Albanien 2.0. Dag 6. Det blir en dag på stranden.

Att hålla på att skriva om hur dåligt jag sover börjar ju bli rejält trist, liksom att beskriva mina morgonpromenader, men idag var jag i alla fall tvungen att försöka ta mig lite norrut för att kolla omgivningarna där. Inte minst för att hotellet vi initialt bokade ligger där någonstans. Det är sååå svårt att hitta en vettig promenadrutt här för det finns liksom inga vettiga vägar i de här olika (?) gated community-områdena. Det blir mycket jobbigt klafsande i den förhatliga sanden, liksom omvägar pga att vägen helt plötsligt tar slut vid en gallergrind, men jag stretade på. Många km blir det, men väldigt få rörelsekalorier registrerade pga sjukt dåligt tempo och noll höjdskillnad, men till slut nådde jag iaf, via inte så uppmuntrande områden, fram till där vi funderat på att boka, inte minst för att en av Mimis bästa vänner kommer att befinna sig där i höst när vi ju liksom också kommer tillbaka. (Jag hoppas att vi mitt i höstrusket kommer att tycka att det är en bra idé trots att vi faktiskt allihop nu längtar hem… 🙈) Lyckligtvis såg just det hotellet där jag vet att de kommer att bo, vettigt ut, även om jag inte riktigt vet hur det kommer att fungera med en rullstol. Albanien känns inte riktigt som det mest handikappvänliga land vi varit i. Jag hoppas att jag har fel.

Och så en liten personlig varning till Petra; om du läser idag så bör du scrolla väldigt snabbt förbi nästföljande bilder, för du kommer inte att uppskatta dem, jag lovar. 🤣

Och så är det visst onsdag.
Inbjudande…
Eller…? 🤔
Och så en bunker på det. 🫣
Byggprojekt pågår eller har avslutats. Lite oklart vilket.
Ett av de finaste (och dyraste) hotellen här. Kladji resort. Det och Fafa är det jag nog hade bokat om jag nu absolut skulle återkomma till Golem, vilket jag inte är helt övertygad om. Någorlunda vettiga omgivningar i alla fall.
Mer av Kladji.
På hemvägen försökte jag slippa trampa runt i mer jobbig sand, men då hamnade jag i stället i en labyrint av återvändsgränder så till slut blev enda möjligheten denna charmiga väg där hastighetsbegränsning och hänsyn till fotgängare uppenbarligen stod ganska lågt i kurs. Jag längtar hem till padelbanor, strandpromenaden och fina bokskogen bakom Skogsborg. 🙈

Resten av dagen var i stort sett en repris på gårdagen, dvs häng på stranden för hela slanten, så väldigt lite att säga om den förutom att det idag inte dök upp någon gin och tonic som hindrade mitt bad, så nu har jag faktiskt badat, även i havet, även om det knappast var någon bedrift med tanke på att det nog var 26-27 grader eller så. Insåg att det faktiskt var första gången sedan jag skaffade insulinpump i december 2022 som jag badat, både i pool och hav. Och då har vi ändå varit både på Gran Canaria, Mallorca ett par gånger och Albanien en gång tidigare. Ganska lätt att lista ut att bad inte är en favvo-syssla alltså. Det ska helt enkelt vara så varmt att bad är enda och sista utvägen… 😄

Dagens spaning på stranden var att följa denna äldre gentlemans vedermödor med att ”få igång” sin strandbädd. Man kan säga att han ägnade väldigt mycket mer tid åt att skruva, smörja, tvätta och fixa än att faktiskt ligga i den. Helt klart högsta poäng för ihärdighet.

Jag kan förresten förstå att mitt gnäll kan upplevas som provocerande och att ni som faktiskt orkar läsa undrar varför vi ens bryr oss om att resa när vi bara gnäller. Sanningen att säga så hade ju de pengar vi lägger på resor med fördel kunnat investeras i vårt eftersatta hus till exempel, eller som pappa (som till skillnad från mig brydde sig om sådant) brukade säga: ”Du kanske skulle lägga några av de där tusenlapparna på vettiga fälgar i stället för alla de där resorna” när mina vinterdäck skulle läggas på de uppenbarligen skitfula fälgarna varje år. 🤷‍♀️ Men vi tycker ju om att resa. Egentligen. 🤣 Men vi ska nog tänka om lite och börja backa bandet lite till de resor vi gjorde förr, då vi upplevde lite, för nu har vi (läs: säkert jag) fått för oss att en vecka är för lite för att göra något, men det är ju rätt korkat för vi är helt klart inte byggda för att ligga på solstolar i en vecka, hur lata vi än är. Jag tror att vi behöver komma tillbaka till hyrbil och upplevelser helt enkelt, för taxi känns så djäääkla jobbigt efter våra erfarenheter av sådana faciliteter här. Nu har jag skrivit det, så nu finns kanske chans att komma ihåg det till nästa gång.

