Vi campar igen! Skånes djurpark juni 2021

Det här med pandemi har verkligen både stängt och öppnat dörrar på ett sätt som vi inte kunnat ana då vi glada i hågen kom hem från Florida i januari 2020 och genast beredde oss på att boka nästa resa. Det känns f.ö som ett annat liv. Ett helt annat liv. Ett liv med ytterst få inlägg i denna reseblogg och ett liv med helt andra och för ett-och-ett-halvt år sedan helt otänkbara förutsättningar och begränsningar. Inte minst det högst otänkbara faktum att vi nu för andra gången på mindre än ett år CAMPAR. Eller nåja, första campingen var i svåger och svägerskas inte-så-spartanska uppställda husvagn i Hällevik och denna andra är i färdigställda-på-trädäck-tipis på Skånes djurpark, men ändå. Vi campar faktiskt. Vi har t.o.m köpt sovsäckar. Fatta det. Sovsäckar. Jag och Peter. I sovsäckar. I och för sig har vi inte sovit ännu, men vi är ju här så vi lär inte kunna backa nu.

Trots Covid kommer vi ihåg hur man gör när man inleder en resa.
Framme!
Inna läser på. För att bli en äkta äventyrare ska man bland annat få skrapsår, klara sig utan telefon i minst en timme och få ont i fötterna. Mission accomplished!
Kikare ingår
Getter ingår också. Typ.
Jag får åka traktor med tjejerna vid ratten (rattarna) i fåret Shaun-landet där busiga grisar sprutar vatten på oss.
Olofsson??

Hur i hela friden gick då detta till? Vi i tält? Ja, fråga mig inte, men vi har ju en Spårare (scout), som trots att hon är mörkrädd som tusan älskar tanken på camping och att sova i tält, och efter tillräckligt många ledsna hundvalpsögon när vi förklarat att det inte kan bli någon Kroatien-resa i år heller så är mamma-hjärtat tydligen tillräckligt soft för att betala 4500:- för en övernattning intill varghägnet i en djurpark. (Nej, jag vill inte veta att det var en midsommarkampanj för halva priset i helgen eller att de nya tältstugorna med dusch lades upp på hemsidan veckan efter att jag bokade vårt dusch-lösa tält. Jag vet redan det och har gnisslat tänder över det tillräckligt redan. Och ja, självklart har jag mens under denna dusch-lösa upplevelse. Fattas bara annat.)

I varg- och björnutkikstornet.
Camp Oak. Här ska vi bo i natt!

Skånes djurpark ja. Det känns som om den alltid funnits, för visst var det väl här man var på klassresa i fjärde klass även om det då hette Frostavallen. Eller? Nåja, jag hade en bild av det, men har ännu inte känt igen något. Konstigt med tanke på hur nära i tid fjärde klass ju är… eller…? Det är rätt charmigt på ett anspråkslöst och naturnära sätt. Verkligen inte fancy på något sätt, men varför skulle det vara det liksom? Personalen är, precis som min kollega Mikael sa efter sitt besök förra året, galet trevliga och hjälpsamma. Alla hälsar, erbjuder hjälp och kommer och frågar så att allt är bra och Corona-restriktionerna efterlevs otroligt väl. Vi var på Tosselilla för någon vecka sedan och det är som natt och dag att jämföra anläggningarna kan jag säga.

Äntligen! Mimi har tjatat hål i våra huvuden, men nu ska vi äntligen upp i Upp, hängbroarna 7 meter upp i träden.
Jo, jag var faktiskt lite nervös över att tappa telefonen här, jag erkänner.
Oväntat besök vid sälmatningen. Baggar kan hoppa oväntat högt när de känner sig förfördelade och också vill ha mat och uppmärksamhet.
Rätt djur till matning.

Hittills i sommar har vi haft osannolik tur med vädret vid våra få utflykter. Både Tosselilla-besöket och dagen idag har varit bland sommarens finaste dagar, vilket vi tackar lite extra för. Camping i regn hade möjligen varit att dra det ett steg för långt.

Mimis absoluta favoritbok när hon var liten. Vem var det som gjorde det?
Ett utökat vattenland hade verkligen ökat attraktionskraften, gissar jag. En vattenrutschbana och inget mer räcker inte riktigt 2021. Ett tips bara.

Efter att ha strövat runt på området och något pliktskyldigt försökt se djur i diverse hägn, ätit vår matsäck, gått Upp-hängbroarna, åkt vattenrutschbanan två gånger (bara Mimi) och lagt löjliga pengar på ännu fler kramdjur (Peter!) var klockan äntligen 15.30 så vi kunde hämta vår alldeles för stora (det står faktiskt i instruktionerna att man hellre ska ha för mycket än för lite – I love it!) packning och checka in i vårt tält. Björnidet. Vi kunde hamnat i Svinpölen eller Myrstacken, så vi är ganska nöjda. ”Ganska” förresten? Det räcker inte för att beskriva barnens känslor. De är väldigt mycket mer än nöjda. De längtar tills de ska få sova trots alla roligheter som ska ske innan dess.

