Rättelse från igår. Makarskas krogar stänger lyckligtvis bara vid 05 på lördagar… så natten har, trots Kroatiens vinst igår, varit lugn och fullt sovbar. Skönt. När jag idag vaknade bredvid Mimi och insåg att klockan var 09.17 stod det ganska klart att det stackars födelsedagsbarnet (Peter fyller 55 idag) knappast skulle få frukost på sängen. Idag heller. Oops. Däremot trodde jag när Mimi vaknade med ett andlöst leende att dagens första ord från henne skulle röra sig om pappans födelsedag, men nej.. sorry, Peter, men det hon sa (med världens bredaste leende och innan hon ens vaknat ordentligt) var: ”Idag ska jag få träffa Ebbe, för idag är det i alla fall fredag!” (Om du läser detta, Maja, så är risken överhängande att Mimi står utanför dörren hos er före frukost på fredag… Kommer ni att vara hemma? 🙂
Det stackars födelsedagsbarnet fick mycket riktigt fixa frukost själv, men han förärades i alla fall ”skönsång”, kramar och fina teckningar. (Vi är lite dåliga på presenter till vuxna i den här familjen – vi reser ju upp pengarna i stället…) Över frukost diskuterade vi var vi skulle tillbringa den 32-gradiga dagen. Vi var rörande överens om att vi inte skulle till ”stora stranden” där vi var igår (Sodom och Gomorra), men efter att ha funderat lite bestämde vi oss för att ge ”lilla stranden” åt andra hållet en chans i stället för att köra iväg någonstans och bada. Det skulle visa sig vara ett ganska bra beslut. Det var absolut inte den finaste stranden vi varit på, men den var fullt överkomlig, låg inom gångavstånd och funkade liksom utan att man skulle behöva ta till bibelcitat för att beskriva den. (Som övertygad ateist känns det extra bra att slippa det momentet faktiskt.) I och för sig hade det kanske känts skönt att rasta den där hyrbilen och se lite omgivningar, men överlag är det ju ganska skönt om man har det man behöver utan att behöva använda bilen. Vi funderar t.o.m. på att hoppa hyrbil nästa gång vi kommer hit. Vi är inte helt övertygade ännu, för det är ju skönt och lyxigt att ha bil, men så som vi (inte) använt bilen denna gång, hade vi likväl kunnat ta taxi.
Vi tillbringade hela dagen på stranden och (notera nu detta nogsamt) det var sol och 32 grader varmt hela tiden. Superhärligt. Preciiiis vad Peter allra helst ville göra på sin födelsedag faktiskt, soldyrkare som han är…
Vid 16-tiden började t.o.m barnen känna sig nöjda med sol och bad, och tyckte att vi skulle ”gå och ta en drink” någonstans (eh…?) och det förslaget var vi inte sena att nappa på. Vi gick till vinbaren som ligger precis utanför lägenheten, och fick oss ett jättemysigt litet mellanmål. Peter passade dessutom på att fråga var han skulle kunna köpa ett nytt cyklop av lite bättre kvalitet än nere i turistbasaren. Enligt servitören var det bara sisådär 100 meter iväg. En genomsvettig Peter kunde efter 2 km i eftermiddagshettan konstatera att de kroatiska metrarna övertrumfar de svenska ganska rejält. Men han köpte sig ett coolt cyklop i present till sig själv i alla fall.
Eftersom vi skulle ut på födelsedagsmiddag insisterade fröken vanity på att vi skulle ha ”make-up”, så sagt och gjort. Sminkväskan (jag som inte är en femårig tweenie säger fortfarande rätt och slätt smink) som legat nerpackad sedan vi lämnade Sverige, letades fram, och vi har minsann både läppstift och parfym, alla tre. (Peter var frestad, men stod över idag.)
Vi hade tre olika rekommenderade restauranger att välja mellan, restaurang Ivo, restaurang Kalalarga och restaurang Susvid. Efter att ha konsulterat Tripadvisor valde vi faktiskt inte den som var högst rankad av dem, utan den som kändes mest rätt, vilket var Susvid. Passande nog ligger den bara 45 meter härifrån, på torget, där det dessutom skulle bli livemusik. Vad syyynd…
Inna har fått mer än en servitris/servitör att höja på ögonbrynen och skratta (lite nervöst) med sina otroligt specifika beställningar de här dagarna. Hon vill ha: ”sparkling water, with a lemon slice, ice and a straw, please”. De flesta verkar inte riktigt vara beredda på den sortens beställning från en femåring, men hon brukar få vad hon vill ha. Det fick vi f.ö allihop idag. Riktigt god mat även idag. Det har varit ett genomgående tema här i Makarska. Vi har inte blivit besvikna någonstans. Härligt. Hoppas att det fortsätter så. Att sitta på torget i sol i den härliga kvällsvärmen och kunna låta barnen leka på den (otroligt hala) sluttande stenläggningen utanför var en riktig höjdare. Tjejerna ”made friends with” både tyskar, kroater och serveringspersonalen. Mimi är lite blyg, men med ångvälten Inna framför som kavat traskar fram till både vuxna och barn och börjar prata (”Hi. My namn is Inna. I’m five and a half [visar ena handens fingrar och böjer på andra handens pekfinger, så ingen kan missförstå]. What’s your name? [eller] You have a cute baby/dog.”) är det lätt att hänga med på en halvmiss. När hon (Mimi) blir stor och pratar engelska ska hon också jobba på jestujang och bara servera glass. Så det så.
När vi väldigt nöjda och belåtna lämnade Susvid styrde vi kosan mot något så märkligt som ett observatorium, som jag råkat läsa om. Det har varit mycket prat om stjärnor ett tag, så jag tänkte att det skulle kunna vara spännande. Inte minst eftersom observatoriets öppettider var 21 – midnatt. Det där att vara uppe länge är STORT när man är tre och fem. Att kunna säga teleskop och observatorium är också stort. Och lite svårt. Men de tränade träget hela vägen och var sååå taggade.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga efter besöket, men det ÄR ju så coolt med eldsjälar, och killen (grundaren av observatoriet) som guidade oss (och 10 andra) bland stjärnor och planeter var verkligen en sådan, men ärligt talat såg vi kanske inte så mycket i det där teleskopet. Det var en gul plätt varje gång, men han berättade så engagerat och var så noga med att alla barn skulle få kolla först och kolla med rätt förutsättningar att vi ändå var väldigt nöjda när vi gick därifrån. Tjejerna var möjligen lite besvikna över att det inte var ännu coolare, men när vi i mörkret hittade en lekplats utanför var alla sådana tankar som bortblåsta, och när vi sedan kunde gå och dansa till livemusik på torget var kvällen ändå en total succé.
Bandet på torget bestod av åtta stycken rätt unga killar och när Inna, entusiastisk och aningen påflugen som hon är, ville gå fram efteråt och berätta hur bra hon tyckte att de var, kom den desillusionerade mamman med en massa varningar om att de hade sina kompisar där, att de kanske inte ens skulle lägga märke till att en liten femåring ville säga något eller att de kanske inte skulle bry sig om henne. Oj, vad fel jag hade. Tre stycken satte sig ner runt henne för att verkligen höra vad hon sa och sedan spelade de in en ”selfie-video” tillsammans med henne där hon fick hylla dem i kameran. Mamman kanske behöver tro lite mer på människors inneboende godhet…
