Det rogivande gungandet jag skrev om igår, blev under natten aningen mindre rogivande, får nog erkännas, men så länge man ligger i sängen och dessutom slipper höra alla hemska ljud som våning 7 har en tendens att bjuda på, är det faktiskt inte alltför illa. Jag vidhåller min nyvunna kärlek för Premium-hytterna på våning 11. De är långtifrån lika bekväma som Panorama, som vi brukar föredra, men när det blåser är jag tusen gånger hellre uppe på våning 11 i en pyttehytt med ett ofantligt stort litet barn bredvid mig i en alltför smal säng än i den betydligt bredare dubbelsängen i Panoramahytten som låter som om den ska slitas i stycken av varje våg.
Barnen sov gott hela natten, lyckligtvis, men var ändå ganska spaka under dagen idag. Speciellt Mimi ville mest bara ”somna” hela dagen, så den där hostan fick vi nog med oss i bagaget mer än vi trodde. Synd, för det har varit en strålande solig, kylig dag här i Gdynia/Gdansk, men minsta ansträngning/utevistelse har lett till tämligen ihållande hosta hos tre av fyra familjemedlemmar, så det har inte blivit mycket av den varan. Och i morgon ska det regna. Så klart.
Vi började dagen på ett sätt som konstigt nog inte slagit oss tidigare, nämligen med hotellfrukost på Hotell Mercure i Gdynia. 98zl för en riktigt fräsch frukost i en rymlig, ljus och inbjudande frukostmatsal med en stor lekhörna är ju rena kapet, både ekonomiskt och psykiskt. Det var inte sista gången vi gjorde så. Dessutom vinner Mercure mer och mer mark för varje gång vi är där. Det är riktigt fräscht på entréplan, har ett toppenläge mellan hamnen/stranden/centrum i Gdynia och är väldigt prisvärt. Dock ska man se till att få ett av deras renoverade rum, för det familjerum vi bodde i för något år sedan var inte så himla kul.
Efter frukost gick vi (födelsedags-)händelserna en aning i förväg och åkte till köpcentrat Matarnia som ligger på vägen mellan Gdynia och Gdansk. Det har flera ”stora” kedjor för möbler, trädgård osv + de ”vanliga”, så där finns både IKEA och flera inhemska storkedjor. Och ett jättestort Smyk, en jättestor barn/leksaksaffär där barnen fick välja (typ) vad de ville. Inna valde och valde, förhandlade, valde om, ändrade sig, förhandlade lite till. Mimi valde en klubba för 12 kronor. Jomen. Annars brukar det påstås att det är hon som är lik mig.
Lite problematiskt är det numera för Peter och mig när vi ska diskutera hemligheter, typ femårspresenter, eftersom vår youtubifierade inte-ens-femåring bryter in i våra engelska konversationer utan att ens verka reflektera över att vi inte pratar svenska. Ett ytterst angenämt problem givetvis, men vi har inte riktigt vant oss vid hur mycket en sådan där liten svamp suger åt sig och förstår, så inte allt inför morgondagen är kanske så hemligt som vi hade tänkt oss. Inte för att det är så viktigt, men vi har börjat fila lite på vår tyska.
På Hilton tackade vi nej till att uppgradera till en svit för 300zl/natten extra. Vårt 35-kvm Executiveroom räcker så himla bra, och här har vi faktiskt tillbringat större delen av eftermiddagen och kvällen med slapp, bad, lek, ”nagelsalong” och en massa onödigt ätande. Eftersom vi är genuint onda människor lät vi barnen köpa ”Sands Alive” på Matarnia, vilket vi bannlyst hemma pga att sk–en sprider sig värre än baciller på dagis, men på ett hotell är det ju inte vi som städar…. Dock kommer förmodligen minst halva hotellet vakna upp till igenkorkade rör och översvämmade handfat/toaletter i morgon eftersom Mimi ärvt mina och pappas (morfars) händer och inte klarar av att vara kladdig utan måste tvätta sig hela tiden. Dålig idé med denna vansinnigt läskiga uppfinning.
Maten lät vi roomservice ta hand om. Det såg ganska roligt ut när den kom med vita dukar och karakteristiska roomservice-lock. Man förväntar sig rysk kaviar. Inte pommestallrik och glass. Men alla var nöjda i alla fall. Möjligen med undantag för undertecknad som valde att hämta sushi på närliggande Dom sushi. Jättetrevlig personal, men nej, sushi ska inte ramla sönder när man tar i den och bara smaka salt. Gör om, gör rätt.
Det ska bli spännande att se vad morgondagen bär i sitt sköte. Födelsedagsbarnet ska få bestämma dagens innehåll. Att vi råkar vara två födelsedagsbarn tror jag de flesta glömt bort, men vi får väl se. Inna tyckte i alla fall igår att det vore rättvist ifall jag fick gå i en garnaffär när jag fyllde år, eftersom hon skulle få gå i en leksaksaffär… 🙂
Nu är det f.ö inte många minuter kvar av min sista dag som 43-åring, så grattis mig! (Ingen annan är vaken här, så lika bra att säga det själv.) 🙂