Vi har ju glömt att göra en sådan här klassisk måste-bild, men här kommer den äntligen.

På kvällen lämnade vi gated-community-området och gick mot det område här som man nog bör sikta på om man, trots vad jag skrev igår om att eventuellt undvika södra Golem. Det är inte så stort, men det är en kilometer fin strandpromenad med fina hotell (som till och med du hade gillat, Petra… 😉) och tillhörande restauranger och pooler. Jag tror att Bounty, Supreme, Bellavista, kanske Gloria (där vi just nu bokat men ska avboka i höst) och Brilliant hade funkat utmärkt om man bara vill ha sol, bad och god mat/drinkar, men smakar det så kostar det nog också en hel del mer än det vi betalat för lägenheten några 100 m bort.

Jag gillar när vinglaset är större än karaffen. Burratan här på Bellavista var dessutom sååå god.
Barnen bad om lite pengar så de skulle få känna sig som ”riktiga människor” och investerade vist i strandlek och glass.
Strandpromenaden utanför finhotellen. Jättefin. Och lite som en cowboyfilmskuliss för det räcker att gå ett kvarter bakom för att hitta vyer som inte är lika charmiga. Sorry.
Men håller man sig bara här så… Tror detta är Brilliant Hotel.

Lägenheten (Villa Perl Adriatic) börjar bli ett kapitel för sig. Den är ju, som jag redan skrivit, okej, men väldigt spartanskt utrustad jämfört med vad vi är vana vid, och den blir liksom inte bättre och bättre… Läget är utmärkt, bara 100 meter från stranden, och det är super med kyl/frys, tvättmaskin och eget parasoll/strandsängar, men utöver en del irriterande småsaker, luktar det död råtta i badrummet 🤢🤢🤢 (vilket de aldrig hört innan, trots att fönstret i badrummet stod öppet redan när vi kom… 🤔) och idag slutade dörrlåset (!) att funka när vi skulle lämna för sista strandrundan innan hemfärd. När jag skrev detta till min okända WhatsApp-värdinna fick jag svaret ”Städkvinnan har just gått”…. Eh, jaha? Sen kom frågan; vill du att jag ber henne komma tillbaka? Återigen ”eh?”. Jag struntar tämligen högaktningsfullt i hur du gör, men jo, vi skulle nog liksom vilja att det gick att stänga och låsa vår dörr, ja. (Speciellt när vi betalat för ett extra dygn för att kunna stanna till 17 idag.) Tyvärr visade sig den 100% icke-engelskspråkiga städkvinnan inte dubblera som låssmed, så just nu har vi två lägenheter. En som går att låsa, där vi har pass och digitala enheter, och en där vi bor. Utan lås och med en skurhink utanför för att ens hålla dörren stängd. (Ja, det ska bli ganska skönt att komma hem i kväll.) Mimi blev f.ö ganska provocerad när hon gick runt i den låsbara lägenheten och upptäckte att de kommande gästerna där både fått en extra toarulle, en melon och lite annat i kylen och att det inte luktade i badrummet. I ren protest använde hon badrummet i den lägenheten innan vi stack. 🤣 Det ska nog gå bra att göra en liten Karen av henne ändå. 🤣

Nejdå, det är nog ingen som förstår att det är något knas med denna dörr… 🤔 (Detta är utifrån trapphuset.)

Nu är det torsdag eftermiddag och vi har lämnat båda lägenheterna i en taxi som kom 20 minuter före utsatt tid med en chaufför som är tyst, spelar alldeles vanlig musik och som dessutom verkar veta vart han ska, så nu hoppas vi på en snabb och smidig hemresa och på att att vi inte helt dödat andras rese-entusiasm. Ha en riktigt härlig sommar, alla som orkat hänga med ända hit. Over and out.