Efter en ytterst orolig natt då jag först vaknade av att Mimi gapskrattade i sömnen, ett så där riktigt härligt smittande skratt att jag verkligen skulle vilja veta vad hon drömde, sedan vaknade av för högt socker och två timmar ännu senare – efter insulinkorrigering – av att jag var så låg att det inte gick att mäta, var det kanske inte så konstigt att morgonen blev väldigt mycket senare än vanligt. Möjligen var det lite konstigt att resten av familjen var så sent uppe, men de är ju vana vid frun i husets inte så härliga morgonhumör, så de aktade kanske bara sina löss för snuva. Efter en frukost då Mimi knäckte gårdagens rekord med ytterligare en macka, men lyckligtvis var något mindre talför om det, skyndade vi ned till poolen, där vi pga hyfsat rejäl vind, var ganska ensamma. Dock kom Innas kompis – en pensionerad barnläkare från Cincinnati – från igår och hennes vänner, så det blev en trevlig social timme i bubblorna. Det är alltid lika skönt att träffa amerikaner som känner samma genans inför sitt lands ledare som vi gör. Det inger i alla fall lite hopp, även om 44% fortfarande röstar på honom. Det är väl f.ö lika många (%) som påstås rösta på SD hemma ?, så vi kan väl inte sätta oss på några höga hästar. Usch, nej, sådant negativt vill jag inte ha i bloggen, så i stället måste jag berätta om dagens absoluta höjdpunkt! Delfinspaning! Två stycken delfiner underhöll oss i över en halvtimme ute i kanalen. Så fantastiskt! Även om vi kommer att se dem i överflöd på SeaWorld och simma med dem på Discovery Cove på måndag, så är det något speciellt att se dem ”på riktigt”.
Självmedvetna Inna konstaterade efter samtalet med Cincinnati-damerna att hon är ”rare” (sällsynt), för de komplimenterade både hennes långa mörka ögonfransar och hennes språk, och sådant missas inte. ”Jag är verkligen rare, mamma. Både mitt namn, mina ögonfransar och att jag nästan pratar bättre engelska än svenska…” Må detta självförtroende utvecklas i positiv riktning.
Om jag var det minsta tveksam kring det där med att boka Florida 5.0 nästa år, så bjöd Inna dessutom på ett fantastiskt argument när vi helt planlöst, tyckte jag, guppade runt själva i bubbelpoolen och småpratade om ingenting alls, och jag föreslog att vi skulle gå över till den andra poolen där Peter och Mimi var. ”Nej, mamma, jag vill vara kvar här med bara dig och prata. Det är så mysigt.” Om vi var kvar? Gissa om! Andra kanske lyckas skapa sådana tillfällen i vardagen – grattis till er i så fall, jag högaktar och avundas er – för det gör inte jag. Vi har inte speciellt mycket aktiviteter inbokade, men det är ju alltid något som ska göras eller fixas. Bara guppa runt och småprata med barnen – nope, det händer inte ofta, tragiskt nog. Jag tvekar inte längre – självklart klarar vi oss utan nya bilar och tapeter även 2020! Florida 5.0 here we come! (Ja, vi vet att det finns andra resmål, men varför ändra ett vinnande koncept?)
Även om det på pappret egentligen var varmare idag än igår och förrgår, så var det ganska isigt i vindarna, så idag blev det väldigt mycket poolbad, och vi bestämde oss för att det kanske t.o.m var idag vi skulle gå i lite affärer. I shoppingcentret precis på andra sidan bron på fastlandet ligger alla outletsen (Ross, Marshalls, BeAlls, Five below etc) på rad bredvid varandra med Michaels (tänk Panduro i gigantformat) och Publix (tänk Maxi gånger tre) bredvid, så det kändes som ett effektivt och snabbt sätt att sätta ”check” på den punkten. Dessutom har Peter länge varit sugen på att testa Five Guys, vilket tydligen ska vara en lite finare hamburgerkedja. Sagt och gjort, vi drog oss ur badet och stack dit.
