Det är faktiskt så att även en hemfärd från Polen är en utflykt i sig, så denna gång får hemvägen ett eget inlägg. Om någon mot förmodan faktiskt inte läst samtliga inlägg så är detta i viss mån en fortsättning på Dag 10.
Att komma med Stena-terminalen med bil är inga problem, men att sedan förstå vart man ska köra där är ofta ett elände. Denna dag var det dock så många bilar i kö redan att det inte gick att missförstå. Osynken med Hermansens fortsatte så det var rätt kul att när vi stod där i kön och undrade var de var, så dök de upp i kön precis bredvid oss. Det blir verkligen jättesmidiga konversationer när barn från passagerarplats försöker prata med varandra genom öppna bilfönster. ?
Som synes nedan behöver vi inte ha tråkigt i bilen. Inte ens när vi väntar i långa köer. Vi har live-underhållning med oss. Mimi blev alldeles tokig i låten ”Ese mile, ese mile of Texas” (I saw miles and miles of Texas) när hon hörde Peter och hans countryband Broken Spokes när de spelade för PRO (!) innan vi åkte till Polen, så den rullar på repeat i hennes huvud, till vår förtjusning. 🙂
Lite spänd stämning blev det ändå i vår bil när Hermansens kö fick fritt blås och kunde dra iväg medan vi stod kvar i evighetskön, så det var ju skönt att när vi väl kom ombord var det som bilarna efter varandra. 😉 Denna gång åkte vi den polska båten Spirit. Båtarna ser likadana ut, men det är lite smågrejer som skiljer dem åt. T.ex. är det oftast mycket sämre wifi på Spirit och där får man bädda sin bäddsoffa själv, vilket ärligt talat är rätt mycket smidigare än att behöva gå till receptionen och få någon att komma och göra det. Barnen vet precis vad som väntar, så att hänga några längre stunder i hytten är det sällan tal om. De vet var lekrummen finns. Smart nog finns det även gott om bord och stolar + en bar precis i anslutning till lekrummen. Bra tänkt, Stena! Alla glada! Det innersta lekrummet är som ett litet lekland i miniatyr med klättergrejer och rutschkana, det närmsta har lite stillsammare utformning med stora kuddar och möjlighet att rita och pyssla/leka. Det finns dessutom ett rum med tv-spel och en spelhall. Och minidisco, men det hoppade vi över idag eftersom barnen hade så himla kul ändå.
När vi åkte över till Polen för nio dagar sedan träffade Inna och Mimi tjejerna Felicia och Meja från Borås. Speciellt Inna och Felicia hookade direkt och blev bästa kompisar på stört så där som bara fyraåringar kan bli, så det var himla kul att de även skulle åka samma båt hem. När vi kom till lekrummet var de redan där, så leken fortsatte om om de varit vänner hela livet. Jättekul! Snart joinade även Hermansens, så vi blev ett rätt stort gäng som hängde utanför lekrummet hela kvällen. Det lektes som sagt så himla bra att vi inte ens nämnde det där med minidisco. Att vi vuxna hade jättetrevligt och inte hade den minsta lust att flytta på oss, hade givetvis inte alls med saken att göra.
Vi satt kvar så länge att det t.o.m var nära att vi missade taxfree-handlingen, men som tur var hann jag dit med 20 minuter tillgodo, medan Peter, Axel och tjejerna la ett tjugotal tior i diverse attraktioner i spelhallen. Jag gick all in och handlade ”ganska” mycket. Vi ska ju trots allt kanske inte åka förrän nästa år igen… Kanske… Så när jag gick förbi dockorna som tjejerna spanat på i taxfree-katalogen kunde jag inte låta bli, trots alla plastgrejer de redan fått. Det kändes inte rättvist att bara köpa vin. Det fick bli varsin ”Polly” också. Och vilken succé det blev! Mimi satt och lekte med sin nya docka tills över midnatt. Jag hade inte hjärta att störa henne, för hon var så inne i sin lek. Då är det t.o.m kul att köpa plastgrejer.