Provsovning
Nöjd är bara förnamnet
Tja, för att vara camping är det ju ganska okomplicerat i alla fall.
Säkerhet är viktigt här. Och gulligt i detta mini-format.
”Vi älskar detta. Nu sticker vi och kollar in de andra tälten. Det finns ju barn här.”
Man får ta hur mycket chokladmjölk (med marshmallows) man vill bara man har handskar.
Man får fixa sin egen eld och grilla burgare som levereras direkt till tältet.
Välklädd! Alltså dessa skor, dessa RÖDA skor ifall någon (Peter) inte fattar det, är en historia i sig. Jag köpte dem som trädgårdsskor när jag bodde på Maskinistgatan, så förmodligen 2002 eller 2003, på gamla Domus för 40:- långt innan Foppatofflor blev Foppatofflor. De var liksom bara billiga plasttofflor. Men vilken kvalitet! Minst 19 års stil och elegans för 40 pix! Tänk om alla kläder och skor höll så. Snygga är de ju också. 😉 Och röda.

Efter maten, 19.30, gav sig hela campen ut på Expedition tillsammans med två lägervärdar. Lodjuren, tvättbjörnarna, vildsvinen och renarna skulle matas. Det var pedagogisk information, frågestund (där Inna hade alla svar!) och matning. Nya svarta gummihandskar i vuxenstorlek på alla barn vid varje utfodring. De tar som sagt verkligen säkerhet och renlighet på allvar här. (Nåja, förutom när det gäller tältande gäster då alltså… 😉

Vilka som stod främst och svarade snabbast…?
Mimi och älgen
Det kan ju i ärlighetens namn inte vara så praktiskt med så stora horn, men mäktigt är det.
”Sådana här ögon hade de!”
Vår närmsta granne…

När själva Expeditionen med stort E var över fick man utnyttja den stängda parken som man ville, så jag och Mimi tog ytterligare två varv i Upp, både Vargstigen och Sälstigen, innan hennes ben enligt uppgift var alldeles för trötta för att orka mer. Med tanke på att min stegräknare då visade 1,3 mil och klockan var närmare 22, var det dags för lite ”chill” vid och i tältet innan läggdags. Jag och Peter såg Schweiz (!) slå ut Frankrike ur EM och barnen lekte lite med nya kompisen i granntältet innan det blev chips och skärmtid. Det sista Inna sa innan hon somnade var: ”Mamma, vi måste boka här igen! Jag älskar det.” Det är med andra ord upplagt för lite förhandlingar och kompromisser i sommar för även om det här är mysigt kan jag tänka mig andra sätt att spendera så förhållandevis mycket pengar. Faktiskt.

I ”stora tältet” finns inte bara fri tillgång till varm choklad utan även faktaböcker om djur att låna. Inna gör succé bland de yngre barnens föräldrar genom att erbjuda sig att läsa för dem. Barnen, inte föräldrarna.
”Jag älskar detta!”
Mysigt.
Har man inte haft telefonen på hela dagen så…

Dag 2. 05.48. Nu har jag bevisat det igen. Jag kan inte sova i tält. Jag fattar inte varför. Okej att madrassen är hård och sovsäcken prasslig, men det är ju annars ljuvligt tyst, egentligen inga konstigheter och det är inget jag kan sätta fingret på. Jag ligger bara klarvaken. Timme efter timme. Ingen oro eller konstiga tankar. Jag kan bara inte sova. Det var likadant när jag skulle ”campa” med barnen hemma på gräsmattan förra sommaren. Då var det iofs trångt och fruktansvärt varmt med alla de filtar och gosedjur som absolut måste vara med. Inget sådant nu, men inte en blund. Jag har legat där och bara snurrat hela djäkla natten. Nu är klockan tio i sex och jag har gett upp. Förutom att min telefon av oklar anledning inte (heller…) laddats i natt och att några mygg inte förstått att det är morgon så är det ganska mysigt här utanför tältet med alla ljud från diverse djur i närheten, men tusan vad trött jag är!! Det kommer att bli en lång dag. Speciellt med tanke på att det är två timmar till kaffe.

Camp Oak 05.48.

Ljud ja. Igår kväll fick vi två gånger höra vargflocken yla. Jag vet inte om det är inspelat eller inte, men varghägnet ligger precis bredvid, så det skulle kunna vara på riktigt. Högst annorlunda ljud var det i alla fall. Inna sa att lägervärden Ellie beskrivit det som när en flock barn skrattar hysteriskt och det skulle kanske kunna stämma. Riktigt hysteriskt.

Vargarna verkar inte ha vaknat ännu i alla fall, men många andra djur har det definitivt. Det är inte riktigt samma ljudbild som hemma på tomten. När campen vaknar om ett par timmar vankas det bland annat krabbelurer till frukost och sedan ska barnen få följa med och ge björnarna en överraskning (isglass?!) innan det ska checkas ut. Vi får stanna på området hela dagen idag också. Frågan är om aktiviteterna räcker en dag till. Och om jag räcker en dag till. Vi ska dessutom en sväng till Malmö och lämna Mimi hos hennes kusin för ytterligare en spännande övernattning och sen är det ju viktig match i kväll. Det blir en lång dag. Var är kaffet?