Ja, jag vet att jag skrev att jag skulle ha semester från bloggen idag, och det ska jag också, typ. Det är bara det att sista dagen faktiskt blev bästa dagen och eftersom jag från början startade den här bloggen för min/vår skull som ett slags dagbok/fotoalbum (något som jag emellanåt glömmer numera när jag får beröm för att jag skriver roligt, det är bara att erkänna) måste jag i alla fall lägga ut lite bilder.
Vi har idag haft såå lyhörda, gosiga barn. Inte för att vi hade iPhone-fri dag utan pga gårdagens ”diskussion” (som, vilket de flesta nog fattar, var mer av ett gräl). De är inte korkade, minionerna våra, så de har verkligen visat sina bästa, kreativaste, ”vi kan visst leka utan iPhone-sidor”, vilket gett oss alla en toppendag.
Det är dessutom så otroligt typiskt oss att sista dagen fatta grejen. Sista dagen tog vi alltså bilen och körde i jakt på en mysig strand, och hittade en ljuvlig, för oss paradisisk, sådan på första försöket, vilket givetvis betyder att det finns fler lika bra.
Dagen tillbringade vi alltså, tack vare min fina kompis och kollega Carros tips, i Bratus. Vi var egentligen på väg mot Brela, men när vi såg och kände igen skylten mot Bratus svängde vi av, och det ångrade vi inte. Den var perfekt för oss. Ganska liten med samma slags ganska stora slipade stenar som på Brac, med någon servering och någon supermarket precis i närheten. Vi kunde ”slå läger” precis vid strandkanten, det var rent och snyggt, gott om plats, vattnet måste ha varit ett par grader varmare än i själva Makarska och vi låg i nästan oavbrutet mellan 11 och 17. Fantastiskt. Ljuvligt. Underbart. Gullelulligt.
Eftersom vi ska hem i morgon fick lunchen/picknicken bestå av vad som fanns kvar i skåp och kyl, så tjejerna gjorde stora (nöjda) ögon åt en lunch som bestod av ananas, päron, parmesanost, salta pinnar, gurka och chips….
När vi skulle hem dealade vi fult nog med de telefonlösa barnen. Ognällig dusch mot varsitt program på Viaplay innan vi gick ut och käkade. Fult fult fult och väldigt inkonsekvent, men väldigt effektivt.
Vi sög sedan ut det sista ur vistelsen genom att efter maten tillbringa så mycket tid vi orkade nere vid strandpromenaden, där det hoppades, åktes karuseller och lektes otroligt intensivt med de där lysande ”skjut-upp-i-luften-och-fånga-i-några-minuter-innan-de-fastnar-eller-går-sönder-grejerna” som säljs på varje marknad och turistort med självaktning.
På vägen hem konstaterade vi alla fyra att vi mer än gärna hade stannat kvar i en vecka till. Dubbel bitterljuv känsla verkligen, för det är ju både trist att då åka hem, men härligt att ha hittat någonstans att återvända till. Och DET ska vi. (Eftersom jag faktiskt har semester från bloggen idag, lägger jag inte ut några bildtexter, utan säger tack och godnatt och hoppas återkomma i morgon med den utlovade sammanfattningen.)
