Idag har vi en plan! Den inkluderar totalslapp hela dagen. I/vid poolen fram till lunch och, tro’t eller ej, stranden efter densamma. Vi som inte ens gillar sand, tyckte faktiskt att det var rätt härligt den lilla stund vi var där för några dagar sedan. Nu är vi ju kända för att ändra planer, men däremot är det rätt ovanligt att vi ens har några, så detta får väl anses som ett steg framåt, även om vi kanske ändrar den.
Faktum är att vi har en plan även för morgondagen. Hu… nu blir det riktigt stressande det här. Som en pensionär som har två tider att passa på en vecka ungefär. Ping, mamma… 😉 Peter har hittat något slags djur/mat-festival i Ft Myers. Amerikanerna verkar lite obsessed med sina ”jams”. Förra året var vi ju på bacon jam (!) och nu tror jag det var kyckling. Undrar om de serverar kycklingglass då? Vi åt baconglass senast… (Nu har jag kollat med Peter och det var seafood, inte alls kyckling. Räkglass, någon?)
För den som har en sjukt tråkig trettonhelg finns nu förresten alla inlägg hittills (to be continued…) på sidan Florida 4.0 2019/2020 i kronologisk ordning. Man vill ju inte råka missa något. Eller så är det exakt det man vill. ?
Snacka om att man blir sjukt nedgraderad som förälder när man har en Google mini (eller Google i allmänhet för den delen). Mimi hade i morse vissa bekymmer med att tio plus tio blev tjugo, men elva plus elva 22, och inte 21 som hon tyckte. Jag förklarade och förklarade, men hon greppade det inte utan bestämde sig för att det var 21. Tills hon gick och frågade Google. Då var det helt plötsligt okej, och helt plötsligt kunde hon även addera alla andra tal upp till 40. Jomen. Det var de fem och ett halvt årens utbildning till att bli pedagog. I och för sig verkligen inte i matte, men ändå. Lite roligt var det att hon först tvivlade på att ”hon” (Google) kunde, för ”hon säger säkert bara något om doktor.se som vanligt”. ?
Det där med planer var det ja…. Ett mycket snabbt rådslag vid lunch visade att det egentligen faktiskt inte (tre satsadverb på rad…) var någon som var speciellt sugen på stranden, utan vi var alla så himla nöjda med att göra det vi gjorde, så det verkade ju himla knäppt att effektuera en plan som ingen trodde på. Således blev det sol och pool både för- och eftermiddag.
Efter en hel dags solande och poolande, lite buggkurs i köket och sedvanlig jakt på kläder som ligger utspridda i hela det jättestora huset, fick jag lite revansch för gårdagens ”idiotiskt långt” för då ville Peter helt plötsligt in till den coola gata jag hittade på min smärtsamma promenad. Ha! Jag visste väl att Pokémon är bra!
De har lite att jobba med ang fotarbetet, men viljan och entusiasmen är det inget fel på.
Faktum är att det är första gången vi känner att vi hittat något slags ”downtown Cape Coral”, och det var ett mysigt område att strosa runt lite i, för även om det knappast är som en europeisk gågata, fanns det i alla fall lugnare trafik, trottoarer och gott om generösa övergångsställen. Och uteserveringar. Med livemusik. Lägg därtill en massa pokestops och gym, så får man en styck hyfsat nöjd familj.
Vi åt på en restaurang med liveband som spelade aningen för högt, men det var bra stämning, god mat och helt okey priser. Mersmak helt enkelt. Att man nådde två pokestops och ett gym sittande vid bordet känns bara rättvist efter gårdagen.
Jag vet inte om det är solen, tidsomställningen, vårt inte så nyttiga leverne eller vad, men vi är så djäkla trötta på kvällarna att det är löjligt. Optimistiskt laddar jag varje kväll med telefon, iPad för spel, virkning och datorn lite i bakfickan ifall jag skulle orka börja göra en fotobok eller två av de 20000 bilderna på telefonen. Jag skojar bara, 20341 är de… Och varje kväll slocknar jag efter (eller före, som i kväll) bloggen är skriven. Nog för att jag är onödigt mångordig, men det hade varit trevligt att veta vad som händer efter 22 någon kväll. Plikttrogen som jag är, skriver jag nu klart efter midnatt och efter ett par timmars slummer i soffan… Alltså blir det inte mycket mer än så här och några bilder från kvällen. Godnatt!