Mindre kul var det när Peter knuffade på mig kl. 07.15 nästa morgon, dvs 15 minuter före landstigning. Uppenbarligen var det något fel på högtalarna i vår hytt för vi hade inte hört en ton av ”I’m sailing” och all information om att det var dags att lämna hytten. Det är vi ju så vana vid att vi aldrig ställt en klocka när vi åkt. Det GÅR liksom inte att undkomma. Men nu hade vi alltså 15 minuter på oss att väcka tjejer som varit uppe till efter midnatt, fräscha till oss, packa ihop och ta oss till bildäck. Jippi! Extra kul att jag ju köpt lite mer vin än vi vanligtvis gör, så vi hade extra mycket att bära Lyckligtvis (!!!) gick det bättre än förväntat, för ett Mimi-utbrott just då hade nog fått oss att hoppa i havet. Lite nervöst blev det när vi sent omsider kom till bildäck och upptäckte att bilen framför vår också var tom… Det hade ju varit snyggt om även Hermansens försovit sig bara för att vi pratat så mycket om väckningen, men tack och lov dök de upp strax efter oss.
Standard på hemvägen till Karlshamn är att tigga till sig frukost hos mormor och morfar (dvs mina föräldrar) i Åryd. Att äta frukost där slår ju vilken Hiltonfrukost som helst, även om de ju ”aldrig har något hemma” och dessutom lyckas tjejerna alltid tjata till sig glass, så de inte riskerar att tappa sitt kolhydratintag. Idag fick vi dessutom ett helt fång med diverse vackra blommor med oss hem. Blommor som jag uppenbarligen, att döma av mammas blickar och tonfall, borde ha kunnat namnet på. Det var visst en brist i min uppfostran att jag inte längre kunde identifiera luktärt och aster. Solros kunde jag i alla fall.
Hemma väntade det roligaste, att packa upp. Jag älskar verkligen att packa upp. Det är så skönt att se grejerna försvinna in på sina rätta platser och det är så tillfredsställande att hitta allt man köpte i början på resan och sedan glömde bort, så man köpte ett par till. Extra roligt tycker jag det är med de där grejerna som blir över, de som man verkligen inte vet var man ska lägga och undrar varför i hela friden de ens var med på resan. De som hamnar i en liten hög någonstans i ett mörkt hörn i en garderob och som är precis lika roliga att hitta tre månader senare när man fortfarande inte vet vad man ska göra av dem. Japp, jag älskar verkligen att packa upp. ?
Jag älskar dessutom känslan av alla måsten som kastar sig på mig så fort jag kommer hem. Att jag behöver rensa ur garderoberna, att ogräset knackar på fönstren på ovanvåningen och att fasaden borde reverteras om. Dessutom ska tydligen barnen roas även på hemmaplan. Jag tänkte att de skulle vara nöjda och glada ett tag nu, men det funkar visst inte så. Inna hann inte ens komma av båten innan hon började tjata om att jag ju lovat att hon skulle få ”ringa din matte, jag menar chef” när vi kom hem igen (ping, Ija, snart ringer hon!). Min chef råkar ha en väldigt söt hundvalp, om någon undrar varför hon vill ringa just min matte, jag menar chef. 😉
Nåja, man påstås ju vara fulltankad av energi när man varit på semester (varifrån den dumma tanken nu kommer – man behöver ju en veckas semester för att återhämta sig), så efter den roliga uppackningen och tvätten (glöm inte tvätten, när vi talar glädjeämnen) kastade jag mig över sekatören. Olyckligtvis öppnade sig himlen då, så det fick bli ett par timmar på sofflocket i stället. Jättesynd verkligen. Jättesynd.
Lite nytta gjorde jag i alla fall på sofflocket, för jag beställde veckans matkasse från Citygross. 150:- i rabatt på valfri kasse med koden VARDAG150. (De måste rubba in att vardagen snart börjar…) Jag valde en sommarkasse för två personer och la till en fläskytterfilé för 49:-/kg för att komma över gränsen för expeditionsavgiften. Det innebär att jag kommer att få fem middagar som kommer att räcka utmärkt till oss fyra för bara 249:-. Jag förstår inte hur det kan vara så billigt, men jag tackar och tar emot. Den där fläskytterfilén förstår jag inte heller. Den finns i Citygross basutbud och kostar alltid 49.90/kg efter vad jag förstår. Annars brukar det ju vara en lockvara med fläskytterfilé för 59:-. Jag har köpt den många gånger och alltid fått jättefina bitar, så den kan jag också rekommendera. (Vill man inte beställa en matkasse, utan bara matvaror så får man 50:- i rabatt med koden KAMPANJ50.)
Tro det eller ej, men jag gick faktiskt ut och rensade rabatterna efter regnet. Jag blev t.o.m så uppslukad att jag fortsatte trots att regnet började ösa ner igen. Och det är sant, även om jag förstår att ingen tror mig. 🙂 I morgon är det dags för semester på hemmaplan. Hoppas någon vill hänga med på det också!
