Monsterresan har nu officiellt inletts. Klockan ringde 03.55. Och 04.00 för säkerhets skull… alla kom upp och vi kom iväg exakt som vi hade tänkt, tro’t eller ej. En eloge till hotellet för deras utmärkta take away-frukost. Tjejerna är ”så spända” och t.o.m Mimi som tror att jul = snö (grattis, du kommer att bli besviken 99 gånger av 100) och varit lite ambivalent till att fira jul med bubbelpool och palmer har – möjligen efter den svinkalla kvällen igår och blöta, blåsiga morgonen idag – svängt och ”gillar nog sommar och värme bäst”. Skönt.
På P17 på Kastrup hade vi tur som tokar och hittade en parkering precis vid ingången och lyckades dessutom tajma bussen helt perfekt så det inte ens blev någon väntan. Det gör absolut inget om det fortsätter så. P17 är den bästa av de tre budgetparkeringarna har vi kommit fram till, för bussen brukar ha sitt första stopp där = tom buss och de flesta väljer – instinktivt, men helt ologiskt – P15 eftersom den är närmast, vilket spelar absolut noll roll eftersom man ändå åker gratis shuttlebuss. Kom ihåg var ni hörde det tipset först. 😉
Kastrup klockan 05.30 dagen före julafton var f.ö en ovanligt folktom upplevelse. Vi gissar att de flesta nog rest före eller under helgen. Det skulle faktiskt inte göra något om även denna trend höll i sig på Heathrow och Miami AirPort. Två tråkiga saker har dock redan inträffat. Innas ”Kattis” verkar ha rymt, hur nu det gick till ur en låst bil, och vårt transatlantiska flyg är redan en timme försenat, vilket vi verkligen inte behövde med tanke på den redan helt galna planeringen. Men men, inget som går att påverka, så det är bara att fortsätta hoppas på god sömn på planet och att vi kan köra på euforiska ångor i ett dygn.
Jag får nog – i efterhand – ändra detta till att tre tråkiga saker hände, för det som också inträffade – två gånger! – var att mina ändringar av detta blogginlägg försvann när WordPress automatsynkade. Försvann gjorde ett helt stycke om den faktiskt fantastiskt roliga och stjärnspäckade säkerhetsinformationen på British Airways flyg, lite gnäll om en ytterligare försening och underdimensionerad gate utan toaletter på American Airlines och lite annat som jag inte kommer ihåg och inte alls kan återskapa. Detta fick mig att tappa sugen igår, så trots tio timmar på ett flyg då jag verkligen hade kunnat skriva ett monsterinlägg, blev det ingenting. Dock klarar jag ju inte att lämna en dag oskriven, för det vore ju som om den inte fanns, så från en solstol i Cape Coral i ett soligt men lite blåsigt Florida, tänkte jag få ihop lite blogg om gårdagen ändå. Det blir inte riktigt samma sak som när jag skriver det mer eller mindre ”live” men jag brukar ju kunna ordbajsa ganska bra om ganska lite så det funkar nog. Som Peter brukar fråga när vi haft ovanligt händelselösa dagar: ”Har det faktiskt hänt något idag eller har du kokat soppa på en spik?”
Nåväl, monsterresan var det ju. Lite bittert var det när vi kl.12.00 lokal tid i Storbritannien, dvs 9 timmar efter att vi stigit upp, inte kommit längre än till London, men vid 12.30, ca två timmar försenade, kom vi iväg. American Airlines var en ny erfarenhet för oss och lite spända var vi, för jag hade i mitt resekalkylark (ett sådant måste man ha när man reser som vi) hade jag antecknat ”inga måltider”, men det var innan vi fick byta flyg och jag lyckades verkligen inte hitta något slags info om hur det fungerade med mat och så. Det vanliga är ju att det ingår när man åker ”longhaul”, men säker kan man aldrig vara i dagens budgetflygande. Vi hade dock inte behövt oroa oss. Vi kom ombord ganska sent, och det var nog tur, för andra hade satt sig fel, vilket för oss innebar alldeles rätt. Vi skulle nämligen haft hela mittraden emellan oss, men nu var sätet som gjorde att vi kunde sitta ihop, ledigt, vilket vi verkligen inte brydde oss om att göra någon uppmärksam på. Både mat och dryck, inkl vin/öl och glass med pretzels som mellanmål, var gratis, och det fanns filt och kudde till var och en. (Där fick vi för att vi släpat med dem vi köpte (!) på Norwegian förra året.) Barnen älskar dock att mysa under de alldeles lagom stora (små) fleecefiltarna, så de blir nog använda ändå. Sammantaget så känns det fortfarande som en väldigt prisvärd flygresa, för vi spenderade inte en enda extrakrona på hela resan och allt (flyg, varsin resväska på 23 kg, generös tilldelning av handbagage, mat inkl vin/öl/vatten och hyrbil i fyra veckor kostade strax under 17000 DKK, dvs ca 23000:- Ett tips när man reser med barn – om någon faktiskt läser för att få det – är att inte missa möjligheten att gratis ta med bilstolar (och en vagn) utöver det andra incheckade bagaget. Jag pratade med flera svenska familjer igår som skulle hyra bilstolar av hyrbilsföretaget, vilket per vecka kostar ungefär lika mycket som att köpa en ny på Walmart. (Vi vet för vi gjorde det själva första året…) Vi brukar ta det som vi vanligtvis använder som strandkasse och lägga handdukar och sådant i botten och sedan fylla på med bilkuddarna. 😉 På så sätt stjäl man ju till sig något kg i de andra väskorna. Ett ganska harmlöst brott kan jag tycka.
