Så mycket för mitt försök att verka positiv och käck med halvfullt glas och allt igår. Idag vaknade vi (vissa 04.45, andra 07.00) till samma eländesväder som igår. Suck. Ett tag vid 09 såg det lite lovande ut, för det ”solade och regnade samtidigt”, enligt Mimi, men ganska snart var det slut på ”solandet” och kvar var bara regnandet och blåsandet. En aning deprimerande faktiskt, men vi hade ändå en skön f.m med diverse aktiviteter. Mimi ”bakade lera” (Play Doh är väldigt billigt här) med en ölflaska som kavel (det är något som trots allt skaver i det), Inna kollade Daniel Tiger och ”tränade engelska” på tv, Peter roddade med lite spelningar och undertecknad kollade hotels.com för att ev ändra vår bokning i Clearwater… Alla nöjda alltså.
Till slut insåg vi att vi nog i alla fall fick lämna ”vita huset” och göra något av dagen, för vädret skulle inte spela oss i händerna i det närmaste i alla fall. Vi satte alltså gps:n på ”stadskärna” för att om möjligt hitta en sådan i denna ganska märkliga stad. Vi var inte riktigt överens med gps:n om vad en stadskärna var, men kom slutligen ner till den delen av Ft Lauderdale som nog i alla fall skulle kunna likna något slags centrum; Las Olas Blvd. Vi körde runt och kollade in lite coola restauranger och fantastiska hus, vilka bara överträffas av de otroliga yachterna som ”ligger parkerade” vid sidan om i kanalerna. Sen bestämde vi oss för att ta lunch på berömda Cheesecake factory. Varför det egentligen är berömt och alltid har kö visste vi inte innan och faktiskt inte nu efteråt heller. Det är coola omgivningar och trevlig, aningen stressad, personal, men maten är ju inte över sig. Eller så beställde vi fel saker. Så skulle det ju kunna vara. (Jag är generös idag.) Vi konstaterade i alla fall att vi nu checkat av det och inte behöver gå dit igen. Heller. Petra tycker inte att vi säljer in Florida så bra, men vi tycker snarare att Florida inte säljer in sig själv så bra just nu. Vi har dock inte tappat hoppet – snart vänder det!
Trots att barnen tyckte att vi ”skulle åka hem och softa lite” efter lunchen, kändes det som om vi softat ganska rejält redan, så vi gjorde ett par seriösa försök att komma på något vettigt att göra som inte innebar att vara ute i den otrevligt kyliga vinden (regnet slutade faktiskt strax efter lunch), men efter att vi mer eller mindre spelat roulette på gps:n, men lyckats komma till två igenbommade affärer och fått det spydiga meddelandet (av gps:n) att det var 11 månader sedan vår karta uppdaterades (jag är säker på att jag hörde ett underförstått ”snåljåpar!”), gav vi upp och styrde kosan hemåt. Det var dock långt ifrån en meningslös tur. Att bara cruisa genom amerikanska samhällen är verkligen en upplevelse i sig. Fast man tycker att våra kulturer är så lika, är det så galet annorlunda och, ja, coolt, i brist på ett bättre adjektiv. Förra året vet jag att jag t.ex. reagerade på väg-reklam för sterilisering, idag var det bl.a. ”divorcewithoutwar.com”, möbelvaruhuset Badcock (!) och den helt (o-)tidsenliga saloonen ”Scandals” som stack ut lite extra.
När vi kom ”hem” till det vita huset var det faktiskt sol en stund. En massa vind också, men i alla fall så att barnen kunde leka vid poolen en stund och man kunde ta en kaffe på ”terrassen” (loftgången). Det var skönt för livsandarna vill jag lova, och när solen gick i moln och det blev rätt trist igen, kändes det helt okej att bara ”softa” inomhus. Jag läste minsann en riktig semesterbok, en sådan där riktig ”så-långt-från-svensklärar-genren-man-kan-komma-bok”. Harlequin historisk. Så smörigt att det dryper från sidorna. Helt perfekt med andra ord.
Eftersom vårt softande, antingen det inneburit bokläsande, film eller lek med små plastleksaker med konstiga namn, också inkluderat ett intag av semesterkalorier i form av chips och fika, hade vi (så klart) skapat en högst o-ultimat situation till kvällens middag. I och för sig verkar de flesta matsituationer med våra barn vara o-ultimata nu, men denna var en av de tråkigare på länge med ett barn som bara satt och blängde och ett som hoppade runt som en galen jukebox. Givetvis utan något slags intag av föda. Totalt dödläge och semesterkänslan nere på minus helt klart. De opedagogiska hoten hängde i luften, så jag måste erkänna att jag är sjukt stolt över att ha lyckats omvandla detta till ett (faktiskt, jag är så stolt att jag inte ens raljerar) otroligt pedagogiskt programmeringslektionstillfälle, där maten åts upp, vi skrattade som tokar allihop och barnen programmerade både mig och varandra att äta, hämta det ena eller andra, gå in i väggen (allra roligast), rita, göra välling, borsta tänderna etc. Alla lärare vet vad jag pratar om – den där ultimata, oftast spontana, lektionen – som man sedan aldrig kommer att kunna återskapa, men som i alla fall kan få leva kvar som ett bitterljuvt minne om att en gång…. en gång, då lyckades jag verkligen. Det blev den trevligaste kvällen på länge helt enkelt. Skön känsla att ha, så här sista kvällen i Ft Lauderdale.
I morgon hoppas vi – igen – på sol så att vi kan få prova poolen på riktigt innan vi checkar ut och beger oss längs Alligator Alley genom Everglades till västkusten. Där har vi hyrt ett hus med pool och jacuzzi i Cape Coral. Den sortens privat boende har vi aldrig haft tidigare och jag har hittat uthyraren genom tips i en blogg, så lite nervöst är det allt när man är van vid hotels.com, men å andra sidan har ju denna resa visat oss att man inte är speciellt säker när man bokar genom dem heller… så vi har nog inget att oroa oss för. Beskrivningen och bilderna på Villa Pinja ser väldigt trevliga ut i alla fall, och både kontakten med den svenska ägaren och den svenska mäklaren här i Florida har varit jättetrevlig, så hoppas att vi inte blir besvikna.