Att skriva klart gårdagens blogginlägg med sitt överflöd av bilder och filmer tog sin lilla tid, speciellt när jag somnade mer eller mindre med telefonen i hand igår. Det är ett litet elände med alla dessa bilder och filmer, för i telefonen går det bra att ladda upp många bilder samtidigt, men däremot är det ett elände att skriva alla bildtexter där. I Chromebooken har jag ett fenomenalt redigeringsverktyg i och med det nya blockformatet i WordPress, men då kan jag dels bara ladda upp en bild i taget, dels måste jag från telefonen ladda upp bilderna på Drive först… Har jag fått bilder droppade från Peter eller använt min ”riktiga” kamera ligger alla dessa bilder (igår över 200 innan sållning) dessutom på olika ställen i flödet…. och för att ladda upp video måste jag antingen konvertera iphonens .mov till MP4 i t.ex WeVideo eller ladda upp filmerna till Youtube innan jag kan publicera i bloggen. Puh… Det händer ganska ofta att jag ångrar att jag tog så många bilder, men när jag läser bloggen i efterhand älskar jag det, så det får vara värt det, trots våndan när jag försöker få rätsida på det på kvällarna. Igår hann jag ju dock inte innan John Blund tog mig, så dagen idag fick inledas med videoredigering och bilduppladdning medan barnen njöt av den oväntade timmen i soffan med Youtube. Det är en av fördelarna med en så här lyxigt onödigt lång semester, man behöver inte få total panik över en sådan morgon, vilket jag annars hade fått om jag sett att solen sken.
Peter hade hittat en bluegrassfestival bara tre mil bort och var där och hade egentid, så jag tog till slut barn, telefon och CB med mig till poolen (skönt att slippa sand) och gjorde klart bloggen här. I skrivande stund är klockan snart 15 och jag tror inte barnen varit ur poolen mer än en kvart sammanlagt. Gissa om det är skönt att de kan simma, för det hade inte jag klarat. Det underbara är att de har en sådan där ovanlig ”total-samförstånds-dag” så de leker så ljuvligt bra tillsammans att jag nästan tror att jag drömmer.
Det var ett tag som det verkade som om det kanske skulle bli lite social interaktion, men killen (sex år) som Inna frågade om han ville leka skakade bara chockat på huvudet. Efter att ha smort in honom med total-sun-block, satt på honom en bredbrättad solhatt i bebisformat, glasögon, heltäckande solkläder och inte gått mer än tre meter ifrån honom, anförtrodde pappan mig att han var lite blyg. No shit… Undrar varför.
Till bådas deras försvar blev det faktiskt lek efter sisådär 1,5-2 timmars uppvärmning, och pappan visade sig vara trevlig. Som vanligt är det när Peter kommer som kommunikation och konversation kommer igång, för jag är ju inte så inbjudande och öppen av mig. (Och nej, jag är inte ironisk, jag är inte det.)
När jag summerar dagen kan jag konstatera att Innas badtid nog blev ca 6,5-7 timmar, och Mimi kanske 5 – 5,5. Utan varken solskydd eller heltäckande klädsel. Oops. Vid halv fyra kom Mimi plötsligt med blödande stortår – båda två. Det ser ut som om hon har typ brännsår på tårna och att det bara gått hål, inte som om hon skurit sig. Inna har liknande märken på ett par fingrar. Kan man bada sönder huden? #badparentoftheyearisclose (Fast faktum är att en av amerikanerna berömde oss för våra ovanligt well-behaved kids idag, så något gör vi väl rätt ändå.)
Det var i alla fall väldigt dramatiskt med de där tårna och vår lilla doctor-to-be verkar ha ett litet ynka problem, nämligen att se blod. Jag fick sitta och gömma hennes tår i papper i minst 45 minuter innan hon slutade blunda, och de där tårna har möjligen getts lite överdriven uppmärksamhet sedan dess, trots att de efterlängtade plåstren nu är på. Det är mycket ”faktiskt asså faktisk asså så kan jag inte göra det för då blir det kanske blod”. Dessutom var det något – jag har glömt vad nu – som var ”Kallt som farmen!” Haha! Man borde inte skratta, men det var ändå en av de gulligaste svordomar jag hört. ”Aj som farmen!” ska bli mitt nya.
Idag kan man i alla fall inte klaga över mängden bilder, så det ska minsann bli lite kvalitetstid i soffan med gårdagens På spåret eftersom packningen i princip är klar. I morgon ska vi först på något slags jam/swap/cool cars-grej som Peter hittat – tyvärr åt helt fel håll, men strunt samma – det är kul att göra lite ovanliga grejer – innan vi åter styr kosan mot Cape Coral där vi sedan ska stanna tills hemfärd. Det är ju fortfarande mer än en ”vanlig” semester kvar. Helt galet, men också helt underbart. Idag har vi nog slutgiltigt bestämt oss för att vara så galet oansvarigt tokiga att vi även kör Florida 4.0 nästa år och använder Innas sista föräldradagar till det. Som sagt, galna och oansvariga är vi, men jag tvivlar på att vi kommer att ångra det när vi sitter på hemmet. Nu, På Spåret!