Idag borde det verkligen inte bli något långt blogginlägg (fast man vet aldrig för ibland får jag ju feeling…). Vi har nämligen bara varit vid poolen hela dagen. Sju timmars poolhäng. Förmodligen rekord för mig och Peter i alla fall. Vädret har varit precis lagom för att man skulle klara en sådan dag. Enligt prognosen bara 17-18 grader och moln, men i verkligheten någonstans över 20 och precis lagom molnigt.
Egentligen hade vi tänkt ta några timmar vid poolen och sedan köra till Target och handla lite. Vi behöver lite proviant till och så är Peter sugen på likadana klockradior som vi har här. (Ja, vi har tänkt på spänningen och stickproppen.) Som vanligt när vi är i farten så blir det dock inte riktigt som vi tänkt.
Förmiddagen ägnade jag åt min virkning – så skönt utan sand! – medan de andra badade. Eftersom vi hade googlat simmärken igår var Inna femårsenvetet inställd på att lära sig flyta i en minut och att kunna dyka från kanten, vilket är vad som återstår för att i raketfart ta nästkommande fem simmärken (järnmärket hägrar). Flytet var inga större problem, dykningen behöver vi nog jobba lite till med.
Lunchplanerna var ju egentligen redan spikade i och med gårdagens beställning av gigantisk pizza, men tjejerna bad så bevekande om att vi skulle ”beställa i appen” för parmesanstripsen var ”ju bara så goda” att vi inte kunde motstå. Det är ju inte så att jag på något sätt är motståndare till digitala hjälpmedel eller att slippa flytta mig från solstolar, så det var inte speciellt svårt att övertyga mig egentligen. Högst njutbart sätt att äta semesterlunch på. Riktigt bra mat är det dessutom. Guacamolen är fantastisk och kommer i riklig mängd. Jag tyckte dessutom att det var riktigt billigt – i alla fall ända tills jag kom på att lunchen ändå kostade mer än hela nästa veckas matkasse från Citygross (rabattkod Kasse100 ifall någon skulle ha missat det). Men, men, maten i matkassen är ju ovanligt billig och så får jag ju hämta och laga den själv, den kommer inte levererad till solstolen.
Det var ungefär där vid lunchen som spekulerandet och filosoferandet tog fart. Som vi pratade! Det är inte ofta man har vettiga samtal på flera timmar med sina barn. Speciellt inte sina youtubifierade tre- och femåriga barn. Semester de luxe! Vi pratade om dinosaurier, istid, telefoner på 70-talet (ungefär samma alltså), att bara ha två tv-kanaler, jättegrytor, mammutar, Ayla och Jondalar (fast utan att ta med detaljerna om varför mitt tonåriga jag läste Hästarnas dal så många gånger att bibliotekets exemplar till slut självmant öppnade sig på sidan 167…), meteoriter, nerver, förlamningar, förlossningar, deras egna födslar, födelsedagskalas, ”förr i tiden”, mer istid, mer om ”den där boken för jag är väldigt intresserad” och så vidare. Helt fantastiskt. Sen vet ju alla som har, eller någonsin haft, en femåring att någon gång går det ju över gränsen så att man till slut skvätter vatten på henne när hon för sjuhundrasjuttioelfte gången ber en ”berätta mer om förr i tiden” eller ”berätta mer om istiden, vad som helst”, men med tre veckors semester i kroppen är den gränsen betydligt längre fram än vanligt, vilket känns helt ljuvligt. Med risk för att vara otroligt tjatig: bättre sätt att tillbringa föräldraledighet kan omöjligen finnas! Vi längtar redan till nästa resa! Och jag funderar på om den möjligen skulle kunna bli ännu längre än denna…
Nu börjar det ju obönhörligen närma sig slutet av resan. I morgon efter frukost lämnar vi detta fantastiska ställe för två nätter och tre dagar i Fort Lauderdale innan vi slutligen sätter oss på planet mot kalla, läskiga, snöiga (urk!) Sverige. Jag är inte det minsta sugen, utan hade lätt kunnat stanna en vecka till, trots att detta är den längsta semester jag någonsin varit på. Resten av familjen känner likadant. Möjligen är det Mimi som ibland ”saknar vårt gröna hus” och sina bästa vänner Ebbe, Linnea, Ellie (x2) ”och alla andra kompisarna på dagis”, men även hon hade gärna stannat lite längre. Idag har hon dock uttryckt illavarslande känslor om att älska snö. Är hon verkligen mitt barn?
Nu står packning på schemat. Inte min favoritsyssla. Jag har redan gjort en packlista och en konkret lista över vad vi verkligen har använt, dvs ca en tredjedel av den ändå ganska lilla packning vi har med oss, till nästa år, men förmodligen kommer jag väl att lita lika mycket (lite) på den då, som jag gjorde på förra årets under denna resans packning….