Spontant var det mycket svårare att beställa på Five Guys än på en ”vanlig” hamburgerkedja, för man var verkligen tvungen att beställa varenda grej, inkl topping på hamburgaren (vem har egentligen koll på vilka av alla 27 tillbehör man ska ha för att det ska bli gott?) för sig, vilket gjorde att vi till slut stod där med en gigantisk portion strips, två gigantiska drickor som vi hade tänkt dela, tills vi upptäckte att det ju så klart bara var läsk i automaterna så vi ändå fick köpa till vatten och alldeles för stora portioner till våra musportionsätande barn. Annars då? Jo, det var gott, men knappast revolutionerande, särskilt inte med tanke på priset som var mer än dubbelt så högt som det vi hade betalt (och faktiskt ätit upp) på Wendy’s, men nu har vi i alla fall provat det. Mimi gillade (det konstiga) att man fick ta ”elefantnötter” (jordnötter i skal) och äta fritt som snack. (I alla fall tror vi att man fick det…. )
Efter besöket på Five Guys hade jag i ärlighetens namn ganska ont i magen, men jag lovar att jag inte tänker fördjupa mig i just det ämnet. Vi gjorde i alla fall alla de där outletsen (med början på Marshall, för det finns en Paw Patrol som heter så – hur självklart som helst) utan att egentligen fastna för något speciellt. Ibland är det ju så löjligt att man faktiskt saknar att sakna något, för lite rolig är ju själva jakten, speciellt när man är på semester och det är lite lustfyllt, och inte som hemma när man behöver smör på Citygross liksom. Eller är det bara vi som är sådana? Idag hade vi i alla fall inga sådana behov och då är outletsen bara röriga, för alla jackor av alla märken hänger på ett rack, alla byxor på ett annat, så det är bara kaos av färger och former. Letar man specifikt efter en jacka är det ju bara att gå till jack-racket (vad tusan heter det på svenska? Det är jag och Dolph…) och leta, men är man inte ute efter något och egentligen inte har shoppingradarn på, går man ganska snabbt igenom, vilket vi gjorde. Det var Inna som fastnade lite för allehanda sminkset, och återigen återupplever jag min barndom när hon har stora spenderbyxorna på (som jag då) och lillasyster förnumstigt konstaterar att ”den här var fin, och den, och den, men jag behöver inte den, det är bättre att jag sparar mina pengar” och dessutom erbjuder storasyster ”om det är något som kostar för mycket så kan du få lite dollar av mig”… Du och jag, Mek, för 35 år sedan! Och 30 år sedan. Och 25… 🙂 (Fast Mek, som är min ekonomiska lillebror, om det inte framgår tydligt nog, insåg sedan att det var bäst att kräva tillbaka pengarna av sin vidlyftiga storasyster – dock utan ränta – så Mimi har lite att fundera på där. Jag är helt säker på att det inte är långt borta.)
Lilla Mimi som är så på när det gäller både läsning och engelska undrade för övrigt varför det stod ”sal E” överallt. 🙂 För att inte tala om hur fascinerad hon var över att teckenalfabetet – som hon är överdjäklig på och använder hela tiden, roligt nog – inte var samma på engelska! Cincinnati-Joan kunde det, så vi jämförde, och många av tecknen var likadana, men för olika bokstäver! Snacka om besvärligt om man är hörselskadad!
Efter shoppingen – som knappt blev någon shopping – hade vi lite olika viljor. Peter ville egentligen till en gitarraffär, Inna ville flyga drönare, men det blåste för mycket, Mimi var trött och ville bara hem och fingervirka (!) och jag ville spela Pokémon/promenera. Det slutade med att de andra släppte av mig i ett Pokémon-gym-tätt område och stack hem…
Förresten… nu har vi gjort det. Igen. Avbokat vårt Miami beach-hotell. Precis som varenda gång tidigare börjar vi ifrågasätta vad vi egentligen ska där och göra, så nu är vi hotell-lösa den sista natten och hamnar säkert i Fort Lauderdale eller något. Som vanligt. Fatta förresten hur irriterande det är för fröken ”vill ha koll på läget och vill göra saker IGÅR” att det ännu inte ens går att kolla priser på flyg för Florida 5.0… Jag får nog boka något annat. Vi har ju ingen vår-resa bokad… 😀