Flygresan var tämligen händelselös. Jag hade virkning, iPad med förströelse och en massa snacks med till oss, men hade under större delen av resan minst ett sovande barn i famnen, så nådde inte ens väskorna på golvet utan det blev bara 2 korta tupplurar á en kvart innan något barn väckte mig, och tre filmer. Love Actually är actually världens bästa film, om någon råkat missa det. Jag gråter varje gång. Att barnen sov var dessutom en så välkommen bonus att det gick före allt. Att Inna bara satt och skrattade (Mimi sov) och tyckte att det kittlade i magen under den turbulens vi hade strax innan landning var ett annat stort plus. Jag är inte själv så förtjust i turbulens, men det viktigaste är ju att inget barn utvecklar flygrädsla. Det hade inte passat så bra för oss.
Tull, pass, security och bagagehämtning gick übersmidigt och bara en timme efter landning hoppade vi av tåget – Miami flygplats är verkligen gigantisk – vid Car rental center, trötta men optimistiska om att slå rekord i snabb lämning av gigantisk flygplats. Ha… där sket det sig. Avis, med tre av sina 20 counters bemannade, bjöd på en och en halv timmes väntetid för att få ut vår förbokade och förbetalda bil. Tack för det liksom. Med tanke på att kön när vi gick var fyra gånger så lång som när vi kom, kom vi nog ändå hyfsat lindrigt undan. Som kompensation blev vi iaf uppgraderade till en jättestor Dodge-suv istället för den mellanklass-bil vi betalat för. Och med jättestor menar jag med svenska mått mätt (mina ”jag kör en 20 år gammal Skoda Fabia-mått” alltså)… här är den tämligen normal.
Jag erkänner villigt att jag inte var jättelycklig över att vi efter 23 timmars resa med ca 30 minuters sammanlagd sömn nu skulle in i Miami och köpa en gitarr av en snubbe på Craigslist (amerikanska Blocket), men jag vet ju att Peter inte kommer att vara så lycklig när jag skickar iväg oss någonstans längre fram för att köpa garn eller fånga någon Pokémon, så jag försökte bita ihop, även om jag inte lyckades 100%-igt. Det gick iaf förhållandevis smidigt, och vid 21.00 lokal tid (03.00 för oss) begav vi oss mot västkusten.
Med 23 timmars resa i kroppen är det inte direkt optimalt att ge sig ut på ytterligare 3 timmar i bil, men det var precis vad vi sedan gjorde. Klockan var då strax före 21, dvs 03.00 för oss. Det var inte så lätt, men meddelst kaffestopp, stanna bilen och hoppa på stället-stopp, frekventa småhopp i säte, några sticka-ut-huvudet-genom-bilrutan-icke-stopp och ett antal örfilar av sig själv, fixade vi (hjälten Peter) det och vi kom fram i ett stycke. Våra fantastiska barn sov i baksätet. Det är tur att de är så bra på att anpassa sig till allt vi utsätter dem för.
Huset (Villa Seaside) är, som alla andra vi hyrt av Susanne på myflorida.se jättestort och välutrustat, så väl framme fick vi så mycket energi att vi t.o.m packade upp innan vi gick och la oss. God jul, får jag väl ändå avsluta med, för hemma är det ju faktiskt julafton. Ja, här också ju, men det känns inte riktigt så trots alla ”Merry Christmas!”
God Jul! Merry Christmas! Feliz Navidad! Och ”Happy holly!” som är min nyupptäckta favorit. ????