Förutom att den obligatoriska rese-sjukan nu hunnit ifatt oss så vi har ett styck ynklig och febrig sexåring i soffan, har dag 4 inletts på absolut allra bästa sätt med härligt social frukost och superfint väder.
Jokke och Michaela var tyvärr tvungna att lämna oss direkt efter frukost eftersom de har en dryg åttatimmars bilresa hem till Charleston (som vi f.ö är såååå sugna på att besöka – kanske vi skulle kunna vänta ytterligare ett år med ny bil…. 😉 Synnerligen trevligt med gäster var det i alla fall. Det skulle vi minsann testa oftare.
Temperaturen är redan vid 8.30 uppe i behagliga 24-25 grader, så en kaffe vid poolside sitter i skrivande stund som en smäck.
Förmiddagen och dagen fortsatte sedan i samma ljuvliga tempo. Perfekt temperatur med lite lagom fläkt, 28-29 härliga grader i poolen, familjevolleyboll med trasig badboll, barn som leker med varandra i poolen utan en enda konflikt… Jo, ni läste rätt. Inte en enda konflikt och då är klockan ändå 15.08 nu. Jag med mitt halvfulla-glas-tänk väntar bara på att världen går under, för så här bra kan man ju inte få ha det.
Den uppmärksamma läsaren undrar kanske över febern från början av inlägget? Den gick mirakulöst över ungefär samtidigt som batteriet i telefonen tog slut… (Jo, hon hade faktiskt feber innan dess, så antingen har hon en hittills okänd superkraft eller en djäkla tur och tajming.)
”En bild till, mamma! Nu ska vi se ut så här…”
Peter tog en sväng till en gitarraffär under e.m, men annars var det ungefär så dagen framlevdes. När vi började känna att risken för vidbrändhet var överhängande tog vi oss samman och körde – ytterligare – en provianteringsrunda. Det är ju fredag, så vi behövde handla tacotillbehör gubevars.
Av okänd anledning ramlade det dessutom ner en Skye från Paw Patrol och ett okänt antal plastprylar från My littlest petshop i kundvagnen. En sådan här dag är det lätt för listiga barn att få som de vill från lyriska föräldrar. Tacosen tog sedan längre tid att duka fram på altanen än det tog för barnen att äta upp sina ynkliga portioner, så det där härliga vi hade igår med vin och babbel till 23, det får vi verkligen försöka leva på länge. Det blir liksom inte riktigt läge att gå ut igen heller efter tandborstning, välling och nattning, speciellt inte när den lite mörkrädda av de två minionerna så bevekande ber att vi ska vara inne. Det går ju bra det också, även om känslan av en ljummen kväll i december är ganska oslagbar.
Vi försökte i alla fall. På Spåret på altanen… 
…blev På Spåret i soffan…
