Idag var vädret tillbaka ”on track” igen. Aningens för kyligt i skuggan för frukost på altanen, men det var absolut ingen tvekan om att vi skulle tillbringa så mycket som möjligt av dagen på stranden. Det känns lite konstigt att vi kommer att lämna Trogir-området utan att egentligen ha sett/upplevt det alls förutom ett pytteområde runt Villa Naranca, men denna gång får det bli så. Det är ju fördelen med att gärna återvända till resmål; man optimerar resorna mer och mer för varje gång.
På stranden var det initialt lite blåsigt och nog faktiskt lite kallare i vattnet än igår, men efter någon timme var det tillbaka till vad vi blivit vana vid. Man vet ju vad man har, men inte vad man får, så vi hängde på stranden så länge vi bara kunde. Nästa anhalt är Bol på ön Brac, och när jag bokade det boendet var jag väldigt påverkad av förra Florida-resan, då vi hade lite otur med väder och vattentemperatur, så prio 1 vid bokningen var att det skulle finnas pool, inte att det skulle vara nära strand. Nu har vi ännu inte sett nästa boende, men jag har en känsla av att det var en felprioritering. Det verkar som om vi kommer att bo långt ifrån det mesta, dvs helt tvärtemot det vi uppskattat så mycket i Trogir. Jag jobbar på att vara beredd på det, men kan ju ha lite svårt för sådana omställningar, så möjligen kommer jag att känna mig lite kinkig ett tag tills jag vänjer mig.
Efter att ”vår lilla stund” på stranden renderat oss allihop brännskador av olika grad, samlade vi ihop oss och backade under idogt pipande (det där med varningskameror av allehanda slag i bilen är inte bara bra) ut från Villa Narancas uppfart. Vi räknar med att komma tillbaka, för, som sagt, även om det inte är det flottaste boende vi haft, så är det ett himla skönt grannskap, en lägenhet med det mesta man behöver och supertrevliga ägare. Sådana saker ska man inte förakta.
Vi lämnade Trogir runt 14-tiden och begav oss direkt mot Split, eftersom färjan till Brac inte går att förboka, utan det är ordningen i vilken man kommer till båten som avgör ifall man får åka med eller inte. Med tanke på att Sverige – Tyskland skulle spela kl. 20.00 ville vi inte missa 16.45-båten, så redan innan 15.00 var vi på plats. Med facit på hand hade vi kunnat strosa en timme i Split innan vi körde dit, men sådant är ju omöjligt att veta innan. Vi kan konstatera att färjelägen inte är mer spännande i Kroatien än någon annanstans i världen. Resan över till Brac tar ca 50 minuter, eller en kaffe/svart glass, sanering efter svart glass, orolig utflykt till ett övre däck där staketet består av så breda springor att barn på mellan 3 och 6 år utan problem skulle kunna slinka emellan och en fläskläpp på ett barn som väntar alldeles för tätt utanför ett toalettbås…
Ön Brac ser väldigt inbjudande, ljus och ”ren” ut på håll i alla fall. Får se om det intrycket håller i sig efter några dagar här.
Det väldigt inbjudande, rena och ljusa (kalksten) intrycket av ön, höll i sig även när vi kom i land. Det här kommer att bli trevligt, känns det som. Vi hade fått tips om att proviantera på Lidl i Supetar (orten dit färjan går) innan vi åkte över mot Bol på andra sidan ön, så det gjorde vi. Lidl ser ut som Lidl alltid gör, inte så snyggt, men med enormt utbud och man hittar alltid otippade grejer. Typ guld- och silverfärgade sandaler som tjejerna MÅSTE få annars skulle deras liv vara över, och faktiskt ett par ”mys-haremsbyxor” till mig som jag länge letat efter. Och vin så klart. (Ca en svensk tjuga för en flaska lokalt Plavac-vin som är jättegott.) Det är svårt att handla när man inte vet hur köket i Bol kommer att se ut, men frukost, vin och spaghetti kommer vi ju i vilket fall att behöva. Och ananas tydligen. Får se om det blir som med kokosnöten i Florida, som det tjatades om i veckor och sedan fryntes på näsan åt.
Framme i Bol och lokaliserar vi direkt Villa Ana. Med tanke på att det bara är en halvtimme tills fotbollen börjar, kollar vi inte direkt in omgivningarna, men får i alla fall en snabb välkomstdrink under en pergola av vinrankor medan Pero hjälper oss att bära upp väskorna till lägenheten på tredje våningen. Det är väldigt vackert och pittoreskt! Och högt beläget. Vi kommer nog att utveckla en och annan benmuskel när vi är här.
”Köket” i rummet/lägenheten var mycket riktigt ganska spartanskt, men här finns i alla fall kylskåp, vattenkokare och två kokplattor. Men bara ett vinglas och ingen kaffebryggare. Hur tänkte de där? Att bara jag ska dricka vin eftersom Peter ändå kommer att köra? Ok för mig, men kaffet blir värre. Mycket värre.
Resten av den fräscha lägenheten består av ett ganska kalt sovrum, en bäddsoffa i köksdelen, ett matbord för fyra och ett fräscht badrum (viktigt). Ungefär vad man behöver alltså, men det hade ju varit väldigt skönt att (som på Villa Naranca) ha ett separat vardagsrum dit man kan skicka morgontidiga barn. Kan man skicka ut dem på balkongen om (när) de vaknar för tidigt? Eller in i badrummet kanske? Vi får klura på den.
Kvällen ägnades åt att få igång wifi och Chromecast, så vi kunde se fotbollen, och att slänga ihop något slags måltid. Förutom att barnen rynkar på näsan åt allt som skulle kunna kallas nyttigt, så är det ju väldigt enkelt att göra god mat när man har solmogna tomater, fantastisk feta-ost, lokal olivolja (det produceras massor här på ön) och balsamvinäger. Och salt och peppar från McDonald’s i Kristianstad. 🙂 Vad barnen åt kommenterar jag inte ens. Jag skriver inte heller något mer om fotbollen, för nu ska vi ha trevligt på Brac. Så det så. Over and out.