 8. Helt galet. Hur i hela friden har dagarna kunnat gå så snabbt? Det känns ju som om vi inte hunnit med någonting! Nu kommer alltså kris nr 2. Hemreseångesten, som dessutom även drabbar Peter. Ett tungt vägande argument för att skriva den här bloggen och ta alla bilderna, för jag har verkligen känslan av att vi inte gjort någonting alls. Det har vi ju uppenbarligen, för det har ju blivit ett och annat ord på pränt, men ändå. Hur i hela friden kan det snart vara dags att åka hem? Galet. Vi hade lätt kunnat stanna en vecka till, speciellt om vädret hade fortsatt att spela oss o händerna som nu. Ljuvligt ljumma sommarkvällar i en stad full av restauranger och aktiviteter är ju snudd på oslagbart.
Dagen idag började också med superfrukost på uteserveringen, där vi vuxna faktiskt får njuta i relativt lugn (förutom alla toa-besök och diverse mathämtningar så klart) medan barnen leker i loungehörnan med fina vita stenar och daybeds. Det måste väl vara det som är tanken med den? Hilton vinner mer och mer, tycker vi allihop, vilket är roligt. Jag har tidigare inte känt att det varit det perfekta hotellet för oss, men jag börjar ändra den uppfattningen. Bara en sådan sak som att personalen går runt och frågar alla vid 10.30 när frukosten stänger, om man verkligen är nöjd eller om man vill hämta något mer, är en sådan sak som verkligen uppskattas. Dessutom har jag fått ändra min uppfattning om att poolen inte är barnvänlig. Barnen ÄLSKAR den, och badvakten Filip (som också visat sig vara simtränare) har ägnat en massa tid åt att tipsa Inna om olika sim- och dykövningar, så helt plötsligt simmar hon hela poolens längd (12 m) utan att någon ens är med henne, och dyker dessutom från kortsida till kortsida. Coolt!
Prognosen sa idag 28 grader, så vi tog sikte på Sopot, med mellanlandning på Galeria Baltycka (fast med polska bokstäver), där vi av någon anledning inte varit på ett par år eftersom vi hade tröttnat på det. Även här fick vi omvärdera lite, för det är ju faktiskt en riktigt trevlig (stor!) galleria med gott om plats och massor av affärer, varav flera vi gillar, bl.a Reserved Kids, Smyk (barnkläder/grejer och leksaker) och Wedel (chokladställe där vi varmt kan rekommendera deras ”avsmakningsmeny” med olika sorters varm choklad). Mums! Hit är det dessutom enkelt att ta sig med SKM-tågen som pendlar mellan Gdynia-Sopot-Gdansk. Från Gdansk är det femte stoppet, har jag för mig. Stationen är nära gallerian, så man ser när man är framme.
Det är verkligen perfekt att ha sällskap på resan, för då blir det att man inte bara följer sina egna gamla hjulspår hela tiden, utan tar lite nya och nygamla vägar, vilket ju kan leda till både nya upptäckter och nyupptäckter av gamla godingar. Tack för det, Hermansens! ❤️
Efter Baltycka tog vi raka vägen till Sopot. Bilen visade då på 31 grader, så det var tur att det fläktade, och att vi, konstigt nog, hittade parkering nära stranden. För att vi lätt skulle hitta varandra och för att det är enklast när man inte riktigt vet vart man ska, siktade vi in oss på ”mitt i smeten”, precis nedanför Grand och Sheratons jättehotell. Vi är inte riktigt ”mitt-i-smeten-människor” egentligen, och upplever förortsdelen av stranden (3-4 km bort) som lugnare, renare, trevligare och lättillgängligare, så även om det kanske inte verkade så i början av semestern, kommer vi definitivt att återvända dit, även om vi kanske inte kommer att välja att bo där.
Eftersom semestern uppenbarligen nu snabbspolas, kändes det som om vi var på stranden i ungefär en kvart, men det var nog ett par timmar ändå. Vi hann i alla fall fylla vartenda skrymsle av packning, kläder och kroppar med kliande, skavande sand, tappa bort och konstigt nog återfinna två svindyra plastbitar föreställande djur som absolut skulle med till stranden och få ner varsin sanddoppad glass (läs: glass till barnen, rosé till de vuxna).
När våra barn sen fick höra att Hermansens barn skulle till hotellet och ta ett dopp i poolen innan middag, är det ju inte så svårt att räkna ut vad som hände. Precis. Vi gav oss samtliga av i rusningstrafiken in mot Gdansk. Det gick, konstigt nog, förvånansvärt snabbt, men det var ju tur att vi inte hade någon tid att passa i kväll i alla fall. Irriterande nog så var nog (det lättillgängliga) hotellbadet mer uppskattat än hela utflykten till en av Europas finaste stränder, så all skavande sand i skorna var egentligen rätt förgäves. Jag tjänade nya topplistepoäng genom att erbjuda mig att givetvis följa med upp till poolen under badet. Det var jätteskönt i solsängarna på terrassen. Undrar vad det var Peter muttrade om…. 😉
När vi var ute och gick igår såg vi en restaurang vid kanalen med ett fullskaligt lekrum på uteserveringen. Snacka om våt dröm för föräldrar! Utan att veta namn eller inriktning på restaurangen (det vet jag f.ö fortfarande inte) styrde vi kosan dit. De visade sig även ha levande musik (eller levande sång i alla fall, om man ska vara petig, och det är Peter när det gäller musik) denna kväll. Lite väl starkt, men bra sjöng hon. Maten var dessutom god och riklig med mycket sås ??, men servicen riktigt klantig, så är det alltid så kan jag inte helhjärtat rekommendera stället. Vill någon ge det en chans, så ligger det precis ner till höger när man (nästan) kommit över bron. Det går en trappa ner från bron och det går inte att missa lekhörnan. Eller ”båtbilarna/bilbåtarna” som ligger förtöjda vid restaurangbåten. Meddela gärna hur servicen var om ni går dit.
