Lataste dagen hittills! Vi var minsann kvar på rummet ända till 10.30. Bådar inte gott inför nästa veckas skol- och jobbstart… Vi fortsatte sedan i ungefär samma anda under hela förmiddagen genom att bara hänga vid poolen, vilket tre fjärdedelar av oss var jättenöjda med. Den fjärde hade nog kunnat tänka sig något annat…
Det var inte planerat, men på något sätt blev vi bara kvar vid poolen. Vid halv två la vi en beställning i ställets matleverans-app, Drynx. En timme senare fick vi motvilligt inse att det nog inte skulle bli någon mat… Egentligen var det ju då alldeles för sent för allt, men vi stack ändå ner till restaurangen för att försöka få samma sak som vi redan liksom beställt. Då fick vi veta att appen inte fungerat på flera år och att de försökt ”få bort den från nätet” i ett helt år utan att lyckas. Låter ju otroligt, men de sa något liknande även förra året, fast då när de faktiskt kom med maten, så vi tog det inte riktigt på allvar. Det gör vi nu. Tyvärr var varken pris, meny eller kvalitet samma som när vi beställt tidigare, så lunchen blev helt klart en dyr besvikelse. Efter maten fick Inna direkt en ny kompis i poolen, och ett kort tag lekte till och med Mimi med dem, vilket avgjorde saken. Vi var tvungna att stanna kvar, trots att jag personligen föredrar pensionärstempot vid ”vår” pool.
Något man inte (hoppas jag verkligen i alla fall!) får uppleva vid vår pool är alligatormöten. Det fick vi här. Inte i poolen, tack och lov, men i sjön precis bredvid. Coolt. Den var bara ett par meter ifrån oss där vi stod på bryggan.
Lite trist och nervöst var att när vi kom upp från alligatormötet så saknades mitt nyckelkort. Jag hade lämnat våra platser ganska hastigt och lustigt när Inna kom springande och sa att jag måste komma och kolla, och både Peters ipad och allt annat var kvar, men det kändes ändå väldigt olustigt. Jag brukar sällan tappa bort saker och även om sannolikheten att någon skulle rota fram nyckelkortet i mina byxor under den relativt korta tid jag var borta är givetvis minimal, men det var ändå skönt att de utan minsta problem ”resettade” och gav oss nya kort i receptionen.
Eftersom hela dagen var helt förskjuten blev även kvällen det. Barnen var inte alls sugna på att lämna restaurangpoolområdet med kompisar (även om alla de gått), alligator och sand, men vi skulle ju iväg och handla så med milt tvång och diverse pedagogiska vändningar (”okej, hejdå, vi ses i morgon, hoppas inte alligatorn är hungrig i natt”) fick vi med oss dem. I stället för vårt vanliga Publix åkte vi till närmaste Walmart superstore, som verkligen var en SUPERstore. Den var typ ett kvarter stor och hade en karta vid ingången. Amerikanska stormarknader är redan så stora att det inte riktigt går att förklara, det måste upplevas, men denna var ännu större.
Peter hittade de t-shirts han var ute efter (för de som känner honom måste jag också nämna att han köpte ett par vita också, fatta storheten i detta!), Inna, som inspirerad av mig igår också ville ha ett vattentätt mobilfodral, hittade det. Jag tänker fortfarande inte berätta vad mitt kostade igår, men de fyra vi köpte idag, kostade sammanlagt ungefär hälften så mycket som det…. Jaja, det är fortfarande så att igår var det värt varenda krona, så därför har det ju betalat sig och all fortsatt användning är bonus. Så det så.
Inna hittade också – igen – en leksak med en båt och två hajar och en massa smågrejer. Hon såg samma för längesen, men köpte då något annat. Nu är det ju så att hennes pengar liksom är slut, men nu – precis som jag förutspådde – börjar det. Nu kommer sparsamma Mimi in i bilden och spelar flott sugardaddy. Med tanke på hur lyckliga båda var i sina respektive roller, Mimi som den som fick bjuda och fick såå mycket uppskattning och Inna i att smöra Mimi med allt hon ville ha, så lät vi dem vara, men det här kan nog bli en upprepad historia. I affären och hemma idag var de dock så ljuvliga mot varandra att vi bara gick och log lite gråtmilt. Det var kärleksförklaringar som inte var av denna värld. Till exempel så var Mimi den allra bästa syster Inna hade, även om hon bara hade en, ”men mamma har ju haft sex till bebisar i magen, så egentligen har jag en massa systrar, fast bara en som lever, fast jag hade ändå älskat dig mest”. Jag är inte säker på att jag fick med alla vändningar helt korrekt där, men det var himla gulligt, och ganska förvånande att det där med alla missfallen kom upp på det sättet. Vi har bara pratat om det en enda gång, mig veterligen, och det är första gången det kommer upp. Skönt att det hanteras så naturligt dock.
Hemma var de tvungna att direkt ta ett bad för att testa alla nya grejer, och tro’t eller ej, men det söta och ljuvliga höll i sig genom hela leken och hela kvällen därefter. De nästan tävlade om att övertrumfa varandra i att välja den andras favoritklipp/program på tv och att göra gulliga saker mot varandra. Det är f.ö en härlig mix de kollar på tv/youtube. Mimi kollar Laleh-videor (yes!) och Inna kollar på Cartoon beatbox battles…. (eh?).
Väl hemma efter den i huvudsak högst onödiga shoppingen blev det – helt i linje med resten av dagen – extremt sen middag, sedan var jag ute och gick i en timme mellan 22 och 23 någonting, och det var fortfarande så varmt att min långärmade t-shirt var alldeles för varm. Om jag längtar hem? Inte det minsta. Ge mig mer av detta eller i alla fall tidig vår, snälla!
I morgon blir det nog SeaWorld och/eller vattenlandet Aquatica beroende på humör och hur mycket folk det är på respektive ställe. Idealiskt vore halva dagen på varje ställe och lunch – utanför – däremellan, men det låter lite för bra för att vara sant. Vi får se.