Kroatien 2019:2 Dag 2 Sjukdag – On the road again

Denna dag började inte som en perfekt semesterdag direkt. Peter har ont i halsen och huvudet, Mimi hostar, harklar och har alldeles dimmiga ögon trots att hon påstår sig må ”inte dåligt, men inte perfekt” och Inna ligger under dubbla täcken och fryser. Yeay. Konstigt nog (peppar peppar) mår jag okej. Jag hade nästan förväntat mig att krascha totalt med tanke på hur jag stressat ett tag, men visst, kroppen har kanske inte fattat att det är semester ännu, så jag ska nog inte ropa hej ännu.

Alltså, den här frukosten skojar man inte bort. Baguette, Nutella, gurka (!) och Nutella igen. Uuurk! Och ja, vi tillät t.o.m telefoner vid frukostbordet idag. Totalt förfall.

Kisar man lite kan man kalla det en kanapé… ?

”Det är en väldigt kladdig frukost det här”, sa Mimi, ”men väldigt god.”

Det ser iofs skönt ut, men nej, det är inte så här det ska vara på semestern. (Jag bjuder på mig själv där i bakgrunden. Jag är ju trots allt inte med på så många bilder.)

Med tanke på att vi alla slocknade igår kväll har morgonen ägnats åt att färdigställa gårdagens blogg, dricka kaffe och njuta på balkongen. Peter mår nu vid lunch – och efter två baljor kaffe – lite bättre, Mimi är pigg nog att oförtrutet träna på huvudstående i sängen och Inna jobbar, efter en halv Ipren, i matteboken, så kanske finns det hopp om resten av dagen även om vi nog ska hålla oss ifrån stranden. Synd, för både Inna och Mimi vill såå gärna träffa Karlshamnskompisarna, som kanske är där.

I verkligheten såg hon lite piggare ut än så här. Nu är hon lite deppig över att det bara tog 20 min att göra det hon skulle missa i skolan under veckan. Att gå i ettan är inte så betungande… Fast vilka märkliga uppgifter i matteboken. ”Ringa in två och två” säger den ena uppgiften med tre gånger fyra symboler. Vadå ”två och två” säger jag då. Menar de två PLUS två borde det väl rimligen stå så? Eller? Nog för att jag är humanist, men för mig känns det inte så pedagogiskt. Eller så är jag helt enkelt lite korkad, för jag vet inte riktigt hur de vill att hon ska göra. Uppgiften återkommer dessutom med övriga siffror, så uppenbarligen är den viktig. Kan någon förklara hur den ska tolkas? ?

Det blev till slut en promenad till stranden för att äta lunch, och gissa om lyckan var stor när kompisarna hittades på en restaurang vid stranden. Genast blev alla lite piggare och friskare. T.o.m Peter piggnade till när det visade sig finnas en gitarrnörd (sorry, Niklas) i sällskapet. Den (lyckan) blev mindre stor när kompisarna skulle bada och de elaka föräldrarna sa tvärnej till det, men det blev i alla fall till slut ett okänt (stort) antal mynt i attraktionerna på det lilla arkad-stället. Välinvesterade pengar… Snäppet bättre än parkeringsböter i alla fall.

Lycka. Både kompisar och en minilekplats.

Inna, som piggnade till rejält av kompisarna ville inget annat än att bada, så till slut gav vi, mot bättre vetande, med oss och lät henne bada i poolen. Vi får se om det är något vi får ångra i morgon. Med tanke på hur vädret verkar bli är det kanske bäst att hon badar idag, trots allt, och frågan är ifall det blir någon utflykt till nationalparken Krka som vi planerat. Det ser ju inte ut att finnas något behov av vattenfall om man ska tro prognosen…

Medan Peter badar med Inna, och Mimi bara hostar, hostar och hostar, har jag det rätt bra, trots allt.

Ännu ett ”mot-bättre-vetande-dopp”. Må vi inte få ångra dessa!

För en gångs skull blir det ett ganska rimligt långt blogginlägg, för det har inte hänt så himla mycket mer här i sjukstugan. Vi hoppas på en något bättre dag i morgon. Ska man se det från den ljusa sidan så har avkopplingsnivån i alla fall varit hög. Alltid något.